Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete

Datum: 2014-02-21

Dnr: 131 113308-14/111

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att det är möjligt att medge anstånd med betalning av ränta trots att ränta inte räknas upp i 63 kap. 4-5 §§ skatteförfarandelagen, 2011:1244 (SFL). För att anstånd med betalning av ränta ska medges krävs också att paragrafernas övriga förutsättningar för anstånd är uppfyllda.

2 Frågeställning

Ibland händer det att den betalningsskyldige redovisar och betalar en skatt eller avgift men begär omprövning eller överklagar den ränta som har beräknats på den aktuella skatten eller avgiften och i samband med det ansöker om anstånd med betalning av räntan. Det kan också vara så att den betalningsskyldige begär räntebefrielse och ansöker om anstånd med betalning av räntan.

Kan anstånd med betalning av ränta medges trots att ordet ränta inte nämns i 63 kap. 4-5 §§ SFL?

3 Gällande rätt m.m.

Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas (63 kap. 4 § SFL). Skatteverket ska också bevilja anstånd med betalningen om den som är skyldig att betala skatt eller avgift har begärt omprövning av eller överklagat beslutet och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten eller avgiften (63 kap. 5 § SFL).

Anstånd enligt 63 kap. 4 § SFL ska beviljas om det är tveksamt hur mycket skatt eller avgift den betalningsskyldige kommer att behöva betala. Skälet till tveksamheten kan vara en omprövning, ett överklagande eller att Skatteverket överväger en betalningsuppgörelse. Varje initiativ som väcker frågan om hur mycket skatt eller avgift som den betalningsskyldige ska betala i slutändan omfattas av ordalydelsen (prop. 2010/11:165 s. 1032).

I skattebetalningslagen (SBL) fanns det likställighetsbestämmelser som sa att vad som sas om skatt i den lagen också gällde för ränta (1 kap. 4 § SBL). Skatteverket fick bevilja anstånd med betalning av skatt (17 kap. 2 § SBL).

De flesta av SBL:s likställighetsbestämmelser togs bort vid införandet av SFL. Lagstiftningen i SFL har formulerats så att likställighetsbestämmelser inte ska behövas (SOU 2009:58 s. 861 och 348 f.).

I Skatteförfarandeutredningens kommentar till 3 kap. SFL redogörs för vilka likställighetsbestämmelser som bör tas bort och varför de inte längre behövs. I 63 kap. finns bestämmelser om att den som är skyldig att betala skatt eller avgift kan få anstånd med betalningen. Om kostnadsränta beräknats på den skatt eller avgift som anståndsansökan avser ska anståndet även avse räntan. Den som uppmanats att betala ett skattekontounderskott kan t.ex. medges anstånd med att betala underskottet. Det behövs dock ingen bestämmelse om att anstånd även får medges för ränta utan det följer av att anstånd får medges för de skatter och avgifter som räntan beräknas på. Det kan alltså konstateras att det inte längre finns behov av att likställa ränta och den som är skyldig att betala ränta med skatt och skattskyldig (SOU 2009:58 s. 865).

4 Bedömning

Om en betalningsskyldig ansöker om anstånd med betalning av ränta, t.ex. vid ett överklagande eller en begäran om räntebefrielse, ska Skatteverket medge anstånd om förutsättningarna för anstånd med betalning av skatt eller avgift är uppfyllda.

Före införandet av SFL fanns det tack vare likställighetsbestämmelserna i SBL klart stöd i lagen för att medge anstånd med betalning av ränta utan att skatten eller avgiften som räntan var beräknad på var föremål för anståndsprövning. I betänkandet till SFL anges att det inte behövs några likställighetsbestämmelser för att anstånd med betalning av ränta ska kunna medges. Det anges att om den betalningsskyldige medges anstånd med betalning av skatt eller avgift så kommer anståndet även att omfatta räntan. Det anges vidare att den som uppmanats att betala ett skattekontounderskott kan medges anstånd med den ränta som ingår i underskottet.

Det sägs inget i förarbetena om vad som gäller när den betalningsskyldige bara vill ha anstånd med betalning av en ränta som debiterats skattekontot och det är tveksamt om räntan kommer att behöva betalas eller det skulle vara oskäligt att kräva betalning innan ärendet har prövats. Det finns inget i förarbetena som tyder på att möjligheten till anstånd med betalning av ränta skulle inskränkas i förhållande till SBL. Det sägs däremot att likställighetsbestämmelser är obehövliga eftersom anstånd med betalning av ränta följer av ett beslut om anstånd med betalning av skatt eller avgift.

Skatteverkets bedömning är att det får anses vara lagstiftarens mening att anstånd med betalning av ränta ska kunna medges även i fall då den underliggande skatten eller avgiften inte är uppe till prövning eller då det rör sig om ett anstånd med betalning av ett skattekontounderskott.