Telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person är tillhandahållna inom landet om köparen av tjänsterna är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige (6 kap 56 § ML). Det gäller dock inte för tjänster som är tillhandahållna i ett annat EU-land enligt det landets regler om beskattningslandströskel, se sidan Tröskelvärde vid distansförsäljning av varor och vissa tjänster.
Bestämmelsen motsvaras av artikel 58 i mervärdesskattedirektivet.
I rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011 finns närmare bestämmelser om
Dessutom finns det ett dokument som har tagits fram av Europeiska kommissionen, ”Förklarande anmärkningar om de ändringar av EU:s mervärdesskattebestämmelser om platsen för tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster” (nedan kallat förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.). Dokumentet är inte rättsligt bindande utan ska ses som en vägledning till hur reglerna ska tillämpas i praktiken (förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m. s. 3). De svenska reglerna ska tolkas i enlighet med de förklarande anmärkningarna så långt det är möjligt (prop. 2013/14:224 s. 68).
Europeiska kommissionen har även tagit fram Explanatory Notes on VAT e-commerce rules, kallat förklarande anmärkningar om e-handel. Dokumentet syftar till att förklara och underlätta tolkningen av de bestämmelserna som trädde i kraft den 1 juli 2021. Skatteverket anser att de bestämmelserna ska tolkas i enlighet med de förklarande anmärkningarna så långt det är möjligt.
Det är alltid säljaren som är betalningsskyldig när tjänsten tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person (16 kap. 4 § ML). Om säljaren är etablerad i ett annat land än det där köparen är etablerad kan säljaren välja att redovisa tillhandahållandet enligt en särskild ordning i stället för enligt allmänna regler. Ska tillhandahållandet redovisas enligt den särskilda ordningen, och säljaren är en mervärdesskattegrupp i ett annat EU-land, är det mervärdesskattegruppen som är betalningsskyldig (22 kap. 32 § ML).
Från och med den 1 juli 2021 finns ett gemensamt tröskelvärde på 99 680 kr för bestämmande av beskattningsland för försäljning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster och unionsintern distansförsäljning av varor (6 kap. 62-63 §§ ML). Bestämmelserna innebär att tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster under vissa förutsättningar är gjord inom landet trots att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat EU-land. Läs mer på Tröskelvärde vid distansförsäljning av varor och vissa tjänster.
Bestämmelsen i 6 kap. 56 § ML omfattar bara tjänster som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person.
Om sådana tjänster tillhandahålls någon som är en beskattningsbar person bestäms beskattningsland i stället av huvudregeln i 6 kap. 33-34 § ML. Beskattningsresultatet blir dock detsamma eftersom beskattningsland enligt den huvudregeln också beror på var köparen är etablerad. Skillnaden är att i detta fall är det köparen som är betalningsskyldig för tillhandahållandet om säljaren är en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landet (16 kap. 8 § ML).
Med telekommunikationstjänster menas tjänster som tillhandahålls på följande sätt (2 kap. 20 § ML):
Bestämmelsen motsvaras av artikel 24.2 i mervärdesskattedirektivet.
Följande är exempel på telekommunikationstjänster (artikel 6a.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
tillgång till internet, inklusive world wide web (www).
Artikeln innehåller ytterligare exempel på vad som omfattas av telekommunikationstjänster. Listan är inte uttömmande.
Rådgivningstjänster per telefon (s.k. helpdesk-tjänster) bör normalt inte betraktas som telekommunikationstjänster (prop. 2013/14:224 s. 57).
Användarstödtjänster som ges till användarna bara för att hjälpa till vid problem med telekommunikationsnätet, radio- eller tv-nätet eller liknande elektroniska nät och som faktureras separat får ses som ett sätt att få mer ut av den huvudtjänst som tillhandahålls. Om tjänsten tillhandhålls av nätleverantören kan den kvalificeras som en anknuten tjänst som beskattas på samma sätt som huvudtjänsten. Det innebär att användarstödtjänsten under sådana omständigheter ska ses som en telekommunikationstjänst (avsnitt 2.4.1.1 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
En telekommunikationstjänst avser bara själva överföringen via kommunikationsnätet och inte det egentliga innehållet i tjänsten. Innehållstjänsten är den del som man köper via överföringen t.ex. en ljudbok eller en applikation. Innehållstjänsten via kommunikationsnät är som regel att anse som en elektronisk tjänst. Undantaget är om innehållet i stället är en sändningstjänst (prop. 2013/14:224 s. 57).
Radio- och tv-sändningstjänster kallas sändningstjänster (artikel 6a.2 b i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).
Sändningstjänster ska omfatta tjänster som uppfyller samtliga krav i artikel 6b.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011:
sänds för samtidigt lyssnande eller tittande enligt en programtablå.
Tillämpningsområdet för begreppet är avsett att vara snävt (prop. 2013/14:224 s. 58).
Följande är exempel på sändningstjänster (artikel 6b.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
Listan är inte uttömmande.
Följande är exempel på vad som inte är sändningstjänster (artikel 6b.3 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
I artikeln finns fler exempel på vad som inte är sändningstjänster. Listan är inte uttömmande.
Programmen behöver inte tillhandahållas till alla. Överföringen eller återöverföringen kan vara begränsad till allmänheten i ett visst land, eller till och med i bara en viss del av landet. Även i de situationer där bara de köpare som betalar för tjänsten har tillgång till programmen, anses överföringen eller återöverföringen tillhandahållas allmänheten (avsnitt 2.4.2.1 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Ett sändningsföretag som tillhandahåller sportkanaler och som har det redaktionella ansvaret för dem anses tillhandahålla sändningstjänster. Om rätten till samma kanaler tillhandahålls av en aktör som köper sändningsrättigheterna i grossistledet och sedan vidarebefordrar signalerna utan att ha ett redaktionellt ansvar för innehållet, ska aktören anses tillhandahålla elektroniska tjänster och inte sändningstjänster (avsnitt 2.3.2 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Begreppet samtidigt lyssnande eller tittande innefattar även nästan samtidigt lyssnande eller tittande. Att köpare kan spela in ett visst radio- eller tv-program för att lyssna eller titta på programmet i efterhand påverkar inte bedömningen av att det är en sändningstjänst (avsnitt 2.3.2 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Vid pay per view överförs eller återöverförs programmet normalt av tillhandahållaren. Kunden avgör om hen ska se programmet genom att betala eller inte betala avgiften. De kunder som betalar avgiften kommer att se programmet samtidigt. Tjänsten är en sändningstjänst (avsnitt 2.4.2.3 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Vissa företag sänder inte program enligt en programtablå utan låter kunderna beställa t.ex. en film från ett tillgängligt utbud och titta på den när det passar. Det innebär att programmet inte sänds för samtidigt lyssnande eller tittande. Därför är det inte en sändningstjänst utan en elektronisk tjänst (avsnitt 2.4.2.3 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m. och punkt 4 i bilaga 1 till rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).
Företag kan tillhandahålla abonnemang som ger kunden möjlighet att både titta på program som sänds samtidigt enligt en programtablå (sändningstjänst) och beställa program att titta på när kunden så önskar (elektronisk tjänst). Om allt tillhandahålls inom abonnemanget utan någon extra betalning för den elektroniska tjänsten kan allt hanteras som en sändningstjänst. Skulle företaget däremot ta speciellt betalt för programmen som kunden kan beställa är det en elektronisk tjänst.
Begreppet tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg ska inbegripa tjänster som tillhandahålls via internet eller ett elektroniskt nät och som till sin natur är sådana att tillhandahållandet uppfyller följande krav (artikel 7.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
Med elektroniska tjänster anses bland annat tillhandahållande av (6 kap. 57 § första stycket ML):
Bestämmelsen motsvaras av uppräkningen i bilaga II till mervärdesskattedirektivet.
Att en tjänst tillhandahålls via e-post innebär inte i sig att tjänsten är en elektronisk tjänst (6 kap 57 § andra stycket ML).
Mervärdesskattekommittén har behandlat vissa frågor som rör vad som kan anses utgöra en elektronisk tjänst (mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 102:a mötet den 30 mars 2015, dokument D, punkt 3.1). Mervärdesskattekommittén har vid ett senare möte behandlat frågan om minimalt mått av mänsklig inblandning samt gett exempel på vad som utgör en elektronisk tjänst och vad som inte utgör en elektronisk tjänst (mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 108:e mötet den 27-28 mars 2017, dokument C, punkt 4.1). Skatteverkets uppfattning överensstämmer med mervärdesskattekommitténs riktlinjer.
Normalt beskattas elektroniska tjänster med skattesatsen 25 procent. Vissa elektroniska publikationer omfattas dock av den lägre skattesatsen 6 procent. Det gäller för produkter som kan anses jämförbara med sådana publikationer i fysisk form som avses i 9 kap. 8-11 §§ ML (9 kap. 12 § ML).
Den uppräkning som finns i 6 kap. 57 § första stycket ML och i bilaga II till mervärdesskattedirektivet utvecklas i bilaga I till rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Exempel på tjänster som finns i den uppräkningen är
Bilagan innehåller ytterligare exempel på elektroniska tjänster och det finns även fler exempel i artikel 7.2 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Listan är inte uttömmande.
En beskattningsbar person som i en ekonomisk verksamhet mot ersättning tillhandahåller ett internetbaserat onlinespel med eller utan tillgång till en virtuell värld tillhandahåller sådana elektroniska tjänster som finns exemplifierade i 6 kap. 57 § ML och artikel 7 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Även en deltagares försäljning av en virtuell vara (t.ex. design av ett vapen, s.k. skins) mot ersättning till en annan deltagare i ett onlinespel är ett tillhandahållande av en elektronisk tjänst som kan bli föremål för mervärdesskatt om ersättningen kan uttryckas i pengar (se mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument E, 5.1 punkt 1). En deltagare i ett onlinespel bedriver i allmänhet inte en ekonomisk verksamhet.
Nytt: 2024-09-16
I stycket närmast ovan har det lagts till en hänvisning till mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument E, 5.1 punkt 1.
Nytt: 2024-03-28
En NFT är en registrering på en blockkedja av vem som äger en viss tillgång. Skatteverket anser att en NFT med ett digitalt verk kopplat till NFT:n normalt utgör ett enda tillhandahållande. Den tjänsten tillhandahålls via internet eller ett elektroniskt nät och är till sin natur sådan att tillhandahållandet huvudsakligen är automatiserat, kräver ett minimalt mått av mänsklig inblandning och inte kan utföras i avsaknad av informationsteknik. Den tjänsten är därför en sådan elektronisk tjänst som avses i 6 kap. 57 § ML.
Försäljningen av digital konst i form av NFT:er sker till stor del på marknadsplatser på internet. Ett företag som har en marknadsplats på internet antas normalt agera i eget namn när företaget deltar i ett tillhandahållande av elektroniska tjänster som säljs via marknadsplatsen. Således ska ett sådant företag ses som köpare och säljare när en NFT med ett digitalt verk kopplat till NFT:n säljs på marknadsplatsen.
Det kan i undantagsfall förekomma att det av NFT:n uttryckligen framgår att den representerar såväl äganderätten som upphovsrätten till det digitala verket. En bedömning får då göras från fall till fall hur den transaktionen ska beskattas.
Tidigare:
Non-fungible tokens bygger på blockkedjeteknik och innebär att digitala konstverks originalitet och autenticitet kan verifieras. Genom NFT-tekniken möjliggörs därmed tillhandahållande av digitala konstverk. Ett sådant tillhandahållande utgör en sådan elektronisk tjänst som avses i 6 kap. 57 § ML. Även tillhandahållandet av det digitala konstverket utgör en elektronisk tjänst enligt 6 kap. 57 § ML.
Crowdfunding sker ofta via internet på elektroniska mötesplatser. När ett företag tillhandahåller en elektronisk mötesplats för crowdfunding så är det fråga om en elektronisk tjänst. Läs mer om crowdfunding på sidan Det ska finnas ett direkt samband mellan ömsesidiga prestationer under rubriken Crowdfunding.
Det finns även en uppräkning av tjänster som inte anses vara elektroniska. Exempel på sådana är (artikel 7.3 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011)
Även denna artikel innehåller fler exempel än de som räknats upp ovan och listan är inte uttömmande.
För att tjänster ska anses vara liknande logi osv. måste det röra sig om tjänster som huvudsakligen och vanligen genomförs som en del av de berörda branschernas verksamhet. Begreppet skulle därför kunna innefatta exempelvis en tjänst som består av att hyra ut båtar (avsnitt 2.4.3.2 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Online-bokning kan göras av en person som använder vilken slags utrustning som helst som medger bokning via internet eller något annat elektroniskt nät. Det innefattar utrustning som datorer, smarta telefoner, surfplattor, smarta klockor eller smarta glasögon (avsnitt 2.4.3.3 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Beskattningsland för telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster bedöms på samma sätt. Det innebär att det ur den aspekten inte är viktigt om en tjänst t.ex. är en sändningstjänst eller en elektronisk tjänst. Det kan däremot vara av betydelse vid bedömningen av om en presumtion för var köparen är etablerad gäller.