Avdrag för egen psykoterapi som ingår obligatoriskt i utbildning under pågående anställning, m.m.

1 Sammanfattning

En anställd psykiatriker, psykolog, socionom eller annan person med ett omvårdnadsyrke, som vidareutbildar sig till legitimerad psykoterapeut, kan medges avdrag för utgifter för egen psykoterapi som obligatoriskt ingår i utbildningen.

Detta gäller under förutsättning att utbildningen jämställs med att den anställde utför sitt arbete. Så anses vara fallet om arbetsgivaren betalar lön samt kurskostnader för den anställde under utbildningstiden.

2 Frågeställning

En ofta återkommande fråga är om och i vilka fall avdrag kan medges för egen psykoterapi. Utbildningen till legitimerad psykoterapeut förutsätter att deltagaren själv går i terapi. Egen psykoterapi ingår numera obligatoriskt i påbyggnadsutbildningen (steg 2). Det är vanligt att psykologer, psykiatriker m.fl. personer med liknande bakgrund vidareutbildar sig till psykoterapeuter inom ramen för sin anställning. Det förekommer dock även i andra yrkesgrupper såsom socionomer, kuratorer och präster. Den anställde får ofta behålla hela eller del av sin lön under utbildningstiden och får ofta även vissa kostnader betalda av sin ordinarie arbetsgivare. Mestadels måste dock deltagaren själv bekosta den obligatoriska egenterapin. Det kan bero på att arbetsgivaren - exempelvis landstinget — inte anser sig ha ekonomiska möjligheter att bekosta terapin. Kan i något fall — när det inte är fråga om vårdhandledning - avdrag medges för en anställds utgifter för egenterapi?

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 12 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) får avdrag göras för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster.

Från 1970-talet finns ett antal rättsfall där läkare, kuratorer respektive psykologer vägrats avdrag för genomgången egen psykoterapi eller psykoanalys. Detta har lett till en mycket återhållsam praxis på området. Behandlingen i form av psykoterapi och psykoanalys har inte varit obligatorisk för personerna i rättsfallen, men det har intygats att det varit värdefullt för deras yrkesutövning. Kostnaderna för behandlingen har i dessa fall ansetts avse ej avdragsgilla personliga levnadskostnader, utbildningskostnader för att uppnå högre kompetens, eller sakna direkt betydelse för tjänsten (RÅ 1970 ref. 22 I-II, RÅ 1973 ref. 45 I-III, RÅ 1974 ref. 96).

HFD har däremot medgivit avdrag för utgifter för s.k. vårdhandledning i två fall, då vårdhandledningen varit en förutsättning för den som inte är färdigutbildad psykoterapeut att under utbildningen själv ge terapeutisk behandling åt patienter. Vårdhandledningen har därför varit utgifter för att förvärva inkomster.

I RÅ 1988 ref. 26 fann HFD att en sjukhuspräst som gick en psykoterapeutisk utbildning och under den tiden haft egna patienter, hade rätt till avdrag för utgifter för den vårdhandledning som varit en förutsättning för att han skulle kunna behandla egna patienter under utbildningstiden. Avdraget medgavs som för arbetsbiträde. Att arbetsbiträde inte längre omnämns särskilt som en avdragsgill kostnad ändrar inte att en sådan kostnad kan vara avdragsgill också enligt IL.

I RÅ 1989 not. 439 fann HFD att en psykolog under utbildning och som i egen rörelse meddelat psykoterapi åt patienter hade rätt till avdrag för utgifter för egen psykoterapi och psykologkonsultationer, eftersom sådan vårdhandledning varit en förutsättning för hans rätt att själv ge terapi.

4 Bedömning

4.1 Utbildning till legitimerad psykoterapeut

För att antas till utbildning till legitimerad psykoterapeut krävs en grundutbildning i ett omvårdnadsyrke, t.ex. psykiater, psykolog, socionom, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast eller präst. De som utbildar sig till legitimerad psykoterapeut har således i de flesta fall redan en anställning inom sitt yrke. Utbildningen sker därför som en vidareutbildning under pågående anställning.

En legitimerad psykoterapeut har gått utbildning i psykoterapi godkänd av Socialstyrelsen. De vanligaste inriktningarna är kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi (KBT) eller psykodynamisk terapi.

Dessutom krävs

• basutbildning i psykoterapi,
• egen psykoterapi, och
• psykoterapeutiskt arbete under handledning i minst två år.

Som exempel kan nämnas att i grundutbildning (steg 1) i KBT ingår eget klientarbete under handledning, s.k. vårdhandledning. Vidare anges att egenterapi inte ingår i kursavgiften, men 50 timmar egenterapi krävs för behörighet till påbyggnadsutbildning (steg 2) med inriktning KBT.

4.2 Avdrag för egen obligatorisk psykoterapi

Den som under pågående anställning som psykiatriker, psykolog, socionom, kurator eller något annat omvårdnadsyrke, vidareutbildar sig till legitimerad psykoterapeut måste även genomgå egen psykoterapi. Detta ingår obligatoriskt i utbildningen. De rättsfall från 1970-talet där avdrag genomgående vägrats för utgifter för egen psykoterapi eller psykoanalys har inte i något fall rört behandling som varit obligatorisk för deltagaren, även om det kan ha intygats att det varit till nytta för honom. Dessa rättsfall bör därför inte ensamma användas som skäl för att vägra avdrag för egenterapi.

Under förutsättning att det kan presumeras att utbildningen till psykoterapeut sker i arbetet och att egenterapin är av det obligatoriska slaget, anser Skatteverket att den anställde kan medges avdrag för utgifter för egenterapi som han betalt själv. Omständigheter som talar för att utbildningen ska jämställas med att den anställde utför sitt arbete är att

• utbildningen sker på arbetstid med bibehållen lön eller större delen av den,
• arbetsgivaren betalar merparten av kostnaderna för utbildningen, exempelvis kursavgiften, kurslitteraturen eller i vissa fall reskostnader som föranleds av utbildningen.

Om dessa förutsättningar är uppfyllda bör den anställde kunna medges avdrag för egna utgifter för egenterapin. Den omständigheten att arbetsgivaren inte också bekostar egenterapin för den anställde trots att den är obligatorisk, bör normalt inte leda till att utgiften ses som en privat levnadskostnad.

Detta ställningstagande innebär ett komplement till det som sägs om avdrag för egenterapi i avsnitt 3.4 i ställningstagandet om skattekonsekvenser vid utbildning under pågående anställning 2011-04-12, dnr 131 55196-11/111.

4.3 Avdrag för vårdhandledning

Den som har uppnått steg 1-nivå i utbildningen till psykoterapeut, men inte genomgått steg 2-utbildningen, får behandla egna patienter med psykoterapi under förutsättning att han har tillgång till s.k. vårdhandledning.

Den som själv betalar för sådan vårdhandledning, som är en förutsättning för att han under utbildningstiden ska få behandla egna patienter, har rätt till avdrag för sina utgifter. Utgiften för vårdhandledning är nödvändig för att kunna utföra den egna patientbehandlingen mot ersättning och är därför en utgift för att förvärva inkomster. Avdragsrätten följer redan av praxis från Högsta förvaltningsdomstolen.

4.4 Avdrag som inte medges

Avdrag medges alltså för utgifter för vårdhandledning i samband med utbildning till legitimerad psykoterapeut, och under vissa förutsättningar för utgifter för egen psykoterapi som obligatoriskt ingår i utbildningen till legitimerad psykoterapeut.

Ställningstagandet innebär däremot ingen förändring i den restriktiva praxis som sedan lång tid tillämpas i fråga om avdrag för egna utgifter för genomgången behandling i form av psykoterapi eller psykoanalys som inte är obligatorisk. När förutsättningarna under 4.2 saknas medges inget avdrag för aktuell behandling även om arbetsgivaren intygat att den anställde haft stor nytta av behandlingen för arbetet som läkare, kurator, lärare eller för annat omvårdnadsarbete.