Konsekvenser för mottagarens taxering när avdrag för koncernbidrag har vägrats med stöd av lagen mot skatteflykt

1 Sammanfattning

När avdrag för utgivet koncernbidrag har vägrats med stöd av lagen mot skatteflykt ska mottagaren av bidraget inte ta upp bidraget på den grunden att bidraget utgör ett koncernbidrag enligt 35 kap. IL. Om bidraget ska beskattas på någon annan grund får prövas från fall till fall.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om mottagaren av ett koncernbidrag ska kunna beskattas för detta enligt 35 kap. IL även om utgivaren av koncernbidraget har vägrats avdrag för bidraget med stöd av lagen mot skatteflykt.

I RÅ 1989 ref. 31 och RÅ 2000 ref. 21 II har utgivaren av koncernbidraget vägrats avdrag för bidraget med stöd av lagen mot skatteflykt.

Frågan är närmast om det är riktigt att det bidragsmottagande bolaget i sådana fall beskattas så som för koncernbidrag enligt 35 kap. IL på den grunden att förmögenhetsöverföringen inte förlorat sin karaktär av koncernbidrag hos mottagaren bara för att utgivaren vägras avdrag för bidraget med stöd av lagen mot skatteflykt.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Skatteflyktslagen

Skatteflyktslagen syftar till att åstadkomma taxeringar som mot bakgrund av lagstiftningens syften framstår som materiellt riktiga (se prop. 1980/81:17, gällande den första lydelsen av skatteflyktslagen, s. 31-33 och 195, där bl.a. begreppet "rättvisa taxeringar" används, samt prop. 1982/83:84, genom vilken 3 § fick sin nuvarande utformning, s. 20-21).I 3 § skatteflyktslagen stadgas: "Om de nu angivna grunderna för taxeringsbeslutet inte kan tillämpas eller skulle leda till oskäligt resultat, skall underlaget för att ta ut skatt uppskattas till skäligt belopp."

Skatteflyktslagen innehåller inget uttryckligt stöd för att en medkontrahents taxering ska kunna ändras med stöd av skatteflyktslagen. I prop. 1980/81:17, s. 32 (i lagrådsremissen) uttalas emellertid:

"Det kan tänkas att en tillämpning av skatteflyktsklausulen på en viss skattskyldigs taxering återverkar på en medkontrahents skattesituation. Som skatteflyktsklausulen är utformad kan motpartens förhållanden bara beaktas inom ramen för en eventuell skälighetsbedömning.

Normalt torde emellertid medkontrahentens skatteförhållanden inte omedelbart påverkas av den skattskyldiges egen taxering och detsamma gäller i det motsatta fallet. En medkontrahent har t.ex. köpt viss egendom av den skattskyldige varvid parterna utgått från att realisationsvinstreglerna skulle vara tillämpliga. Om nu skatteflyktsklausulen leder till att den skattskyldige beskattas enligt reglerna för rörelseinkomst, har detta i och för sig knappast någon betydelse för medkontrahenten. I detta exempel beskattas medkontrahenten enligt de regler som han själv från början bedömt vara tillämpliga. Det finns enligt min mening inte behov av generella regler som möjliggör ändring av medkontrahentens taxering. Fall kan emellertid tänkas där ett hänsynstagande till det sammanlagda skatteresultatet framstår som skäligt och i sådana fall bör en jämkning göras. Framför allt bör en jämkning ske i sådana fall där den skattskyldige själv, direkt eller indirekt, kan sägas bli dubbelt beskattad. Jämkning bör inte ske i sådana fall där medkontrahentens beskattning i det berörda fallet är oviss eller ligger långt fram i tiden."

I RÅ 1984 1:92 (förhandsbesked) har Regeringsrätten med stöd av skatteflyktslagen vid taxeringen av en medkontrahent ansett att en realisationsvinst vid försäljning av en hel fastighet skulle beräknas som om endast halva fastigheten sålts.

3.2 Koncernbidragsreglerna

Enligt 35 kap. 1 § IL ska koncernbidrag dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren, om förutsättningarna för avdrag i kapitlet är uppfyllda.

4 Skatteverkets bedömning

När skatteflyktslagen har använts i ovan nämnda rättsfall har situationen varit den att alla förutsättningar enligt det grundläggande regelsystemet varit uppfyllda (bestämmelserna i 2 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fr.o.m. 2002 års taxering i 35 kap. IL, i det följande talas bara om IL).

Eftersom alla förutsättningarna i 35 kap. IL är uppfyllda i aktuella fall föreligger grund för att mottaget bidrag ska tas upp till beskattning.

Analysen måste emellertid kompletteras med vilken betydelse det har för taxeringen av mottagande bolag att utgivaren av koncernbidraget har vägrats avdrag med stöd av skatteflyktslagen.

Av redogörelsen under gällande rätt framgår att medkontrahentens taxering kan ändras med stöd av en skälighetsbedömning.

I ett fall som det aktuella när utgivaren av koncernbidrag inte får avdrag finns det enligt Skatteverkets uppfattning inget skäl som talar för att mottagaren ska beskattas för beloppet som ett koncernbidrag enligt 35 kap. IL. Problemställningen är klart avgränsad och det råder inget tvivel om vad ett riktigt materiellt resultat innebär.

Skatteverkets bedömning är att ett med stöd av lagen mot skatteflykt vägrat avdrag hos utgivaren av koncernbidraget ska beaktas på samma sätt som om en annan förutsättning för avdragsrätt respektive skatteplikt i 35 kap. IL brister. När en sådan förutsättning brister ska mottagaren inte beskattas för bidraget med stöd av 35 kap. IL. Denna slutsats bygger främst på det förhållandet att hela regleringen i 35 kap. IL förutsätter att bidraget behandlas reciprokt hos utgivaren respektive mottagaren. Slutsatsen stöds även av att det allmänna syftet med lagen mot skatteflykt är att åstadkomma taxeringar som mot bakgrund av lagstiftningens syften framstår som materiellt riktiga.

Om beskattning ska ske med stöd av någon annan grund får bedömas från fall till fall.