Det kan förekomma fel i författningstexterna, och bilagor kan saknas. Kontrollera därför alltid mot den tryckta versionen.
Ändring till och med: SFS 2018:629
1 § Bestämmelser om de villkor som ska uppfyllas av den som bedriver eller har för avsikt att bedriva yrkesmässig trafik och om tillträde till de internationella marknaderna för godstransporter på väg och persontransporter med buss finns i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg, och
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006.
2 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till förordning (EG) nr 1071/2009 samt bestämmelser om vissa internationella vägtransporter.
3 § Förordning (EG) nr 1071/2009 och denna lag ska även tillämpas på företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg med lätta lastbilar eller personbilar med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton.
4 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Ytterligare definitioner finns i artikel 2 i förordning (EG) nr 1071/2009.
5 § I denna lag betyder
1. Linjetrafik Sådan yrkesmässig trafik för
persontransporter som är
tidtabellsbunden och där ersättningen
bestäms särskilt för varje passagerare
för sig. En förutsättning är vidare
att trafiken inte ingår som ett led i
ett sammanhängande arrangemang, där
huvudsyftet är ett annat än själva
transporten.
2. Beställningstrafik Sådan yrkesmässig trafik för
persontransporter med buss som
inte är linjetrafik.
Behörig myndighet
6 § Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 1071/2009 och ska fullgöra de uppgifter om rapportering som ankommer på Sverige som medlemsstat enligt artikel 26 i samma förordning. Den behöriga myndigheten prövar också frågor enligt denna lag.
1 § Yrkesmässig trafik får bedrivas endast av den som har ett sådant gemenskapstillstånd som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1072/2009 eller i artikel 4 i förordning (EG) nr 1073/2009, och som har utfärdats av den behöriga myndigheten, eller ett yrkestrafiktillstånd.
Den som bedriver linjetrafik får anlita någon annan för att utföra trafiken. Den som utför trafiken ska ha tillstånd till yrkesmässig trafik för persontransporter på väg eller taxitrafiktillstånd enligt taxitrafiklagen (2012:211).
2 § Vilka som omfattas av prövningen i fråga om kravet på gott anseende framgår av artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1071/2009.
Därutöver ska prövningen i fråga om en privaträttslig juridisk person eller en näringsidkare som är bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) avse följande personer:
1. den verkställande direktören och annan som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget eller närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med den juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att anse som närstående till gäldenären.
3 § Om någon av dem som anges i 2 § byts ut eller om det tillkommer någon sådan person, ska den nya personens goda anseende prövas.
4 § Vid prövningen av om ett företag, en trafikansvarig eller någon som anges i 2 § andra stycket eller 3 § uppfyller kravet på gott anseende ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas.
Kravet på gott anseende anses inte uppfyllt av den som har
1. dömts för eller på annat sätt påförts en sanktion för en eller flera allvarliga eller upprepade överträdelser av bestämmelser inom de områden som anges i artikel 6.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1071/2009, eller
2. i annat fall dömts för ett allvarligt brott, inräknat ett allvarligt ekonomiskt brott.
5 § Om en ansökan om tillstånd avslås på grund av omständigheter som avses i 4 § ska en tid på lägst sex månader och högst fem år bestämmas, under vilken den prövade ska anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik.
6 § Den myndighet som regeringen bestämmer utformar respektive anordnar skriftliga examensprov i yrkeskunnande i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1071/2009.
7 § Ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik får förenas med villkor i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1071/2009, om det finns särskilda skäl. Sådana villkor får beslutas såväl i samband med att tillstånd ges som senare under tillståndstiden.
8 § Ett yrkestrafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, får tillståndet begränsas till en viss tid.
9 § Den som har tillstånd till persontransporter får även frakta gods med de fordon som tillståndet avser, under förutsättning att persontransporter utgör den huvudsakliga delen av transportverksamheten.
10 § Traktortåg eller tung terrängvagn får vid yrkesmässiga gods-transporter endast föras av den som har körkort med behörigheten C eller CE.
11 § Ett utländskt körkort medför inte rätt för någon annan än en medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att köra ett svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik.
För internationella transporter inom EES finns det särskilda bestämmelser i förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009.
1 § Med internationella vägtransporter avses i denna lag yrkesmässiga transporter på väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i transittrafik genom Sverige.
För internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) finns det särskilda bestämmelser i förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009.
2 § Internationella vägtransporter och yrkesmässig trafik utom landet med fordon som är registrerade i Sverige får bedrivas endast av den som har tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt denna lag.
3 § På grund av en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan det vid trafik som avses i 2 § krävas särskilt tillstånd för transport av personer eller gods med ett fordon som är registrerat i Sverige (transporttillstånd).
4 § Internationella vägtransporter och annan yrkesmässig trafik i Sverige med fordon som är registrerade i utlandet får utföras endast av den som har getts tillstånd av en behörig utländsk myndighet till sådana transporter.
5 § På grund av en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan det vid trafik som avses i 4 § utöver tillstånd enligt den bestämmelsen krävas särskilt tillstånd av en behörig utländsk myndighet för transport av personer eller gods med ett fordon som är registrerat i utlandet.
Vid trafik som avses i 4 §, med fordon registrerade i en stat med vilken Sverige inte har någon överenskommelse om vägtransporter, krävs utöver tillstånd enligt den bestämmelsen tillstånd av behörig svensk myndighet.
6 § Transporttillstånd får endast meddelas den som kan förväntas iaktta de bestämmelser som gäller för trafiken.
7 § När ett transporttillstånd meddelas ska det förenas med de villkor som behövs.
8 § Ett transporttillstånd får inte överlåtas utan medgivande av den myndighet som har meddelat det.
1 § Om ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik återkallas enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 1071/2009 på grund av att någon som prövats enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § inte längre uppfyller kravet på gott anseende enligt 2 kap. 4 §, ska den behöriga myndigheten förklara den prövade olämplig att bedriva yrkesmässig trafik.
2 § En tid på lägst tre och högst fem år, under vilken den prövade ska anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik, ska bestämmas
1. vid en olämplighetsförklaring av en trafikansvarig enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1071/2009, om inte den trafikansvarige har ålagts att avlägga ett skriftligt examensprov enligt 3 §, eller
2. vid en olämplighetsförklaring enligt 1 §.
3 § Om en olämplighetsförklaring av en trafikansvarig enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1071/2009 har sin grund i bristande kunskap i något eller några av de ämnen som anges i bilaga I avsnitt I till förordningen får den behöriga myndigheten, i stället för att besluta en olämplighetstid enligt 2 § 1, ålägga den trafikansvarige att avlägga ett skriftligt examensprov som avses i artikel 8.1 i förordningen eller delar av ett sådant prov.
4 § Tidsfristerna vid tillfällig indragning eller återkallelse av ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik i artikel 13.1 a i förordning (EG) nr 1071/2009 ska tillämpas på motsvarande sätt när någon som prövats enligt 2 kap. 2 § andra stycket inte längre uppfyller kravet på gott anseende.
5 § Ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik ska återkallas på tillståndshavarens begäran om transportverksamhet inte har bedrivits eller upphör.
6 § När ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik återkallas eller tillfälligt dras in enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 1071/2009 ska den behöriga myndigheten även återkalla eller tillfälligt dra in tillståndshavarens transporttillstånd.
Bestämmelserna om återkallelse och tillfällig indragning av tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik i artikel 13 i förordning (EG) nr 1071/2009 och bestämmelserna i 1-5 §§ ska tillämpas även i fråga om transporttillstånd.
7 § Till grund för tillfällig indragning eller återkallelse av ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik med anledning av brottslig gärning, ska beträffande frågan om brott föreligger läggas
1. en lagakraftvunnen dom,
2. ett godkänt strafföreläggande,
3. ett godkänt föreläggande av ordningsbot, eller
4. ett beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning.
8 § Med en svensk dom jämställs en brottmålsdom eller ett annat likvärdigt avgörande som har meddelats av en utländsk domstol eller någon annan utländsk myndighet.
9 § Den som åtgärden gäller ska delges
1. en underrättelse enligt artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1071/2009 om att ett företag riskerar att inte längre uppfylla kraven för att bedriva yrkesmässig trafik,
2. ett beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 1071/2009,
3. ett beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett transporttillstånd, eller
4. ett beslut om olämplighetsförklaring enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1071/2009 eller 1 §.
10 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
11 § Bestämmelser om tillsyn över handikappanpassning av kollektivtrafik finns i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.
1 § Den som uppsåtligen bedriver yrkesmässig trafik enligt förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
2 § Har yrkesmässig trafik enligt förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag bedrivits utan tillstånd, döms den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har beställt transporten till böter eller fängelse i högst ett år, om han eller hon
1. vid tidpunkten för beställningen kände till eller hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades, eller
2. beställt transporten av trafikutövaren och uppsåtligen eller av oaktsamhet inte kontrollerat innehavet av tillstånd vid tidpunkten för transporten på ett sätt som skäligen kan begäras. Lag (2018:629).
3 § Den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna i 2 kap. 10 eller 11 § första stycket döms till böter.
4 § Den som i fall som avses i 2 kap. 10 eller 11 § första stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet överlämnar åt eller på annat sätt tillåter någon annan att föra fordon utan att denne är berättigad till det döms till böter.
5 § Om ett fordon framförs i strid mot förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av lagen får en polisman eller tulltjänsteman hindra fortsatt färd. Polismannen eller tulltjänstemannen får då medge att det fordon med vilket transporten sker förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats eller verkstad. I fråga om ett fordon som är registrerat i utlandet och som förs in i Sverige får polismannen eller tulltjänstemannen medge att det omedelbart förs ut ur landet.
6 § Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare begära hjälp av Tullverket och ge en tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Polismyndigheten har motsvarande rätt då den leder förundersökningen.
Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har förövats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som en polisman att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken.
Lag (2016:541).
1 § Den behöriga myndighetens beslut i frågor om yrkesmässig trafik får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
2 § Beslut i fråga om skriftliga examensprov som avses i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1071/2009 får inte överklagas.
3 § Den behöriga myndighetens beslut i frågor om transporttillstånd och tillstånd enligt 3 kap. 5 § andra stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
4 § I fråga om den behöriga myndighetens beslut enligt förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller följande.
Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer som staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett landsting, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Beslut i andra fall än som sägs i andra och tredje styckena överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.
5 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
6 § Den behöriga myndigheten får föra talan även till förmån för den enskilda parten.
7 § Den behöriga myndighetens beslut enligt förordning (EG) nr
1071/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och regeringens beslut enligt denna lag ska gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om eller i enskilda fall medge undantag från förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag.
Ett beslut om undantag får förenas med villkor.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om
1. krav för att få bedriva yrkesmässig trafik,
2. tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik,
3. trafikansvariga,
4. prov i yrkeskunnande för tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik,
5. kontroll av yrkesmässig trafik, och
6. internationella vägtransporter.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. kunskapskrav för fordonsbesättningar vid vägtransporter, och
2. avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om sanktionsavgifter enligt bestämmelser om cabotagetransport i förordning (EG) nr 1072/2009. Lag (2014:1395). §§
2012:210
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013 i fråga om 2 kap. 10 § och i övrigt den 1 juni 2012.
2. Yrkestrafiklagen (1998:490) ska upphöra att gälla den 1 juni 2012.
3. För krav på förarbehörighet i vissa fall gäller 3 kap. 10 § i den upphävda lagen till och med den 31 maj 2013.
4. Trafiktillstånd för linjetrafik, beställningstrafik med buss eller godstrafik som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande.
5. Om ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser har begränsats till att gälla endast under viss tid, ska begränsningen fortfarande gälla. Även övriga villkor förenade med och begränsningar av ett sådant tillstånd ska fortfarande gälla.
6. Föreskrifter om annan yrkesmässig trafik än taxitrafik som har meddelats med stöd av yrkestrafiklagen (1998:490) och som gäller när denna lag träder i kraft ska anses meddelade enligt denna lag.
7. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift i yrkestrafiklagen (1998:490) som har ersatts genom en föreskrift i förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.