Skattskyldighet för dansförening

1 Sammanfattning

En ideell förening vars huvudsakliga ändamål är att främja dans genom att anordna tillställningar för nöjes- och sällskapsdans av offentlig karaktär är oinskränkt skattskyldig. En ideell förening vars huvudsakliga ändamål är att främja dans genom att bedriva allmännyttig dansverksamhet betraktas som inskränkt skattskyldig. Till sådan verksamhet räknas t.ex. barn- och ungdomsverksamhet, tävlingsverksamhet, kursverksamhet och annan ideell dansverksamhet.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om en ideell förening som ägnar sig åt dans av nöjes- och sällskapskaraktär har ett sådant ändamål att den kan betraktas som inskränkt skattskyldig.

Dans bedrivs såväl av ideella föreningar anslutna till olika riksorganisationer som av fristående ideella föreningar. Dans arrangeras också i form av kurser och danstillställningar av andra än ideella föreningar.

Det förekommer att allmännyttiga ideella föreningar anordnar danstillställningar utan annan anknytning till sin föreningsverksamhet än att samla in pengar till verksamheten. Denna sistnämnda verksamhet har, i förarbetena till den numera upphävda kommunalskattelagen, medtagits i uppräkningen av exempel på hävdvunna finansieringskällor för en ideell förening och från denna bortses i det följande.

3 Gällande rätt m.m.

För att en ideell förening ska kunna bli inskränkt skattskyldig krävs bl.a. att den uppfyller ändamålskravet i 7 kap 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Föreningen ska ha till huvudsakligt ändamål att främja allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kulturella ändamål. Ändamålet kan också vara att bl.a. främja vård och uppfostran av barn, lämna bidrag till undervisning eller utbildning eller bedriva hjälpverksamhet bland behövande. Vidare ska föreningen, enligt 7 kap 9 § IL, uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose detta ändamål i sin verksamhet.

Regeringsrätten har i två mål uttalat sig om den verksamhet som bedrivs i dansföreningar främjar ett allmännyttigt ändamål eller inte.

I RÅ 1980 Aa 128 var det fråga om en förening med ändamål att främja gammeldans och för medlemmarna ordna dansaftnar och festligheter av skilda slag samt att i mån av tillgångar fördela bidrag till allmännyttiga ändamål. Under aktuellt år hade föreningen 2 920 medlemmar och anordnade 39 danstillställningar med modern dans. Dessutom anordnades 17 danstillställningar med omväxlande modern dans och gammeldans. Sammanlagda antalet besökande var ca 26 000 och på den moderna dansen var det i genomsnitt 500 personer som deltog per danstillfälle. Vidare framgår att endast medlemmar hade tillträde till danstillställningarna. Regeringsrätten fann att föreningens ändamål och verksamhet till en del var av allmännyttig natur, men att en helhetsbedömning gav vid handen att den helt övervägande delen av verksamheten avsåg anordnande av tillställningar för nöjesdans av sedvanlig karaktär. Föreningen uppfyllde därför inte kraven för inskränkt skattskyldighet.

I RÅ 1985 Aa 147 fann Regeringsrätten att föreningen inte uppfyllde kraven för inskränkt skattskyldighet och anförde följande. "Såsom antecknats i kammarrättens dom ägnas föreningens danstillställningar - vilka såvitt framkommit i målet utgör föreningens enda verksamhet - åt folkdans, annan gammal dans och modern dans. Inslagen av sällskapsdans utan i vanlig mening kulturell inriktning är härvid av sådan omfattning att föreningen inte uppfyller det krav som gäller ..... för förmånsbehandling i skattehänseende, nämligen att föreningen i sin verksamhet skall uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose ändamål, ..... är att beteckna som allmännyttigt.". I detta fall hade även andra än medlemmar tillträde till danstillställningarna och dessa inleddes med en timmes undervisning. Danstillställningarna uppgavs pågå totalt fem timmar per tillfälle.

Frågan har också varit uppe till prövning i kammarrätt, med samma utgång, se t. ex. Kammarrätten i Jönköping 2002-11-18, mål nr. 3579-2000 och 2004-06-11, mål nr. 145--148-02.

4 Skatteverkets bedömning

Regeringsrätten har i sina avgöranden använt uttrycken "tillställningar för nöjesdans av sedvanlig karaktär" respektive "sällskapsdans utan i vanlig mening kulturell inriktning". Fråga är vad som avses med de av domstolen använda uttrycken. Av förutsättningarna i målen framgår att fråga varit om föreningar vars verksamhet i stort sett enbart bestått i att anordna danstillställningar. I det ena målet framgår att antalet deltagare per kväll var stort och riktat sig till medlemmarna enbart. Medlemsavgiften i föreningarna har varit låg, men entréavgift har tagits ut vid varje danstillställning. Likheten med ett offentligt nöjesarrangemang är alltså stor, då fråga är om danstillställningar av offentlig karaktär vilka egentligen inte avviker från arrangemang anordnade av andra nöjesarrangörer.

Det är Skatteverkets uppfattning att trots att det i målen har omnämnts vissa danstyper, det avgörande inte är vad man dansar - foxtrot, bugg, gammeldans, folkdans, tango, salsa eller någon annan dansform - utan vilken verksamhet föreningen bedriver i sin helhet. För att en dansförening ska kunna betraktas som inskränkt skattskyldig är förutsättningen att den bedriver allmännyttig dansverksamhet. Till sådan verksamhet räknas t.ex. barn- och ungdomsverksamhet, tävlingsverksamhet, kursverksamhet och annan ideell dansverksamhet. En förening som ägnar sig åt att anordna danstillställningar som till sin natur har stora likheter med tillställningar för nöjes- och sällskapsdans av offentlig karaktär är inte att anse som allmännyttig. Att man säger sig rikta sig till enbart medlemmar och/eller även ha inslag av utlärning på danstillställningarna förändrar normalt inte bedömningen. Att däremot en förening vid enstaka tillfällen anordnar danstillställningar som till sin karaktär liknar offentliga danstillställningar, förtar inte föreningen från att betraktas som allmännyttig om verksamheten i övrigt uppfyller kraven.

Ett stöd för bedömningen om fråga är om en allmännyttig verksamhet kan vara t.ex. att föreningen uppbär kommunala bidrag eller har rätt till subventionerad lokalhyra eller erhåller liknande stöd. Höga omkostnader för orkestrar/musik, lokalkostnader, annonsering och liknande talar däremot emot att föreningen är allmännyttig. Ibland kan, för förening som är ansluten till någon riksorganisation, riksförbundets stadgar och verksamhet ge viss ledning vid bedömningen av föreningens verksamhet.

För en förening som är oinskränkt skattskyldig gäller inte undantagsreglerna i 4 kap 8 § mervärdesskattelagen (1994:200).