Underlag för att styrka rätt till ersättning för ingående skatt som avser boende med särskild service

1 Sammanfattning

Bostäder som är inrättade som sådana särskilda boendeformer som anges i 4 § i lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner och landsting, ersättningslagen, omfattas inte av ersättningsbegränsningen för stadigvarande bostad. Eftersom ersättning som avser stadigvarande bostad enbart kan komma ifråga för sådana särskilda boendeformer som avses i nämnda paragraf ska den kommun som ansöker om en ersättning med handlingar kunna styrka att ersättningen avser just ett sådant boende och inte något annat boende.

För att rätt till ersättning ska föreligga ska kommunen därför kunna uppvisa handlingar av vilka det på något sätt framgår att det aktuella boendet utgör en lägenhet eller annan bostad för just en sådan boendeform som avses i 4 § ersättningslagen. Det väsentliga är att det av handlingen tydligt framgår att det är frågan om en boendeform som avses 4 § ersättningslagen. Uppgifter av detta slag finns normalt i beslut om att tillhandhålla insatser i sådana boendeformer. Uppgifterna kan också finnas i beslut om att inrätta det aktuella boendet.

2 Bakgrund och frågeställning

I ersättningslagen finns bestämmelser om att kommuner eller landsting i vissa fall kan ha rätt till ersättning för mervärdesskatt vid inköp av olika varor eller tjänster. Rätten till ersättning avser ingående skatt som inte får dras av enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, samt kompensation för mervärdesskatt vid förvärv av vissa skattefria tjänster. Rätten till ersättning omfattar inte stadigvarande bostad med undantag för vissa särskilt angivna vård och omsorgsboenden.

Den fråga som har uppkommit är hur en kommun ska kunna styrka att ersättningen avser sådana särskilt angivna boendeformer.

3 Gällande rätt m.m.

Det framgår av 1 § ersättningslagen att lagen innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till ersättning för ingående skatt enligt ML.

I 2 § ersättningslagen anges att kommuner, landsting och kommunalförbund har rätt till ersättning för ingående skatt som inte får dras av enligt ML, eller för vilken de inte har rätt till återbetalning enligt ML.

4 § i ersättningslagen har följande lydelse

"Vid utbetalning av ersättning enligt 2 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200). Bestämmelsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 mervärdesskattelagen skall dock inte tillämpas i fråga om sådana boendeformer som anges i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) samt 9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade."

Enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML får avdrag inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad.

Enligt 5 § ersättningslagen har kommuner och landsting rätt till ersättning för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling av verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning samt vid hyra av lokal för sådana boendeformer som avses i 4 §. Rätt till ersättning har kommuner och landsting också när de lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.

I 5 kap. 5 § andra stycket socialtjänstlagen, SoL, anges att kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.

5 kap. 7 § SoL har följande lydelse:

"Socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden ska medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.

Kommunen ska inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende."

Enligt 9 § punkt 8 och 9 lag om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS, är insatserna för särskilt stöd och service boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet och bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.

Skatteverket har rätt att kontrollera att ansökan om ersättning är riktig. Bestämmelser om detta återfinns i 13-16 §§ ersättningslagen. Av prop. 2001/02:112 s. 22 framgår bl.a. att en kontroll bör avse, förutom de formella kriterierna för rätt till ersättning, även de materiella förutsättningarna för rätt till ersättning. Således bör kontrolleras att de rekvirerade beloppen avser sådan mervärdesskatt som berättigar till ersättning samt att det rekvirerade beloppet är riktigt.

I samband med införandet av det avsteg från ersättningsbegränsningen för stadigvarande bostad som numera återfinns i 4 § ersättningslagen angavs bl.a. följande i prop. 1997/98:153 s. 11-12.

"Förslaget innebär att en klar åtskillnad görs gentemot hyreslägenheter som inte är inrättade enligt SoL eller LSS. I flera kommuner finns s.k. äldreköer där lägenheter förmedlas till äldre bostadssökande. De lägenheter som förmedlas på detta sätt är inte inrättade som särskilda boendeformer. Det gäller även om det ingår en viss service, t.ex. trygghetslarm, i kontrakten eller om den boende har beviljats hemtjänst. Dessa lägenheter bör inte omfattas av den föreslagna förändringen eftersom det inte finns något åliggande för kommunen att tillhandahålla dessa tillsammans med en viss grad av omsorg eller vård på det sätt som det gör när det gäller lägenheter som är inrättade enligt SoL eller LSS. För de lägenheter som inte är inrättade som särskilda boendeformer kvarstår skälet till avdragsförbudet för stadigvarande bostad, dvs. att det är fråga om privata levnadsomkostnader som inte bör undantas från beskattning. Det avgörande för rätten till återbetalning är enligt förslaget om mervärdesskatten avser ett sådant boende som anges i SoL eller LSS. Kommunen bör vid behov kunna styrka detta genom att uppvisa ett beslut att inrätta en sådan särskild boendeform som anges i någon av lagarna eller ett beslut om att tillhandahålla en sådan boendeform."

Vidare angavs följande på s. 22.

"Ersättning medges om kommunen har utgifter för ingående mervärdesskatt för en boendeform som avses i de angivna lagrummen. Det kan vara fråga om kostnader som uppkommit under byggnation, om kommunen bygger själv, eller kostnader som uppkommit vid driften av en sådan boendeform.

Kommunen bör vid behov utöver en faktura där mervärdesskatten framgår kunna visa att mervärdesskatten avser en sådan boendeform som anges i lagrummet. Det kan göras t.ex. genom att uppvisa ett beslut om att inrätta en sådan särskild boendeform, vilket kan vara ett beslut om de allmänna planerna och budgeten där sådana boendeformer finns upptagna, eller ett beslut om att tillhandahålla en sådan boendeform."

4 Skatteverkets bedömning

Enligt 4 § i ersättningslagen kan kommunerna inte medges ersättning för sådant som utgör stadigvarande bostad enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML. Enligt 4 § ersättningslagen ska dock ett avsteg från begränsningen i ersättningsrätten göras för sådana boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket SoL samt 9 § 8 och 9 LSS. Det som avses är således insatser i form av boende i de nämnda boendeformerna. Insatser av detta slag tillhandahålls den enskilde efter en individuell behovsprövning. En kommun kan få ersättning för ingående skatt enligt 2 § ersättningslagen vid egna förvärv som avser sådana boendeformer. Ersättning kan också medges vid hyra av lokal för dessa boendeformer enligt 5 § ersättningslagen.

För lägenheter som inte är inrättade som sådana särskilda boendeformer som anges i 4 § ersättningslagen gäller ersättningsbegränsningen för stadigvarande bostad eftersom det är fråga om privata levnadsomkostnader som inte bör undantas från beskattning (jfr prop. 1997/98:153 s. 11-12). Det får anses gälla även om det kan finnas sociala motiv bakom anskaffningar som görs för sådana bostäder/lägenheter. Det förhållandet att de boende får andra insatser i enlighet med 4 kap. 1 § SoL, exempelvis hemtjänst eller ekonomiskt stöd, medför inte i sig att bostaden utgör en sådan särskild boendeform som berättigar till ersättning. Som framgår av ovan nämnda prop. s. 11-12 räcker inte heller det förhållandet att det förekommer viss service i en bostad, exempelvis trygghetslarm, för att anse att det är frågan om en sådan boendeform som berättigar till ersättning.

Det förhållandet att bostäder en gång använts för sådana boendeformer som avses i 4 § ersättningslagen medför inte att det för all framtid finns en rätt till ersättning för förvärv som avser lägenheten eller byggnaden. Om användningen ändras så att bostaden börjar användas för något annat boende har kommunen inte längre rätt till ersättning för förvärv som avser det nya boendet.

Det är kommunen som ansöker om ersättning som ska styrka att rätt till ersättning föreligger för de aktuella förvärven. Skatteverket ska kunna kontrollera att de redovisade beloppen avser sådan mervärdesskatt som berättigar till ersättning samt att det redovisade beloppet är riktigt (jfr prop. 2001/02:112 s. 22). Eftersom ersättning som avser stadigvarande bostad enbart kan komma ifråga för sådana särskilda boendeformer som anges i 4 § ersättningslagen ska därför den kommun som ansöker om en ersättning med handlingar kunna styrka att ersättningen avser just ett sådant boende och inte något annat boende (jfr prop. 1997/98:153 s. 11-12).

Det räcker inte att det av handlingarna framgår att den ingående skatten avser en bostad för att rätten till ersättning ska anses styrkt. För att rätten till ersättning ska föreligga ska det, enligt Skatteverkets uppfattning, finnas handlingar av vilka det på något sätt framgår att det aktuella boendet utgör en lägenhet eller annan bostad för just en sådan boendeform som avses i 4 § ersättningslagen. Det väsentliga är att det av handlingen tydligt framgår att det är frågan om en boendeform som avses 4 § ersättningslagen. Uppgifter av detta slag kan finnas i beslut om att inrätta det aktuella boendet. I sådant fall kan beslutet användas för att styrka rätten till ersättning. Andra handlingar av vilka det kan framgå att det aktuella boendet utgör en bostad för en sådan särskild boendeform som berättigar till ersättning är beslut om att tillhandahålla insatser i sådana boendeformer. Sådana handlingar kan därför också användas för att styrka rätten till ersättning.

4.1 Exempel 1

En kommun har ansökt om ersättning för ett boende. För att styrka sin rätt till ersättning har kommunen kommit in med beslutshandlingar i vilka det finns angivet att det aktuella boendet är ett boende enligt 9 § 9 LSS. Kommunen har därmed styrkt sin rätt till ersättning avseende den aktuella bostaden.

4.2 Exempel 2

I ett ärende som avser ersättning för ett boende har kommunen uppgivit att den aktuella bostaden omfattas av 5 kap. 7 § tredje stycket SoL. I de beslutshandlingar som använts för att styrka rätten till ersättning i ärendet anges att det är en bostad med särskild service. Vidare har det framkommit att det i det aktuella boendet finns personal för service och omsorg dygnet runt. Även om det inte direkt hänvisas till 5 kap. 7 tredje stycket SoL i de ingivna beslutshandlingarna kan kommunen anses ha styrkt sin rätt till ersättning.

4.3 Exempel 3

En kommun har ansökt om ersättning för ett "socialt boende". De aktuella bostäderna tillhandahålls till personer som av bl.a. ekonomiska skäl har svårt att teckna ett eget hyreskontrakt. Kommunen uppger att det aktuella boendet omfattas av 5 kap. 7 § tredje stycket SoL. Kommunen har dock inte visat några handlingar där detta framgår såsom beslut om att inrätta en sådan boendeform eller beslut om att tillhandhålla insatser i ett sådant boende. Kommunen har därför inte styrkt att rätt till ersättning föreligger.