Purchasing Card

Med anledning av inkommen skrivelse avseende hanteringen av Purchasing Card meddelar Skatteverket följande synpunkter.

1 Bakgrund

De banker som är medlemmar i VISA ställer ut purchasingkort till särskilt utvalda anställda inom företag eller myndigheter. Dessa kortinnehavare handlar därefter upp varor och tjänster direkt från leverantörer med hjälp av sitt VISA Purchasing Card. Alla inköp som skett med hjälp av detta kort faktureras månadsvis det företag/myndighet i vilket kortinnehavaren är anställd via en VISA Purchasingavräkning som utställs av den bank som tillhandahållit kortet. Kortinnehavaren får göra förvärv, inom de begränsningar som är uppställda, direkt från leverantörer och uppgifterna avseende korttransaktionerna redovisas i en periodisk rapport. På så sätt försvinner i praktiken behovet av pappersarbete och administration som är förknippat med interna rekvisitioner, inköpsorder och fakturor m.m. Att en enda periodisk rapport kombinerad med en enda betalning täcker de stora flertal utgifter innebär att purchasingkortet har stora fördelar i förhållande till hur upphandling normalt sker.

Efter ansökan utfärdas VISA Purchasing Card till anställda inom ett företag eller en myndighet. Därefter kan korten börja användas hos de säljare som är kopplat till VISA Purchasing Card-systemet.

Noteras bör att någon faktura inte kommer att ställas ut av säljaren till kortinnehavaren utan det enda underlaget som kortinnehavaren erhåller är den periodiska rapporten som redogjorts för ovan.

Med anledning av de ändrade reglerna i mervärdesskattelagen (1994:200), ML 11 kap. rörande fakturering önskas besked om den periodiska rapporten kan anses utgöra en faktura. Vidare vill man få bekräftat att plats för leverans inte längre måste framgå av underlaget. Slutligen frågas om elektronisk hantering av den periodiska rapporten är möjlig.

2 Gällande rätt

Av 11 kap. 8 § ML framgår att en faktura ska innehålla följande uppgifter:

1. datum för utfärdandet,

2. ett löpnummer baserat på en eller flera serier, som ensamt identifierar fakturan,

3. säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt,

4. kundens registreringsnummer till mervärdesskatt vid sk. omvänd skattskyldighet,

5. säljarens och köparens namn och adress,

6. de omsatta varornas mängd och art eller de omsatta tjänsternas omfattning och art,

7. datum för när omsättning av varorna eller tjänsterna har utförts/slutförts eller när förskottsbetalning erlagts,

8. beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag samt eventuell prisnedsättning om denna inte är inkluderad i enhetspriset,

9. tillämpad mervärdesskattesats

10. mervärdesskattebeloppet

11. vid befrielse från skatt alternativt vid sk. omvänd skattskyldighet ska hänvisning till lagrum, artikel eller annan uppgift som anger orsaken till att mervärdesskatt inte debiterats,

12. vid leverans av nytt transportmedel till annat EG-land ska det särskilt anges på fakturan att det är fråga om sådant transportmedel,

13. vid tillämpning av vinstmarginalsbeskattnings-reglerna ska detta särskilt anges på fakturan.

Enligt 11 kap. 6 § ML får faktura överföras på elektronisk väg endast om mottagaren godkänner detta.

Dessa reglerna motsvaras av artikel 22.3 b och c i sjätte direktivet (77/388/EEG).

3 Skatteverkets bedömning

Enligt Skatteverket kan den periodiska rapporten utgöra en faktura i mervärdesskattelagens mening under förutsättning att den innehåller samtliga de uppgifter som framgår av 11 kap. 8 § ML.

Skatteverkets huvudkontor har tidigare i skrivelse 2004-01-28, dnr. 151294-04/113, 2004-02-23, dnr. 205830-04/113, och 2004-04-02, dnr. 255556-04/113 redogjort för sina ställningstaganden med anledning av de från den 1 januari 2004 gällande nya faktureringsreglerna. Dessutom har i skrivelse 2004-03-16, dnr. 256490-04/113, redogjorts för Skatteverkets uppfattning då det i fakturan har angetts ett felaktigt namn på köparen och i skrivelse 2004-06-03, dnr. 394746-04/113 har redogjorts för Skatteverkets bedömning av reglerna om självfaktura. Vad gäller specifika ställningstaganden rörande fakturans innehåll hänvisas till dessa fem olika skrivelser.

Av artikel 22.3 b i sjätte direktivet framgår vilka uppgifter som ska framgå av en faktura. Medlemsstaterna har inte rätt att föreskriva att ytterligare eller andra uppgifter ska framgå av fakturan av mervärdesskatteskäl. I denna förteckning finns ingen särskild uppgift om att plats för varuleverans ska framgå av fakturan. Detta innebär att det numera inte föreligger något krav i ML att platsen för varans avlämnande måste framgå av fakturan för att den ska anses vara korrekt.

Vad gäller elektronisk fakturering har Skatteverket inga invändningar mot att detta görs mellan berörda parter. Vad gäller bevarande av fakturor finns särskilda regler i 14 kap. 2 a – 2 b §§ i skattebetalningslagen (1997:483) samt i bokföringslagen (1999:1078).