Lag (1983:203) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Japan

1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Japan undertecknade den 21 januari 1983, i den lydelse detta har genom de protokoll om ändring i avtalet som undertecknades den 19 februari 1999 respektive den 5 december 2013, ska gälla som lag här i landet. Avtalet i den genom protokollen ändrade lydelsen är intaget som bilaga till denna lag. Lag (2014:374).

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1313).

4 § Artikel 8 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av Scandinavian Airlines System (SAS) genom användningen av luftfartyg, men endast i fråga om så stor del av denna inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren.

Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av arbete utfört ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av Scandinavian Airlines System (SAS) tillämpas bestämmelserna i artikel 15.1 och 15.2 på sådan inkomst. Lag (2014:374).

Övergångsbestämmelser

1999:891

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Denna lag skall tillämpas

a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas eller krediteras den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft eller senare,

b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft eller senare.

3. Genom lagen upphävs förordningen (1983:769) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Japan.

Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas

a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas eller krediteras före den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft,

b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som börjar före den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft.

2014:374

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Denna lag tillämpas i fråga om

a) källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare,

b) andra skatter på inkomst, på skatt som tas ut för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare,

c) skiljeförfarande enligt artikel 24 punkterna 5–7 i avtalet, från och med dagen för ikraftträdande av denna lag för

– ärenden som kommit in före den dag då lagen träder ikraft; ett sådant ärende kan dock inte blir föremål för skiljeförfarande tidigare än tre år efter ikraftträdandet, och

– ärenden som kommer in efter ikraftträdandet av denna lag, och

d) informationsutbyte enligt artikel 25 i avtalet och bistånd med indrivning enligt artikel 25A i avtalet, på begäran som framställs dagen för ikraftträdandet av lagen eller senare oavsett till vilket år beskattningsanspråket är att hänföra.

Bilaga

Convention between Sweden and Japan for the Avoidance of Double Taxation and the Prevention of Fiscal Evasion with Respect to Taxes on Income

The Government of Sweden and the Government of Japan,

Desiring to conclude a new Convention for the avoidance of double taxation and the prevention of fiscal evasion with respect to taxes on income,

Have agreed as follows:

Article 1

Personal scope

This Convention shall apply to persons who are residents of one or both of the Contracting States.

Article 2

Taxes covered

1. The taxes which are the subject of this Convention are:

(a) In Japan:

(i) the income tax;

(ii) the corporation tax;

(iii) the special income tax for reconstruction;

(iv) the special corporation tax for reconstruction; and

(v) the local inhabitant taxes

(hereinafter referred to as “Japanese tax”);

(b) In Sweden:

(i) the national income tax;

(ii) the withholding tax on dividends;

(iii) the income tax on non-residents;

(iv) the income tax on non-resident artistes and athletes; and

(v) the municipal income tax

(hereinafter referred to as “Swedish tax”).

2. This Convention shall also apply to any identical or substantially similar taxes, whether national or local, which are imposed after the date of signature of this Convention in addition to, or in place of, those referred to in paragraph 1. The competent authorities of the Contracting States shall notify each other of any substantial changes which have been made in their respective taxation laws within a reasonable period of time after such changes.

Article 3

General definitions

1. For the purposes of this Convention, unless the context otherwise requires:

(a) the term “Japan”, when used in a geographical sense, means all the territory of Japan, including its territorial sea, in which the laws relating to Japanese tax are in force, and all the area beyond its territorial sea, including the seabed and subsoil thereof, over which Japan has jurisdiction in accordance with international law and in which the laws relating to Japanese tax are in force;

(b) the term “Sweden” means the Kingdom of Sweden and includes any area outside the territorial sea of Sweden within which in accordance with international law and the laws of Sweden the rights of Sweden with respect to the exploration and exploitation of the natural resources on the sea-bed or in its subsoil may be exercised;

(c) the terms “a Contracting State” and “the other Contracting State” mean Japan or Sweden, as the context requires;

(d) the term “tax” means Japanese tax or Swedish tax, as the context requires;

(e) the term “person” includes an individual, a company and any other body of persons;

(f) the term “company” means any body corporate or any entity which is treated as a body corporate for tax purposes;

(g) the terms “enterprise of a Contracting State” and “enterprise of the other Contracting State” mean respectively an enterprise carried on by a resident of a Contracting State and an enterprise carried on by a resident of the other Contracting State;

(h) the term “nationals” means all individuals possessing the nationality of either Contracting State and all juridical persons created or organized under the laws of either Contracting State and all organizations without juridical personality treated for the purposes of tax of either Contracting State as juridical persons created or organized under the laws of that Contracting State;

(i) the term “international traffic” means any transport by a ship or aircraft operated by an enterprise of a Contracting State, except when the ship or aircraft is operated solely between places in the other Contracting State;

(j) the term “competent authority” means:

(i) in Japan, the Minister of Finance or his authorized representative;

(ii) in Sweden, the Minister of Finance, his authorized representative or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Convention;

(k) the term “enterprise” applies to the carrying on of any business; and

(l) the term “business” includes the performance of professional services and of other activities of an independent character.

2. As regards the application of this Convention by a Contracting State, any term not defined therein shall, unless the context otherwise requires, have the meaning which it has under the laws of that Contracting State concerning the taxes to which this Convention applies.

Article 4

Resident

1. For the purposes of this Convention, the term “resident of a Contracting State” means any person who, under the laws of that Contracting State, is liable to tax therein by reason of his domicile, residence, place of head or main office, place of management or any other criterion of a similar nature, and also includes that Contracting State and any governmental body or agency, political subdivision or local authority thereof and a pension fund as referred to in subparagraph (d) of paragraph 7 of Article 21A. This term, however, does not include any person who is liable to tax in that Contracting State in respect only of income from sources in that Contracting State.

2. Where by reason of the provisions of paragraph 1 an individual is a resident of both Contracting States, then his status shall be determined as follows:

(a) he shall be deemed to be a resident only of the Contracting State in which he has a permanent home available to him; if he has a permanent home available to him in both Contracting States, he shall be deemed to be a resident only of the Contracting State with which his personal and economic relations are closer (centre of vital interests);

(b) if the Contracting State in which he has his centre of vital interests cannot be determined, or if he has not a permanent home available to him in either Contracting State, he shall be deemed to be a resident only of the Contracting State in which he has an habitual abode;

(c) if he has an habitual abode in both Contracting States or in neither of them, he shall be deemed to be a resident only of the Contracting State of which he is a national;

(d) if he is a national of both Contracting States or of neither of them, the competent authorities of the Contracting States shall settle the question by mutual agreement.

3. Where by reason of the provisions of paragraph 1 a person other than an individual is a resident of both Contracting States, then the competent authorities of the Contracting States shall endeavour to determine by mutual agreement the Contracting State of which that person shall be deemed to be a resident for the purposes of this Convention. In the absence of such agreement, such person shall not be entitled to any reduction or exemption from tax provided by this Convention.

Article 5

Permanent establishment

1. For the purposes of this Convention, the term “permanent establishment” means a fixed place of business through which the business of an enterprise is wholly or partly carried on.

2. The term “permanent establishment” includes especially:

(a) a place of management;

(b) a branch;

(c) an office;

(d) a factory;

(e) a workshop; and

(f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place of extraction of natural resources.

3. A building site or construction or installation project constitutes a permanent establishment only if it lasts more than twelve months.

4. Notwithstanding the provisions of the preceding paragraphs of this Article, the term “permanent establishment” shall be deemed not to include:

(a) the use of facilities solely for the purpose of storage, display or delivery of goods or merchandise belonging to the enterprise;

(b) the maintenance of a stock of goods or merchandise belonging to the enterprise solely for the purpose of storage, display or deliver;

(c) the maintenance of a stock of goods or merchandise belonging to the enterprise solely for the purpose of processing by another enterprise;

(d) the maintenance of a fixed place of business solely for the purpose of purchasing goods or merchandise or of collecting information, for the enterprise;

(e) the maintenance of a fixed place of business solely for the purpose of carrying on, for the enterprise, any other activity of a preparatory or auxiliary character; and

(f) the maintenance of a fixed place of business solely for any combination of activities mentioned in sub-paragraphs (a) to (e), provided that the overall activity of the fixed place of business resulting from this combination is of a preparatory or auxiliary character.

5. Notwithstanding the provisions of paragraphs 1 and 2, where a person – other than an agent of an independent status to whom the provisions of paragraph 6 apply – is acting on behalf of an enterprise and has, and habitually exercises, in a Contracting State an authority to conclude contracts in the name of the enterprise, that enterprise shall be deemed to have a permanent establishment in that Contracting State in respect of any activities which that person undertakes for the enterprise, unless the activities of such person are limited to those mentioned in paragraph 4 which, if exercised through a fixed place of business, would not make this fixed place of business a permanent establishment under the provisions of that paragraph.

6. An enterprise shall not be deemed to have a permanent establishment in a Contracting State merely because it carries on business in that Contracting State through a broker, general commission agent or any other agent of an independent status, provided that such persons are acting in the ordinary course of their business.

7. The fact that a company which is a resident of a Contracting State controls or is controlled by a company which is a resident of the other Contracting State, or which carries on business in that other Contracting State (whether through a permanent establishment or otherwise), shall not of itself constitute either company a permanent establishment of the other.

Article 6

Income from immovable property

1. Income derived by a resident of a Contracting State from immovable property situated in the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

2. The term “immovable property” shall have the meaning which it has under the laws of the Contracting State in which the property in question is situated. The term shall in any case include property accessory to immovable property, livestock and equipment used in agriculture and forestry, rights to which the provisions of general law respecting landed property apply, buildings, usufruct of immovable property and rights to variable or fixed payments as consideration for the working of, or the right to work, mineral deposits, sources and other natural resources; ships and aircraft shall not be regarded as immovable property.

3. The provisions of paragraph 1 shall apply to the income derived from the direct use, letting, or use in any other form of immovable property.

4. The provisions of paragraphs 1 and 3 shall also apply to the income from immovable property of an enterprise.

Article 7

Business profits

1. The profits of an enterprise of a Contracting State shall be taxable only in that Contracting State unless the enterprise carries on business in the other Contracting State through a permanent establishment situated therein. If the enterprise carries on business as aforesaid, the profits of the enterprise may be taxed in that other Contracting State but only so much of them as is attributable to that permanent establishment.

2. Subject to the provisions of paragraph 3, where an enterprise of a Contracting State carries on business in the other Contracting State through a permanent establishment situated therein, there shall in each Contracting State be attributed to that permanent establishment the profits which it might be expected to make if it were a distinct and separate enterprise engaged in the same or similar activities under the same or similar conditions and dealing wholly independently with the enterprise of which it is a permanent establishment.

3. In determining the profits of a permanent establishment, there shall be allowed as deductions expenses which are incurred for the purposes of the permanent establishment, including executive and general administrative expenses so incurred, whether in the Contracting State in which the permanent establishment is situated or elsewhere.

4. No profits shall be attributed to a permanent establishment by reason of the mere purchase by that permanent establishment of goods or merchandise for the enterprise.

5. For the purposes of the provisions of the preceding paragraphs of this Article, the profits to be attributed to the permanent establishment shall be determined by the same method year by year unless there is good and sufficient reason to the contrary.

6. Where profits include items of income which are dealt with separately in other Articles of this Convention, then the provisions of those Articles shall not be affected by the provisions of this Article.

Article 8

Shipping and air transport

1. Profits from the operation of ships or aircraft in international traffic carried on by an enterprise of a Contracting State shall be taxable only in that Contracting State.

2. In respect of the operation of ships or aircraft in international traffic carried on by an enterprise of a Contracting State, that enterprise, if an enterprise of Sweden, shall be exempt from the enterprise tax in Japan, and if an enterprise of Japan, shall be exempt from any tax similar to the enterprise tax in Japan which may hereafter be imposed in Sweden.

3. The provisions of the preceding paragraphs of this Article shall also apply to profits from the participation in a pool, a joint business or in an international operating agency.

Article 9

Associated enterprises

1. Where

(a) an enterprise of a Contracting State participates directly or indirectly in the management, control or capital of an enterprise of the other Contracting State, or

(b) the same persons participate directly or indirectly in the management, control or capital of an enterprise of a Contracting State and an enterprise of the other Contracting State,

and in either case conditions are made or imposed between the two enterprises in their commercial or financial relations which differ from those which would be made between independent enterprises, then any profits which would, but for those conditions, have accrued to one of the enterprises, but, by reason of those conditions, have not so accrued, may be included in the profits of that enterprise and taxed accordingly.

2. Where a Contracting State includes, in accordance with the provisions of paragraph 1, in the profits of an enterprise of that Contracting State – and taxes accordingly – profits on which an enterprise of the other Contracting State has been charged to tax in that other Contracting State and where the competent authorities of the Contracting States agree, upon consultation, that all or part of the profits so included are profits which would have accrued to the enterprise of the first-mentioned Contracting State if the conditions made between the two enterprises had been those which would have been made between independent enterprises, then that other Contracting State shall make an appropriate adjustment to the amount of the tax charged therein on those agreed profits. In determining such adjustment, due regard shall be had to the other provisions of this Convention.

Article 10

Dividends

1. Dividends paid by a company which is a resident of a Contracting State to a resident of the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

2. However, such dividends may also be taxed in the Contracting State of which the company paying the dividends is a resident and according to the laws of that Contracting State, but if the beneficial owner of the dividends is a resident of the other Contracting State, the tax so charged shall not exceed 10 per cent of the gross amount of the dividends.

3. Notwithstanding the provisions of paragraph 2, dividends shall not be taxed in the Contracting State of which the company paying the dividends is a resident if the beneficial owner of the dividends is a resident of the other Contracting State and is a company (other than a partnership) that has held, directly or indirectly, at least 10 per cent of the voting power of the company paying the dividends for the period of six months ending on the date on which entitlement to the dividends is determined. For the purposes of this paragraph, the term “partnership” does not include any entity that is treated as a body corporate for tax purposes in a Contracting State and is a resident of that Contracting State.

4. The provisions of paragraphs 2 and 3 shall not affect the taxation of the company in respect of the profits out of which the dividends are paid.

5. The provisions of paragraph 3 shall not apply in the case of dividends paid by a company which is entitled to a deduction for dividends paid to its beneficiaries in computing its taxable income in the Contracting State of which the company paying the dividends is a resident.

6. Notwithstanding the provisions of paragraph 1, dividends paid by a company being a resident of Japan to a company which is a resident of Sweden shall be exempt from Swedish tax to the extent that the dividends would have been exempt under the laws of Sweden if both companies had been Swedish companies. This exemption shall not apply unless the profits out of which the dividends are paid have been subjected to the normal corporation tax in Japan or an income tax comparable thereto.

7. The term “dividends” as used in this Article means income from shares or other rights, not being debt-claims, participating in profits, as well as income from other corporate rights which is subjected to the same taxation treatment as income from shares by the taxation laws of the Contracting State of which the company making the distribution is a resident.

8. The provisions of paragraphs 1, 2, 3, 4 and 5 shall not apply if the beneficial owner of the dividends, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State of which the company paying the dividends is a resident through a permanent establishment situated therein and the holding in respect of which the dividends are paid is effectively connected with such permanent establishment. In such case the provisions of Article 7 shall apply.

9. Where a company which is a resident of a Contracting State derives profits or income from the other Contracting State, that other Contracting State may not impose any tax on the dividends paid by the company, except insofar as such dividends are paid to a resident of that other Contracting State or insofar as the holding in respect of which the dividends are paid is effectively connected with a permanent establishment situated in that other Contracting State, nor subject the company’s undistributed profits to a tax on the company’s undistributed profits, even if the dividends paid or the undistributed profits consist wholly or partly of profits or income arising in that other Contracting State.

Article 11

Interest

1. Interest arising in a Contracting State and beneficially owned by a resident of the other Contracting State shall be taxable only in that other Contracting State.

2. Notwithstanding the provisions of paragraph 1, interest arising in a Contracting State that is determined by reference to receipts, sales, income, profits or other cash flow of the debtor or a related person, to any change in the value of any property of the debtor or a related person or to any dividend, partnership distribution or similar payment made by the debtor or a related person, or any other interest similar to such interest arising in a Contracting State, may be taxed in the Contracting State in which it arises, and according to the laws of that Contracting State, but if the beneficial owner of the interest is a resident of the other Contracting State, the tax so charged shall not exceed 10 per cent of the gross amount of the interest.

3. The term “interest” as used in this Article means income from debt-claims of every kind, whether or not secured by mortgage and whether or not carrying a right to participate in the debtor’s profits, and in particular, income from government securities and income from bonds or debentures, including premiums and prizes attaching to such securities, bonds or debentures, and all other income that is subjected to the same taxation treatment as income from money lent by the tax laws of the Contracting State in which the income arises. Penalty charges for late payment shall not be regarded as interest for the purposes of this Article. Income dealt with in Article 10 shall not be regarded as interest for the purposes of this Convention.

4. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if the beneficial owner of the interest, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State in which the interest arises through a permanent establishment situated therein and the debt-claim in respect of which the interest is paid is effectively connected with such permanent establishment. In such case the provisions of Article 7 shall apply.

5. Interest shall be deemed to arise in a Contracting State when the payer is a resident of that Contracting State. Where, however, the person paying the interest, whether he is a resident of a Contracting State or not, has in a Contracting State a permanent establishment in connection with which the indebtedness on which the interest is paid was incurred, and such interest is borne by such permanent establishment, then such interest shall be deemed to arise in the Contracting State in which the permanent establishment is situated.

6. Where, by reason of a special relationship between the payer and the beneficial owner or between both of them and some other person, the amount of the interest, having regard to the debtclaim for which it is paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the beneficial owner in the absence of such relationship, the provisions of this Article shall apply only to the last-mentioned amount. In such case, the excess part of the payments shall remain taxable according to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other provisions of this Convention.

Article 12

Royalties

1. Royalties arising in a Contracting State and beneficially owned by a resident of the other Contracting State shall be taxable only in that other Contracting State.

2. The term “royalties” as used in this Article means payments of any kind received as a consideration for the use of, or the right to use, any copyright of literary, artistic or scientific work including cinematograph films and films or tapes for radio or television broadcasting, any patent, trade mark, design or model, plan, secret formula or process, or for information concerning industrial, commercial or scientific experience.

3. The provisions of paragraph 1 shall not apply if the beneficial owner of the royalties, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State in which the royalties arise through a permanent establishment situated therein and the right or property in respect of which the royalties are paid is effectively connected with such permanent establishment. In such case the provisions of Article 7 shall apply.

4. Where, by reason of a special relationship between the payer and the beneficial owner or between both of them and some other person, the amount of the royalties, having regard to the use, right or information for which they are paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the beneficial owner in the absence of such relationship, the provisions of this Article shall apply only to the last-mentioned amount. In such case, the excess part of the payments shall remain taxable according to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other provisions of this Convention.

Article 13

Capital gains

1. Gains derived by a resident of a Contracting State from the alienation of immovable property referred to in Article 6 and situated in the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

2. Gains from the alienation of any property, other than immovable property, forming part of the business property of a permanent establishment which an enterprise of a Contracting State has in the other Contracting State, including such gains from the alienation of such a permanent establishment (alone or together with the whole enterprise), may be taxed in that other Contracting State.

3. Gains derived by a resident of a Contracting State from the alienation of ships or aircraft operated in international traffic and any property, other than immovable property, pertaining to the operation of such ships or aircraft shall be taxable only in that Contracting State.

Article 14 (Deleted)

Article 15

Dependant personal services

1. Subject to the provisions of Articles 16 and 18, salaries, wages and other similar remuneration, other than a pension, derived by a resident of a Contracting State in respect of an employment shall be taxable only in that Contracting State unless the employment is exercised in the other Contracting State. If the employment is so exercised, such remuneration as is derived therefrom may be taxed in that other Contracting State.

2. Notwithstanding the provisions of paragraph 1, remuneration derived by a resident of a Contracting State in respect of an employment exercised in the other Contracting State shall be taxable only in the first-mentioned Contracting State if:

(a) the recipient is present in that other Contracting State for a period or periods not exceeding in the aggregate 183 days in any twelve month period commencing or ending in the taxable year concerned; and

(b) the remuneration is paid by, or on behalf of, an employer who is not a resident of that other Contracting State; and

(c) the remuneration is not borne by a permanent establishment which the employer has in that other Contracting State.

3. Notwithstanding the provisions of the preceding paragraphs of this Article, remuneration derived in respect of an employment exercised aboard a ship or aircraft operated in international traffic by an enterprise of a Contracting State may be taxed in that Contracting State.

Article 16

Directors’ fees

Directors’ fees and other similar payments derived by a resident of a Contracting State in his capacity as a member of the board of directors of a company which is a resident of the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

Article 17

Artistes and athletes

1. Notwithstanding the provisions of Articles 7 and 15, income derived by a resident of a Contracting State as an entertainer, such as a theatre, motion picture, radio or television artiste, and a musician, or as an athlete, from his personal activities as such exercised in the other Contracting State, may be taxed in that other Contracting State.

Such income shall, however, be exempt from tax of that other Contracting State if such activities are exercised by an individual, being a resident of the first-mentioned Contracting State, pursuant to a special programme for cultural exchange agreed upon between the Governments of the two Contracting States.

2. Where income derived in respect of personal activities exercised by an entertainer or an athlete in his capacity as such accrues not to the entertainer or athlete himself but to another person, that income may, notwithstanding the provisions of Articles 7 and 15, be taxed in the Contracting State in which the activities of the entertainer or athlete are exercised.

Such income shall, however, be exempt from tax in that Contracting State if such income is derived from the activities exercised by an individual, being a resident of the other Contracting State, pursuant to a special programme for cultural exchange agreed upon between the Governments of the two Contracting States and accrues to another person who is a resident of that other Contracting State.

Article 18

Government services

1. (a) Remuneration, other than a pension, paid by a Contracting State or a local authority thereof to an individual in respect of services rendered to that Contracting State or local authority thereof, in the discharge of functions of a governmental nature, shall be taxable only in that Contracting State.

(b) However, such remuneration shall be taxable only in the other Contracting State if the services are rendered in that other Contracting State and the individual is a resident of that other Contracting State who:

(i) is a national of that other Contracting State; or

(ii) did not become a resident of that other Contracting State solely for the purpose of performing the services.

2. (a) Any pension paid by, or out of funds to which contributions are made by, a Contracting State or a local authority thereof to an individual in respect of services rendered to that Contracting State or local authority thereof shall be taxable only in that Contracting State.

(b) However, such pension shall be taxable only in the other Contracting State if the individual is a resident of, and a national of, that other Contracting State.

3. The provisions of Articles 15, 16, 17 and 21 shall apply to remuneration and pensions in respect of services rendered in connection with a business carried on by a Contracting State or a local authority thereof.

Article 19

Students

Payments which a student or business apprentice who is or was immediately before visiting a Contracting State a resident of the other Contracting State and who is present in the first-mentioned Contracting State solely for the purpose of his education or training receives for the purpose of his maintenance, education or training shall be exempt from tax in the first-mentioned Contracting State, provided that such payments are made to him from outside that first-mentioned Contracting State.

Article 20

Swedish undivided estates

1. Where under the provisions of this Convention a resident of Japan is entitled to exemption from, or reduction of, Swedish tax, similar exemption or reduction shall be applied to the undivided state of a deceased person insofar as one or more of the beneficiaries is a resident of Japan.

2. Swedish tax on the undivided estate of a deceased person shall, insofar as the income accrues to a beneficiary who is a resident of Japan, be allowed as a credit against Japanese tax payable in respect of that income, in accordance with the provisions of paragraph 1 of Article 22.

Article 21

Other income

1. Items of income of a resident of a Contracting State, wherever arising, not dealt with in the foregoing Articles of this Convention shall be taxable only in that Contracting State.

2. The provisions of paragraph 1 shall not apply to income, other than income from immovable property as defined in paragraph 2 of Article 6, if the recipient of such income, being a resident of a Contracting State, carries on business in the other Contracting State through a permanent establishment situated therein and the right or property in respect of which the income is paid is effectively connected with such permanent establishment. In such case, the provisions of Article 7 shall apply.

3. Notwithstanding the provisions of the preceding paragraphs of this Article, items of income of a resident of a Contracting State not dealt with in the foregoing Articles of this Convention and arising in the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

Article 21A

Limitation of benefits

1. Except as otherwise provided in this Article, a resident of a Contracting State that derives income described in paragraph 3 of Article 10 or in Article 11 or 12 from the other Contracting State shall be entitled to the benefits granted for a taxable year by the provisions of that paragraph or those Articles only if such resident is a qualified person as defined in paragraph 2 and satisfies any other specified conditions in that paragraph or those Articles for the obtaining of such benefits.

2. A resident of a Contracting State is a qualified person for a taxable year only if such resident is either:

(a) an individual;

(b) the Government of that Contracting State, any statutory body, political subdivision or local authority of that Contracting State, or the Bank of Japan or the Central Bank of Sweden (Sveriges Riksbank);

(c) a company, if its principal class of shares is listed or registered on a recognized stock exchange specified in clause (i) or (ii) of sub-paragraph (c) of paragraph 7 and is regularly traded on one or more recognized stock exchanges;

(d) a pension fund, provided that, as of the end of the prior taxable year, more than 50 per cent of the beneficiaries, members or participants of that pension fund are individuals who are residents of either Contracting State;

(e) an organisation established under the laws of that Contracting State and operated exclusively for a religious, charitable, educational, scientific, artistic, cultural or public purpose, only if all or part of its income may be exempt from tax under the domestic law of that Contracting State; or

(f) a person other than an individual, if residents of either Contracting State that are qualified persons by reason of sub-paragraph (a), (b), (c), (d) or (e) of this paragraph hold, directly or indirectly, at least 50 per cent of the voting power or other beneficial interests of that person.

3. Notwithstanding that a company that is a resident of a Contracting State may not be a qualified person, that company shall be entitled to the benefits granted by the provisions of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income described in that paragraph or those Articles derived from the other Contracting State if that company satisfies any other specified conditions in that paragraph or those Articles for the obtaining of such benefits and at least 75 per cent of the voting power of that company is held, directly or indirectly, by seven or fewer persons who are equivalent beneficiaries.

4. Where the provisions of sub-paragraph (f) of paragraph 2 and paragraph 3 apply:

(a) in respect of taxation by withholding at source, a resident of a Contracting State shall be considered to satisfy the conditions described in that sub-paragraph or paragraph for the taxable year in which payment of an item of income is made if such resident satisfies those conditions during the twelve month period preceding the date of the payment (or, in the case of dividends, the date on which entitlement to the dividends is determined);

(b) in all other cases, a resident of a Contracting State shall be considered to satisfy the conditions described in that sub-paragraph or paragraph for a taxable year if such resident satisfies those conditions on at least half the days of the taxable year.

5. (a) Notwithstanding that a resident of a Contracting State may not be a qualified person, that resident shall be entitled to the benefits granted by the provisions of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income described in that paragraph or those Articles derived from the other Contracting State if:

(i) that resident is carrying on business in the first-mentioned Contracting State (other than the business of making or managing investments for that resident’s own account, unless the business is banking, insurance or securities business carried on by a bank, insurance company or securities dealer);

(ii) the income derived from that other Contracting State is derived in connection with, or is incidental to, that business; and

(iii) that resident satisfies any other specified conditions in that paragraph or those Articles for the obtaining of such benefits.

(b) If a resident of a Contracting State derives an item of income from a business carried on by that resident in the other Contracting State or derives an item of income arising in the other Contracting State from a person that has with that resident a relationship described in sub-paragraph (a) or (b) of paragraph 1 of Article 9, the conditions described in sub-paragraph (a) of this paragraph shall be considered to be satisfied with respect to such item of income only if the business carried on in the first-mentioned Contracting State is substantial in relation to the business carried on in that other Contracting State. Whether such business is substantial for the purposes of this paragraph shall be determined on the basis of all the facts and circumstances.

(c) In determining whether a person is carrying on business in a Contracting State under sub-paragraph (a) of this paragraph, the business conducted by a partnership in which that person is a partner and the business conducted by persons connected to such person shall be deemed to be conducted by such person. A person shall be connected to another if one holds, directly or indirectly, at least 50 per cent of the beneficial interests in the other (or, in the case of a company, at least 50 per cent of the voting power of the company) or a third person holds, directly or indirectly, at least 50 per cent of the beneficial interests (or, in the case of a company, at least 50 per cent of the voting power of the company) in each person. In any case, a person shall be considered to be connected to another if, on the basis of all the facts and circumstances, one has control of the other or both are under the control of the same person or persons.

6. A resident of a Contracting State that is neither a qualified person nor entitled under paragraph 3 or 5 to the benefits granted by the provisions of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income described in that paragraph or those Articles shall, nevertheless, be granted such benefits if the competent authority of the other Contracting State determines, in accordance with its domestic law or administrative practice, that the establishment, acquisition or maintenance of such resident and the conduct of its operations are considered as not having the obtaining of such benefits as one of the principal purposes.

7. For the purposes of this Article:

(a) the term “shares” shall include depository receipts thereof;

(b) the term “principal class of shares” means the class or classes of shares of a company which represent a majority of the voting power of the company;

(c) the term “recognized stock exchange” means:

(i) any stock exchange established under the terms of the Financial Instruments and Exchange Law (Law No. 25 of 1948) of Japan;

(ii) the OMX NASDAQ Stockholm Stock Exchange (Stockholmsbörsen), the Nordic Growth Market, and any other stock exchange subject to regulation by the Swedish Financial Supervisory Authority;

(iii) the Irish Stock Exchange and the stock exchanges of Amsterdam, Brussels, Copenhagen, Dusseldorf, Frankfurt, Hamburg, Helsinki, Hong Kong, London, Madrid, Milan, New York, Oslo, Paris, Reykjavik, Riga, Seoul, Shanghai, Singapore, Sydney, Tallinn, Toronto, Vienna, Vilnius, and Zurich, and the NASDAQ System; and

(iv) any other stock exchange which the competent authorities of the Contracting States agree to recognize for the purposes of this Article;

(d) the term “pension fund” means any person that:

(i) is established under the laws of a Contracting State;

(ii) is operated principally to administer or provide pensions, retirement benefits or other similar remuneration or to earn income for the benefit of other pension funds; and

(iii) is exempt from tax in that Contracting State with respect to income derived from the activities described in clause (ii); and

(e) the term “equivalent beneficiary” means:

(i) a resident of a state that has a convention for the avoidance of double taxation and the prevention of fiscal evasion between that state and the Contracting State from which the benefits of this Convention are claimed such that: (aa) that convention contains provisions for effective exchange of information;

(bb) that resident is a qualified person under the limitation on benefits provisions in that convention or, when there are no such provisions in that convention, would be a qualified person when that convention is read as including provisions corresponding to paragraph 2; and

(cc) with respect to an item of income referred to in paragraph 3 of Article 10 or in Article 11 or 12 that resident would be entitled under that convention to a rate of tax with respect to the particular class of income for which the benefits are being claimed under this Convention that is at least as low as the rate applicable under this Convention; or

(ii) a qualified person by reason of sub-paragraph (a), (b), (c), (d) or (e) of paragraph 2.

Article 21B

Preferential tax regimes

Notwithstanding any other provisions of this Convention, where

(a) a company that is a resident of a Contracting State derives its income primarily from other states

(i) from financial or shipping activities, or

(ii) from being the headquarters or co-ordination centre in relation to, or an entity providing administrative services or other support to, a group of companies which carry on business primarily in other states; and

(b) such income would bear a significantly lower tax under the laws of that Contracting State than income from financial or shipping activities carried out within that Contracting State or from being the headquarters or co-ordination centre in relation to, or an entity providing administrative services or other support to, a group of companies which carry on business in that Contracting State, as the case may be,

any provisions of this Convention conferring an exemption or a reduction of tax shall not apply to the income of such company and to the dividends paid by such company.

Article 21C

Main purpose test

No relief shall be available under this Convention if it was the main purpose of any person concerned with the creation or assignment of any right or property in respect of which the income is paid or derived to take advantage of this Convention by means of that creation or assignment.

Article 22

Elimination of double taxation

1. Subject to the provisions of the laws of Japan regarding the allowance as a credit against Japanese tax of tax payable in any country other than Japan, where a resident of Japan derives income from Sweden which may be taxed in Sweden in accordance with the provisions of this Convention, the amount of Swedish tax payable in respect of that income shall be allowed as a credit against the Japanese tax imposed on that resident. The amount of credit, however, shall not exceed the amount of the Japanese tax which is appropriate to that income.

2. (a) Subject to the provisions of sub-paragraph (b) of this paragraph and of paragraph 6 of Article 10, where a resident of Sweden derives income which may be taxed in Japan in accordance with the provisions of this Convention, Sweden shall allow – subject to the provisions of the laws of Sweden concerning credit for foreign tax (as they may be amended from time to time without changing the general principle hereof) – as a deduction from the tax on such income, an amount equal to the Japanese tax paid in respect of such income.

(b) Where a resident of Sweden derives income which, in accordance with the provisions of this Convention, shall be taxable only in Japan, Sweden may, when determining the graduated rate of Swedish tax, take into account the income which shall be taxable only in Japan.

Article 23

Non-discrimination

1. Nationals of a Contracting State shall not be subjected in the other Contracting State to any taxation or any requirement connected therewith which is other or more burdensome than the taxation and connected requirements to which nationals of that other Contracting State in the same circumstances are or may be subjected. This provision shall, notwithstanding the provisions of Article 1, also apply to persons who are not residents of one or both of the Contracting States.

2. The taxation on a permanent establishment which an enterprise of a Contracting State has in the other Contracting State shall not be less favourably levied in that other Contracting State than the taxation levied on enterprises of that other Contracting State carrying on the same activities. This provision shall not be construed as obliging a Contracting State to grant to residents of the other Contracting State any personal allowances, reliefs and reductions for taxation purposes on account of civil status or family responsibilities which it grants to its own residents.

3. Except where the provisions of paragraph 1 of Article 9, paragraph 6 of Article 11 or paragraph 4 of Article 12 apply, interest, royalties and other disbursements paid by an enterprise of a Contracting State to a resident of the other Contracting State shall, for the purpose of determining the taxable profits of such enterprise, be deductible under the same conditions as if they had been paid to a resident of the first-mentioned Contracting State.

4. Enterprises of a Contracting State, the capital of which is wholly or partly owned or controlled, directly or indirectly, by one or more residents of the other Contracting State, shall not be subjected in the first-mentioned Contracting State to any taxation or any requirement connected therewith which is other or more burdensome than the taxation and connected requirements to which other similar enterprises of the first-mentioned Contracting State are or may be subjected.

5. The provisions of this Article shall, notwithstanding the provisions of Article 2, apply to taxes of every kind and description.

Article 24

Mutual agreement procedure

1. Where a person considers that the actions of one or both of the Contracting States result or will result for him in taxation not in accordance with the provisions of this Convention, he may, irrespective of the remedies provided by the domestic laws of those Contracting States, present his case to the competent authority of the Contracting State of which he is a resident or, if his case comes under paragraph 1 of Article 23, to that of the Contracting State of which he is a national. The case must be presented within three years from the first notification of the action resulting in taxation not in accordance with the provisions of this Convention.

2. The competent authority shall endeavour, if the objection appears to it to be justified and if it is not itself able to arrive at a satisfactory solution, to resolve that case by mutual agreement with the competent authority of the other Contracting State, with a view to the avoidance of taxation not in accordance with the provisions of this Convention. Any agreement reached shall be implemented notwithstanding any time limits in the domestic laws of the Contracting States.

3. The competent authorities of the Contracting States shall endeavour to resolve by mutual agreement any difficulties or doubts arising as to the interpretation or application of this Convention. They may also consult together for the elimination of double taxation in cases not provided for in this Convention.

4. The competent authorities of the Contracting States may communicate with each other directly for the purpose of reaching an agreement in the sense of the preceding paragraphs of this Article.

5. Where,

(a) under paragraph 1, a person has presented a case to the competent authority of a Contracting State on the basis that the actions of one or both of the Contracting States have resulted for that person in taxation not in accordance with the provisions of this Convention, and

(b) the competent authorities are unable to reach an agreement to resolve that case pursuant to paragraph 2 within three years from the presentation of the case to the competent authority of the other Contracting State,

any unresolved issues arising from the case shall be submitted to arbitration if the person so requests. These unresolved issues shall not, however, be submitted to arbitration if a decision on these issues has already been rendered by a court or administrative tribunal of either Contracting State. Unless a person directly affected by the case does not accept the mutual agreement that implements the arbitration decision, that decision shall be binding on both Contracting States and shall be implemented notwithstanding any time limits in the domestic laws of these Contracting States. The competent authorities of the Contracting States shall by mutual agreement settle the mode of application of this paragraph.

6. For the purposes of applying the provisions of paragraph 5:

(a) The competent authorities shall by mutual agreement establish a procedure in order to ensure that an arbitration decision will be implemented within two years from a request for arbitration as referred to in paragraph 5 unless actions or inaction of a person directly affected by the case presented pursuant to that paragraph hinder the resolution of the case or unless the competent authorities and that person agree otherwise.

(b) An arbitration panel shall be established in accordance with the following rules:

(i) An arbitration panel shall consist of three arbitrators with expertise or experience in international tax matters.

(ii) Each competent authority shall appoint one arbitrator who may be its national. The two arbitrators appointed by the competent authorities shall appoint the third arbitrator who serves as the chair of the arbitration panel in accordance with the procedures agreed by the competent authorities.

(iii) All arbitrators shall not be employees of the tax authorities of the Contracting States, nor have had dealt with the case presented pursuant to paragraph 1 in any capacity. Unless otherwise agreed by the competent authorities of the Contracting States, the third arbitrator shall not be a national of either Contracting State.

(iv) The competent authorities shall ensure that all arbitrators and their staff agree, in statements sent to each competent authority, prior to their acting in an arbitration proceeding, to abide by and be subject to the same confidentiality and non-disclosure obligations described in paragraph 2 of Article 25 and under the applicable domestic laws of the Contracting States.

(v) Each competent authority shall bear the costs of its appointed arbitrator and its own expenses. The costs of the chair of an arbitration panel and other expenses associated with the conduct of the proceedings shall be borne by the competent authorities in equal shares.

(c) The competent authorities shall provide the information necessary for the arbitration decision to all arbitrators and their staff without undue delay.

(d) An arbitration decision shall be treated as follows:

(i) An arbitration decision has no formal precedential value.

(ii) An arbitration decision shall be final, unless that decision is found to be unenforceable by the courts of one of the Contracting States due to a violation of paragraph 5, of this paragraph or of any procedural rule determined in accordance with sub-paragraph (a) of this paragraph that may reasonably have affected the decision. If the decision is found to be unenforceable due to the violation, the decision shall be considered not to have been made.

(e) Where, at any time after a request for arbitration has been made and before the arbitration panel has delivered a decision to the competent authorities and the person who made the request for arbitration, the competent authorities have solved all the unresolved issues submitted to the arbitration, the case shall be considered as solved pursuant to paragraph 2 and no arbitration decision shall be provided.

7. (a) The provisions of paragraphs 5 and 6 shall not apply to cases falling within paragraph 3 of Article 4 or to cases concerning the attribution of capital to a permanent establishment under Article 7.

(b) Notwithstanding the provisions of paragraph 5, a case shall not be submitted to arbitration if the competent authorities of both Contracting States have agreed that the case is not suitable for resolution through arbitration.

Article 25

Exchange of information

1. The competent authorities of the Contracting States shall exchange such information as is foreseeably relevant for carrying out the provisions of this Convention or to the administration or enforcement of the domestic laws concerning taxes of every kind and description imposed on behalf of the Contracting States, or of their political subdivisions or local authorities, insofar as the taxation thereunder is not contrary to this Convention. The exchange of information is not restricted by Articles 1 and 2.

2. Any information received under paragraph 1 by a Contracting State shall be treated as secret in the same manner as information obtained under the domestic laws of that Contracting State and shall be disclosed only to persons or authorities (including courts and administrative bodies) concerned with the assessment or collection of, the enforcement or prosecution in respect of, the determination of appeals in relation to the taxes referred to in paragraph 1, or the oversight of the above. Such persons or authorities shall use the information only for such purposes. They may disclose the information in public court proceedings or in judicial decisions. Notwithstanding the foregoing, information received by a Contracting State may be used for other purposes when such information may be used for such other purposes under the laws of both Contracting States and the competent authority of the Contracting State supplying the information authorizes such use.

3. In no case shall the provisions of paragraphs 1 and 2 be construed so as to impose on a Contracting State the obligation:

(a) to carry out administrative measures at variance with the laws and administrative practice of that or of the other Contracting State;

(b) to supply information which is not obtainable under the laws or in the normal course of the administration of that or of the other Contracting State;

(c) to supply information which would disclose any trade, business, industrial, commercial or professional secret or trade process, or information, the disclosure of which would be contrary to public policy (ordre public);

(d) to obtain or provide information that would reveal confidential communications between a client and an attorney, solicitor or other admitted legal representative where such communications are:

(i) produced for the purposes of seeking or providing legal advice; or

(ii) produced for the purposes of use in existing or contemplated legal proceedings.

4. If information is requested by a Contracting State in accordance with this Article, the other Contracting State shall use its information gathering measures to obtain the requested information, even though that other Contracting State may not need such information for its own tax purposes. The obligation contained in the preceding sentence is subject to the limitations of paragraph 3 but in no case shall such limitations be construed to permit a Contracting State to decline to supply information solely because it has no domestic interest in such information.

5. In no case shall the provisions of paragraph 3 be construed to permit a Contracting State to decline to supply information solely because the information is held by a bank, other financial institution, nominee or person acting in an agency or a fiduciary capacity or because it relates to ownership interests in a person.

Article 25A

Assistance in recovery

1. The Contracting States shall lend assistance to each other in the collection of revenue claims. This assistance is not restricted by Articles 1 and 2.

2. The term “revenue claim” as used in this Article means an amount owed in respect of the following taxes, insofar as the taxation thereunder is not contrary to this Convention or any other instrument to which the Contracting States are parties, as well as interest, administrative penalties, surcharges and costs of collection or conservancy related to such amount:

(a) in the case of Japan:

(i) the income tax;

(ii) the corporation tax;

(iii) the special income tax for reconstruction;

(iv) the special corporation tax for reconstruction;

(v) the consumption tax;

(vi) the inheritance tax; and

(vii) the gift tax;

(b) in the case of Sweden:

(i) the national income tax;

(ii) the withholding tax on dividends;

(iii) the income tax on non-residents;

(iv) the income tax on non-resident artistes and athletes;

(v) the municipal income tax;

(vi) the value added tax;

(vii) the real estate tax;

(viii) the net wealth tax;

(ix) the inheritance tax; and

(x) the gift tax;

(c) any identical or substantially similar taxes that are imposed after the date of signature of the Protocol signed at Stockholm on 5 December 2013 amending this Convention as amended by the Protocol signed at Stockholm on 19 February 1999 in addition to, or in place of, the taxes covered by sub-paragraphs (a) and (b).

The competent authorities of the Contracting States shall notify each other of any significant changes that have been made in their taxation laws.

3. When a revenue claim of a Contracting State is enforceable under the laws of that Contracting State and is owed by a person who, at that time, cannot, under the laws of that Contracting State, prevent its collection, that revenue claim shall, at the request of the competent authority of that Contracting State, be accepted for purposes of collection by the competent authority of the other Contracting State. That revenue claim shall be collected by that other Contracting State in accordance with the provisions of its laws applicable to the enforcement and collection of its own taxes as if the revenue claim were a revenue claim of that other Contracting State that met the conditions allowing that other Contracting State to make a request under this paragraph.

4. When a revenue claim of a Contracting State is a claim in respect of which that Contracting State may, under its law, take measures of conservancy with a view to ensure its collection, that revenue claim shall, at the request of the competent authority of that Contracting State, be accepted for purposes of taking measures of conservancy by the competent authority of the other Contracting State. That other Contracting State shall take measures of conservancy in respect of that revenue claim in accordance with the provisions of its laws as if the revenue claim were a revenue claim of that other Contracting State even if, at the time when such measures are applied, the revenue claim is not enforceable in the first-mentioned Contracting State or is owed by a person who has a right to prevent its collection.

5. Notwithstanding the provisions of paragraphs 3 and 4, a revenue claim accepted by a Contracting State for purposes of paragraph 3 or 4 shall not, in that Contracting State, be subject to the time limits or accorded any priority applicable to a revenue claim under the laws of that Contracting State by reason of its nature as such. In addition, a revenue claim accepted by a Contracting State for the purposes of paragraph 3 or 4 shall not, in that Contracting State, have any priority applicable to that revenue claim under the laws of the other Contracting State. 6. Notwithstanding the provisions of paragraph 5, acts carried out by a Contracting State in the collection of a revenue claim accepted by that Contracting State for purposes of paragraph 3 or 4, which, if they were carried out by the other Contracting State, would have the effect of suspending, prolonging or interrupting the time limits applicable to the revenue claim according to the laws of that other Contracting State, shall have such effect under the laws of that other Contracting State. The first-mentioned Contracting State shall inform the other Contracting State about such acts.

7. Proceedings with respect to the existence, validity or the amount of a revenue claim of a Contracting State shall not be brought before the courts or administrative bodies of the other Contracting State.

8. Where, at any time after a request has been made by a Contracting State under paragraph 3 or 4 and before the other Contracting State has collected and remitted the relevant revenue claim to the first-mentioned Contracting State, the relevant revenue claim ceases to be

(a) in the case of a request under paragraph 3, a revenue claim of the first-mentioned Contracting State that is enforceable under the laws of that Contracting State and is owed by a person who, at that time, cannot, under the laws of that Contracting State, prevent its collection, or

(b) in the case of a request under paragraph 4, a revenue claim of the first-mentioned Contracting State in respect of which that Contracting State may, under its laws, take measures of conservancy with a view to ensure its collection the competent authority of the first-mentioned Contracting State shall promptly notify the competent authority of the other Contracting State of that fact and, at the option of the other Contracting State, the first-mentioned Contracting State shall either suspend or withdraw its request.

9. In no case shall the provisions of this Article be construed so as to impose on a Contracting State the obligation:

(a) to carry out administrative measures at variance with the laws and administrative practice of that or of the other Contracting State;

(b) to carry out measures which would be contrary to public policy (ordre public);

(c) to provide assistance if the other Contracting State has not pursued all reasonable measures of collection or conservancy, as the case may be, available under its laws or administrative practice;

(d) to provide assistance in those cases where the administrative burden for that Contracting State is clearly disproportionate to the benefit to be derived by the other Contracting State.

10. Before assistance is lent under the provisions of this Article, the competent authorities of both Contracting States shall agree upon the mode of application of this Article, including an agreement to ensure comparable levels of assistance to each of the Contracting States. In particular, the competent authorities of both Contracting States shall agree on a limit to the number of applications for assistance that a Contracting State may make in a particular year and a minimum monetary threshold for a revenue claim for which assistance is sought.

Article 26

Diplomatic agents and consular officers

Nothing in this Convention shall affect the fiscal privileges of diplomatic agents or consular officers under the general rules of international law or under the provisions of special agreements.

Article 27

Entry into force

1. This Convention shall be ratified and the instruments of ratification shall be exchanged at Tokyo as soon as possible.

2. This Convention shall enter into force on the thirtieth day after the date of the exchange of instruments of ratification and shall have effect:

(a) in Japan:

as regards income for any taxable year beginning on or after the first day of January of the calendar year next following that in which this Convention enters into force; and

(b) in Sweden:

as regards income derived on or after the first day of January of the calendar year next following that in which this Convention enters into force.

3. The Convention between Japan and Sweden for the Avoidance of Double Taxation and the Prevention of Fiscal Evasion with respect to Taxes on Income signed at Tokyo on December 12, 1956, modified and supplemented by the Protocol signed at Tokyo on April 15, 1964, shall terminate and cease to have effect in respect of income to which this Convention applies under the provisions of paragraph 2.

Article 28

Termination

This Convention shall continue in effect indefinitely but either Contracting State may, on or before the thirtieth day of June of any calendar year beginning after the expiration of a period of five years from the date of its entry into force, give to the other Contracting State, through the diplomatic channel, written notice of termination and, in such event, this Convention shall cease to have effect:

(a) in Japan:

as regards income for any taxable year beginning on or after the first day of January of the calendar year next following that in which the notice of termination is given; and

(b) in Sweden:

as regards income derived on or after the first day of January of the calendar year next following that in which the notice of termination is given.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, duly authorized thereto by their respective Governments, have signed this Convention.

DONE in Duplicate at Stockholm on 21 January 1983 in the English language.

For the Government of Sweden:

Lennart Bodström

For the Government of Japan:

Wataru Owada

(Översättning)

Avtal mellan Sverige och Japan för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst

Sveriges regering och Japans regering,

som önskar ingå ett nytt avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst,

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De skatter som omfattas av detta avtal är:

a) i Japan:

1) inkomstskatten;

2) bolagsskatten;

3) den särskilda rekonstruktionsskatten;

4) den särskilda rekonstruktionsskatten för bolag; och

5) de lokala skatterna på invånarna

(i det följande benämnda ”japansk skatt”);

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kupongskatten;

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta;

4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.; och

5) den kommunala inkomstskatten

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag – oavsett om de är statliga eller lokala – som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som avses i punkt 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning inom rimlig tid efter sådana ändringar.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Japan” åsyftar, när det används i geografisk betydelse, Japans territorium, vari inbegrips dess territorialvatten, inom vilket de lagar som avser japansk skatt är i kraft, och allt område utanför dess territorialvatten, däri inbegripet havsbottnen och dennas underlag, över vilket Japan har domsrätt i enlighet med folkrättens allmänna regler och inom vilket de lagar som avser japansk skatt är i kraft;

b) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler och enligt svensk lag äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna i havsbottnen eller i dennas underlag;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Japan eller Sverige beroende på sammanhanget;

d) ”skatt” avser japansk skatt eller svensk skatt beroende på sammanhanget;

e) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

f) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

g) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) ”medborgare” åsyftar fysisk person som har medborgarskap i endera avtalsslutande staten och juridisk person som bildats eller organiserats enligt lagstiftningen i endera avtalsslutande staten samt sammanslutning – som inte är juridisk person men som vid beskattningen i endera avtalsslutande staten behandlas såsom juridisk person – vilken bildats eller organiserats enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat;

i) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

j) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Japan, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;

2) i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;

k) ”företag” åsyftar bedrivandet av varje form av rörelse; och

l) ”rörelse” innefattar utövandet av fritt yrke och annan självständig verksamhet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den avtalsslutande statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka detta avtal tilllämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för huvudkontor, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess offentligrättsliga organ eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter samt en sådan pensionsfond som avses i artikel 21A punkt 7 d). Detta uttryck inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra i vilken avtalsslutande stat personen ska anses ha sitt hemvist vid tillämpningen av detta avtal. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska personen i fråga inte vara berättigad till någon skattelättnad eller något undantag från skatt enligt detta avtal.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art; och

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken bestämmelserna i punkt 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna avtalsslutande stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna avtalsslutande stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra avtalsslutande stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tilllämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna avtalsslutande stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. Vid tillämpningen av bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2. Beträffande företag i en avtalsslutande stat som bedriver internationell trafik genom användningen av skepp eller luftfartyg gäller, att sådant företag, om det är ett svenskt företag, är undantaget från företagsskatten i Japan och, om det är ett japanskt företag, är undantaget från varje svensk skatt liknande företagsskatten i Japan som framdeles kan komma att tas ut i Sverige.

3. Bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat, i enlighet med bestämmelserna i punkt 1, i inkomsten för ett företag i denna avtalsslutande stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra avtalsslutande stat och förutsatt att de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, efter överläggning, är överens om att den sålunda inräknade inkomsten eller del av den är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda avtalsslutande staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra avtalsslutande stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 ska utdelning inte beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten och är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som under en period av sex månader omedelbart före den dag då det bestäms vem som är berättigad till utdelningen har innehaft, direkt eller indirekt, minst 10 procent av det utdelande bolagets röstetal. Uttrycket ”handelsbolag” åsyftar vid tillämpningen av denna punkt inte en person som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person i en avtalsslutande stat och har hemvist i denna avtalsslutande stat.

4. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

5. Bestämmelserna i punkt 3 tillämpas inte på utdelning som betalas av ett bolag som är berättigat till avdrag för lämnad utdelning vid beskattningen i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist.

6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Japan till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt om utdelningen skulle ha varit undantagen enligt svensk lagstiftning om båda bolagen varit svenska bolag. Detta gäller emellertid endast om vinsten av vilken utdelningen betalas har varit föremål för normal bolagsskatt i Japan eller en inkomstskatt jämförlig därmed.

7. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

8. Bestämmelserna i punkterna 1, 2, 3, 4 och 5 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

9. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra avtalsslutande stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra avtalsslutande stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra avtalsslutande stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt till, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, får ränta som härrör från en avtalsslutande stat även beskattas i denna stat, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, om räntans storlek är beroende av intäkter, försäljning, inkomster, vinst eller annat kassaflöde hos gäldenären eller denne närstående person, av värdeförändring på egendom tillhörig gäldenären eller denne närstående person eller av aktieutdelning, utbetalning till bolagsman eller liknande utbetalning från gäldenären eller denne närstående person, eller av annan liknande ränta. Om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten dock inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Uttrycket avser även varje annan inkomst som enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat varifrån inkomsten härrör vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av utlånade pengar. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. Inkomst som avses i artikel 10 ska inte anses som ränta vid tillämpningen av detta avtal.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tilllämpas inte om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den avtalsslutande staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna avtalsslutande stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället anses räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt till, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat.

2. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av egendom, annan än fast egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

3. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik och annan egendom än fast egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

Artikel 14 (Upphävd)

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, med undantag för pension, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna avtalsslutande stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra avtalsslutande stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga; och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra avtalsslutande staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna avtalsslutande stat.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

Sådan inkomst undantas emellertid från beskattning i denna andra avtalsslutande stat om fysisk person med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten utövar sådan verksamhet enligt ett särskilt program för kulturellt utbyte som regeringarna i de båda avtalsslutande staterna har kommit överens om.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Sådan inkomst undantas emellertid från beskattning i denna avtalsslutande stat om inkomsten förvärvas genom verksamhet som fysisk person med hemvist i den andra avtalsslutande staten utövar enligt ett särskilt program för kulturellt utbyte som regeringarna i de båda avtalsslutande staterna har kommit överens om och inkomsten tillfaller annan person som har hemvist i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 18

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av offentligt uppdrag i denna avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna andra avtalsslutande stat och personen i fråga har hemvist i denna andra avtalsslutande stat och:

1) är medborgare i denna andra avtalsslutande stat; eller

2) inte fick hemvist i denna andra avtalsslutande stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder till vilka bidrag lämnas av, en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna andra avtalsslutande stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 21 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter.

Artikel 19

Studerande

Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, undantas från beskattning i den förstnämnda avtalsslutande staten för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen betalas till honom från källa utanför denna förstnämnda avtalsslutande stat.

Artikel 20

Svenska oskiftade dödsbon

1. I fall då enligt bestämmelserna i detta avtal person med hemvist i Japan är berättigad till befrielse från eller nedsättning av svensk skatt, ska motsvarande befrielse eller nedsättning medges oskiftat dödsbo i den mån en eller flera av dödsbodelägare har hemvist i Japan.

2. Svensk skatt på oskiftat dödsbo ska, i den mån inkomsten tillkommer dödsbodelägare med hemvist i Japan, avräknas mot japansk skatt som utgår på denna inkomst i enlighet med bestämmelserna i artikel 22 punkt 1.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal beskattas endast i denna avtalsslutande stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag av inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

3. Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande staten, får, utan hinder av bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel, beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 21A

Begränsning av förmåner

1. Om inte annat anges i denna artikel så ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat, som uppbär sådan inkomst som anges i artikel 10 punkt 3 eller i artiklarna 11 eller 12 som härrör från den andra avtalsslutande staten, vara berättigad till förmåner enligt nämnda bestämmelser ett visst beskattningsår endast om personen är en kvalificerad person enligt punkt 2 samt uppfyller de särskilda villkor som anges för sådana förmåner i nämnda bestämmelser.

2. En person med hemvist i en avtalsslutande stat är en kvalificerad person med avseende på ett visst beskattningsår endast om personen är:

a) en fysisk person;

b) en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga organ, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, eller Japans Riksbank eller Sveriges Riksbank;

c) ett bolag, om dess viktigaste aktieslag är noterade på en erkänd aktiebörs som nämns i punkt 7 c) 1) eller 2) och regelmässigt omsätts på en eller flera erkända aktiebörser;

d) en pensionsfond, om vid utgången av närmast föregående beskattningsår mer än 50 procent av pensionsfondens förmånstagare, medlemmar eller deltagare var fysiska personer med hemvist i endera avtalsslutande staten;

e) en organisation som har bildats enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat och som drivs uteslutande i religiöst, välgörande, utbildningsfrämjande, vetenskapligt, artistiskt, kulturellt eller allmännyttigt syfte, men endast om hela eller delar av dess inkomst kan vara undantagen från beskattning enligt den avtalsslutande statens lagstiftning; eller

f) en person, som inte är en fysisk person, om minst 50 procent av röstetalet eller andra ägarandelar i personen innehas direkt eller indirekt av personer med hemvist i endera avtalsslutande staten som är kvalificerade personer enligt a), b), c), d) eller e) i denna punkt.

3. Ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat ska – även om det inte är en kvalificerad person – vara berättigat till avtalsförmåner för sådana inkomster som anges i artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 eller 12, och som härrör från den andra avtalsslutande staten, om bolaget uppfyller de särskilda villkor som anges för sådana förmåner i nämnda bestämmelser samt minst 75 procent av bolagets röstetal innehas, direkt eller indirekt, av sju eller färre personer som uppfyller villkoren för att vara jämförliga förmånstagare.

4. I de fall punkt 2 f) och punkt 3 tillämpas:

a) beträffande källskatter, ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat anses uppfylla villkoren i dessa bestämmelser det beskattningsår som inkomsten utbetalas om personen uppfyller villkoren under den period av tolv månader som föregår utbetalningen (eller, beträffande utdelning, den dag då det bestäms vem som är berättigad till utdelningen),

b) beträffande andra skatter, ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat anses uppfylla villkoren i dessa bestämmelser avseende ett beskattningsår om personen uppfyller villkoren under åtminstone hälften av beskattningsårets dagar.

5. a) En person som har hemvist i en avtalsslutande stat ska – även om personen inte är en kvalificerad person – vara berättigad till förmåner för inkomster enligt artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 och 12 som härrör från den andra avtalsslutande staten, om:

1) personen bedriver rörelse i den förstnämnda avtalsslutande staten (med undantag för rörelse som består i att göra kapitalplaceringar eller att förvalta investeringar för personens egen räkning, såvida denna rörelse inte utgör bank-, försäkrings- eller värdepappersrörelse som bedrivs av en bank, ett försäkringsbolag eller en värdepappershandlare),

2) inkomsten som härrör från den andra avtalsslutande staten förvärvas i samband med, eller är underordnad, rörelsen, och 3) personen uppfyller de särskilda villkor för att erhålla sådana förmåner som anges i nämnda punkt eller artiklar.

b) Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från rörelse som personen bedriver i den andra avtalsslutande staten eller uppbär inkomst som härrör från den andra avtalsslutande staten och som betalas av en person med vilken den förstnämnda personen är i intressegemenskap, på sätt som anges i artikel 9 punkt 1 a) eller b), ska, i förhållande till sådan inkomst, villkoren i a) i denna punkt anses uppfyllda endast om rörelsen som bedrivs i den förstnämnda staten är väsentlig i förhållande till den rörelse som bedrivs i den andra avtalsslutande staten. Vid tillämpningen av denna punkt ska frågan om en rörelse är väsentlig eller inte, avgöras med hänsyn tagen till samtliga fakta och omständigheter.

c) Vid bestämmandet av om en person bedriver rörelse i en avtalsslutande stat vid tillämpningen av a) i denna punkt, ska en rörelse bedriven av ett handelsbolag i vilket personen är bolagsman eller en rörelse bedriven av personer med vilka personen är närstående anses vara en rörelse bedriven av den personen. En person ska anses närstående till en annan person om en av personerna är den rättmätiga innehavaren, direkt eller indirekt, av minst 50 procent i den andra personen (eller, i fråga om ett bolag, minst 50 procent av röstetalet i bolaget), eller, om en tredje person är den rättmätiga ägaren, direkt eller indirekt, till minst 50 procent av var och en av personerna (eller i fråga om bolag, minst 50 procent av röstetalet i bolaget). En person ska dock alltid anses närstående till en annan om den ena personen, med hänsyn tagen till samtliga fakta och omständigheter, kontrollerar den andra eller om båda personerna kontrolleras av samma person eller personer.

6. En person med hemvist i en avtalsslutande stat som inte är en kvalificerad person och som enligt punkterna 3 eller 5 inte heller är berättigad till förmåner för inkomster som anges i artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 och 12, ska ändå åtnjuta sådana förmåner om den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten finner, i enlighet med dess lagstiftning och administrativa praxis, att etableringen, förvärvet eller innehavet av en sådan person och bedrivandet av dess verksamhet inte har som ett av sina huvudsakliga syften att komma i åtnjutande av sådana förmåner.

7. Vid tillämpningen av denna artikel:

a) åsyftar uttrycket ”aktier” även depåbevis;

b) åsyftar uttrycket ”viktigaste aktieslag” det eller de aktieslag som representerar majoriteten av röstetalet i bolaget;

c) åsyftar uttrycket ”erkänd aktiebörs”:

1) varje aktiebörs som etablerats i enlighet med den japanska Värdepappers- och börslagen (”Financial Instruments and Exchange Law”) (lag nr 25 från år 1948),

2) Stockholmsbörsen, Nordic Growth Market (NGM) och varje annan aktiebörs som står under tillsyn av Finansinspektionen,

3) den irländska aktiebörsen samt aktiebörserna i Amsterdam, Bryssel, Köpenhamn, Düsseldorf, Frankfurt, Hamburg, Helsingfors, Hong Kong, London, Madrid, Milano, New York, Oslo, Paris, Reykjavik, Riga, Seoul, Shanghai, Singapore, Sydney, Tallinn, Toronto, Wien, Vilnius och Zürich, samt “NASDAQ”-systemet, och

4) varje annan aktiebörs som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna för tillämpningen av denna artikel kommer överens om,

d) åsyftar uttrycket ”pensionsfond” varje person som:

1) är etablerad i enlighet med lagstiftningen i en avtalsslutande stat,

2) huvudsakligen är verksam för att administrera eller tillhandahålla pensioner, pensionsförmåner eller annan liknande ersättning, eller för att erhålla inkomster till förmån för andra pensionsfonder, och

3) är undantagen från skatt i den avtalsslutande staten på inkomst från sådan verksamhet som anges ovan under 2), samt

e) åsyftar uttrycket ”jämförlig förmånstagare”:

1) en person med hemvist i en stat som har ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt med den avtalsslutande stat från vilken avtalsförmåner enligt detta avtal begärs och

aa) det avtalet innehåller bestämmelser om informationsutbyte,

bb) personen är en kvalificerad person enligt bestämmelserna om begränsning av förmåner i det avtalet, eller om sådana bestämmelser inte finns, skulle ha varit en kvalificerad person om avtalet hade haft bestämmelser motsvarande de i punkt 2, och

cc) personen i enlighet med det avtalet skulle vara berättigad, med avseende på inkomst som avses i artikel 10 punkt 3 eller i artiklarna 11 eller 12, en skattesats för en sådan inkomst som är minst lika låg som den skattesats som tillämpas enligt detta avtal, eller

2) en kvalificerad person i enlighet med punkt 2 a), b), c), d) eller e).

Artikel 21B

Förmånliga skatteregimer

Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, om

a) ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat huvudsakligen förvärvar sina inkomster från andra stater

1) från finans- eller sjöfartsverksamhet, eller

2) genom att vara huvudkontor, coordination centre eller en enhet som tillhandahåller administrativa eller andra tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse huvudsakligen i andra stater, och

b) sådan inkomst beskattas väsentligt lägre enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat än inkomster från finans- eller sjöfartsverksamhet som bedrivs inom denna stat eller genom att vara huvudkontor, coordination centre eller en enhet som tillhandahåller administrativa eller andra tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse i denna avtalsslutande stat,

ska de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från eller nedsättning av skatt inte tillämpas på inkomst som sådant bolag förvärvar och inte heller på utdelning som betalas av sådant bolag.

Artikel 21C

Prövning av syftet

Lättnader enligt detta avtal ska inte erhållas om det huvudsakliga syftet, hos någon person som har inflytande över tillskapandet eller placeringen av andelar eller egendom på grund av vilken inkomsten är betalad eller från vilken den härrör, är att uppnå förmån av detta avtal genom sådant tillskapande eller sådan placering.

Artikel 22

Undvikande av dubbelbeskattning

1. Med beaktande av lagstiftningen i Japan beträffande möjligheten till avräkning mot japansk skatt, av skatt som betalas i annat land än Japan gäller följande. Om en person med hemvist i Japan uppbär inkomst från Sverige som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, ska den svenska skatt som betalas på denna inkomst avräknas mot den japanska skatt som påförs denna person. Avräkningsbeloppet får emellertid inte överstiga summan av den japanska skatten som är hänförlig till denna inkomst.

2. a) Med beaktande av b) i denna punkt och artikel 10 punkt 6, om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Japan ska Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den japanska skatt som erlagts på inkomsten.

b) Om en person med hemvist i Sverige erhåller inkomst som i enlighet med detta avtal beskattas endast i Japan, får Sverige, vid fastställande av skattesatsen för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som ska beskattas endast i Japan.

Artikel 23

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat ska inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra avtalsslutande stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av ett fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, ska i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av ett företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen och sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 6 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, ska inte i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda avtalsslutande staten är eller kan bli underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 24

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa avtalsslutande staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken ska framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal. Överenskommelse som träffats ska genomföras utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter i denna artikel.

5. I fall då,

a) en person, i enlighet med punkt 1, har gjort en framställan till den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat med anledning av att åtgärder i den ena eller båda avtalsslutande staterna för honom har medfört beskattning i strid med bestämmelserna i detta avtal, och

b) de behöriga myndigheterna inte, inom tre år från anmälan till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, kan nå en överenskommelse för att lösa frågan enligt punkt 2,

ska, om personen begär det, kvarstående olösta frågor i ärendet hänskjutas till skiljeförfarande. Sådana olösta frågor ska dock inte hänskjutas till skiljeförfarande om en domstol i någon av de avtalsslutande staterna har meddelat ett beslut avseende dessa frågor. Skiljedomen är bindande för båda avtalsslutande staterna och ska genomföras utan hinder av tidsbegränsningar i dessa staters interna lagstiftning, såvida inte en person som direkt berörs av ärendet inte accepterar den ömsesidiga överenskommelsen som genomför skiljedomen. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska träffa överenskommelse om sättet att tillämpa denna punkt.

6. Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkt 5:

a) De behöriga myndigheterna ska genom ömsesidig överenskommelse inrätta ett förfarande som säkerställer att en skiljedom blir genomförd inom två år från en begäran om skiljeförfarande enligt punkt 5, om inte åtgärder eller passivitet från en person som direkt berörs av ärendet enligt nämnda punkt hindrar att ärendet löses eller om inte de behöriga myndigheterna och personen kommer överens om annat.

b) En skiljenämnd ska upprättas enligt följande regler:

1) En skiljenämnd ska bestå av tre skiljemän som har sakkunskap och erfarenhet i frågor om internationell skatt.

2) De behöriga myndigheterna ska utse var sin skiljeman. Sådan skiljeman får vara medborgare i avtalsslutande stat. De två skiljemännen utsedda av de behöriga myndigheterna ska utse den tredje skiljemannen som ska vara skiljenämndens ordförande i enlighet med det förfarande som de behöriga myndigheterna kommit överens om.

3) Skiljemännen får inte vara anställda av de avtalsslutande staternas skattemyndigheter och får inte heller, i någon form, ha befattat sig med det ärende som har framlagts i enlighet med punkt 1. Den tredje skiljemannen får inte vara medborgare i någon av de avtalsslutande staterna om inte de behöriga myndigheterna kommit överens om annat.

4) De behöriga myndigheterna ska tillse att samtliga skiljemän och deras personal, innan deras uppdrag påbörjas, till de behöriga myndigheterna skriftligen inger en försäkran om att omfattas av och att efterkomma de skyldigheter avseende sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i artikel 25 punkt 2 och som gäller enligt de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

5) De behöriga myndigheterna ska var för sig bära kostnaden för sin utsedda skiljeman och sina egna utgifter. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de behöriga myndigheterna i lika delar.

c) De behöriga myndigheterna ska utan oskäligt dröjsmål lämna den information som är nödvändig för skiljedomen till skiljemännen och deras personal.

d) En skiljedom ska behandlas enligt följande:

1) En skiljedom har inget prejudicerande värde.

2) En skiljedom är bindande, om inte en domstol i en avtalsslutande stat bedömer att domen inte är verkställbar eftersom den strider mot punkt 5, mot denna punkt eller, om det rimligtvis kan ha påverkat utgången, mot överenskommelse om förfarandet enligt a) i denna punkt. Om skiljedomen bedöms inte kunna verkställas ska den anses som inte meddelad.

e) Om, vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har framställts och innan skiljenämnden har meddelat en skiljedom till de behöriga myndigheterna och den person som har begärt skiljeförfarandet, de behöriga myndigheterna har löst alla olösta frågor som hänskjutits till skiljeförfarande, ska ärendet anses löst i enlighet med punkten 2 och en skiljedom ska inte meddelas.

7. a) Bestämmelserna i punkterna 5 och 6 ska inte tillämpas på ärenden som rör artikel 4 punkt 3 och inte heller på ärenden som rör hänförande av kapital till ett fast driftställe enligt artikel 7.

b) Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska ett ärende inte hänskjutas till skiljeförfarande om de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har överenskommit att ärendet inte är lämpligt att avgöras genom skiljeförfarande.

Artikel 25

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda upplysningar bara för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av ovanstående får upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål när sådana upplysningar får användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda avtalsslutande staterna och den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som har lämnat upplysningarna har tillåtit sådant användande.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten; c) lämna upplysningar som skulle röja affärs-, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public);

d) att inhämta eller tillhandahålla information som skulle avslöja konfidentiell kommunikation mellan en klient och dennes advokat eller annat juridiskt ombud, när sådan kommunikation:

1) sker i syfte att erhålla eller lämna juridisk rådgivning; eller

2) sker i syfte att användas i pågående eller planerade rättsliga förfaranden.

4. Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana upplysningar.

5. Bestämmelserna i punkt 3 medför inte rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person.

Artikel 25A

Bistånd med indrivning

1. De avtalsslutande staterna ska lämna varandra handräckning vid indrivning av skattefordringar. Handräckningen begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2. Uttrycket ”skattefordran” åsyftar vid tilllämpningen av denna artikel en skuld avseende följande skatter, i den mån beskattningen inte strider mot detta avtal eller något annat avtal som de avtalsslutande staterna har ingått, samt ränta, administrativa straffavgifter, tilläggsavgifter och kostnader för indrivning eller säkringsåtgärder med anledning av en sådan skuld:

a) i Japan:

1) inkomstskatten;

2) bolagsskatten;

3) den särskilda rekonstruktionsskatten;

4) den särskilda rekonstruktionsskatten för bolag;

5) konsumtionsskatten;

6) arvsskatten; och

7) gåvoskatten;

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kupongskatten;

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta;

4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.;

5) den kommunala inkomstskatten;

6) mervärdesskatten;

7) fastighetsskatten;

8) förmögenhetsskatten;

9) arvsskatten; och

10) gåvoskatten.

c) skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet av det protokoll som undertecknades i Stockholm den 5 december 2013 och som ändrade detta avtal, såsom ändrat genom protokoll som undertecknades i Stockholm den 19 februari 1999, påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i a) och b).

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra väsentliga ändringar som har gjorts i deras skattelagstiftning.

3. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är möjlig att verkställa enligt den avtalsslutande statens lagstiftning och fordran ska betalas av en person som vid den tidpunkten enligt den avtalsslutande statens lagstiftning inte kan motsätta sig dess indrivning, ska denna skattefordran, efter framställan av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande staten, erkännas för indrivning av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Denna skattefordran ska drivas in av den andra avtalsslutande staten i enlighet med bestämmelserna i denna stats lagstiftning om verkställighet och indrivning av dess egna skatter, som om fordran vore en skattefordran i denna andra avtalsslutande stat som uppfyllde kraven för att denna andra avtalsslutande stat skulle kunna göra en framställan enligt denna punkt.

4. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är en fordran för vilken den avtalsslutande staten enligt sin lagstiftning får vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivning, ska denna skattefordran, efter framställan av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande staten, erkännas för vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den andra avtalsslutande staten ska för denna skattefordran vidta säkringsåtgärder i enlighet med bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om fordran vore en skattefordran i denna andra avtalsslutande stat, även om, vid tidpunkten då sådana åtgärder vidtas, skattefordran inte är verkställbar i den förstnämnda avtalsslutande staten eller ska betalas av en person som kan motsätta sig dess indrivning.

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4, ska en skattefordran, som har erkänts av en avtalsslutande stat i enlighet med punkt 3 eller 4, i den avtalsslutande staten inte omfattas av tidsfrister eller ges förmånsrätt som gäller för skattefordringar enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten. Inte heller ska en skattefordran som har erkänts av en avtalsslutande stat i enlighet med punkt 3 eller 4 i den avtalsslutande staten ges en förmånsrätt såsom skattefordran enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten.

6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska åtgärder vidtagna av en avtalsslutande stat vid verkställandet av en skattefordran som har erkänts av den avtalsslutande staten i enlighet med punkt 3 eller 4, som, om de hade vidtagits av den andra avtalsslutande staten och då inneburit att tidsfristen för skattefordran enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning hade skjutits upp, förlängts eller avbrutits, ha sådan verkan enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning. Den förstnämnda avtalsslutande staten ska underrätta den andra avtalsslutande staten om sådana handlingar.

7. Förfaranden som gäller förekomsten, giltigheten eller omfattningen av en skattefordran i en avtalsslutande stat ska inte anhängiggöras i domstol eller administrativa myndigheter i den andra avtalsslutande staten.

8. Om, efter det att en framställan har gjorts av en avtalsslutande stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra avtalsslutande staten har drivit in och överfört skattefordran till den förstnämnda avtalsslutande staten, den skattefordran det gäller upphör att vara

a) i händelse av en framställan enligt punkt 3, en skattefordran i den förstnämnda avtalsslutande staten som är möjlig att verkställa enligt den avtalsslutande statens lagstiftning och ska betalas av en person som vid den tidpunkten inte kan motsätta sig dess indrivning enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten, eller

b) i händelse av en framställan enligt punkt 4, en skattefordran i den förstnämnda staten för vilken den avtalsslutande staten enligt sin lagstiftning får vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivning

ska den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande staten utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten detta och den förstnämnda avtalsslutande staten ska, i enlighet med den andra avtalsslutande statens önskemål, antingen vilandeförklara eller återta sin framställan.

9. Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) vidta åtgärder som skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public);

c) lämna handräckning om den andra avtalsslutande staten inte har vidtagit alla rimliga åtgärder för indrivning eller säkringsåtgärder som står till dess förfogande enligt dess lagstiftning eller administrativa praxis;

d) lämna handräckning i de fall där den administrativa bördan för denna avtalsslutande stat uppenbart inte står i proportion till den nytta som står att vinna för den andra avtalsslutande staten.

10. Innan handräckning lämnas enligt bestämmelserna i denna artikel, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffa överenskommelse om sättet att tillämpa denna artikel, som säkerställer en jämförbar omfattning av handräckning till var och en av de avtalsslutande staterna. I synnerhet ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffa överenskommelse om en gräns för det antal framställningar om handräckning som en avtalsslutande stat kan göra under ett visst år samt en lägsta beloppsgräns för en skattefordran för vilken handräckning begärs.

Artikel 26

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

Artikel 27

Ikraftträdande

1. Detta avtal ska ratificeras och ratifikationshandlingarna ska utväxlas i Tokyo snarast möjligt.

2. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den då utväxlingen av ratifikationshandlingarna skedde och ska tillämpas:

a) i Japan:

beträffande inkomst hänförlig till beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare; och

b) i Sverige:

beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Japan och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, som undertecknades i Tokyo den 12 december 1956 och som ändrades och kompletterades genom protokoll undertecknat i Tokyo den 15 april 1964, ska upphöra att gälla och inte längre tillämpas beträffande inkomster på vilka detta avtal blir tillämpligt enligt bestämmelserna i punkt 2.

Artikel 28

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de avtalsslutande staterna äger att – senast den 30 juni under ett kalenderår, som börjar efter utgången av en tidrymd av fem år räknat från dagen för avtalets ikraftträdande – på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör detta avtal att gälla:

a) i Japan:

beträffande inkomst hänförlig till beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då uppsägning sker eller senare; och

b) i Sverige:

beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret närmast efter det då uppsägning sker eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 21 januari 1983 i två exemplar på engelska språket.

För Sveriges regering:

Lennart Bodström

För Japans regering:

Wataru Owada Lag (2014:374).