Konkursborgenär som fått förskottsbetalning och som - sedan bevakningsförfarande inletts - underlåtit att bevaka sin fordran har tillåtits att efterbevaka fordringen även efter det att utdelningsförslag lämnats

NJA 2012 s. 155

SAKEN

Allmänt

I en bevakningskonkurs kan efterbevakning ske när som helst fram till dess att förvaltaren upprättar ett utdelningsförslag (9 kap. 20 § och 11 kap. 7 § andra stycket KonkL).

Även en borgenär som fått förskottsbetalning är, när det förordnas om ett bevakningsförfarande, skyldig att bevaka sin fordran. Underlåter han att bevaka eller efterbevaka blir han återbetalningsskyldig för förskottsbetalningen (prop. 1986/87:90 s. 342).

När ett utdelningsförslag ska göras om och medel från nytillkomna tillgångar ska delas ut i det reviderade förslaget ska – analogt med vad som gäller vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 § andra och tredje styckena KonkL - förvaltaren vid sin revidering av utdelningsförslaget ta hänsyn även till fordringar som inte förut har bevakats (prop. 1986/87:90 s. 333, NJA 2005 s. 71).

Aktuellt ärende

Efter att bolaget A försatts i konkurs hade förvaltaren beslutat att borgenären T K skulle få förskottsbetalning för hela sin fordran. Tingsrätten fattade sedan beslut om att bevakningsförfarande skulle äga rum. T K bevakade inte sin fordran men förvaltaren tog ändå med dennes fordran i utdelningsförslaget. Tingsrätten återförvisade ärendet till förvaltaren eftersom utdelningsförslaget upptog fordringar som inte hade bevakats i konkursen. Därefter efterbevakade T K sin fordran. Efterbevakningen avvisades både av tingsrätten och av hovrätten då den hade framställts för sent.

T K överklagade till Högsta domstolen. Skatteverket bestred ändring av hovrättens beslut, under åberopande av att boets fordran på återbetalning av förskottsbetalningen inte kunde anses utgöra en nytillkommen tillgång.

Högsta domstolen fann att efterbevakningen skulle tillåtas och biföll överklagandet.

Inledningsvis uttalade Högsta domstolen, att ordningen med att beakta tidigare icke bevakad fordran när ett utdelningsförslag ska revideras på grund av nytillkomna tillgångar bör gälla även när förvaltaren reserverat medel för vissa fordringar, om det inför upprättandet av det nya utdelningsförslaget visar sig att medlen inte behöver tas i anspråk och att de därför ska delas ut (p. 11).

Härefter konstaterade Högsta domstolen att T K inte hade bevakat sin fordran och att den därmed inte borde ha tagits upp i utdelningsförslaget. Till följd härav borde förvaltaren ha återkrävt förskottsbetalningen (p. 14). Vid en efterföljande justering av utdelningsförslaget till följd av att reserveringen för T K:s fordran föll bort skulle emellertid - analogt med vad som gäller vid efterutdelning – T K:s efterbevakade fordran ha kunnat beaktas. I jämförelse med att tillåta en efterbevakning skulle den alternativa ordningen med justerat utdelningsförslag och därvid beaktad fordran innebära en onödig omgång utan att den ledde till något annat slutresultat. På grund härav saknades det skäl att inte tillåta efterbevakningen (p. 15).

----------

I ett tillägg framförde samtliga fem ledamöter i Högsta domstolen att det fanns goda skäl att införa en ordning där förskottsbetald fordran ska anses vara bevakad om det är så att bevakningsförfarande beslutas efter att förskottsbetalning skett. Med hänsyn till tidigare förarbetsuttalanden och praxis rörande skyldigheten att bevaka även en förskottsbetald fordran konstaterades dock att det vore olämpligt att föreskriva en sådan ordning genom ett avgörande från HD. En ändring bör ske lagstiftningsvägen.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Genom avgörandet har Högsta domstolen gjort visst avsteg från principen om att efterbevakningar som görs efter att utdelningsförslaget lämnats inte kan beaktas. Undantag kan göras när alternativet till en tillåten efterbevakning utgörs av ett justerat utdelningsförslag där borgenären hur som helst - trots avsaknaden av tidigare bevakning - har rätt att få sin fordran beaktad.

---------

Angående förekomsten av tillägg i Högsta domstolens domar och beslut, se artikel av tre av Högsta domstolens ledamöter i Svensk Juristtidning 2012 s. 313 ff.

LAGRUM

9 kap. 4, 5, 7, 20 §§, , 11 kap. 4, 7, 14, 15, 20 §§ KonkL (1987:672)