Skattefri kostnadsersättning till dagbarnvårdare

1 Sammanfattning

Kostnadsersättning till dagbarnvårdare som motsvaras av avdragsgilla utgifter och som betalas ut av en kommun ska varken tas upp i kontrolluppgiften eller i inkomstdeklarationen. Sådan kostnadsersättning är således skattefri, och avdrag får då inte göras för utgifter som täcks av ersättningen. Motsvarande bör gälla även i de fall dagbarnvårdaren är anställd av en privat arbetsgivare som bedriver barnomsorgsverksamhet, under förutsättning att arbetsgivaren får kommunal barnomsorgspeng och tillämpar samma regler för beräkning av kostnadsersättningen som gäller för kommunalt anställda.

Övriga privata arbetsgivare som bedriver dagbarnvård utan att få kommunal barnomsorgspeng kan inte tillämpa regeln om skattefri kostnadsersättning.

2 Frågeställning

År 2008 infördes skattefrihet för kostnadsersättning som betalas ut av en kommun till dagbarnvårdare. Kostnadsersättningen behöver därmed inte redovisas i kontrolluppgiften och motsvarande avdrag behöver inte göras i deklarationen. Syftet är att dessa dagbarnvårdare ska undgå att drabbas av den beloppsgräns som medför att avdrag för egna utgifter i deklarationen bara medges för den del av avdragen som överstiger 5 000 kr.

Den 1 juli 2009 infördes fri etableringsrätt för bl.a. företag och föreningar som bedriver dagbarnvård i s.k. pedagogisk omsorg (familjedaghem) vilket innebär att en enskild utförare på samma sätt som en kommun ska kunna bedriva dagbarnvård under förutsättning att kvalitetskraven i skollagen (1985:1100) är uppfyllda, se prop. 2008/09:115. Syftet är att privata utförare av dagbarnvård ska kunna bedriva sin verksamhet under motsvarande ekonomiska och andra villkor som gäller för en kommun. Sådan verksamhet kan bedrivas av ett bolag, en förening, ett registrerat trossamfund, en stiftelse eller en enskild individ. Kommunerna kan därmed betala ut s.k. barnomsorgspeng till sådana privata utförare enligt samma beräkningsmodell som i sin egen verksamhet.

Kostnadsersättningen till kommunens anställda, som ska täcka utgifter för mathållning, möbelslitage och förbrukningsartiklar m.m., beräknas schablonmässigt av Skatteverket utifrån rekommendationer från Sveriges Kommuner och Landsting om vissa kostnadsposter samt konsumentprisnivån. Samma schablonmässiga kostnadsersättning betalas även ut av privata utförare.

Fråga har ställts om skattefriheten för sådan kostnadsersättning kan tillämpas även för privatanställda dagbarnvårdare, med tanke på att lagtexten är formulerad "kostnadsersättning ... som betalas ut av en kommun". Frågan har betydelse eftersom de privatanställda annars i praktiken blir beskattade för den motsvarande del av kostnadsersättningen som inte är avdragsgill (5 000 kr).

3 Gällande rätt m.m.

Kostnadsersättning till dagbarnvårdare som betalas ut av en kommun ska inte tas upp till den del ersättningen motsvarar kostnader i verksamheten, 11 kap. 48 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Avdrag får då inte heller göras för utgifter som täcks av ersättningen, 12 kap. 3 § tredje stycket IL. Dessa regler trädde i kraft den 1 januari 2008.

När det gäller inskränkningar i avdragsrätten i inkomstslaget tjänst så får övriga utgifter dras av bara till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger 5 000 kr, 12 kap. 2 § tredje stycket IL.

Skatteverket har fastställt vilka schablonmässiga ersättningsbelopp per barn och dag som kan antas motsvara avdragsgilla kostnader i verksamheten för dagbarnvårdare, se Skatteverkets allmänna råd SKV A 2008:23.

4 Bedömning

Syftet med 2009 års reform om fri etableringsrätt för dagbarnvårdare är att verksamheten ska kunna bedrivas även av privata utförare under motsvarande ekonomiska och andra förhållanden som gäller för kommunerna. Ur denna synvinkel är det viktigt att bedöma om den lagregel som bestämmer dagbarnvårdarnas beskattning kan tillämpas oavsett om arbetsgivaren är en kommunal eller en privat utförare.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör den ifrågasatta lydelsen "kostnadsersättning till dagbarnvårdare som betalas ut av en kommun" även inrymma anställda hos sådana privata utförare som tar emot kommunal barnomsorgspeng och för vilka kostnadsersättningen är beräknad på samma sätt som för kommunalt anställda. Båda dessa villkor bör dock vara uppfyllda. Det finns i dessa fall en så tydlig koppling mellan kommunens utbetalningar och de anställdas kostnadsersättningar att den privata utföraren snarast kan anses förmedla kommunens ersättning. Det saknas i övrigt skäl att undanta de privatanställda dagbarnvårdarna från regeln om skattefrihet.

Denna bedömning om skattefrihet bör kunna tillämpas för kostnadsersättningar som uppfyller nämnda villkor och som utbetalats fr.o.m. den 1 juli 2009, dvs. tidigast för taxeringsår 2010. Vid sådan tillämpning medges inga avdrag i inkomstdeklarationen för de motsvarande utgifter som ersättningen ska täcka.

Privata arbetsgivare som bedriver dagbarnvård utan att få barnomsorgspeng från kommunen kan inte tillämpa regeln om skattefrihet för kostnadsersättning. I dessa fall ska kostnadsersättningen anges i kontrolluppgiften oavsett om den är beräknad enligt den kommunala schablonen eller på annat sätt, och dagbarnvårdaren gör avdrag för sina utgifter i deklarationen.