Förenklad redovisning - överföring i stället för gemenskapsintern försäljning?

1 Sammanfattning

I vissa EU-länder är det möjligt för en säljare att av förenklingsskäl hantera en gemenskapsintern försäljning som en överföring av varor. Enligt Skatteverkets bedömning är det inte möjligt att tillämpa en motsvarande förenkling vid försäljning till Sverige.

För att en säljare ska få tillämpa ett förenklingsförfarande i ett annat EU-land är det ofta ett krav att det land från vilket varorna transporteras ska intyga att det godtar en sådan redovisning. Enligt Skatteverkets uppfattning är det inte möjligt för Skatteverket att utfärda ett sådant intyg.

2 Bakgrund och frågeställning

Vissa EU-länder tillämpar förenklad redovisning vid gemenskapsintern försäljning av varor. Reglerna innebär att säljaren kan välja att själv redovisa det gemenskapsinterna förvärvet i det land till vilket varorna transporteras (destinationslandet) genom att hantera försäljningen som en överföring av varor. Försäljningen till köparen anses som en omsättning i destinationslandet och säljaren debiterar det landets mervärdesskatt i fakturan. Förenklingen för köparen består i att denne inte behöver sätta sig in i bestämmelser om redovisning av gemenskapsinterna förvärv utan får i stället en "vanlig" faktura med inhemsk mervärdesskatt.

För att få tillämpa en sådan förenkling är det ofta ett krav i destinationslandet att det land från vilket varorna transporteras (ursprungslandet) ska intyga att det godtar en sådan redovisning.

Följande frågor uppkommer:

Tillåter svenska regler att motsvarande förenkling används vid transport av varor till Sverige från ett annat EU-land?

Kan Skatteverket ställa ut ett intyg som innebär att Skatteverket godtar en säljares redovisning i destinationslandet enligt förenklingsreglerna i det landet?

3 Gällande rätt m.m.

Skatt ska betalas till staten vid skattepliktigt gemenskapsinternt förvärv av varor som är lös egendom under förutsättning att omsättningen inte är gjord inom landet (1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen [1994:200], ML).

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) för ett gemenskapsinternt förvärv är den som förvärvar varan (1 kap. 2 § första stycket 5 ML).

Med gemenskapsinternt förvärv förstås att någon under vissa förutsättningar mot ersättning förvärvar en vara som transporteras från ett annat EU-land till förvärvaren i Sverige (2 a kap. 2 § 1 ML).

Med gemenskapsinternt förvärv förstås även att någon för över en vara från ett annat EU-land till Sverige (2 a kap. 2 § 3 och 4 ML).

Bestämmelserna i ML om gemenskapsinterna förvärv motsvaras närmast av artikel 2.1 b, artikel 17 samt artikel 20 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet.

En vara som enligt avtalet mellan säljare och köpare ska transporteras från ett annat EU-land till Sverige är som huvudregel omsatt utomlands (5 kap. 1 § första stycket jämfört med 5 kap. 2 § första stycket 1 ML). Bestämmelserna motsvaras av första stycket i artikel 32 i mervärdesskattedirektivet.

Skatteverket ska bl.a. registrera den som är skattskyldig enligt ML (3 kap. 1 § första stycket 2 skattebetalningslagen [1997:483], SBL). Bestämmelsen motsvaras av artikel 214 i mervärdesskattedirektivet.

4 Skatteverkets bedömning

En gemenskapsintern försäljning innebär att varor transporteras mellan EUländer i samband med att varorna byter ägare. Köparen av varorna gör ett gemenskapsinternt förvärv som beskattas i destinationslandet.

Vid en överföring sker transport av varor mellan EU-länder utan att varorna byter ägare. Den som överför varorna gör ett gemenskapsinternt förvärv som beskattas i destinationslandet.

4.1 Tillämpning av förenkling i Sverige

Eftersom vissa länder medger möjlighet att hantera en försäljning som en överföring av varor förekommer det att företag som säljer varor till Sverige framför önskemål om motsvarande hantering här i landet.

Vid en gemenskapsintern försäljning av varor som transporteras till Sverige är det fråga om ett sådant gemenskapsinternt förvärv som avses i 2 a kap. 2 § 1 ML, dvs. att någon mot ersättning förvärvar en vara som transporteras till förvärvaren i Sverige från ett annat EU-land. Den som förvärvar varan är köparen som därmed är skattskyldig för det gemenskapsinterna förvärvet enligt 1 kap. 2 § första stycket 5 ML.

Säljarens omsättning av varorna har ägt rum i det EU-land från vilket varorna transporteras och säljaren är därmed inte skattskyldig enligt ML på grund av försäljningen av varorna.

Enligt Skatteverkets bedömning innebär bestämmelserna i ML och i SBL att en förenkling motsvarande den som tillämpas i vissa andra EU-länder inte är möjlig i Sverige.

4.2 Intyg om godkännande av förenklingsförfarande

I vissa fall är det en förutsättning för att säljaren ska kunna tillämpa det aktuella förenklingsförfarandet i destinationslandet att det land från vilket varorna transporteras intygar att förfarandet godtas.

Den förenklingsregel som tillämpas i vissa länder, dvs. att en gemenskapsintern försäljning istället hanteras som en överföring, är enligt Skatteverkets uppfattning ett avsteg från bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet. Det är inte heller en förenkling som är förenlig med bestämmelserna i ML. Enligt Skatteverkets uppfattning är det av den anledningen inte är möjligt för Skatteverket att utfärda ett intyg om att förfarandet godtas.