HFD – Förhandsbesked angående friskvårdsförmåner

Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) dom den 25 januari 2015, mål nr 4067-14 Beskattningsåren 2014-2016

Sammanfattning

HFD har fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked att ett friskvårdsprogram hos en arbetsgivare som innefattar hemlån av motionsband (gå- eller löpband) inte anses som en skattefri personalvårdsförmån.

Skatterättsnämnden har vidare uttalat att en enklare webbtjänst som ger tillgång till allmän friskvårdsinformation och möjlighet att registrera den egna träningen m.m. utgör en skattefri personalvårdsförmån, och enbart den omständigheten att webbtjänsten är tillgänglig även från den anställdes bostad medför inte beskattning.

Dessa bedömningar överensstämmer med Skatteverkets uppfattning. Skatteverket avser att med anledning av domen förtydliga sin tolkning av gränsdragningen mellan skattefria och skattepliktiga friskvårdsförmåner när det gäller aktiviteter som utförs i den anställdes bostad.

Referat

Skatterättsnämnden (SRN) fick en ansökan om förhandsbesked om eventuell skatteplikt från en anställd vars arbetsgivare haft för avsikt att införa ett hälso- och friskvårdsprogram för alla anställda. Programmet innefattar i korthet att de anställda dels får tillgång till en webbtjänst, dels får låna hem ett motionsband.

Webbtjänsten innefattar allmän information om friskvård, tillgång till kost- och konditionstabeller och möjlighet att ställa frågor till ett hälsoteam. Tjänsten ger också möjlighet att skapa personliga träningsdagböcker där de anställda kan registrera och följa sina motionsaktiviteter, och även anmäla sig till olika aktiviteter som anordnas på arbetsplatsen.

SRN har i sitt förhandsbesked den 25 juni 2014 (Dnr 118-13/D) angett som sin uppfattning att:

”[H]uvudregeln [får] alltjämt anses vara att en personalvårdsförmån ska tillhandahållas på arbetsplatsen. Beträffande bl.a. motion accepteras dock av sedvänja att den utövas även utanför arbetsplatsen på särskilda anläggningar. Skattefriheten för personalvårdsförmåner utgör ett särskilt reglerat undantag från huvudregeln i 11 kap. 1 § om vad som ska tas upp som intäkt av tjänst. Det talar för en restriktiv tillämpning av bestämmelserna i 11 och 12 §§ (jfr prop. 1987/88:52 s. 52 och 54).

Med hänsyn till det anförda kan den del av friskvårdsprogrammet som innefattar hemlån av motionsband enligt nämndens mening inte anses som en personalvårdsförmån enligt 11 kap. 11 § för [den anställde].

Vad gäller webbtjänsten innebär den, såsom tjänsten beskrivits i ärendet, att [den anställde] i huvudsak får tillgång till allmän friskvårdsinformation på en hemsida som leverantören upprättat specifikt för arbetsgivaren. [Den anställde] kan också skriva in uppgifter rörande den egna träningen och jämföra med arbetskamraternas träningsresultat och anmäla sig till aktiviteter som arbetsgivaren anordnar. Med hjälp av inloggningsuppgifter har han möjlighet att ta del av hemsidan från vilken plats som helst med internetuppkoppling. Enbart den omständigheten att innehållet är tillgängligt även från [den anställdes] bostad medför enligt nämndens mening inte att tillgången till webbtjänsten faller utanför vad som kan anses utgöra personalvårdsförmån enligt 11 kap. 11 och 12 §§.”

Sökanden överklagade förhandsbeskedet i den del som avsåg skatteplikt för motionsband i bostaden. HFD fastställde SRN:s besked utan någon ytterligare motivering.

Skatteverkets kommentar

Domen överensstämmer med Skatteverkets tillämpning av regelverket, både vad det gäller att arbetsgivare inte skattefritt kan placera motionsutrustning och liknande i den anställdes bostad och att enklare webbtjänster för friskvård inte bör medföra skatteplikt enbart av den anledningen att de är tillgängliga från den anställdes bostad. Skatteverket avser dock att med anledning av domen förtydliga sin tolkning av gränsdragningen mellan skattefria och skattepliktiga friskvårdsförmåner när det gäller aktiviteter som utförs i den anställdes bostad.

Referenser

11 kap. 11 och 12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)