Skatteverket får tilldela samordningsnummer efter ansökan från en enskild som har sådan anknytning till Sverige att hen kan antas behöva en identitetsbeteckning.
Nytt: 2025-02-03
I årsutgåva 2025 har avsnittet Vad innebär ett behov av en identitetsbeteckning? utvecklats och förtydligats avseende vilken betydelse en persons lagliga rätt att vistas i Sverige ska tillmätas i bedömningen av om personen har ett behov av en identitetsbeteckning i Sverige. Information om ändring av en persons kontaktadress har dessutom flyttats till sidan Ändring av identitetsuppgift och kontaktadress.
En ansökan om samordningsnummer från en enskild ska ske på ett formulär som Skatteverket fastställt (9 § SNF) och ska innehålla följande uppgifter om sökanden (8 § SNF):
En förutsättning för tilldelning av samordningsnummer vid en ansökan från en enskild är att sökanden har styrkt sin identitet. En person som ska styrka sin identitet ska som huvudregel inställa sig personligen hos Skatteverket för identitetskontroll (2 kap. 1 § andra stycket och 2 kap. 2 § SNL, 10 § SNF och prop. 2021/22:276 s. 58–59).
För att en enskild ska kunna tilldelas ett samordningsnummer efter egen ansökan krävs att personen har en sådan anknytning till Sverige att hen kan antas behöva en identitetsbeteckning (2 kap. 1 § SNL). Sådan anknytning kan t.ex. bestå av (prop. 2020/21:160 s. 98)
En anknytning till Sverige ger inte i sig upphov till ett behov av en identitetsbeteckning i landet. Det krävs även att anknytningen gör att det kan antas att personen har ett behov av en identitetsbeteckning (prop. 2020/21:160 s. 54). Ett exempel på en sådan anknytning till Sverige som kan ge upphov till ett behov av en identitetsbeteckning kan enligt Skatteverkets uppfattning vara att en person äger en fastighet i Sverige som hen behöver teckna avtal för exempelvis el och sophämtning för.
Enstaka semestervistelser i Sverige bör däremot inte antas föranleda ett behov av en identitetsbeteckning. För någon som exempelvis hyr en bostad under en semesterperiod kan det normalt inte anses finnas ett behov av en identitetsbeteckning i landet. Inte heller bör enbart en inskrivning på Arbetsförmedlingen eller en registrerad ansökan om asyl vara tillräckligt för att en person ska anses ha ett behov av en identitetsbeteckning i landet (prop. 2020/21:160 s. 54 f.).
Möjligheten för enskilda att ansöka om samordningsnummer gäller oavsett medborgarskap. Behovet av en identitetsbeteckning kan även finnas hos t.ex. en tredjelandsmedborgare som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige och som inte kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år och därför inte ska folkbokföras (prop. 2020/21:160 s. 98).
Även om det inte ställs något krav på att en sökande har laglig rätt att vistas i landet för att tilldelas ett samordningsnummer måste sådana omständigheter ställas i relation till behovet av en identitetsbeteckning. Om det vid Skatteverkets handläggning av en ansökan om tilldelning av samordningsnummer skulle framkomma att den sökande inte har laglig rätt att vistas i landet, exempelvis om personen har ett gällande avvisnings- eller utvisningsbeslut, kan personen i regel inte anses ha en sådan anknytning till Sverige att hen kan antas ha ett behov av ett samordningsnummer. Tvärtom bör det föreligga en presumtion för att en sådan person saknar ett sådant behov (prop. 2020/21:160 s. 54).
Det är den enskilda som ska visa att förutsättningarna för att tilldelas ett samordningsnummer är uppfyllda. Det krävs att hen kan visa på objektiva omständigheter om sin anknytning till landet som gör att det kan antas finnas ett faktiskt behov av en identitetsbeteckning vid prövningstillfället (prop. 2020/21:160 s. 98). Rena påståenden om sökandens anknytning och behov bör inte vara tillräckligt, utan det krävs att sökanden också har stöd för detta (prop. 2020/21:160 s. 55).