Skattskyldighet för koloniträdgårdsförening

1 Sammanfattning

En koloniträdgårdsförening som verkar i enlighet med stadgarna för Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar kan normalt anses uppfylla kraven för inskränkt skattskyldighet.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om en koloniträdgårdsförening kan anses uppfylla ändamålskravet i 7 kap 8 § inkomstskattelagen, IL, (1999:1229) eller om det förhållandet att medlemmarna tillgodoser sina trädgårds- och odlingsintressen, och härigenom det egna hushållet, innebär en sådan begränsning till medlemmarnas ekonomiska intressen att det utesluter föreningen från inskränkt skattskyldighet.

I landet finns ett stort antal koloniträdgårdsföreningar, varav de flesta är anslutna till Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar. Ändamålet för riksförbundet är bl.a. att verka för att alla som vill bli kolonister och delta i koloniträdgårds- och fritidsbyverksamhet ska ges möjlighet till detta samt att föra trädgårdsintresset vidare till nya generationer. Förbundets ändamål är dessutom att sprida information om och utveckla och förnya koloniträdgårdsrörelsen och dess verksamhet, bl.a. genom studieverksamhet, samt genom att beakta odlings- och miljökunnandet hos medlemmarna och att arbeta aktivt för ett gott samarbete med koloniträdgårdsrörelsen i andra länder. Föreningar anslutna till riksförbundet verkar i enlighet med förbundets ändamål och stadgar.

3 Gällande rätt m.m.

För att en ideell förening ska kunna bli inskränkt skattskyldig krävs enligt 7 kap 8 § IL att den har till huvudsakligt syfte att främja sådana kvalificerat allmännyttiga ändamål som anges i 4 § eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kulturella ändamål. I andra stycket till 8 § anges vidare att ändamålen inte får vara begränsade till vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen. Av 7 kap 9 § IL framgår att det krävs att verksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamålen i 7 kap 8 § IL.

Varken lagtext eller praxis ger något klart svar på vad som avses med att ändamålen inte får vara begränsade till vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen. I förarbetena (prop. 1976/77:135 s 76) görs skillnad mellan de fall då förmånerna kan anses utgöra ett direkt led i det ideella arbetet, och således innebär ett direkt fullföljande av föreningens allmännyttiga ändamål, och övriga fall. Som exempel på de förstnämnda anges en handikappförening som enligt sina stadgar ska subventionera hjälpmedel till sina handikappade medlemmar. Vad gäller en båtklubb som har till uppgift att svara för skötseln av medlemmarnas båtar eller en idrottsklubb som enligt sina stadgar ska begränsa medlemmarnas utgifter för idrottsutrustning, anses förutsättningar för förmånligare skattebehandling föreligga endast om uppgifter av detta slag framstår som obetydliga jämfört med föreningens ideella verksamhet.

Frågan om en koloniträdgårdsförenings ändamål är sådant att det uppfyller kraven för inskränkt skattskyldighet har inte prövats av Regeringsrätten. Däremot har Kammarrätten i Stockholm och Kammarrätten i Sundsvall prövat frågan och vid dessa prövningar kommit till olika ställningstaganden. Kammarrätten i Stockholm har i två fall (1988-02-05, mål nr 3306-1986 och 1991-02-25, mål nr 4333-1989) funnit att föreningen genom att upplåta odlingslotter i inte obetydlig omfattning tillgodosett medlemmarnas ekonomiska intressen. I målet från 1991 har kammarrätten också uttalat att det inte har påståtts att föreningen skulle bedriva någon ekonomisk verksamhet som riktar sig mot utomstående och inte heller att medlemmarna skulle i denna sin egenskap genom exempelvis avyttring av produkter ha någon omedelbar ekonomisk vinning. Men man har ändå funnit den ekonomiska sidan beaktansvärd genom förbilligandet av de egna hushållskostnaderna. Vid en prövning 1990-10-22 i målen 1650-1989 och 1661-1989, kom samma kammarrätt fram till att föreningen var inskränkt skattskyldig då dess huvudsakliga inriktning fick anses vara att verka för trädgårdsverksamhet som fritidssysselsättning och att föreningens syfte varit att främja sådan sociala och kulturella ändamål som avses i lagrummen. Föreningens serviceverksamhet gentemot medlemmarna ansågs i sin helhet ingå som ett led i föreningens målsättning att främja dess huvudsakliga inriktning. Kammarrätten i Sundsvall har prövat frågan 2002-04-09 i mål nr 3649-1999 och också kommit till den slutsatsen att en koloniförening, med stugor, ansluten till Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar var allmännyttig och att föreningens festverksamhet inte heller haft sådan omfattning att den medfört att föreningens allmännyttiga ändamål gått förlorat.

4 Skatteverkets bedömning

Koloniträdgårdsrörelsen och koloniträdgårdsföreningar har en lång tradition i Sverige. Ändamålen med dessa föreningar har varierat genom åren från ett starkare inslag av gynnande av medlemmens ekonomiska intresse, genom möjligheten att odla för privat bruk, till en verksamhet idag av social och kulturell karaktär där det ekonomiska inslaget tappat i betydelse.

Enligt Skatteverkets mening kan en ideell förening – koloniträdgårdsförening - som verkar enligt Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyars stadgar normalt anses ha ett sådant allmännyttigt ändamål som medför att föreningen är inskränkt skattskyldig. Inslaget av främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen torde normalt framstå som så obetydligt, jämfört med föreningens allmännyttiga verksamhet, att det inte förändrar bedömningen.