HD, mål nr Ö 2481-13, Ersättning för rättegångskostnader i utmätningsmål

Högsta Domstolen beslut i plenum den 12 juni 2015, mål nr Ö 2481-13

Sammanfattning

En gäldenär eller annan enskild, t.ex. tredje man, som vinner ett överklagat utmätningsmål som avser fordran på skatt eller liknande, har med stöd av 2 kap. 11 § regeringsformen, RF, under vissa förutsättningar rätt till ersättning av staten för rättegångskostnader. För rätt till ersättning krävs att kostnaderna har varit befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet. Vid bedömningen av vilka kostnader som kan omfattas bör 18 kap. rättegångsbalken (1942:740), RB, tillämpas.

Referat

Utmätningar hade skett i makarnas bostad för betalning av mannens skatteskulder. Makarna överklagade och hävdade att egendomen tillhörde kvinnan. Tingsrätten hävde utmätningarna men avslog yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. Även hovrätten avslog yrkandet.

I plenumavgörandet har HD fastslagit

- att det tidigare rättsläget vad gäller 32 § lag (1996:242) om domstolsärenden, ÄrendeL, kvarstår, dvs. den bestämmelsen ger inte någon rätt att få ersättning för rättegångskostnader från staten.

- att bestämmelsen i 2 kap. 11 § RF, som föreskriver att en rättegång ska genomföras rättvist, under vissa förutsättningar kan berättiga till ersättning från staten för rättegångskostnader även i ett utsökningsmål. Detta gäller särskilt när det är en tredje man som dras in i ett förfarande och som med framgång försvarar sin egendom mot de exekutiva åtgärder som riktas mot gäldenären. I ett sådant läge kan rätt till ersättning föreligga, om kostnaderna varit befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet. Vid bedömningen ska vägas in att handläggningen enligt ÄrendeL är förenklad.

Det aktuella utmätningsmålet krävde enligt HD omfattande bevisning och avsåg egendom till ett högt värde. Det var därför befogat att kvinnan anlitade ombud för att bevaka sin rätt i målet. HD beslutade att Skatteverket ska betala ersättning till kvinnans dödsbo för ombudskostnader, dels i tingsrätten med skäliga 100 000 kr (yrkat 194 925 kr), dels i hovrätten med yrkade 12 500 kr.

Sju stycken justitieråd var skiljaktiga ifråga om motiveringen och ansåg att det inte fanns något hinder mot att tolka 32 § ÄrendeL på så sätt att Skatteverket jämställs med en enskild part i överklagade utmätningsmål där utmätningsfordringen utgörs av skatt eller liknande.

Skatteverkets kommentar

HD:s avgörande innebär att det tidigare rättsläget vad gäller 32 § ÄrendeL kvarstår, dvs. den bestämmelsen är inte tillämplig i förhållande till staten annat än i den speciella situation som förelåg i NJA 2012 s. 896. Omständigheterna i det avgörandet gällde verkställighet mot tredje man avseende betalningsskyldighet för en privaträttslig skuld, där Skatteverket på grund av utmätning hade trätt i den enskilde fordringsborgenärens ställe (dvs. den ursprunglige utmätningsgäldenären) och sökt verkställighet av fordringen för hans räkning. I ett sådant fall bör enligt NJA 2012 s. 896 staten anses som enskild vid tillämpningen av 32 § ÄrendeL, trots att fordringen utmätts för betalning av skatteskulder.

Att bestämmelsen i 32 § ÄrendeL som huvudregel inte är tillämplig verkar åt båda hållen, d.v.s. varken den enskilde eller Skatteverket kan få ersättning för sina kostnader med stöd av denna bestämmelse. Det förtjänar omnämnas att om den skiljaktiga minoritetens tolkning av 32 § ÄrendeL hade vunnit, så hade det inneburit att även Skatteverket hade kunnat yrka ersättning för sina rättegångskostnader.

HD öppnar nu alltså upp för att den enskilde - gäldenären eller annan enskild, t.ex. tredje man - som vinner ett överklagat utmätningsmål under vissa förutsättningar har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader med stöd av 2 kap. 11 § RF. För rätt till ersättning krävs att kostnaderna har varit ”befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet”. I bedömningen ska enligt HD vägas in att handläggningen enligt ÄrendeL är förenklad.

Handläggningen enligt ÄrendeL är i allmänhet skriftlig men kan kompletteras med sammanträden, där t.ex. vittnesförhör kan hållas (13 och 14 §§ ÄrendeL). Tingsrätten har en skyldighet att bedriva materiell processledning (12 § ÄrendeL). Den materiella processledningen ersätter i viss utsträckning juridisk biträdeshjälp åt parterna (Fitger, Lagen om domstolsärenden – En kommentar, 2 uppl., 2004 sid. 131). Tingsrättens materiella processledning är relativt långtgående i fall där en enskild part har en allmän motpart (Fitger sid.136). Bl.a. dessa omständigheter kan påverka rätten till ersättning för den enskilde.

Skatteverket bör göra en bedömning av om den enskildes kostnadsyrkanden är befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet. I en bedömning kan t.ex. följande ingå.

• Vilken bevisning målet har krävt. Det aktuella ärendet krävde enligt HD omfattande bevisning. Rättsfrågan var av förhållandevis enkelt slag (äganderätten till utmätt egendom) men eftersom det avsett många (ca 45 stycken) utmätta föremål (tavlor, mattor och speglar) som fanns i gäldenärens och tredje mannens gemensamma hem till ett betydande värde innebar ärendena sammantaget fler handlingar och mer bevisning än om det hade varit färre utmätningsposter. Vid det sammanträde som hölls gick man igenom egendomen föremål för föremål.
• Det är inget krav att den enskilde har anlitat ombud i utmätningsärendet. Men om ombud har anlitats bör detta ha varit befogat med hänsyn till ärendet.
• Utmätningen bör ha avsett egendom till ett högt värde. Det går här inte att ange ett specifikt belopp, utan detta får avgöras in i det enskilda fallet. I det aktuella ärendet uppgick värdet på egendomen till i vart fall 160 000 kr.

Stödet för att den enskilde kan få ersättning finner HD i 2 kap. 11 § RF. Denna bestämmelse innehåller dock inga närmare bestämmelser om rättegångskostnad. Enligt Skatteverket ligger det närmast till hands att HD har avsett att man ytterst får tillämpa 18 kap. RB. Bestämmelser om vad rätten till ersättning omfattar finns i 18 kap. 8 § RB. Främst gäller det i allmänhet kostnaden för ombud eller biträde. Till den kostnaden hör arvode, dvs. ersättning för arbete, samt ersättning för tidsspillan och utlägg. Bland kostnader för bevisning märks ersättning till vittnen och partssakkunniga. Kostnaderna för partens eget arbete och tidsspillan kan ersättas om de avser själva domstolsförfarandet och dess förberedande, men inte om de avser mellanhavandet i övrigt med motparten. Ersättning ska utgå med skäligt belopp. Av yrkade ca 195 000 kr i tingsrätten ansåg HD att en högre ersättning än 100 000 kr inte var motiverad med hänsyn till sakens beskaffenhet. Målet hade inte varit juridiskt komplicerat. Även med beaktande av målets omfattning framstod den yrkade ersättningen som för hög.

Det ändrade rättsläget gäller även i pågående utmätningsmål. Om det pågående målet avser en process i HD eller hovrätt så bör det dock inte vara möjligt att begära ersättning för kostnader som hänför sig till en underliggande instans och som inte föranlett något ersättningsyrkande där (jämför 18 kap. 14 § RB). Ändrad praxis är normalt inte grund för resning.

Referenser

12, 13, 14, och 32 §§ lag (1996:242) om domstolsärenden

2 kap. 11 § regeringsformen

18 kap. 8 och 14 §§ rättegångsbalken (1942:740)

Högsta Domstolen beslut den 12 juni 2015, mål nr Ö 2481-13

NJA 2012 s. 896

Fitger, Lagen om domstolsärenden – En kommentar, 2 uppl., 2004 sid. 131 och 136