Frågor om dricks – särskilt vid betalning med kontokort

1 Sammanfattning

I främst restaurangnäringen förekommer det att gäster betalar dricks som är en frivillig betalning utöver vad som står på notan. Dricks kan betalas kontant eller som ett extra belopp med kontokort eller på annat elektroniskt sätt, t.ex. med smarttelefon.

Dricks som personalen själv tar hand om i form av kontanter utgör inte inkomst för företaget och företaget ska inte redovisa detta som lön till anställda. Dricks som en anställd erhåller direkt från gäster utgör skattepliktig ersättning för arbete och ska tas upp som inkomst av tjänst i inkomstdeklara­tionen. Om däremot företaget tar hand om den kontanta dricksen och arbetsgivaren efter eget bestämmande fördelar den bland personalen utgör dricksen inkomst för företaget och lön för anställda.

I enskild näringsverksamhet utgör dricks som näringsidkaren själv tar hand om inkomst i näringsverk­samheten. Detsamma gäller i handelsbolag om handelsbolagsdelägarna tar hand om dricksen. I aktiebolag utgör dricks inkomst i näringsverksamheten för företaget om omständigheterna inte är sådana att personalen får ta hand om dricksen

Dricks som betalas med kontokort kan personalen inte förfoga över eftersom betalningen kommer in på företagets konto. Om ett företag tillåter att sådan dricks utgör personalens dricks får företaget i samband med kortbetalningen en skuld till personalen som motsvaras av dricksbeloppen. Om företaget även tillåter att skulden får regleras direkt genom att personalen tar motsvarande belopp kontant ur kassan utgör detta en sådan förändring av växelkassan som – enligt Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2014:10) om användning av kassaregister – ska registreras i kassaregistret. Uppkomsten av sådan skuld och regleringen av skulden utgör affärs­händelser som enligt bokföringslagen utlöser bokföringsskyldighet. I företagets bokföring ska det därför finnas underlag som visar skuldens uppkomst och hur den har reglerats med betalning till olika personer. Sådan dricks utgör inte inkomst för företaget.

2 Frågeställning

Fråga har uppkommit hur dricks som t.ex. en restauranggäst betalar utöver vad som står på notan ska hanteras skattemässigt när dricksen betalas med kontokort eller betalas på annat elektroniskt sätt, t.ex. med smarttelefon.

Frågan är också vad som gäller om t.ex. en restauranganställd – med arbetsgivarens godkännande – direkt ur kassalådan tar ett belopp som motsvaras av det dricksbelopp som betalats som extra med kontokort. Det innebär att det extra belopp som betalats med kontokort motsvaras av det belopp som saknas i kassalådan jämfört med vad som har registrerats i kassa­registret som kontant betalt.

3 Gällande rätt m.m.

Beskattning

I inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns det inte några särskilda bestämmelser om dricks utan de allmänna reglerna i IL om skattepliktiga inkomster för fysiska och juridiska personer är tillämpliga på dricks. Inte heller i socialavgiftslagen (2000:980) finns några särskilda bestämmelser om dricks utan där gäller den allmänna bestämmelsen att den som utger avgiftspliktig ersättning ska betala arbetsgivaravgifter.

Fram t.o.m. den 31 december 2011 fanns i 8 kap. 18 § i den upphävda skatte­betalnings­lagen (1997:483) bestämmelser som innebar att dricksen under vissa förutsätt­ningar skulle ingå i underlaget för skatteavdrag. Det gällde för arbetstagare som på grund av arbetsavtal hade rätt att ta emot drickspengar direkt från allmänheten. Vidare krävdes att arbetsgivaren kände till eller kunde uppskatta storleken på drickspengarna. När skatte­förfarandelagen (2011:1244), SFL, infördes gällande från den 1 januari 2012 fördes bestämmelsen om skatteavdrag för dricks inte över till SFL. I prop. 2010/11:165 del 1 s. 332-333 uttalade regeringen följande i frågan.

”Bestämmelsen om skatteavdrag för drickspengar har sitt ursprung i en tid då rätten att uppbära dricks direkt från allmänheten var en vanlig avlöningsform. Det var vanligt att hela eller en väsentlig del av lönen för serveringspersonal utgjordes av dricks. Det ansågs därför viktigt att försöka inkludera dricksen i skatte­avdragssystemet (prop. 1945:370 s. 183 f.).

Det avlöningssystem som 8 kap. 18 § SBL avser finns inte längre kvar. I restaurangbranschen anges inte längre dricks särskilt på notan utan det är en frivillig betalning från kunden. Likaså har de regler som innebar att taxiförare beskattades för drickspengar som var bestämda efter viss procentsats på inkört belopp avskaffats.

Dricks är en skattepliktig ersättning för arbete. Eftersom det är en frivillig betalning från kunden direkt till den som har utfört arbetet är det dock kunden, och inte företaget, som är utbetalare. Rätten att ta emot dricks kan mot den bakgrunden inte längre sägas följa av ett arbetsavtal. Det är alltså inte möjligt att tillämpa 8 kap. 18 § SBL. Bestämmelsen förs därför inte över till skatteförfarandelagen.”

Mervärdesskatt

Dricks är en ersättning som faller utanför mervärdeskattelagens (1994:200) regler. Detta framgår av Riksskatteverkets skrivelse 1999-04-02, dnr. 3254-99/120.

Kassaregister

Enligt 39 kap. 4 § SFL ska en näringsidkare som säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort använda kassa­register. Det finns flera undantag från denna skyldighet, 39 kap. 5 § SFL. Enligt 39 kap. 9 § SFL får Skatteverket i enskilda fall medge undantag från skyldigheter som gäller kassaregister om behovet av tillförlitligt underlag för skattekontrollen kan tillgodoses på annat sätt eller om en viss skyldighet är oskälig. För den närmare uttolkningen av vad som bör krävas för undantag i enskilda fall har Skatteverket gett ut allmänna råd, SKV A 2013:24.

Skatteverket har bemyndigande att meddela föreskrifter om kassaregister. Av 7 kap. 1 § Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2014:9) om krav på kassaregister framgår vilka uppgifter som ett kassakvitto minst ska innehålla. Av punkt k framgår att betalningsmedel ska anges på kassakvittot. En Z-dagrapport – som utgör en sammanställning av en dags försäljning (4 kap. 2 § SKVFS 2014:9) – ska enligt 7 kap. 3 § p SKVFS 2014:9 innehålla uppgift om försäljningssumman fördelad på olika betalningsmedel. Enligt 4 kap. 5 § Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2014:10) om användning av kassaregister ska ett företag för varje kassaregister som används under en försäljningsdag ta fram en Z-dagrapport. Enligt 4 kap. 2 § första stycket SKVFS 2014:10 ska vid varje försäljningsdags början den växelkassa som hör till ett kassaregister registreras. Enligt andra stycket ska förändring av växelkassan under en försäljningsdag registreras i kassaregistret. Enligt en övergångsbestämmelse i samma stycke gäller detta krav på registrering inte under tiden fram till den 1 januari 2019 om kassaregistret inte kan registrera förändring av växelkassa och är tillverkat före den 1 juli 2014. Att försäljning som har registrerats i ett kassaregister ska kunna stämmas av mot betalningsmedel som hör till kassaregistrets kassalåda är kommenterat i Skatteverkets meddelande SKV M 2012:8, avsnitten 5.15, 5.19 och 5.21. SKV M 2012:8 innehåller kommentarer till de upphävda föreskrifterna om användning av kassaregister, SKVFS 2009:3. Dessa föreskrifter har den 1 juli 2014 ersatts av SKVFS 2014:10. Kommentarerna i SKV M 2012:8 om kassalåda, växelkassa och förändring av växelkassa är dock alltjämt i tillämpliga delar giltiga i förhållande till de nya föreskrifterna SKVFS 2014:10.

Bokföringslagen och Bokföringsnämndens normgivning

Enligt bokföringslagen (1999:1078), BFL, avses med affärshändelser alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat (1 kap. 2 § första stycket 6 BFL). Med verifikation avses de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen (1 kap. 2 § första stycket 7 BFL). Av 5 kap. 6 § första stycket BFL framgår att för varje affärshändelse ska det finnas en verifikation och av tredje stycket framgår att flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation.

Enligt 5 kap. 7 § första stycket BFL ska verifikationen innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. Bokföringsnämnden har gett ut allmänna råd om bokföring (BFNAR 2013:2) med tillhörande vägledning. Av punkt 5.6 i BFNAR 2013:2 framgår att uppgiften om motpart ska omfatta information som gör det möjligt att identifiera motparten.

Enligt 5 kap. 1 § första stycket BFL ska affärshändelserna bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbokföring). Detta ska ske på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera fullständigheten i bokförings­posterna och överblicka

4 Bedömning

Dricks är en frivillig betalning från en kund som betalar ett belopp utöver det belopp som kunden ska betala enligt t.ex. en restaurangnota. Hur denna frivilliga betalning benämns av företaget vid registrering i kassaregister eller i underlaget för bokföringen har inte någon betydelse för den skattemässiga bedömningen.

Dricks kan ges kontant av kunder direkt till restaurangens personal, vilket vanligtvis görs genom att mynt och sedlar lämnas kvar på bordet eller disken när notan betalas. Det är vanligt att dricks samlas ihop och att personalen delar upp den emellan sig efter försäljningsdagens slut. Dricks kan också betalas med kontokort genom att kunden godkänner kontokortbetalning med ett större belopp än vad som står på notan. Det är vanligt att sådant dricksbelopp benämns som ”extra” när betalning görs med kontokort. Dricks kan också betalas som ett extra belopp på annat elektroniskt sätt, t.ex. med smarttelefon.

Dricks som en anställd erhåller kontant direkt från kunder utgör skattepliktig ersättning för arbete och ska tas upp som inkomst av tjänst i inkomstdeklara­tionen. Sådan dricks som ges till anställda utgör inte en affärshändelse i företagets verksamhet och utlöser därmed inte en bokföringsskyldighet för företaget. Om däremot den kontanta dricks som kunder betalar samlas ihop av arbetsgivaren som sedan i sin tur fördelar den efter eget bestämmande till olika anställda bör betalningen betraktas som om den kommit från arbetsgivaren. Det innebär att dricksen utgör inkomst för företaget och att utbetalningarna till anställda är att ses som löneutbetalning, vilket ställer krav på skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter. Oavsett hur företaget hanterar dricksen rent praktiskt eller i bokföringen är dricks en ersättning som det inte är mervärdesskatt på.

I enskild näringsverksamhet utgör dricks som näringsidkaren själv tar hand om inkomst i näringsverk­samheten och det gäller oavsett om dricksen är kontant betald eller om det är dricks på kontokort. Detsamma gäller i handelsbolag om handelsbolagsdelägarna tar hand om dricksen. I aktiebolag utgör dricks inkomst i näringsverksamheten för företaget om omständigheterna inte är sådana att personalen får ta hand om dricksen. För en företagsledare i ett aktiebolag som erhåller dricks – antingen direkt från kunder eller som en del i personalstyrkan – bör dricksen bedömas på samma sätt som för övriga anställda.

När dricks betalas med kontokort eller på annat elektroniskt sätt kommer dricksbeloppen in på företagets konto och personalen kan därmed inte förfoga över dricksen utan arbetsgivarens medgivande och medverkan. Det är vanligt att arbetsgivare tillåter att sådan dricks utgör personalens dricks och att personalen själv får bestämma hur dricksen ska fördelas inom personalstyrkan. Under förutsättningen att omständigheterna är sådana är Skatteverkets uppfattning att dricks betald med kontokort inte ska ses som en inkomst för företaget utan i stället ska ses som belopp som ska vidarebefordras till personalen som dricks. Därmed får sådana extrabetalda belopp med kontokort anses utgöra ett slags redovisningsmedel där företaget får en skuld till personalen och som ska bokföras som en skuld. När sedan skulden reglerats gentemot personalen måste företaget ha ett underlag i bokföringen som utvisar till vilka personer som betalning har skett. Enligt Skatteverkets uppfattning är det således inte tillräckligt att det i verifikationen i bokföringen endast anges personalen som motpart och skälet till det är att personalen inte är en motpart i form av en fysisk eller juridisk person.

Det är också vanligt att företag tillåter att personalen direkt ur kassan får ta det belopp som betalats som dricks med kontokort. Som en konsekvens av detta blir företagets skuld till personalen för dricks betald med kontokort direkt reglerad, vilket kan upplevas som en praktisk ordning av såväl företag som anställda. Skatteverket har inga principiella invändningar mot en sådan hantering. Dock gäller att skuldens uppkomst och dess reglering ska återspegla sig i företagets kassahantering och i bokföringen. Även här gäller att det av företagets underlag i bokföringen ska framgå till vilka personer som betalning har skett. Den dricks som har betalats som ett extra belopp vid betalning med kontokort utgör dricks och den har den karaktären oavsett hur ett företag än väljer att hantera det i kassaredovisningen eller bokföringen. Det går alltså inte att omvandla ett extra belopp som utgör dricks till exempelvis ”växel till kund” för att komma runt att skuldens uppkomst och dess reglering ska bokföras.

På orter och platser där tillgången till bankomater är begränsad förekommer det att kunder vid betalning med kontokort betalar ett högre belopp än vad inköpet avser för att på ett smidigt sätt få tag på kontanter. Sådana extra belopp utgör ”växel till kund” och ska inte förväxlas med dricks som betalas som extra med kontokort.

I företag som omfattas av skyldigheten att använda kassaregister enligt 39 kap. 4 § SFL ska Skatteverkets föreskrifter om kassaregister tillämpas. Enligt föreskrifterna ska rätt betalningsmedel anges i ett kassakvitto och därmed kommer i en Z-dagrapport försäljningen fördelad på olika betalningsmedel att framgå, 7 kap. 3 § p SKVFS 2014:9. Bestämmelsen har tillkommit för att säkerställa att Skatteverket ska kunna genomföra kassainventering enligt 42 kap. 6 § SFL. En Z-dagrapport ska alltid ingå i en gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL, avsnitt 2.7 i SKV M 2012:8. Det får förutsättas att företag som har fått undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt 39 kap. 9 § SFL – beroende på annat tillförlitligt underlag för skattekontroll – har kassaregistersystem som kan registrera försäljningen fördelat på olika betalningsmedel och att företagen också registrerar försäljningen på olika betalningsmedel.