Prispengar, sponsorsersättningar och andra ersättningar till idrottsutövare

1 Sammanfattning

En idrottsförening kan med skatterättslig verkan sluta avtal med arrangörer och eller sponsorer att idrottsutövare, för föreningens räkning, ska delta i en idrottstävling eller annat arrangemang eller ställa upp på olika sponsorsuppdrag. Om föreningen slutit avtal är prispengar och ersättningar som betalas ut till föreningen att betrakta som inkomst för idrottsföreningen oavsett om föreningen bokför ersättningen på ett konto för en viss idrottsutövare eller på ett allmänt konto i föreningen.Inkomstbeskattning av idrottsutövaren aktualiseras först när skattepliktig ersättning för arbete betalas ut från idrottsföreningen till idrottsutövaren. Föreningen ska betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag i samband med att föreningen betalar ut skattepliktig ersättning till idrottsutövaren. Om idrottsutövaren kommit överens med sin förening om att utövaren själv bestämmer hur och när ersättningen ska disponeras, får idrottsutövaren anses ha fått förfoganderätt över hela ersättningen i och med att ersättningen sätts in på idrottsföreningens konto. Föreningen ska i detta fall betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag på hela ersättningen när den betalats in på föreningens konto eftersom ersättningen då får anses tillgänglig för lyftning för idrottsutövaren.

Om idrottsutövaren själv slutit avtal med arrangör/sponsor att ställa sina tjänster till förfogande ska den ersättning som arrangören eller sponsorn betalar ut beskattas hos idrottsutövaren. I detta fall inträder skattskyldigheten när ersättningen betalas ut. Arrangören/sponsorn ska betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag på hela ersättningen. Detta gäller oavsett om ersättningen betalas in på idrottsutövarens personliga konto eller om idrottsutövaren hänvisar utbetalningen till ett konto som idrottsföreningen disponerar.

2 Bakgrund och frågeställning

Det är vanligt att prispengar och andra ersättningar med anledning av en idrottsutövares prestationer utbetalas till utövarens idrottsförening. Fråga har uppkommit om dessa ersättningar som betalas ut till en idrottsförening ska anses tillgängliga för idrottsutövaren i och med att de betalas ut till föreningen, när ersättningen betalas ut från idrottsföreningen till idrottsutövaren eller vid annan tidpunkt då idrottsutövaren får anses ha kunnat disponera ersättningen.

3 Gällande rätt m.m.

Av 10 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) IL framgår att inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del.

Av 2 kap. 1 § socialavgiftslagen (2000:980) SAL framgår att den som utger avgiftspliktig ersättning ska betala arbetsgivaravgifter.

Avgiftspliktig ersättning är, enligt 2 kap. 10 § SAL löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar för arbete samt annat som utges med anledning av ett avtal om arbete, dock inte pension.

RÅ 1962:46. Regeringsrätten kom fram till att en person skulle beskattas i inkomstslaget tjänst för föredragsarvode som han avstått till en ideell organisation.

RÅ 2000 ref 4. Ett företag avsåg att ha ett bonussystem som i stora drag skulle fungera enligt följande. Resultatet av verksamheten under ett räkenskapsår skulle ligga till grund för om bonus skulle tillkomma de anställda. Kriterierna för bonusen bestämdes under räkenskapsåret. Den 1 mars påföljande år meddelas hur stor bonusen blir för varje anställde. Senast den 1 april ska den anställde meddela om han vill ha bonusen utbetald kontant eller som pension. Om kontant utbetalning inte ska ske utbetalas bonusen som pension under fem års tid från det att den anställde går i pension, dock tidigast från 55 års ålder. I de fall kontant utbetalning väljs sker utbetalningen den 27 april. Skatterättsnämnden fann att om sökanden valde pensionsalternativet så uppskjuts beskattningen till dess att pensionsutbetalningarna sker. Regeringsrätten fastställde skatterättsnämndens beslut.

4 Bedömning

Bestämmelsen om när inkomsten ska beskattas ger uttryck för den så kallade kontantprincipen. Bestämmelsen har funnits som en allmän regel under mycket lång tid och innebär att en inkomst ska anses ha åtnjutits under det år då inkomsten från den skattskyldiges synpunkt är att anse som verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet då inkomsten uppburits eller blivit tillgänglig för lyftning, oberoende av om inkomsten intjänats under året eller tidigare. I samband med IL:s tillkomst fick bestämmelsen en annan utformning utan att dess materiella innehåll förändrades.

Om en idrottsförening ingår avtal med arrangörer, sponsorer eller andra avtalsparter och genom dessa avtal ställer idrottsutövaren till förfogande mot ersättning är den ersättning som föreningen uppbär att anse som inkomst för föreningen om parterna inte kommit överens om annat i samband med att avtalet ingicks.

I och med att betalningen, enligt avtalet, ska göras till föreningen medför inte själva utbetalningen från arrangören/sponsorn att pengarna har blivit tillgängliga för lyftning eller på annat sätt kunnat disponeras av idrottsutövaren, trots att dennes insatser varit avgörande för utbetalningen.

För att idrottsutövaren ska anses ha kunnat disponera ersättningen krävs i detta fall att den utgetts av föreningen till idrottsutövaren. Ersättning för arbete som idrottsföreningen utger i form av lön, arvode förmån och annan ersättning ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och skatteavdrag och redovisas i skattedeklaration månaden efter det att de utgivits. I den mån pengarna används för idrottslig verksamhet, t.ex. för idrottsutrustning eller tjänsteresor ska arbetsgivaravgifter inte betalas och skatteavdrag inte göras.

Om idrottsföreningen och idrottsutövaren kommit överens om att idrottsutövaren ska få tillgång till ersättningen så fort de betalats in till föreningen dvs. att idrottsutövaren själv kan besluta när ersättningen ska betalas ut eller i övrigt fullt ut kan kontrollera hur ersättningen används, får den anses vara tillgänglig för lyftning i och med att den betalas till idrottsföreningen. Idrottsföreningen är i sådant fall att anse som utgivare av ersättningen och hela ersättningen ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och skatteavdrag och redovisas i föreningens skattedeklaration månaden efter det att ersättningen betalats till föreningen.

Om det av avtal framgår att arrangören/sponsorn slutit avtal med idrottsutövaren om att ersättning ska tillfalla denne och idrottsutövaren därefter valt att betalningen ska göras till föreningen, ska idrottsutövaren beskattas för ersättningen när den betalas ut. I detta fall är det arrangören/sponsorn som är att anse som utgivare av ersättningen och hela ersättningen ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och skatteavdrag och redovisas i arrangörens/sponsorns skattedeklaration månaden efter det att ersättningen betalats ut. Om föreningen tar emot ersättningen är föreningen att betrakta som en förvaltare av idrottsutövarens egendom och beskattning blir inte aktuell när idrottsföreningen gör en utbetalning till idrottsutövaren. Detta gäller oavsett om arrangören/sponsorn fullgjort sina skyldigheter att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter.

Vad som sägs ovan om skyldigheten för utgivaren att betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag gäller under förutsättning att idrottsutövaren inte har F- skattsedel.