HFD - företrädaransvar och offentligt ackord

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 27 mars 2015, mål nr 3143-13 och 3144-13

Sammanfattning

Det är inte är möjligt att ålägga en företrädare för en juridisk person betalningsansvar enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL (nu 59 kap. 12 – 14 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL) för sådan skatt eller avgift som satts ned genom ett offentligt ackord.

Referat

På ansökan av A AB (bolaget) beslutade tingsrätten om företagsrekonstruktion. Tingsrätten fastställde sedan genom beslut ett offentligt ackord som innebar att borgenärer med oprioriterade fordringar skulle få betalt med 50 procent av fordringsbeloppen. Tingsrättens beslut vann laga kraft. Skatteverket ansökte därefter om att bolagets företrädare AA och BB skulle förpliktas att solidariskt med bolaget betala vissa förfallna skatter. Betalningsansvaret avsåg bland annat skatter och avgifter som satts ned genom det offentliga ackordet. Förvaltningsrätten och kammarrätten fann att företrädaransvar inte skulle gälla för de skatter och avgifter som satts ned genom det offentliga ackordet. Skatteverket överklagade kammarrättens dom och yrkade att AA och BB skulle åläggas betalningsskyldighet för de skulder hos bolaget som fallit bort på grund av det offentliga ackordet.

HFD konstaterade i domen att företrädaransvar inte kan omfatta skatter och avgifter som satts ned genom ett offentligt ackord. Som motivering anförde domstolen att företrädare har en i 12 kap. 12 § SBL lagreglerad regressrätt. En företrädare som blivit skyldig att betala, och faktiskt har betalat skatt som hänför sig till den juridiska personen har således ”rätt att kräva den juridiska personen på beloppet”. HFD anförde att om bestämmelsen i 12 kap. 12 § SBL tillämpas även efter ett offentligt ackord under företagsrekonstruktion kan den juridiska personen regressvis, trots ackordet, krävas på fordringens hela belopp. En sådan ordning är enligt domstolen inte förenlig med ändamålet med en företagsrekonstruktion. Företrädarens rätt till regress bör därför endast omfatta det belopp som den juridiska personen svarar för efter ackordet. I konsekvens med detta måste företrädarens betalningsskyldighet vara i motsvarande mån begränsad.

Skatteverkets kommentar

Genom denna dom i HFD är Skatteverkets ställningstagande 2004-11-03 (dnr 130 638476-04/111) överspelat.

Referenser

12 kap 6, 12 § § SBL (1997:483)

59 kap. 12-13, 21 § § SFL (2011:1244)

Skatteverkets ställningstagande 2004-11-03 (dnr 130 638476-04/111)

HFDs dom den 27 mars 2015, mål nr 3143-13, 3144-13