Områden: Inkomstskatt (Tjänst)
Datum: 2013-09-11
Dnr: 131 494252-13/111
Avdrag för ökade levnadskostnader ska medges studerande som tagit tillfällig anställning på sin före detta hemort och under anställningstiden varit bosatta i föräldrarnas eller någon annan anhörigs hem enligt samma regler som gäller för andra skattskyldiga. En förutsättning för avdragsrätt är att en bostad behållits på studieorten.
Det förekommer ofta att ungdomar som studerar på en ort tar feriejobb på sin gamla hemort. Det är därvid naturligt att de under tiden de arbetar på hemorten bor hos föräldrar eller släktingar och vänner. Detta inte minst mot bakgrund av att de på så sätt kan reducera sina levnadskostnader genom möjligheten till billigt boende.
Frågan är vilken bevisbörda som åligger ungdomarna när de yrkar avdrag för ökade levnadskostnader i samband med tillfällig anställning under den tid de bor hos föräldrar, släktingar eller vänner. Är bevisbördan annorlunda när det gäller avdrag för kost och småutgifter än för avdraget för logi?
Av 12 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL framgår att ökade levnadskostnader ska dras av om den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har sin bostad. Sådant avdrag medges enligt nämnda lagrum bl.a. om arbetet avser endast en kortare tid.
Av 12 kap. 21 § IL framgår att ökade utgifter för logi ska dras av med ett belopp som motsvarar den faktiska utgiften. Vid tillfälligt arbete på annan ort gäller dock bestämmelsen i 13 §, om logiutgiften inte kan visas.
I 12 kap. 13 § IL anges att om den skattskyldige inte kan visa vilken utgift för logi han har haft ska avdrag medges med ett halvt maximibelopp per natt.
Av 12 kap. 20 § IL andra stycket framgår att ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ i form av ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten får dras av bara för den första månaden av vistelsen på arbetsorten.
I prop. 1998/99:83 s. 24 anges följande:
”Grunden för avdragsrätt är ju att övernattning skett på arbetsorten. Redan detta förhållande måste rimligen anses vara tillräckligt för att anse det som sannolikt att kostnader för logi har uppkommit. En annan sak är att den skattskyldige måste fullgöra sin bevisbörda i fråga om att han eller hon övernattat på arbetsorten.”
I RÅ 1998 ref. 39 medgav Högsta Förvaltningsdomstolen avdrag för kostnader för hyra på den tillfälliga arbetsorten eftersom utgifterna för hyran utgjorde en ökning av levnadskostnaderna i förhållande till det kostnadsfria boendet i föräldrahemmet.
Av förarbetsuttalandena framgår att den skattskyldige redan genom att ha tagit en anställning som kräver övernattning på arbetsorten får presumeras ha ökade levnadskostnader. Uttalandena i förarbetena stämmer för övrigt med Riksskatteverkets remissvar (prop.1998/99:83 s. 23) där det anges att det inte kan anses meningsfullt att ställa upp krav på bevisning ”eftersom minsta lilla merkostnad medför att avdrag skall medges enligt schablon”.
Varken lagtext eller förarbeten ger stöd för att behandla feriearbetande ungdomar på annat sätt än andra skattskyldiga som yrkar avdrag för ökade levnadskostnader i samband med tillfällig anställning.
Den omständigheten att den skattskyldige bor i föräldrahemmet eller hos släktingar eller vänner utgör således inget skäl att vägra schablonavdrag om förutsättningar för avdragsrätt enligt 12 kap. 18 § IL kan anses uppfyllda. Det bör i detta sammanhang påpekas att en av förutsättningarna för avdrag är att den skattskyldige verkligen är bosatt på studieorten och disponerar en bostad där även under den tid det tillfälliga arbetet pågår på den andra orten.
Avdrag för utgifter för logi medges enligt huvudregeln i 12 kap. 21 § IL med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Om den faktiska utgiften för övernattningen inte kan visas kan avdrag medges enligt schablon. För att avdrag ska kunna medges enligt schablon bör den skattskyldige kunna styrka att han övernattat på arbetsorten.
Detta ställningstagande ersatte 2013-09-11 Stunderande med tillfälliga arbeten dnr 130 11673-05/111, 2005-02-03