Områden: Andra ämnesområden (Rot- och rutarbete), Fastighetstaxering

Datum: 2011-12-27

Dnr: 131 880650-11/111

2017-09-08: Detta ställningstagande upphör att gälla och ersätts av ställningstagandet Byggnadstypen småhus och bostadsbegreppet, dnr 202 326518-17/111.

1 Sammanfattning

För att en byggnad ska anses vara inrättad för boende och därmed kunna indelas i byggnadstypen småhus bör den ha en utrustning för boendets olika funktioner; matlagning, förvaring och hygien m.m. Med hänsyn till den yta som dessa boendefunktioner kräver, bör byggnaden ha en yta som åtminstone uppgår till 12 kvm uttryckt i boarea.

2 Frågeställning

Fråga har uppkommit vilka krav som bör ställas för att en byggnad ska anses vara inrättad för boende och därmed kunna indelas i byggnadstypen småhus i enlighet med 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL.

3 Gällande rätt m.m.

Av 2 kap. 2 § FTL framgår bl.a. att byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer ska indelas i byggnadstypen småhus. Till sådan byggnad ska höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

För att en byggnad ska anses inrättad som bostad åt en eller två familjer bör enligt Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2010:9) krävas att den är utrustad med för en bostad grundläggande installationer och bekvämligheter. I undantagsfall kan dessa funktioner vara uppdelade mellan två eller flera byggnader på samma tomt om byggnaderna är inrättade för att tillsammans utgöra bostad åt en familj.

Beträffande gränsdragningen mot komplementhus anger skatteverkets allmänna råd (SKV A 2011:18) att med komplementhus bör byggnadens funktion som komplement till boendet vara avgörande. Till småhus och inte komplementhus bör därför hänföras en mindre byggnad, om den övervägande delen av byggnadens värde avses sådan del av byggnaden som är inrättad för boende. Detta bör gälla även om byggnaden inte självständigt kan utgöra permanentbostad eller fritidsbostad för en eller två familjer.

En byggnad ska vara inrättad för bostadsändamål för att indelas i byggnadstypen småhus. Skatteverkets allmänna råd anger beträffande denna förutsättning som nämnts att byggnaden ska vara utrustad med en för en bostad grundläggande installationer och bekvämligheter. Vad dessa grundläggande installationer och bekvämligheter kan bestå av skiljer sig från småhus till småhus beroende på läge samt om det används för permanent- eller fritidsboende. Några exempel nämns inte i det allmänna rådet. För att finna en allmänt vedertagen uppfattning i denna fråga får ledning sökas på annat håll.

Enligt Terminologicentrum (TNC) till vilket Boverket hänvisar, avses med bostad hus, lägenhet, rum eller annat utrymme att bo i. Det allmänna rådet till Boverkets byggregler BBR 3:22, "Allmänt om utformning av bostäder", hänvisar till normalnivån i Svensk Standard SS 91 42 21. I denna standard finns exempel på inredningslängder för matlagning, förvaring och exempel på hygienutrymmen för ett visst antal personer.

Enligt Statistikcentralen, vilken tillhandahåller offentlig statistik avseende främst Finland, avses med bostad en helhet som är avsedd för åretruntboende och som består av ett eller flera bostadsrum och som är utrustad med kök, kokvrå eller kokutrymme. En bostad bör ha en lägenhetsyta på minst 7 kvm. Varje bostad ska ha en egen direkt ingång.

Wikipedia beskriver bostadsbegreppet på så sätt att en bostad är ett hus, ett rum eller en lägenhet som en eller flera människor bor i. En bostad innehåller utrymmen för matlagning, hygien och sömn. Därtill ofta utrymmen för umgänge, familjeliv och högtidligare tillfällen. Som bostadshus definieras oftast hus där minst halva arean är avsedd som bostadsutrymme.

4 Bedömning

Det avgörande vid indelning i byggnadstyper är i regel det ändamål för vilket byggnaden är inrättad. För byggnadstypen småhus är därmed inrättandet till bostad avgörande vid indelningen. Det som enligt en allmän begreppsuppfattning kan sägas skilja mellan begreppen byggnad och bostad är att en bostad förutsätter utrustning för matlagning och förvaring samt utrymmen för hygien och sömn. Med tanke på detta bör bostaden även förutsättas ha en minsta yta.

Svårigheten med att uttolka innebörden av begreppet bostad är att standarden på nämnda utrustning och utrymmen avsevärt skiljer sig från byggnad till byggnad. Eftersom standarden kan vara mycket låg i framför allt fritidshus, torp och liknande byggnader kan ett inrättande för boende endast förutsätta en förekomst av utrustning/utrymmen i en byggnad. Det förhållandet att utrustningen är av mycket enkel beskaffenhet kan därmed inte tillmätas någon betydelse i detta avseende.

Detta resonemang för med sig att även den mest primitiva byggnaden med den absolut enklaste utrustning för matlagning, förvaring och hygien m.m. bör godtas som inrättad för boende. Det kan inte krävas att byggnaden har el-anslutning, indraget vatten eller någon form av uppvärmning. Tillgång till toalett (WC eller torrtoalett) bör emellertid finnas i närliggande komplementhus, annat småhus på tomten eller, i ett fritidshusområde, i servicebyggnad. Nämnda utrustning upptar naturligtvis en viss yta i byggnaden. För matlagningen ska det finnas skafferi/kylskåp samt en bänk för matlagning och ev. disk, för förvaring av klädesplagg bör finnas någon form av garderob och för hygien bör finnas plats för bänk med tvättho. Hygienutrymmet kan vara vidbyggt huset eller finnas i annan närliggande byggnad, exempelvis i en servicebyggnad som hör till ett fritidshusområde. Då en bostad även måste inrymma utrymme för sömn (och samvaro), bör byggnadens yta, för att kvalificera som småhus, vid denna bedömning åtminstone uppgå till 12 kvm uttryckt i boarea. Om tillgång till toalett eller hygienutrymme endast finns i närliggande komplementhus etc., bör utöver den aktuella byggnadens yta och vidbyggt hygienutrymme, härvid även inräknas yta som upptas av toaletten eller hygienutrymmet.

Där det så förutsätts i detaljplan eller andra byggnadsreglerande bestämmelser bör även BDT-avlopp (bad, disk och tvätt) finnas installerat. BDT-vatten innehåller allt som finns i normalt hushålls spillvatten utom avloppsvatten från toaletter, dvs. vatten från exempelvis diskmaskin, handfat, dusch, badkar och tvättmaskin. Vanligtvis krävs det inte tillstånd för inrättandet av ett BDT-avlopp. Varje kommun kan dock själva bestämma att det inom vissa känsliga områden ska krävas ett sådant inrättande.