Befrielse från kostnadsränta då skatten betalats i fel land men i rätt tid

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet från den 12 maj 2008, diarienummer 131 297271-08/111.

1 Sammanfattning

Om en skattskyldig betalar skatt i rätt tid men av misstag i fel land, utgör detta inte synnerliga skäl för räntebefrielse i enlighet med 65 kap. 15 § skatteförfarandelagen (härefter SFL) [2011:1244]*. Skatteverket ska ändå befria den skattskyldige från den del av kostnadsräntan som överstiger basräntan om

• misstaget beror på en svår skatterättslig bedömning som
• den skattskyldige saknade tidigare erfarenhet av och
• den skattskyldige självmant rättat det uppkomna felet.

2 Bakgrund och frågeställning

Det förekommer att skattskyldiga missbedömer i vilket land en viss skatt ska betalas. Det kan då t.ex. vara fråga om i vilket land en viss transaktion är mervärdesskattepliktig. När den skattskyldige, som inte är registrerad till mervärdesskatt, sedan inser sitt misstag och redovisar och betalar den aktuella skatten i Sverige kommer kostnadsränta att påföras från den tidpunkt då redovisning och betalning borde ha skett till den tidpunkt betalning sker. Kostnadsräntan som påförs i detta fall är hög kostnadsränta, dvs. basräntan plus 15 procentenheter. Fråga är då om denna kostnadsränta är skälig med hänsyn till att den skattskyldige har betalat mervärdesskatt, låt vara i fel land.Skatteverket har i ett ställningstagande från den 12 maj 2008, diarienummer 131 297271-08/111, funnit att en skattskyldig som på nu beskrivet sätt först betalat i rätt tid men i fel land ska befrias från all kostnadsränta som belöper på den skatt som redan betalats i första skedet.Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i avgörande, den 23 februari 2012, mål nr. 6003-09, prövat denna fråga och kommit fram till en annan ståndpunkt. I detta mål, som rörde mervärdesskatt vid en privatpersons import av en fritidsbåt från Tyskland, fäste HFD ingen betydelse vid att privatpersonen vid köpet av båten i Tyskland även betalat mervärdesskatt. Detta trots att Skatteverket i högsta instans tillstyrkt befrielse i den del mervärdesskatten redan betalats i Tyskland. I stället anförde HFD följande omständigheter till stöd för att endast basränta skulle påföras:

• privatpersonens lämnande av den aktuella särskilda skattedeklarationen var en engångsföreteelse,
• sakfrågan, om mervärdesskatt skulle betalas i Tyskland eller Sverige, var långt ifrån trivial samt att
• privatpersonen lämnade på eget initiativ in en särskild skattedeklaration och betalade skatten när han blev medveten om Skatteverkets uppfattning att skatt skulle betalas i Sverige.

3 Gällande rätt m.m.

Om det föreligger synnerliga skäl ska Skattverket befria från kostnadsränta (65 kap. 15 § SFL). I specialmotiveringen till detta lagrum uttalar lagstiftaren bland annat följande:

"Synnerliga skäl kan finnas i fall där en skattskyldig har missbedömt skyldigheten att registrera sig och lämna skattedeklaration. Om det upptäcks långt efter det att skyldigheten inträdde kommer hög kostnadsränta att tas ut för förhållandevis lång tid. Normalt utgår hög kostnadsränta från förfallodagen till dess att skatten lämnas för indrivning, dvs. i ungefär en månad. Om den skattskyldige har missbedömt deklarationsskyldigheten kommer dock hög kostnadsränta att beräknas från den dag då den första skattedeklarationen skulle ha lämnats till dess att felet upptäcks och skatten betalas eller lämnas för indrivning.För utländska näringsidkare är det inte alltid lätt att bedöma när mervärdesskatt ska redovisas i Sverige. Bortsett från att det kan röra sig om svåra bedömningar saknar de ofta tillgång till information på sitt eget språk. Om den utländska näringsidkaren missbedömer redovisningsskyldigheten och den höga kostnadsräntan framstår som oskäligt hög i förhållande till misstaget bör kostnadsräntan kunna efterges helt eller delvis. Även om svenska näringsidkare har lättare att bedöma när redovisningsskyldighet uppkommer bör befrielse kunna komma i fråga på samma grund som för utländska näringsidkare. Vid bedömningen ska dock beaktas att högre krav normalt kan ställas på svenska näringsidkare och att utrymmet för befrielse därför är något snävare än för utländska näringsidkare." (Prop. 2010/11:165 s. 1064).

4 Skatteverkets bedömning

När en skattskyldig betalar en skatt i rätt tid men i fel land utgör inte detta i sig synnerliga skäl för räntebefrielse enligt 65 kap. 15 § SFL. För att räntebefrielse ska komma ifråga ska den skattskyldige inte tidigare ha någon erfarenhet av den skattefråga som har gett upphov till kostnadsräntan, frågan om i vilket land som skatten ska erläggas ska vara svårbedömd och slutligen ska den skattskyldige självmant ha agerat för att få en rättelse till stånd. Är dessa kriterier uppfyllda och den uppkomna höga kostnadsräntan framstår som orimlig i förhållande till underlåtenheten att deklarera i tid, ska Skatteverket befria den skattskyldige från den del av räntan som överstiger basräntan.

*Till och med den 31 december 2012 är gällande lagrum 19 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483), som har samma innebörd som 65 kap. 15 § SFL (punkt 12 övergångsbestämmelserna till SFL).