Skattskyldighet för ideell förening som bedriver butikshandel inom området rättvis handel

1 Sammanfattning

En ideell förening inom området för rättvis handel kan vara inskränkt skattskyldig trots bedriven butiksverksamhet. Föreningen är normalt skattskyldig för inkomst från butiksverksamheten.

2 Frågeställning

Den internationella rörelsen för rättvis handel syftar till att stärka små producenters och små jordägares ekonomiska ställning, främst i utvecklingsländer, så att de har möjlighet att förbättra levnads- och arbetsförhållanden och sociala strukturer i lokalsamhällets långsiktiga utveckling. Handelssamarbetet sker främst genom handel med varor som produceras under acceptabla arbetsvillkor och som baseras på solidaritet, ömsesidig respekt och hänsyn till små producenters situation. Aktörerna som deltar i verksamheten sprider även information, utbildar och genomför kampanjer för att upplysa om rättvis handel.

I Sverige är den vanligaste deltagaren för rättvis handel en ideell förening som bedriver en s.k. världsbutik. För att få kalla sig världsbutik måste man ha minst 80 % varor som bedöms ingå i begreppet rättvis handel samt bedriva informationsarbete kring rättvis handel. Vad som saluförs varierar kraftigt, allt från livsmedel, leksaker, hantverk och smycken till kaffeservering. Verksamheten bedrivs delvis av avlönad personal.

Frågan är om en ideell förening som bedriver en världsbutik eller likartad verksamhet är inskränkt skattskyldig och skattskyldig för inkomst från butiksverksamheten.

3 Gällande rätt m.m.

En ideell förening är inskränkt skattskyldig om föreningen uppfyller ändamålskravet, verksamhetskravet, fullföljdskravet och öppenhetskravet. Föreningen är då skattskyldig bara för inkomst av näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, dock inte för kapitalvinster och kapitalförluster (7 kap. 7 § 1-2st. p.1 IL).

Ändamålskravet innebär att föreningen har som huvudsakligt syfte att främja kvalificerade allmännyttiga ändamål eller andra allmännyttiga ändamål såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kulturella ändamål (7 kap. 4 och 8 §§ IL).

Verksamhetskravet kräver att föreningen uteslutande eller så gott som uteslutande ska tillgodose allmännyttiga ändamål i den ändamålsenliga verksamhet som bedrivs (7 kap. 9 § IL). Med uteslutande eller så gott som uteslutande avses 90-95 % upp till 100 % (prop. 1999/2000:2, del 1, s. 504). Verksamhet som bara bedrivs i syfte att finansiera föreningens ändamålsenliga verksamhet påverkar inte verksamhetskravet (SOU 2009:65, s.130).

En inskränkt skattskyldig ideell förening är inte skattskyldig för inkomst från en självständig näringsverksamhet om inkomsten till huvudsaklig del kommer från

• verksamhet som är ett direkt led i främjandet av det allmännyttiga ändamålet eller som har annan naturlig anknytning till det allmännyttiga ändamålet, eller
• verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete (7 kap. 7 § 2st. p.2 IL).

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, fann att uppdragsutbildning som en förening hade bedrivit inte hade naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål mot bakgrund av att utbildningsverksamheten hade en betydande omsättning och bedrevs under affärsmässiga former på en konkurrensutsatt marknad (RÅ 2000 ref. 14).

Till de hävdvunna, finansieringskällorna räknas inkomst av bingo och andra lotterier, fester, danstillställningar, basarer, loppmarknader, försäljnings- och insamlingskampanjer. Även inkomst som en förening får genom att upplåta reklamutrymme på idrottsplatser och klubbdräkter eller i samlingslokaler och programblad m.m. räknas dit (prop. 1976/77:135, s. 85).

Prövning av om inkomsten från en självständig näringsverksamhet till huvudsaklig del (huvudsaklighetsbedömning) kommer från verksamhet som har naturlig anknytning till ett allmännyttigt ändamål eller från en verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete ska göras utifrån begreppet förvärvskälla, som det användes före 1 juli 1990 i 18 § av den upphävda kommunalskattelagen (1928:370). (Se prop. 1976/77:135, s.85 f . och prop. 1989/90:110, del 1, s. 579).

För skattefrihet krävs att den självständiga näringsverksamhetens bruttoinkomster kommer från verksamhet som har naturlig anknytning till det allmännyttiga ändamålet eller från verksamhet som av hävd finansierar ideell verksamhet och att den uppgår till minst huvudsaklig del, ca 75 % av den totala omsättningen (prop. 1999/2000:2, del 1, s. 502 ff.). I annat fall blir den självständiga näringsverksamheten beskattad i sin helhet. I de fall som olika näringsverksamheter inte kan anses ingå i samma självständiga näringsverksamhet så beskattas de oberoende av varandra. En inskränkt skattskyldig ideell förening kan således bedriva en näringsverksamhet som skattskyldighet föreligger för samtidigt som man bedriver en annan näringsverksamhet som är undantagen beskattning.

Om olika näringsverksamheter i allt väsentligt ombesörjs oavlönat av en inskränkt skattskyldig förenings medlemmar bör dessa verksamheter vanligen anses ingå i samma självständiga näringsverksamhet (RÅ 1987 ref. 153).

HFD fann att en hembygdsförenings serverings- och kioskrörelse inte haft annat samband med föreningens ideella ändamål än att inkomsterna finansierat främjandet av ändamålet. Verksamheten bedrevs av anställd personal, den var av kommersiell natur och riktades mot allmänheten. Föreningen bedömdes vara skattskyldig för verksamheten (RÅ 1987 ref. 67).

En idrottsförening bedrev sommarservering med dansverksamhet. Verksamheten riktades mot allmänheten och drevs i vanliga former, med såväl anställd som ideellt arbetande personal. Syftet var att med inkomster från verksamheten finansiera föreningens ideella arbete. HFD fann sammantaget att verksamheten hade fått sådan omfattning och tagit sådana former att den ska jämställas med normal sommarservering med danskvällar. Serveringsverksamheten utgjorde en särskild förvärvskälla som föreningen var skattskyldig för (RÅ 1988 not.599).

4 Bedömning

Skatteverkets uppfattning är att en ideell förening som har som huvudsakligt syfte att verka för bättre levnadsvillkor för småskaliga producenter och lokalsamhällen i utvecklingsländer uppfyller ändamålskravets allmännytta. Ändamålet bör betraktas som humanitärt och det inryms inom ramen för det sociala ändamålet.

Skatteverket anser att en ideell förening, som så gott som uteslutande främjar nyss nämnda ändamål med ideellt arbete bl.a. genom att sprida kunskap, bilda opinion och informera om innebörden med rättvis handel, som anordnar studiecirklar, insamlingar och deltar aktivt i olika projekt som berör ändamålet, uppfyller verksamhetskravet.

Skatteverkets åsikt är att en ideell förening som verkar inom området för rättvis handel eller motsvarande bedriver butikshandel som ett led i finansieringen av den ändamålsenliga verksamheten.

Skatteverkets uppfattning är att butikshandeln, inbegripet eventuell kaffeservering, utgör näringsverksamhet, dvs. förvärvsverksamhet som är yrkesmässig och självständig (13 kap. 1§ IL). Butikshandeln avser försäljning av varor, i stort producerade av småskaliga producenter i utvecklingsländer och som är rättvisemärkta och ekologiska. Varorna är dels av samma sortiment som vanligen försäljs i kommersiell butikshandel dels varor av mer udda karaktär. Handeln bedrivs normalt stadigvarande under affärsmässiga former med personal och den konkurrerar med annan kommersiell handel. Skatteverkets uppfattning är att butiksförsäljningen därför inte uppfyller förutsättningarna för att omfattas av bestämmelserna om naturlig anknytning. Kaffeservering som bedrivs i direkt anslutning till butiksverksamheten vänder sig också till allmänheten och bör ses som ett led i butikens försäljningsverksamhet. Serveringsverksamheten kan därför inte heller omfattas av reglerna om naturlig anknytning.

Skatteverkets mening är att butikshandeln till sin art inte är sådan verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete.

Butikshandeln riktas mot allmänheten, den drivs i affärsmässiga former, med såväl anställd som ideellt arbetande personal. Skatteverket anser att verksamheten har tagit sådana former att den kan jämställas med normal butikshandel. Mot bakgrund av detta utgör butikshandeln vanligen en särskild självständig näringsverksamhet som föreningen är skattskyldig för.