Livsmedel – skattesats för jordbruksgrödor

 

1 Sammanfattning

Jordbruksgrödor utgör livsmedel efter det att de är skördade om de är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor.

Om grödorna är avsedda för utfodring av djur utgör de inte livsmedel utan istället foder. Grödor som är avsedda för energiproduktion faller också utanför definitionen av livsmedel.

Vid bestämmande av vilken skattesats, 25 eller 12 procent, som ska tillämpas måste en bedömning göras av den faktiska eller förväntade framtida användningen av grödan. Bedömningen måste göras vid varje försäljning som sker, både från odlaren och i senare led. Skattesatsen kan därför bli olika på samma varuparti beroende på vilken information säljaren har om den framtida användningen.

2 Frågeställning

Från och med den 1 juli 2006 har 7 kap. 1 § andra stycket 5 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, fått en ny lydelse. Vid definitionen av livsmedel hänvisas nu direkt till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002.

En fråga har inkommit om vad som utgör livsmedel vid handel med jordbruksgrödor utifrån den nya definitionen av livsmedel. Grödorna kan efter skörd användas inom olika områden t.ex. livsmedels-, foder- eller energiproduktion.

3 Gällande rätt m.m.

Skatt ska enligt 7 kap. 1 § första stycket ML tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Enligt den nya lydelsen av 7 kap. 1 § andra stycket 5 ML ska skatten tas ut med 12 procent för omsättning, gemenskapsinternt förvärv och import av sådana livsmedel som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002. Undantag görs för annat vatten än sådant vatten som tappas på flaskor eller i behållare som är avsedda för försäljning samt för spritdrycker, vin och starköl.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 artikel 2 avses med livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor.

Livsmedel inbegriper inte foder eller växter innan skörd. Foder definieras som alla ämnen eller produkter, inbegripet tillsatser, och oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda för utfodring av djur.

4 Bedömning

Jordbruksgrödor som i huvudsak består av olika typer av spannmål, oljeväxter och proteingrödor samt sockerbetor kan enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 utgöra livsmedel först sedan de skördats.

Efter skörden utgör jordbruksgrödorna livsmedel om de är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor. Om grödorna är avsedda för utfodring av djur utgör de inte livsmedel utan istället foder. Grödor som är avsedda för energiproduktion faller också utanför definitionen av livsmedel.

Vid bedömning av om den reducerade skattesatsen på 12 procent enligt 7 kap. 1 § andra stycket 5 ML ska tillämpas, vid omsättning av skördade jordbruksgrödor, måste en bedömning göras av den faktiska eller förväntade framtida användningen.

Den reducerade skattesatsen ska tillämpas på omsättning då det är helt klarlagt att grödan är avsedd att förtäras av människor. Om det däremot är helt klart att grödan ska användas på annat sätt än för förtäring av människor ska skattesatsen 25 procent användas.

Enligt Skatteverkets bedömning finns det vissa grödor som odlas med huvudsyfte att de ska användas som foder eller i energiproduktion medan andra grödor odlas med den presumtionen att de ska kunna förtäras av människor. Vissa typer av jordbruksgrödor kan användas både i livsmedelsproduktion, energiproduktion och som foder. Vid omsättning av grödor kan det i många fall vara svårt att exakt veta på vilket sätt de slutligen ska användas. Användningsområdet för ett parti grödor kan också ändras vid omsättning i flera led.

Skatteverket anser att rågvete, blandsäd, foderärtor och åkerbönor är exempel på sådana grödor som huvudsakligen används som foder och som inte rimligen kan förväntas förtäras av människor. Sådana grödor utgör inte livsmedel enligt ML och ska därför beskattas efter skattesatsen 25 procent. Det har då ingen betydelse i vilket led omsättningen sker, skattesatsen gäller för både odlare, uppköpare och foderindustrin.

Skatteverket anser vidare att vete, korn, råg, havre, oljeväxter och sockerbetor är grödor som kan användas både i livsmedelsproduktion, energiproduktion och som foder. Vid odlarens omsättning av sådana produkter till en uppköpare får det, i avsaknad av annan information, presumeras att de är avsedda eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor och därmed utgör de livsmedel enligt ML. Omsättningen ska beskattas efter skattesatsen 12 procent.

För det fall odlaren vid försäljningen till uppköpare har information om att grödorna är avsedda för annat än förtäring av människor ska omsättningen av vete, korn, råg, havre, oljeväxter och sockerbetor beskattas efter 25 procent. När en odlare har ansökt om särskilt stöd för energigrödor krävs att han har skrivit kontrakt med någon som förädlar grödan till energi. Vid odlarens omsättning av sådana grödor är det alltså känt att grödorna är avsedda för annat än förtäring av människor. Den högre skattesatsen gäller också om odlaren säljer grödor direkt till någon som exempelvis bedriver foderproduktion eller energiproduktion.

Bedömning av hur grödorna ska eller rimligen kan förväntas användas måste på liknande sätt göras vid varje omsättning som sker i senare led. Uppköpare och spannmålshandlare måste vid sin försäljning ta ställning till om grödorna utgör livsmedel eller inte för att skattesatsen ska bli riktig. Skattesatsen kan därför bli olika på samma varuparti beroende på vilken information säljaren har om den framtida användningen. Kundens verksamhet kan i många fall ge säljaren den information som krävs för bedömningen.

Om försäljning av grödorna t.ex. sker till en kvarn, ett mälteri, en sprittillverkare eller ett sockerbruk utgör de livsmedel, med skattesatsen 12 procent, eftersom köparen rimligen ska tillverka produkter som ska förtäras av människor. Undantaget från livsmedel i ML avseende spritdrycker, vin och starköl gäller först sedan grödorna är bearbetade till dessa produkter. Enligt definitionen i rådets förordning utgör sprit, vin och starköl livsmedel.

När energi- eller foderindustrin köper grödorna kan de inte omfattas av definitionen för livsmedel varvid omsättningen ska beskattas efter skattesatsen 25 procent.