Områden: Punktskatter och trafikskatter (Energiskatt, koldioxidskatt, svavelskatt)
Datum: 2024-12-04
Dnr: 8-3189766
Skatteverket anser att följande ska gälla vid tillämpningen av 1 kap. 10 § LSE.
Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Beräkning av elverkningsgrad som utgör underlag för beräkning av avdrag för skatt på bränsle förbrukat för värmeframställning för kraftvärmeproduktion”, dnr 131 411433-06/111. Ställningstagandet innebär ingen ändring av redovisad uppfattning jämfört med tidigare ställningstagande. Med anledning av ändrade bestämmelser i LSE har ställningstagandet dock kompletterats med Skatteverkets uppfattning avseende tidsperiod för beräkning av elverkningsgraden i de fall när skattebefrielsen åstadkoms genom återbetalning. Ändringarna är i övrigt av redaktionell karaktär och en anpassning till aktuell lagtext.
Begreppet elverkningsgrad förekommer i LSE som en del i definitionen av begreppet kraftvärmeproduktion. För att det ska anses vara kraftvärmeproduktion enligt LSE måste elverkningsgraden (förhållandet mellan elproduktion och insatt energi från bränsle) uppgå till minst 15 procent. Frågan är hur elverkningsgraden ska beräknas. Om det är kraftvärmeproduktion eller inte har betydelse för om skattebefrielse kan medges enligt 6 a kap. 1 § 11 a LSE för vissa bränslen som förbrukats för framställning av värme. Om den som förbrukar bränslet för framställningen av värmen själv är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen genom avdrag i punktskattedeklarationen. I annat fall åstadkoms skattebefrielsen genom återbetalning.
Med kraftvärmeproduktion menas samtidig produktion av värme och skattepliktig el i en och samma process, om den värme som uppkommer nyttiggörs och elverkningsgraden uppgår till minst 15 procent (1 kap. 10 § lagen [1994:1776] om skatt på energi, LSE).
De flesta bränslen som förbrukas för att framställa värme i kraftvärmeproduktion i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 16 § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, ska befrias från koldioxidskatt (6 a kap. 1 § 11 a och 6 a kap. 5 § LSE).
I samband med att begreppet elverkningsgrad infördes i LSE uttalades följande. Måttstocken för effektivitet ska vara elverkningsgrad. Effektiviteten ska mätas momentant och inte som en konstruktivt högsta möjliga effektivitet. Om beskattningen ska medföra en reell miljö- och energipolitisk styrning är det viktigt att skattelättnaden är kopplad till den momentana effektiviteten och inte en konstruktivt högsta möjliga effektivitet (prop. 2005/06:125 s. 53–54).
I samband med att definitionen i LSE av begreppet kraftvärmeproduktion ändrades så att elverkningsgraden måste uppgå till minst 15 procent i stället för minst 5 procent för att produktionen ska kunna anses vara kraftvärmeproduktion, uttalades att skattelättnaden liksom tidigare ska vara kopplad till den verkliga, momentana effektiviteten och inte till en konstruktivt högsta möjliga effektivitet (prop. 2009/10:41 s. 196).
Begreppet elverkningsgrad förekommer som en del i definitionen i 1 kap. 10 § LSE av vad som i LSE menas med begreppet kraftvärmeproduktion. Hur elverkningsgraden ska beräknas framgår inte av lagtexten.
Elverkningsgraden beräknas som förhållandet mellan elproduktion och insatt energi från bränsle. Det framgår dock varken av lagtext eller förarbeten om det är bruttoelproduktionen eller nettoelproduktionen som ska vara utgångspunkt för beräkningen av elverkningsgraden.
I avsaknad av reglering anser Skatteverket att det får anses vara förenligt med bestämmelserna i 1 kap. 10 § LSE att beräkna elverkningsgraden såväl med utgångspunkt från bruttoelproduktionen som med utgångspunkt från nettoelproduktionen.
Av förarbetena framgår att effektiviteten, dvs. elverkningsgraden, ska mätas momentant. Det framgår dock inte för vilken tidsperiod elverkningsgraden ska beräknas. Skatteverket bedömer att förarbetsuttalandena om att det är viktigt att skattelättnaden är kopplad till den momentana effektiviteten och inte till en konstruktivt högsta möjliga effektivitet, syftar till att tydliggöra att det är den verkliga effektiviteten utifrån reella produktionsförhållanden som avses.
Mot den bakgrunden anser Skatteverket att 1 kap. 10 § LSE ska tillämpas på följande sätt. Med elverkningsgrad avses momentan elverkningsgrad. Elverkningsgraden ska anses som momentan om den beräknas för en period om som längst hela den redovisningsperiod respektive ansökningsperiod under vilken bränslet förbrukats, beroende på om skattebefrielsen åstadkoms genom avdrag eller återbetalning.
Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Beräkning av elverkningsgrad som utgör underlag för beräkning av avdrag för skatt på bränsle förbrukat för värmeframställning för kraftvärmeproduktion”, dnr 131 411433-06/111. Ställningstagandet innebär ingen ändring av redovisad uppfattning jämfört med det ställningstagande som ersätts. Med anledning av ändrade bestämmelser i LSE har ställningstagandet kompletterats med Skatteverkets uppfattning avseende tidsperiod för beräkning av elverkningsgraden i de fall när skattebefrielsen åstadkoms genom återbetalning. Ändringarna är i övrigt av redaktionell karaktär och en anpassning till aktuell lagtext.