Skattesats för dansskolor

1 Sammanfattning

Bedömning av om en viss dansverksamhet uppfyller förutsättningarna för att utgöra idrottslig verksamhet som beskattas med 6 procent ska enligt Skatteverket göras på motsvarande sätt som för idrottsområdet i övrigt.

Bedömningen berörs inte av om verksamheten i det enskilda fallet benämns t.ex. danskurs, dansskola, dansstudio eller dansinstitut eller om en enskild kurs är av tillfällig karaktär.

Även en dansgren som inte förekommer som tävlingsgren hänförs enligt Skatteverkets uppfattning till idrottslig verksamhet under förutsättning att kursen för dansgrenen i fråga genomförs på samma sätt som för tävlingsgrenar, dvs. träningen har ett likartat innehåll och kursen har ett motsvarande syfte i övrigt.

Skatteverket anser att deltagarnas ålder inte ska inverka på bedömningen av om kravet på idrottslig verksamhet är uppfyllt.

Allmänna danstillställningar vid nöjeskrogar, folkparker m.m. uppfyller inte kraven för att utgöra idrottslig verksamhet. Entréavgifter till dessa beskattas därför med 25 procent.

2 Bakgrund och frågeställning

Verksamhet som innebär att deltagare i t.ex. danskurser får träna och tävla i olika dansdiscipliner jämställs med att deltagarna bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Sådant tillhandahållande beskattas enligt skattesatsen 6 procent. Uppkomna frågor gäller gränsdragning gentemot tillhandahållanden som inte uppfyller kraven för att utgöra idrottslig verksamhet och därför vanligen beskattas enligt skattesatsen 25 procent.

Det har ställts frågor om det är ett krav för att få tillämpa den lägre skattesatsen att det förekommer tävlingsverksamhet i dansgrenen i fråga eller om det är ett krav att den enskilda dansskolans kurser är inriktade på tävlingsverksamhet.

Andra frågor gäller det subjekt som omsätter tjänsterna. Har det någon betydelse för att få tillämpa den lägre skattesatsen att en kurs tillhandahålls vid en permanent dansskola eller om kurserna är av mer tillfällig karaktär?

3 Gällande rätt m.m.

Bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200), ML, anger inte särskilt hur t.ex. verksamhet i dansskolor ska beskattas. Om verksamheten kan betecknas som idrottslig verksamhet gäller dock den särreglering i ML som avser idrottsområdet.

Enligt 3 kap.11 a § första stycket ML undantas från skatteplikt bl.a. tjänster som innebär att någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. En förutsättning för undantaget är att tjänsten omsätts av staten, en kommun eller en allmännyttig ideell förening. Om verksamheten i stället drivs kommersiellt av t.ex. ett aktiebolag är omsättningen av samma tjänster enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML skattepliktig med en skattesats på 6 procent.

Om tillhandahållandet inte uppfyller kraven för att vara idrottslig verksamhet sker beskattning i stället enligt skattesatsen 25 procent enligt 7 kap. 1 § första stycket ML.

ML:s undantag från skatteplikt inom idrottsområdet har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser om undantag från skatteplikt som idag finns i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet. Enligt artikel 132.1 m ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta vissa tillhandahållanden av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning om de tillhandahålls av organisationer utan vinstsyfte till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning. Punkt 14 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet tillåter att en reducerad skattesats tillämpas på tjänster som avser utnyttjande av sportanläggningar.

I fråga om definitionen för idrottstjänster uttalas följande i prop. 1996/97:10 (s. 53).

"Någon enhetlig eller heltäckande definition finns inte och kan knappast skapas för alla situationer. Riksidrottsförbundet definierar vissa begrepp i sitt nya idéprogram (verksamhetsidé och riktlinjer för idrottsrörelsen in i 2000-talet, se tidskriften Svensk Idrott 1/96). Där sägs bl.a. att "Idrott är fysisk aktivitet som vi utför för att kunna prestera mera, ha roligt och må bra" och "Idrott består av träning och lek, tävling och uppvisning"".

Det sägs vidare att det är aktivitetens syfte i allmänhet att bedriva sport eller idrott på en för ändamålet avsedd anläggning som är viktig vid bedömningen av om det föreligger en idrottstjänst. Den enskilde besökarens syfte med aktiviteten ska inte tillmätas någon betydelse.

När det gäller gränsdragningen för dans anges följande:

"Det kan vidare presumeras att kurser som anordnas i olika sällskapsdanser, utan direkt koppling till tävlingsverksamhet, inte är sport eller idrott i mervärdesskattelagens mening."

I prop. 1996/97:10 (s. 26) lämnas följande klarläggande avseende förhållandet mellan idrott och utbildning.

"I detta sammanhang vill regeringen klargöra att sådana aktiviteter som avser att bereda människor möjlighet att utöva idrott, i mervärdesskattehänseende i fortsättningen bör vara att anse som idrott och inte som utbildning. Denna bedömning måste göras oavsett vilken beteckning som ges åt aktiviteten."

Det innebär motsatsvis att om en verksamhet har ett annat syfte än att bedriva idrottslig verksamhet gäller inte reglerna inom idrottsområdet.

Skatteverket har i skrivelse 20080702, dnr 131 40267608/111, lämnat en allmän redogörelse för skatteplikt och skattesatser inom idrottsområdet.

4 Skatteverkets bedömning

Det finns inga bestämmelser i ML eller i mervärdesskattedirektivet som särskilt anger hur verksamhet i dansskolor ska beskattas. Verksamhet som innebär träning eller tävling i olika dansdiscipliner jämställs med att deltagarna bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Vid bedömning av vilken dansverksamhet som ska omfattas av bestämmelserna för idrott bör bedömningen göras på motsvarande sätt som för idrottsområdet i övrigt. Det innebär att momenten träning, lek, tävling och uppvisning ska uppfattas som det primära.

Skatteverket anser att sådana omständigheter som att den verksamhet i vilken tillhandahållandet sker benämns t.ex. kursverksamhet i ett fall och dansskola, dansstudio eller dansinstitut i andra fall inte ska ha någon inverkan på beskattningen. Det samma gäller om en kurs är permanent eller av mer tillfällig karaktär.

Det totala antalet dansgrenar i utbudet av danskurser är numera mycket stort. Flertalet av de danser som finns på programmen i landets dansskolor förekommer även i tävlingssammanhang. Kursverksamheten vid dansskolorna utgör normalt en plantskola för rekrytering till tävlingsverksamheten och på så sätt har dansskolornas verksamhet typiskt sett en direkt koppling till tävlingsverksamhet.

Det är tänkbart att det i en danskurs ingår någon dansgren som inte förekommer som officiell tävlingsgren. Det är också tänkbart att motsvarande dansgren erbjuds i en separat kurs. Under förutsättning att kursen för en sådan dansgren som inte förekommer i tävlingssammanhang genomförs på samma sätt som för övriga dansgrenar, dvs. att träningen har ett i övrigt liknande syfte och bedrivs på samma sätt, menar Skatteverket att även den skattemässiga behandlingen ska vara den samma.

En av de uppkomna frågorna gäller situationen att en dansskolas tillhandahållanden avser tjänster som visserligen uppfyller kraven för idrottslig verksamhet, men skolans verksamhet inte är inriktad på tävlingsverksamhet. Eftersom det är aktivitetens syfte i allmänhet att bedriva sport eller idrott som ska vara avgörande för bedömningen, anser Skatteverket att det saknar betydelse om den enskilda dansskolans verksamhet är uttalat tävlingsinriktad eller inte. Ett annat synsätt skulle öka risken för en godtycklig bedömning.

Verksamheten vid allmänna danstillställningar vid nöjeskrogar, folkparker m.m., uppfyller inte kraven för att utgöra idrottslig verksamhet. Det handlar om arrangemang för sällskapsdans med tyngdpunkt på rekreation, förströelse och nöje. Arrangemangen är således inte främst inriktade på träning och tävling.

Dansskolor kan som ett komplement till sin vanliga kursverksamhet arrangera sällskapsdans utan inslag av undervisning. Dessa arrangemang kan jämställas med allmänna danstillställningar och tillhör därför inte idrottsområdet varför beskattning ska ske enligt skattesatsen 25 procent.

Skatteverket anser att deltagarnas ålder inte ska inverka på bedömningen av om tillhandahållandet kan hänföras till idrott. En kurs som riktar sig till barn ska därför kunna hänföras till idrott, trots att t.ex. vissa inslag av lek förekommer vid inlärningen.