Områden: Folkbokföring
Datum: 2016-10-26
Dnr: 131 473792-16/111
Ensamkommande barn och unga som bor i ett stödboende ska vara folkbokförda där. Skatteverket anser att vård- och behandlingsbehovet normalt är av underordnad betydelse i förhållande till behovet av ett boende. Stödboendet är därför inte en institution i folkbokföringslagens mening.
När ensamkommande barn och unga får uppehållstillstånd ska de folkbokföras med stöd av bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481).
Sedan den 1 januari 2016 använder socialtjänsten placeringsformen stödboende för insatser för barn och unga som inte har sådana behov av vårdinsatser som motiverar en placering i hem för vård och boende (HVB). En målgrupp för socialtjänstens placering i stödboende är exempelvis ensamkommande barn och unga.
Kan ensamkommande barn och unga, som flyttar in till landet och får en placering i ett stödboende, vara folkbokförda där? Frågan är om placeringsformen stödboende är en sådan institution som avses i 9 § 3 FOL.
En person ska vara folkbokförd där denne är bosatt.
Enligt huvudregeln i folkbokföringslagen ska en person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar sin dygnsvila eller, vid byte av bostad, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. En person med enkel bosättning ska vara folkbokförd där han eller hon regelmässigt tillbringar sin dygnsvila, (7 § första stycket första meningen folkbokföringslagen [1991:481], FOL).
En persons vistelse vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare leder inte till ändrad bosättning om anledningen till vistelsen enbart är vård (9 § 3 FOL).
Bestämmelser om stödboende finns bland annat i 3 kap. 1 a § socialtjänstförordningen (2001:937). Med stödboende avses en institution inom socialtjänsten som tar emot barn och unga i åldern 16-20 år i ett eget boende med individanpassat stöd utan särskilt vård- eller behandlingsbehov.
Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om stödboende framgår att ett stödboende endast ska ta emot barn och unga i åldern 16-20 år som huvudsakligen behöver stöd för att förberedas för ett självständigt boende och vuxenliv. De barn och unga som tas emot ska i stor utsträckning kunna klara sin dagliga livsföring utan hjälp (2 kap. 1 § HSLF-FS 2016:56).
Ensamkommande barn och unga som bor i ett stödboende ska vara folkbokförda där.
Folkbokföring vid en institution för vård av unga har främst betydelse vid socialtjänstens placeringsformer
Enligt rättspraxis är ett familjehem ett vanligt hem vars verksamhet inte är sådan att det blir fråga om ett hem för vård eller boende (RÅ 1997 ref. 80). Ett familjehem anses därför inte vara en institution i den mening som avses i 9 § 3 FOL. Det innebär att ett barn normalt ska vara folkbokfört i ett familjehem.
Ett LVU-hem anses däremot vara en institution för vård av unga eftersom vård- och behandlingsbehovet är särskilt framträdande. Ett barn ska därför som regel inte vara folkbokfört i ett LVU-hem.
Motsvarande gäller även för boende i ett HVB. Ett barn ska därför som regel inte vara folkbokfört i ett HVB. Endast i de fall behandlingen eller vården i HVB är av underordnad betydelse i förhållande till behovet av ett boende ska barnet vara folkbokfört där enligt huvudregeln i FOL.
När det gäller folkbokföring av ensamkommande barn och unga som är placerade vid ett stödboende anser Skatteverket att vård- och behandlingsbehovet normalt är av underordnad betydelse i förhållande till behovet av ett boende. Stödboendet avser att under trygga former, träna och förbereda barnet eller den unge för ett självständigt boende och vuxenliv och kan antingen fungera som ett fristående placeringsalternativ eller som utslussning efter annan vård utanför det egna hemmet, i t.ex. familjehem eller HVB men också efter vård vid ett särskilt ungdomshem. Skatteverkets inställning är därför att ensamkommande barn och unga som bor i ett stödboende ska vara folkbokförda där.