Områden: Inkomstskatt (Tjänst)
Dnr: 131 62680-17/111
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 8 november 2016 med målnummer 2184-16.
Högsta förvaltningsdomstolen har genom en dom den 8 november 2016 fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked den 29 mars 2016, dnr. 82-15/D. Målet avsåg två makar som sålt sin permanentbostad (en villafastighet) med tillträde i början av 2016 och förvärvat en bostadsrättslägenhet. Lägenheten skulle användas som bostad fram till utflyttningen i augusti samma år och därefter som fritidsboende vid sporadiska besök. Högsta förvaltningsdomstolen fann att lägenheten därmed fick anses utgöra en sådan bostad för åretruntbruk som avses i 3 kap. 7 § IL. Vid en samlad bedömning av redovisade omständigheter ansågs makarna ha väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen.
Av ansökan om förhandsbesked framgick att A och B är gifta med varandra och är svenska medborgare. Ansökan om förhandsbesked föranleddes av att de avsåg att flytta till Frankrike, där de sedan tidigare äger en lägenhet. Flytten var planerad till augusti 2016 och de avsåg att stadigvarande bosätta sig i Frankrike. A hade gått i pension i november 2014 och B avslutade sin anställning i augusti 2015. De har en myndig dotter med egen bostad i Sverige. De hade avyttrat sin permanentbostad, en villafastighet, med tillträde för köparna i början av 2016 och förvärvat en bostadsrättslägenhet på tre rum och kök. Lägenheten skulle tjäna som bostad fram till utflyttningen och skulle därefter fungera som fritidsboende i samband med sporadiska besök i Sverige.
Genom ansökan om förhandsbesked ville makarna få klarlagt om innehavet av bostadsrättslägenheten innebär att de efter flytten till Frankrike har väsentlig anknytning till Sverige och därmed är obegränsat skattskyldiga här.
Skatterättsnämnden fann att A och B efter utflyttningen till Frankrike ska anses vara obegränsat skattskyldiga i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit. Som motivering angav nämnden bl.a. att makarna kommer att vara bosatta i den nyanskaffade bostadsrättslägenheten från det att de flyttar från villafastigheten till utflyttningen till Frankrike, dvs. under en klart övervägande del av 2016. Mot den bakgrunden fann nämnden att bostadsrättslägenheten måste ses som makarnas permanentbostad. Vid en samlad bedömning av de redovisade omständigheterna ansågs A och B därför ha väsentlig anknytning hit.
Makarna överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen som fastställde förhandsbeskedet. Som skäl angavs att i 3 kap. 7 § första stycket IL anges ett antal faktorer som ska beaktas vid avgörandet av om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit. En av dessa är om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk.
Den bostadsrättslägenhet som A och B har förvärvat ska användas som bostad för dem fram till utflyttningen till Frankrike. Lägenheten får därmed anses utgöra en sådan bostad för åretruntbruk som avses i ovan nämnda lagrum. Högsta förvaltningsdomstolen fann därför vid en samlad bedömning av redovisade omständigheter att makarna skulle anses ha väsentlig anknytning till Sverige.
Av såväl lagtexten i 3 kap. 7 § IL som av tidigare rättspraxis (t.ex. RÅ 2009 not.84) framgår att när en person som tidigare varit bosatt i Sverige behåller sin permanentbostad är det ett tungt vägande skäl vid bedömning av om väsentlig anknytning föreligger.