Beräkning av ränta på skatt som varit föremål för betalningssäkring

1 Sammanfattning

För sådan skatt som omfattas av ett beslut om betalningssäkring ska låg kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den då beslutet om betalningssäkring registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen.

2 Bakgrund och frågeställning

Enligt skattebetalningslagen (1997:483), SBL, kan den skattskyldige antingen tillgodoföras ränta (intäktsränta) eller bli tvungen att betala ränta (kostnadsränta). Utgångspunkten för ränteberäkningen är basräntan, som motsvarar s.k. låg kostnadsränta. Kostnadsränta kan även beräknas som mellanränta (125 % av basräntan) eller som hög kostnadsränta (basräntan plus 15 procentenheter).

Fråga har uppkommit om kostnadsränta ska beräknas på annat vis än normalt om en skatteskuld varit föremål för betalningssäkring och om så är fallet, från och med vilken dag avvikande ränteberäkning ska ske. Frågan gäller således hur bestämmelsen om ränteberäkning i 19 kap. 9 § SBL ska tolkas.

3 Gällande rätt m.m.

I 19 kap. 9 § SBL föreskrivs att när det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, betalningssäkringslagen, beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet.

Enligt 10 § betalningssäkringslagen får beslut om betalningssäkring genast verkställas och verkställighet begärs hos kronofogdemyndigheten av Skatteverket. Av 11 § samma lag följer att i fråga om verkställighet av beslut om betalningssäkring tillämpas bl.a. 2 kap. utsökningsbalken, UB, och att mål om verkställighet av beslut om betalningssäkring handläggs som allmänt mål.

Enligt 2 kap. 30 § tredje stycket UB anses ansökan (om verkställighet) i allmänt mål gjord när indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten.

I lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet, till vilken 19 kap. 9 § SBL hänvisar, finns bestämmelser om kronofogdemyndigheternas databaser. Enligt 2 kap. 2 § samma lag får uppgifter behandlas i utsöknings- och indrivningsdatabasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas verksamhet för bl.a. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogdemyndigheterna enligt UB eller annan författning.

Av förarbetena till 19 kap. 9 § SBL framgår följande (prop. 1996/97:100 s. 625). Låg kostnadsränta, alltså en räntesats som motsvarar basräntan, tas ut på skattebelopp som lämnats för indrivning. Att ett belopp anses ha lämnats för indrivning när det har registrerats i utsökningsregistret (numera utsöknings- och indrivningsdatabasen eftersom utsökningsregisterlagen (1986:617) fr.o.m. den 1 oktober 2001 ersatts av lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet) framgår av 2 kap. 30 § tredje stycket UB. Den låga kostnadsräntan ska också tas ut för skatt som omfattas av ett beslut som har lämnats till kronofogdemyndigheten för verkställighet enligt betalningssäkringslagen. Ränta beräknas fr.o.m. dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret (numera utsöknings- och indrivningsdatabasen).

4 Skatteverkets bedömning

Frågan är om bestämmelsen i 19 kap. 9 § SBL ska tolkas på så sätt att räntan på ett betalningssäkrat belopp ska beräknas från en tidpunkt som ligger före restföringstidpunkten eller om avsikten med bestämmelsen endast är att förtydliga att låg ränta även ska beräknas för betalningssäkrad skatt efter restföring.

Det avgörande för tolkningen är vad som i 19 kap. 9 § SBL avses med ”skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten” för verkställighet enligt betalningssäkringslagen samt att räntan ska beräknas från och med dagen efter ”beslutet om skatten” registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Av 11 § betalningssäkringslagen jämförd med 2 kap. 30 § tredje stycket UB framgår att det är beslutet om betalningssäkring som lämnas till kronofogdemyndigheten för verkställighet samt att det beslut som registreras i utsöknings- och indrivningsdatabasen är beslutet om betalningssäkring.

Bestämmelsen i 19 kap. 9 § SBL måste därför tolkas på så sätt att låg kostnadsränta ska beräknas på sådan skatt som omfattas av ett beslut om betalningssäkring från och med dagen efter den då beslutet om betalningssäkring registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen.