Områden: Inkomstskatt (Tjänst)

Löpnr: SKV A 2014:33

Nytt: 2015-12-15

Detta allmänna råd har ersatts av SKV A 2015:30 och ska inte längre tillämpas.

Skatteverket beslutar följande allmänna råd om vissa förmåner för beskattningsåret 2015.

1 Skattefria förmåner

1.1 Arbetskläder

Enligt 11 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:1229) är förmån av uniform och andra arbetskläder skattefri om förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan användas privat.

Allmänna råd:

Som skattefri uniform bör anses en klädedräkt för tjänstebruk som fastställts och utformats i detalj av en myndighet eller annan arbetsgivare. En uniforms primära syfte bör vara att utmärka en viss befattning eller vissa befogenheter. Karaktäristiskt för en uniform är att den har en från vanliga kläder tydligt avvikande utformning.

Förmån av arbetskläder av sådan typ som i och för sig lämpar sig för privat bruk, t.ex. kostym och dräkt, bör anses vara skatte­fri om arbetsgivarens namn, symbol eller logotyp är varaktigt applicerat på klädseln på ett sätt som gör att den märkbart avviker från vanliga kläder och därför inte kan antas komma att användas för privat bruk.

1.2 Motionsförmån

Som personalvårdsförmåner räknas enligt 11 kap. 12 § inkomst­skattelagen (1999:1229) bl.a. möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård.

Allmänna råd:

Klädutrustning av mindre värde och enklare slag, t.ex. T-shirts och enklare träningsoveraller, som är försedd med arbetsgivarens reklamtryck bör anses som en skattefri förmån.

1.3 Förmåner som ges ut genom kupong

Att förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbets­platser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem inte är skattefria framgår av 11 kap. 11 § första stycket 4 inkomst­skatte­lagen (1999:1229).

Allmänna råd:

Med kuponger bör i detta sammanhang förstås värde­kuponger eller liknande betalningssystem som mera allmänt kan användas för betalning av vara eller tjänst eller i övrigt utnyttjas på ett sätt som i realiteten bestäms av den anställde.

Kuponger, som enbart ger den anställde möjlighet till enklare slag av motion och friskvård vid motionsanläggningar och lik­nande bör inte ses som värdekuponger.

1.4 Gåvor till anställda

I 11 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges att följande gåvor är skattefria:

1. julgåvor av mindre värde till anställda,

2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, och

3. minnesgåvor till varaktigt anställda under vissa i lagtexten angivna förutsättningar.

Skattefriheten gäller inte gåvor som lämnas i pengar.

Allmänna råd:

En julgåva bör anses vara av mindre värde om värdet inte överstiger 450 kr inklusive mervärdesskatt.

En jubileumsgåva bör anses som skattefri om värdet av gåvan inte överstiger 1 350 kr inklusive mervärdesskatt.

Med varaktigt anställda i samband med minnesgåvor bör av­ses anställda som har en sam­manlagd anställningstid om minst sex år.

Gåvobeloppen är s.k. gränsbelopp, vilket innebär att gåvan bör beskattas från första kronan om värdet överstiger angivna belopp.

Som pengar anses även andra betalningsmedel såsom check, postväxel och presentkort som kan bytas ut mot pengar.

1.5 Hälso- och sjukvård

Av 11 kap. 18 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att skattefrihet gäller för läkemedel vid vård utomlands.

Allmänna råd:

Med läkemedel avses läkemedel enligt läkemedelslagen (1992:859).

2 Skattepliktiga förmåner

2.1 Värdering till marknadsvärdet

Inkomster i annat än pengar ska enligt 61 kap. 2 § inkomst­skattelagen (1999:1229) värderas till marknadsvärdet om inte annat följer av övriga bestämmelser i 61 kap. inkomstskattelagen. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning.

Allmänna råd:

Marknadsvärdet bör i första hand anses motsvara det regel­mässigt förekommande priset på orten inklusive mervärdesskatt på varan eller tjänsten.

Marknadsvärdering förutsätter inte att det verkligen finns en marknad för varan eller tjänsten på orten. I sådana fall bör ett värde beräknas med ledning av värdet på andra motsvarande orter.

I de fall marknaden för en vara eller tjänst som ska värderas är mycket begränsad, bör marknadsvärdet beräknas utifrån vad en presumtiv köpare skulle ha varit beredd att betala för en mot­svarande vara eller tjänst. I sådana fall bör en objektiv beräkning av varans eller tjänstens ekonomiska värde göras, t.ex. en förvän­tad värdestegring eller avkastning.

Vid en värdering till marknadsvärde bör mottagarens indi­viduella förhållanden, t.ex. inkomstnivå, inte beaktas. Inte heller påverkas marknadsvärdet av att förmånen inte kan bytas ut mot pengar eller att mottagaren inte skulle ha skaffat sig förmånen om den inte till­handahållits av arbetsgivaren.

2.2 Kostförmån

Av 61 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) fram­går att värdet för kostförmån ska beräknas på grundval av genom­snittspriset i Sverige för en normal lunch.

Av 61 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen framgår att om en anställds kost­nader för en måltid är lägre än förmånsvärdet enligt första stycket på grund av att arbetsgivaren bidrar till kostnaderna för denna, ska för­månen behandlas som en kostförmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden.

Allmänna råd:

Som en normal lunch bör anses en lagad rätt, dvs. en tillredd varm eller kall maträtt av dagens-rätt-karaktär. Tillbehör till mål­tiden som bröd och smör, sallad och måltidsdryck bör inte höja det skattepliktiga förmånsvärdet.

Andra smårätter och styckesaker som erbjuds anställda bör värderas till marknadspris. Om den anställde betalar ett pris som genom arbetsgivarens subvention är lägre än marknadspriset, uppkommer en skattepliktig förmån motsvarande skillnaden mel­lan marknadspriset och det pris som den anställde betalar.

2.2.1 Justering av kostförmån

Om det finns synnerliga skäl får enligt 61 kap. 18 § inkomstskatte­lagen (1999:1229) värdet av kostförmån justeras uppåt eller nedåt.

Allmänna råd:

Justering nedåt av värdet bör ske om måltiden avsevärt av­viker från en normal lunch av dagens-rätt-karaktär.

Den omständigheten att den anställde avstår från tillbehör till måltiden (smör och bröd, sallad etc.) är inte grund för justering.

Justering uppåt av värdet på grund av att måltiden är av väsentligt högre standard jämfört med en normal lunch bör endast göras i undantagsfall. Vid bedömningen bör vägas in bl.a. om den anställde t.ex. vid en tjänsteresa haft ett avgörande in­flytande i fråga om måltidsstandarden.

Skäl för justering nedåt bör finnas för kost som Polisen er­bjuder anställda i samband med kommendering, t.ex. vid större idrottsevenemang.

Skäl för justering nedåt bör vidare finnas för kost som arbets­givare i Försvarsmakten erbjuder anställda i följande situationer:

– under förbandsövning

– under tjänstgöring till sjöss ombord på marinens båtar.

Förmånen bör i dessa fall värderas till 50 procent av värdet för kostförmån och beräknas för de tjänstgöringsdagar eller perioder då den anställde deltagit.

Med förbandsövning bör förstås en sammanhängande övning med krigsorganiserade eller för utbildningsändamål organiserade staber, förband eller kadrar till sådana enheter, om övningen bedrivs på ett sådant sätt att arbetet inte kan tidsplaneras eller avbrytas av i förväg bestämda raster för vila m.m. I tid för för­bandsövning räknas även in förberedelse- och avslutningsarbete som har sådant samband med övningen att arbetet inte kan tidsplaneras.

2.3 Bostadsförmån

Vid inkomstbeskattningen värderas bostadsförmån enligt huvud­regeln i 61 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) till marknads­värdet, dvs. till hyrespriset på orten för jämförbara bostäder.

Allmänna råd:

Bostadsförmån i flerfamiljshus

Om bostadens standard, utrustning, läge m.m. väsentligt av­viker från det som är normalt i motsvarande åldersklass i de fler­familjshus vars hyresnivå ligger till grund för värderingen, bör förmåns­värdet beräknas med hänsyn till detta.

Bostadsförmån i småhus

Om det på orten saknas en fungerande hyresmarknad för bo­stadsförmån i småhus (villa) bör värderingen ske med ledning av hyresnivån i flerfamiljshus på orten med beaktande av villans storlek, läge, standard m.m.

Ålder, standard och läge

Vid beräkning av förmånsvärde för bostad i villa med ledning av hyresnivån i flerfamiljshus bör villans ålder bestäm­mas med hänsyn till dess standard och utrustning. Har villan genomgått yttre och/eller inre ombyggnad eller renovering, som resulterat i att standarden höjts, bör hyresvärdet beräknas utifrån det genom­snittliga hyrespriset för flerfamiljshus med det värdeår som mot­svarar villans standard efter ombyggnaden eller renoveringen.

Om det inte finns särskilda skäl för det bör hyresvärdet för en bostad i villa inte beräknas med ledning av hyresvärdet i äldre flerfamiljshus än åttiotalshus.

Hyresvärdet bör höjas om bostadens standard, utrustning etc. är klart högre än vad som är normalt i de flerfamiljshus vars hyresnivå ligger till grund för värderingen av bostadsförmånen. Bostadens inre standard och utrustning bör beaktas, t.ex. bubbel­pool, bastu, särskild vinkällare, svalrum för pälsar och hög köks­standard, liksom yttre faktorer som stor tomt, tennisbana, pool, egen brygga m.m.

Lägesfaktorer som utsikt, omgivningar, sjötomt etc. bör be­aktas om de kan anses ha betydelse vid bestämmande av hyres­värdet.

Hyresvärde beräknat med ledning av hyresnivån på orten eller på närliggande orter bör sänkas om bostaden ligger i eller intill ett industriområde eller på relativt stort avstånd från tätort. Så kan vara fallet i fråga om stora eller äldre tjänstebostäder, som ligger i nära anslutning till arbets­givarens företag eller bruk.

Storlek

Förråd eller annan biutrymmesyta av annat slag än garage bör inte påverka förmånsvärdet om biutrymmet är högst 20 kvadrat­meter. Om sådan biutrymmesyta är större än 20 kvad­ratmeter bör 20 procent av denna yta anses som bostadsyta vid värderingen av bostadsförmånen. Ett sådant tillägg bör dock inte överstiga 20 kvadratmeter.

Bostadsytan bör normalt inte reduceras om en viss mindre del av bostaden används till kontor o.d. utan att vara speciellt inrättad för detta. Om kontorsutrymmet utgör ett företags enda verksamhetslokal bör bostadsytan dock kunna reduceras.

Beträffande äldre fastigheter (byggda före 1950) och som har en olämplig planlösning och därför har större yta än vad som kan anses motiverat av antalet rum, bör förmånsvärdet beräknas efter den bostadsyta en bostad med motsvarande innehåll men med en bättre planlösning skulle ha.

2.3.1 Justering av tjänstebostad

Värdet av bostadsförmån ska justeras nedåt enligt 61 kap. 18 § inkomstskattelagen om det finns synnerliga skäl. Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige och hans familj behöver ska enligt 61 kap. 20 § inkomstskattelagen beräknas som värdet av en normal bostad för dem. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på den skattskyldiges representa­tionsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten.

Allmänna råd:

Om en tjänstebostad är större än vad som kan anses vara normalt för förmånshavaren och hans familj, bör bedömas med hänsyn till förmånshavarens inkomstförhållanden, ställning m.m. Förmånsvärdet bör beräknas efter en för denne normal bostad om förmånshavaren visar

– att det finns behov av att kunna utöva representation i bo­staden,

– att extern representation faktiskt utövas i mer än obetydlig omfattning, och

– att förmånshavaren saknar tillgång till representationsvåning eller andra särskilda representationslokaler.

2.3.2 Förmån av semesterbostad

Värdet av förmån av semesterbostad beräknas, oavsett om den ligger i Sverige eller i utlandet, enligt 61 kap. 2 § inkomstskattelagen till mark­nads­värdet, dvs. hyrespriset på orten.

Allmänna råd:

  1. Semesterbostad i Sverige

    Om det saknas hyresmarknad på orten eller om det av andra orsaker är svårt att göra en objektiv beräkning av värdet med ut­gångspunkt i marknadsvärdet bör förmån av fri semesterbostad värderas till nedan angivna belopp.

    Fjällstuga (lägenhet)

    Jul, nyår och vårvinter (febr.-april)3 500 kr per vecka

    Övrig tid1 500 kr per vecka

    Sommarstuga (lägenhet)

    Sommar

    (mitten av juni-mitten av augusti)3 500 kr per vecka

    Övrig tid 1 500 kr per vecka

    Semesterbostad i utlandet

    Saknas hyresmarknad eller föreligger i övrigt svårigheter att göra en objektiv beräkning av värdet med utgångspunkt i mark­nadsvärdet, bör förmån av fri semesterbostad i utlandet värderas till 3 500 kr per vecka.

2.4 Reseförmån

Förmån av fri eller subventionerad resa som erhålls i anställnings­förhållande eller i övrigt på grund av tjänsten är skattepliktig enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Allmänna råd:

Resans värde bör bestämmas med ledning av marknadsvärdet, vilket i regel bör anses motsvara det pris som utgivaren betalat för resan inklusive mervärdesskatt.

Det förekommer att anställda får ett årskort för att användas vid tjänsteresor, men som också kan användas för privata resor. Lämnas ingen redogörelse för det privata nyttjandet, bör för­månen värderas till kostnaden för hela årskortet, om det inte finns några inskränkningar i möjligheten att använda det privat.

2.5 Ränteförmån vid lån i utländsk valuta

Av 61 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att för ränteförmåner vid lån i utländsk valuta ska 61 kap. 15 och 16 §§ tillämpas, med den ändringen att i stället för statslåneräntan ska närmast motsvarande ränta för lån i den aktuella valutan användas.

Allmänna råd:

Vid beräkning av förmånsvärde avseende förmånligt lån i utländsk valuta, som löper med rörlig ränta, bör följande jäm­förelseräntor (marknadsränta vid utgången av november 2014 plus en procentenhet) tillämpas för hela beskattningsåret 2015, såvida inte ränteläget vid utgången av maj under beskattningsåret föranleder annat.

EUReuro1,12 %

GBPbrittiska pund2,27 %

CHFschweiziska francs0,99 %

JPYjapanska yen1,11 %

DKKdanska kronor1,17 %

NOKnorska kronor2,40 %

CADkanadensiska dollar2,37 %

AUDaustraliensiska dollar3,59 %

USDamerikanska dollar2,49 %

___________

Dessa allmänna råd ska tillämpas vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 2015 och ersätter Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2013:25) om vissa förmåner för beskattningsåret 2014.