Kortare avbrott vid tillämpning av sexmånadersregeln

HFD 2014-02-24, Fråga om kortare avbrott enligt 3 kap. 10 § IL vid tillämpning av sexmånadersregeln

Sexmånadersregeln har ansetts tillämplig för en person som under anställningen och vistelsen utomlands även kommer att arbeta i andra länder

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 24 februari 2014 i mål 5143-13

Skatterättsnämnden har 2013-07-05 meddelat ett förhandsbesked (dnr 55-12/D).

Av förutsättningarna framgår bl.a. att A är obegränsat skattskyldig i Sverige.  Hon har fått ett erbjudande om anställning i land Z. Under anställningen, som är på ett år med möjlighet till förlängning, kommer hon att bo och vistas i land Z.

I anställningen ingår att hon även ska arbeta hos koncernbolag i land X och land Y. Hon räknar med att arbetena där kommer att bestå av veckovisa uppdrag som sammanlagt uppgår till åtminstone 100 dagar per år. Tiden kommer sannolikt att fördela sig jämnt mellan länderna. Därutöver kommer hon att tillbringa sin semester om 30 dagar i Sverige.

Frågorna till Skatterättsnämnden

A vill veta om den tid som hon inom ramen för anställningen i land Z kommer att tillbringa för arbete hos koncernbolagen i land X och land Y utgör avbrott som ska beaktas vid en tillämpning av 3 kap. 10 § (fråga 1). Om så är fallet vill hon få prövat om uppehåll i vistelsen i land Z för tjänsteuppdrag i land X och land Y om sammanlagt 100 dagar samt för semester i Sverige om sammanlagt 30 dagar innebär att hon inte kan anses ha vistats utomlands i minst sex månader på sätt som krävs för att undantas från skattskyldighet enligt sexmånadersregeln i 3 kap. 9 § (fråga 2).

A vill också få klarhet i om svaret på dessa frågor är beroende av om hon beskattas i land X och land Y för de inkomster som är hänförliga till arbetet i dessa länder (fråga 3). Hon har lämnat som förutsättning att hon kommer att bli beskattad i Sverige för arbetet i land X och i land Y för arbetet där. Skillnaden i beskattningen vad gäller land X och land Y har enligt A sin förklaring i hur de länderna tillämpar den s.k. montörsregeln i skatteavtalen.

Skatterättsnämndens beslut och motivering

Frågorna 1 och 3

”Frågorna gäller tillämpningen av 3 kap. 10 § vid en prövning mot sexmånadersregeln i 9 § första stycket i ett fall då den skattskyldiges vistelse utomlands sker i flera länder.

Den praxis som finns beträffande innebörden av uttrycket kortare avbrott i 10 § avser endast prövning mot ettårsregeln i 9 § andra stycket. Ett krav för skattefrihet enligt den bestämmelsen är att vistelsen utomlands varar i minst ett år i samma land. Bedömningen av kortare avbrott i ett sådant fall ska göras utifrån det land där den skattskyldige har sin bostad (HFD 2011 ref. 40).

En motsvarande prövning aktualiseras inte beträffande sexmånadersregeln eftersom förutsättningen för skattefrihet enligt denna bestämmelse är att den skattskyldige vistas utomlands i minst sex månader. Lagtexten innehåller inte något hinder mot att vistas och arbeta i flera länder under denna period, vilket också sägs i förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 684). De uttalanden i förarbetena som Skatteverket hänvisar till gjordes när sexmånadersregeln och bestämmelsen om kortare avbrott infördes år 1985. Den lydelse som sexmånadersregeln hade då uppställde emellertid delvis andra krav för undantag från skattskyldighet än vad som gäller idag.

Med hänsyn härtill får tillämpningen av 10 § vid en prövning mot sexmånadersregeln anses begränsad till att gälla uppehåll i Sverige.

Av det anförda följer att A:s uppehåll i [land X] och [land Y] i samband med anställningen i [land Z] inte utgör något avbrott i vistelsen utomlands. I vad mån hon kommer att bli beskattad för det arbete som utförs i vart och ett av länderna ifråga har ingen relevans vid denna bedömning men får betydelse för att pröva omfattningen av skattebefrielsen. En sådan prövning är emellertid inte föremål för hennes ansökan om förhandsbesked.

Fråga 2

Frågan förfaller.”

Högsta förvaltningsdomstolens dom

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked

Skatteverkets kommentar:

Domen innebär att det för tillämpning av sexmånadersregeln inte är något hinder att vistas och arbeta i flera länder. Det krav som ställs upp i 3 kap. 10§ IL avseende kortare avbrott gäller endast uppehåll i Sverige. Domen lämnar dock inget besked beträffande beskattning i verksamhetsländerna.

Med anledning av Högsta förvaltningsdomstolens dom har Skatteverkets ställningstagande Kortare avbrott för vistelse i Sverige och i tredje land vid tillämpning av sexmånadersregeln och ettårsregeln (131 643031 - 10/111), upphört att gälla (131 129844 - 14/111).