Dispens

Dispens enligt förordningen

Förordning 883/2004 innehåller ett antal lagvalsregler för att underlätta för anställda att röra sig inom unionen. Reglerna anger vilket lands socialförsäkringslagstiftning som ska gälla när någon börjar arbeta i ett annat land än där personen senast arbetade. Socialavgifter ska betalas enligt reglerna som gäller i det land vars sociala trygghetssystem personen ska omfattas av.

Två eller flera medlemsstaters behöriga myndigheter kan komma överens om undantag från lagvalsreglerna i förordningen till förmån för vissa personer eller persongrupper (artikel 16 förordning 883/2004). I Sverige är det Försäkringskassan som är behörig institution att komma överens om dispenser. Dispens kan också ges retroaktivt. Retroaktiva överenskommelser bör dock enbart tillämpas i rena undantagsfall (avsnitt 12 i EU-kommissionens Praktisk vägledning).

Dispens för persongrupper

Exempel på överenskommelser för persongrupper är Öresundsöverenskommelsen och Multilateral överenskommelse vid gränsöverskridande distansarbete (avsnitt 9.3.6 Försäkringskassans vägledning 2017:1, s. 225).

Öresundsöverenskommelsen

Danmark och Sverige har, med stöd av artikel 16 i förordning 883/2004, ingått en överenskommelse. Den innebär att den som har sin arbetsgivare i en av länderna och som arbetar minst halva arbetstiden under en sammanhängande period av tolv månader på arbetsplatsen hos arbetsgivaren och övrig tid på distans i bosättningslandet ska omfattas av arbetsgivarlandets sociala trygghetssystem. Detta gäller även för den som har arvoderade förtroendeuppdrag i bosättningslandet men sin huvudarbetsgivare i det andra landet. Det krävs ett särskilt dispensbeslut för att personen ska bli omfattad av arbetsgivarlandets trygghetssystem. Den anställda och arbetsgivaren ansöker gemensamt om dispensen hos behörig myndighet. Ett dispensbeslut är tidsbegränsat till högst tre år med möjlighet till förlängning. (Avsnitt 9.3.6 Försäkringskassans vägledning 2017:1, s. 227)

Multilateral överenskommelse vid gränsöverskridande arbete

Det finns en multilateral överenskommelse som rör distansarbete inom EU, EES och Schweiz. För Sveriges del gäller den från den 1 juli 2023. Överenskommelsen kan endast tillämpas gentemot en annan medlemsstat som har skrivit under denna.

Överenskommelsen innebär att anställda under vissa förutsättningar kan distansarbeta från bosättningslandet i upp till 50 procent av arbetstiden och ändå omfattas av lagstiftningen i det land där arbetsgivaren har sitt säte/verksamhetsställe. Det gäller om den anställda är bosatt i en avtalsslutande stat och arbetar för arbetsgivare (en eller flera) som har säte eller verksamhetsställe i endast en annan avtalsslutande stat. Den anställda ska enbart utföra arbete i det land arbetsgivaren har sitt säte alternativt verksamhetsställe samt arbeta på distans i bosättningsstaten.

För att tillämpa överenskommelsen krävs att en ansökan lämnas in till behörig myndighet i det land vars lagstiftning personen vill omfattas av. Arbetsgivaren och den anställda ska vara överens om distansarbetet och ansökan ska ske i samtycke mellan dem. Ansökan kan gälla maximalt tre år i taget, med möjlighet till förlängning på begäran. Om ansökan beviljas utfärdar den behöriga myndigheten ett A1-intyg. (Avsnitt 9.3.6 Försäkringskassans vägledning 2017:1, s. 225)