Områden: Mervärdesskatt
Datum: 1995-10-31
Dnr: 7858-95/900
Nytt: 2015-10-15
Detta ställningstagande upphör att gälla.
Med hänsyn till rättsutvecklingen är innehållet i ställningstagandet inte längre aktuellt och därmed ska ställningstagandet om begagnade varor från 1995 inte längre tillämpas.
Fr.o.m. den 1 november 1995 införs nya regler (prop. 1994/95:202, SFS 1995:700) för mervärdes- beskattningen av handeln med begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. De nya bestämmelserna införs i huvudsak i ett nytt kapitel, 9 a, i mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Bestämmelserna bygger på rådets direktiv 94/5/EG. Syftet är att göra hanteringen av handeln med begagnade varor m.m. enhetlig inom EG. Nuvarande regler i ML om rätt till avdrag för fiktiv skatt slopas.
Beskattningen skall grundas endast på säljarens vinstmarginal. Vinstmarginalbeskattning, VMB, bygger i huvudsak på det förhållandet att en skattskyldig återförsäljare köper aktuella varor från någon som inte har haft avdragsrätt vid sitt förvärv. Återförsäljaren redovisar utgående skatt på skillnaden mellan försäljningspriset och inköpspriset, vinstmarginalen, minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen. Återförsäljaren får inte göra avdrag för ingående skatt. Utgående skatt får inte anges i fakturan till köparen. Mervärdesskatt redovisad i enlighet med bestämmelserna om VMB är aldrig avdragsgill hos förvärvaren. Skattskyldiga återförsäljare som tillämpar VMB har avdragsrätt för ingående skatt enligt ML:s allmänna regler beträffande förvärv för verksamheten samt för skatt avseende exempelvis reparation av inköpta varor.
Import och export av varor ryms i princip inte inom systemet med VMB eftersom endast handel inom EG berörs. Särskilda bestämmelser finns dock i fråga om import av konstverk, samlarföremål och antikviteter.
Tillämpningen av VMB är frivillig vilket innebär att en återförsäljare alltid har möjligheten att tillämpa de allmänna bestämmelserna i ML. Den som redovisar mervärdesskatt både enligt VMB och enligt de allmänna bestämmelserna är skyldig att i sina räkenskaper särskilja de olika transaktionerna.
Bestämmelserna om VMB tillämpas vid en återförsäljares omsättning av angivna varor som levererats till honom inom EG av
Omsättning av tjänster ryms däremot inte inom tillämpningsområdet för VMB.
Med begagnade varor avses varor som har varit i bruk och som är lämpliga för vidare användning i befintligt skick eller efter reparation (9 a kap. 4 § ML). För att betraktas som begagnad måste varan ha varit begagnad vid såväl åter- försäljarens förvärv som vid försäljningen. Åtgärder varigenom varan försätts i sedvanligt försäljningsskick, t.ex. reparation, rengöring eller restaurering påverkar inte varans status som begagnad eller inte. Om varan däremot tillförts en ändrad funktion, dvs. gjorts om till en annan vara, är den inte längre att anse som begagnad. Som exempel på en sådan situation kan nämnas förfarandet med returburkar. Dessa smälts ner för att sedan användas vid framställningen av nya varor.
Returglas däremot genomgår som regel ingen förändring hos återförsäljaren och skulle därför kunna omfattas av bestämmelserna om VMB. Transaktionerna vid återtagandet kan dock närmast jämställas med kundkrediteringar (jfr Handledning för mervärdeskatt, 1993, s. 186). Följaktligen är det inte fråga om handel med begagnade varor och bestämmelserna om VMB är därför inte tillämpliga.
Delar från en begagnad vara som demonteras bör fortfarande anses vara begagnade. T.ex. bör delar från skrotade motorfordon betraktas som begagnade, trots att de vid förvärvet ingick i fordonet.
Djur utgör vara enligt den allmänna definitionen av vara i 1 kap. 6 § ML. Ett djur bör anses taget i bruk i och med att det säljs första gången av den ursprungliga ägaren. Detta medför att VMB kan tillämpas först när den andra ägaren säljer djuret vidare.
Från definitionen av begagnade varor undantas
Med konstverk förstås enligt 9 a kap. 5 § ML
Med samlarföremål förstås enligt 9 a kap. 6 § ML
Gångbara frimärken, som således inte omfattas av definitionen av samlarföremål, torde i vissa speciella fall kunna hänföras till kategorin begagnade varor. Så kan t.ex. vara fallet om en frimärkshandlare förvärvar frimärken från en privatperson. Frimärkena får i ett sådant fall anses ha varit i bruk som samlarobjekt hos privatpersonen och därigenom blivit begagnade.
Med antikviteter förstås enligt 9 a kap. 7 § ML varor som är mer än 100 år gamla och som inte är konstverk eller samlarföremål.
Med skattskyldig återförsäljare förstås enligt 9 a kap. 8 § ML en skattskyldig person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare.
Bedömningen av om en person är en skattskyldig återförsäljare får göras för varje affärshändelse för sig. Varor som förvärvas för att användas i en verksamhet, t.ex. inventarier, omfattas inte av bestämmelserna om VMB. Syftet med förvärvet av en vara bör i allmänhet kunna anses styrkt utifrån hur förvärvet bokförts, t.ex. som varuinköp eller mot inventariekonto.
Som skattskyldig återförsäljare anses också den som handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning (jfr prop. 1995/96:58 s. 51). En auktionsförrättare som i eget namn säljer varor på uppdrag av en återförsäljare jämställs således med en skattskyldig återförsäljare. Han kan därför tillämpa VMB när han säljer begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. En förmedlares försäljningspris är vad han får från köparen och inköpspriset vad han betalar till uppdragsgivaren.
Vid tillämpning av VMB utgörs beskattnings- underlaget av återförsäljarens vinstmarginal minskad med den skatt som hänför sig till vinstmarginalen (9 a kap. 9 § ML).
Vinstmarginalen utgörs normalt av skillnaden mellan en varas försäljningspris och dess inköpspris. I inköpspriset skall inräknas alla kostnadselement för inköpet utom eventuell ränta. På motsvarande sätt bestäms försäljnings- priset. Kostnader för att t.ex. reparera en vara får inte inräknas i inköpspriset vid beräkning av vinstmarginalen.
Skillnaden mellan fiktiv skatt och VMB kan belysas i följande exempel.
En skattskyldig återförsäljare köper en begagnad cykel från en privatperson och säljer den vidare. Han har beräknat vinsten till 500 kr. Inköpspriset är 1 000 kr.
Fiktiv skatt |
VMB |
|
Inköpspris |
1 000 kr |
1 000 kr |
Fiktiv skatt |
200 kr |
|
Beräknad vinst |
500 kr |
500 kr |
Förs.pris exkl. skatt |
1 300 kr |
|
Skatt 25 procent |
325 kr |
(125 kr) |
Totalt förs.pris |
1 625 kr |
1 625 kr |
Vinstmarginalen i exemplet är, som den definieras i 9 a kap. 9 § ML, 1 625 kr - 1 000 kr = 625 kr och beskattningsunderlaget 625 kr x 0,8 = 500 kr. Beloppet 125 kr inom parentes i tabellen är således den skatt som skall redovisas. Skatten får enligt 9 a kap. 16 § ML inte anges i fakturan.
Exemplet visar att skillnaden mellan de två systemen inte främst är det materiella beskattningsresultatet utan tekniken. Det finns dock situationer när VMB leder till ett annat beskattningsresultat. Ett sådant exempel är när en vara förvärvas utan avdragsrätt från en icke skattskyldig person för att användas som inventarium. En senare försäljning av ett sådant inventarium är dock undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § ML.
Som ytterligare exempel på fall med annat beskattningsresultat kan nämnas situationer när privatpersoner säljer bär, svampar, slöjdalster o.dyl. till en skattskyldig återförsäljare. Återförsäljarens förvärv medför inte någon avdragsrätt. VMB kan inte tillämpas eftersom sådana varor inte omfattas av reglerna i 9 a kap. ML. Återförsäljaren blir vid den efterföljande omsättningen skattskyldig enligt ML:s allmänna bestämmelser.
Även om omständigheterna är sådana att förutsättningarna för VMB är uppfyllda, kan en återförsäljare enligt 9 a kap. 3 § ML tillämpa de allmänna bestämmelserna, genomgående eller från fall till fall. Som exempel kan nämnas den situationen att en skattskyldig återförsäljare säljer begagnade varor till en skattskyldig näringsidkare.
Effekterna av de två metoderna kan illustreras med följande exempel.
Återförsäljare A har från en privatperson anskaffat en husvagn för 52 000 kr. Han beräknar vinsten till 15 000 kr vid en försäljning till återförsäljare B.
VMB |
Allmänna bestämmelser |
||
Inköpspris |
52 000 kr |
52 000 kr |
|
Beräknad vinst |
15 000 kr |
15 000 kr |
|
Förs.pris utan skatt |
67 000 kr |
||
Mervärdesskatt 25 % |
(3 750 kr) |
16 750 kr |
|
Totalt förs.pris |
70 750 kr |
83 750 kr |
Vid en tillämpning av VMB är skatten, 3 750 kr, inte avdragsgill hos förvärvaren. Den får inte heller anges i fakturan. Om återförsäljare A istället väljer att tillämpa de allmänna bestämmelserna har återförsäljare B avdragsrätt för ingående skatt med 16 750 kr.
En skattskyldig återförsäljare som i sin verksamhet tillämpar båda metoderna är enligt 9 a kap. 15 § ML skyldig att i sina räkenskaper särskilja transaktioner som avser VMB. Detta innebär att varorna bör åsättas någon form av identifikationsuppgift i samband med förvärvet.
För vissa affärshändelser föreskrivs i 9 a kap. 11-12 §§ ML ett särskilt förfarande, s.k. förenklad VMB, för beräkning av beskattnings- underlaget. Vid förenklad VMB utgörs beskattningsunderlaget av den sammanlagda vinstmarginalen exkl. moms för redovisningsperioden.
Förenklad VMB har tillkommit för de situationer när det inte är möjligt eller i vart fall förenat med påtagliga svårigheter att bestämma vinstmarginalen för enskilda varor. Som exempel kan nämnas frimärkshandeln där varorna ofta köps i hela samlingar medan försäljningen kan ske styckevis.
Förenklad VMB tillåts utan särskild ansökan. Förenklad VMB får enligt 9 a kap. 11 § tredje stycket ML tillämpas beträffande motorfordon endast om de förvärvats för att efter skrotning säljas i delar.
I allmänhet gäller beträffande VMB att en förlust på en varuförsäljning inte får räknas av mot vinst på en annan. Detta framgår av 9 a kap. 10 § ML. Vid förenklad VMB får dock förluster på enskilda försäljningar avräknas mot vinst. Om således den totala inköpssumman för perioden överstiger den totala försäljningssumman får enligt 9 a kap. 12 § ML det överskjutande beloppet läggas till värdet av inköpen under en efterföljande period.
Exempel - Förenklad VMB
Totala inköp under januari |
25 000 kr |
|
Total försäljning under januari |
80 000 kr |
|
Vinstmarginal |
55 000 kr |
|
Beskattningsunderlag |
(0,8 x 55 000) |
44 000 kr |
Utgående mervärdesskatt |
11 000 kr |
Av 9 a kap. 3 och 11 §§ ML framgår att möjlighet finns att kombinera olika metoder. En skattskyldig återförsäljare får alltid tillämpa de allmänna bestämmelserna i ML utan hinder av bestämmelserna i 9 a kap. ML. Vidare tillåts enligt 9 a kap. 11 § ML den som tillämpar förenklad VMB på den huvudsakliga delen av sina inköp och försäljningar att använda den förenklade metoden även på omsättningar för vilka normal VMB får tillämpas. Med huvudsaklig del förstås minst 75 procent.
Kombinationen förenklad VMB och allmänna bestämmelser belyses i följande exempel.
En återförsäljare som tillämpar förenklad VMB hade under period 1 en total inköpssumma på 485 000 kr. Summan räknades av från periodens försäljningar vid beräkningen av vinstmarginalen.Under period 4 samma år säljer han till en annan skattskyldig återförsäljare en av varorna som förvärvades under period 1. Vid försäljningen vill han tillämpa ML:s allmänna bestämmelser. Återförsäljaren bör därvid göra en korrigering av den sammanlagda inköpssumman för period 1. Korrigeringen kan av praktiska skäl göras under en senare period, dock inte senare än den period när varuförsäljningen skall redovisas.
De möjligheter till kombinationer av metoder som finns medför således inte att en vara som vid inköpstillfället hanterats enligt förenklad VMB, senare avyttras och hanteras enligt de allmänna bestämmelserna utan att inköpskostnaden korrigeras.
VMB är tillämplig beträffande begagnade varor, dvs. varor som har varit i bruk. Detta medför att även fordon som varit i bruk i så ringa omfattning att de enligt 1 kap. 13 a § ML anses som nya transportmedel omfattas av bestämmelserna om VMB. Vid omsättning till annat EG-land skall däremot den i 1 kap. 13 a § ML givna definitionen tillämpas.
En personbil som vid försäljningstillfället har körts t.ex. 5 000 km är således en begagnad vara. Om emellertid vid försäljning av en helt ny personbil köpet återgår, i så nära anslutning till försäljningen att kunden erhåller en annan ny bil eller hela betalningen åter, bör den återtagna bilen anses ny vid såväl återtagstillfället som vid nästa försäljning. Har bilen under mellantiden t.ex. använts som demonstrationsbil får VMB ändå inte tillämpas vid försäljningen. VMB förutsätter nämligen att varan är begagnad även vid återförsäljarens förvärv och att förvärvet inte medfört avdragsrätt för ingående skatt.
Beträffande handeln med begagnade motorfordon kan vidare följande framhållas.-
VMB inom t.ex. bilhandeln förutsätter att en enskild affärshändelse ger vinst. Uppkommer däremot förlust undantas transaktionen från beskattning. I allmänhet konstateras en förlust först efter det att varan sålts och mervärdes- skatten har redovisats. Med stöd av 13 kap. 24 och 25 §§ ML får skatten i sådana fall rättas i efterhand i deklaration för den period då förlusten är konstaterad. Först måste således konstateras att förlust uppkommit.
Exempel
Ett bilhandelsföretag har sålt fyra begagnade personbilar enligt uppställningen nedan. I samtliga fall slutar kunden att betala efter att ha betalat sammanlagt 50 000 kr. Bilarna återtas med stöd av äganderättsförbehåll. Mervärdesskatt har för varje försäljning redovisats med
2 000 kr beräknat på vinstmarginalen 10 000 kr.
Bil A |
Bil B |
Bil C |
Bil D |
|
Förs.pris |
110 000 |
110 000 |
110 000 |
110 000 |
Inköpspris |
100 000 |
100 000 |
100 000 |
100 000 |
Tänkt marginal |
10 000 |
10 000 |
10 000 |
10 000 |
Kunden betalar |
50 000 |
50 000 |
50 000 |
50 000 |
Skuld |
60 000 |
60 000 |
60 000 |
60 000 |
Bilens restvärde |
90 000 |
90 000 |
90 000 |
90 000 |
Åter till kunden |
30 000 |
30 000 |
30 000 |
30 000 |
Om säljaren efter återtagandet fortfarande har en fordran på köparen och det konstaterats att denna fordran är förlorad, har säljaren rätt till avdrag för skatten på det förlorade beloppet (jfr Handledning för mervärdeskatt 1993 s. 211).
Det är endast avseende bil B och D som förlust har uppkommit. I dessa fall kan skatten korrigeras med stöd av 13 kap. ML. För bil B med hela den redovisade skatten 2 000 kr och för bil D med 1 600 kr.
Bilarna i exemplet är begagnade och kan vid kommande försäljningar beskattas enligt bestämmelserna om VMB. Ett återtagande av vara med stöd av äganderättsförbehåll enligt konsumentkreditlagen (1992:830) betraktas inte som en omsättning i mervärdesskattesammanhang. Återtagandet får i stället ses som det sista ledet i den ursprungliga försäljningen (jfr Handledning för mervärdeskatt 1993 s. 211). Inköpspriset vid den efterföljande försäljningen bör därför beräknas med utgångspunkt från det ursprungliga förvärvet men korrigeras till vad som återstår efter återtagandet. I det ovanstående exemplet kan inköpspriset vid nästa försäljning beräknas enligt följande.
De "nya" inköpspriserna uppgår till 90 000 kr, 50 000 kr, 60 000 kr respektive 52 000 kr.
Omsättning av konstverk som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo har hittills varit undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 11 § ML. Detta undantag från skatteplikt slopas fr.o.m. den 1 november 1995. Skattskyldighet inträder emellertid enligt 1 kap. 2 a § ML först om beskattningsunderlagen för beskattningsåret sammanlagt uppgår till 300 000 kr eller mer. Om gränsen för skattskyldighet överskrids medför detta att all omsättning skall beskattas. ör
1995 bör beloppet 300 000 kr anses avse tiden från ikraftträdandet den 1 november till årets slut.
Upphovsman eller dennes dödsbo kan enligt 1 kap. 2 b § ML efter begäran hos skattemyndigheten alltid beviljas frivilligt inträde, om beskattningsunderlagen understiger 300 000 kr. Skattemyndighetens beslut gäller till utgången av andra året efter året för beslutet.
I fråga om import av konstverk finns ingen beloppsgräns. Import skall således beskattas oavsett värde och oavsett vem som importerar. Skatt tas enligt 7 kap. 1 § ML ut med 12 procent av beskattningsunderlaget.
Återförsäljare som förvärvar konstverk från upphovsman som inte är skattskyldig får tillämpa bestämmelserna om VMB. Detta innebär att förvärvet inte medför någon avdragsrätt och att utgående skatt beräknas på vinstmarginalen. Om återförsäljaren begär det skall skattemyndigheten enligt 9 a kap. 2 § ML besluta att återförsäljaren skall tillämpa VMB också beträffande omsättningar av konstverk som han förvärvat från skattskyldig upphovsman eller dennes dödsbo samt beträffande omsättningar av konstverk, samlarföremål och antikviteter som återförsäljaren importerat. Ett sådant beslut gäller t.o.m. andra året efter beslutsåret.
Förvärv från skattskyldig upphovsman eller dennes dödsbo samt import innebär skattedebitering gentemot återförsäljaren. Den debiterade skatten är enligt 9 a kap. 13 § ML inte avdragsgill. Skatten skall dock enligt 9 a kap. 9 § tredje stycket ML inräknas i inköpskostnaden.
Utan hinder av bestämmelserna om VMB får återförsäljare tillämpa ML:s allmänna bestämmelser. Detta gäller också i de fall återförsäljaren begärt att få tillämpa VMB och skattemyndigheten beslutat om detta, s.k. frivilligt inträde. Om återförsäljaren väljer att tillämpa de allmänna bestämmelserna föreligger avdragsrätt för av upphovsmannen debiterad skatt. I 9 a kap. 14 § ML återfinns särskilda bestämmelser angående redovisning av ingående skatt i dessa fall. I fråga om konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren importerat, eller om det är fråga om konstverk förvärvade från upphovsmannen eller dennes dödsbo, skall den ingående skatten dras av för den period under vilken varorna omsätts av återförsäljaren.
I följande exempel visas skillnaden mellan ML:s allmänna bestämmelser och VMB vid import av konstverk.
En återförsäljare importerar konstverk från U.S.A. för 100 000 kr. Skattesatsen är 12 procent och återförsäljaren har beräknat vinstmarginalen till 50 000 kr.
Allmänna regler |
VMB |
|
Importvärde |
100 000 kr |
100 000 kr |
Införselmoms |
12 000 kr |
12 000 kr |
Beräknad vinst |
50 000 kr |
50 000 kr |
Mervärdesskatt |
37 500 kr |
(12 500 kr) |
Försäljningspris |
187 500 kr |
174 500 kr |
Införselmomsen är inte avdragsgill vid tillämpningen av VMB. Beloppet 12 500 kr inom parentes är den skatt som skall redovisas. Skatten får enligt 9 a kap. 16 § ML inte anges i fakturan. Beskattningsunderlaget beräknas enligt följande:
Försäljningspris 174 500 kr - (inköpspris 100 000 kr + införselmoms 12 000 kr =) 62 500 kr.
Beskattningsunderlaget blir 0,8 x 62 500 kr = 50 000 kr.
Även samlarföremål och antikviteter kan bli föremål för VMB. Enligt 3 kap. 23 § ML har hittills från skatteplikt undantagits omsättning av
Fr.o.m. den 1 november 1995 införs skatteplikt för omsättning av sedlar och mynt med karaktär av samlarföremål samt för frimärken. Återförsäljare som före denna tidpunkt skattefritt förvärvat sådana varor får också för dessa tillämpa VMB. Om återförsäljaren inte kan visa varans inköpspris skall detta anses ha varit 50 procent av priset vid försäljningen.
VMB får tillämpas också vid handel mellan EG-länder. Av 9 a kap. 1 § ML framgår bl.a. att VMB tillämpas vid omsättningar av varor som levererats till återförsäljaren inom EG. I 9 a kap. 18 § ML finns bestämmelser om förfarandet i samband med försäljning till annat EG-land.
Exempel A
En svensk skattskyldig återförsäljare köper en begagnad vara från en icke skattskyldig person i ett annat EG-land. Varan säljs vidare till en icke skattskyldig i Sverige.
Av 9 a kap. 1 § ML framgår att förutsättningar föreligger för VMB. Beskattningen sker på samma sätt som om omsättningarna skett inom Sverige.
Exempel B
En svensk återförsäljare säljer en begagnad vara till en återförsäljare i annat EG-land.
Av 9 a kap. 18 § ML framgår att om den svenske återförsäljaren tillämpar VMB på omsättningen så är den inte undantagen från skatteplikt. Detta innebär att försäljningen inte skall redovisas i kvartalsredovisningen. På fakturan bör uppges att beskattning skett i enlighet med direktiv 94/5/EG art 26a. Detta kan ske med noteringen Secondhand goods eller Margin scheme . Jfr även 3 kap. 30 f § andra stycket ML som avser den situationen när en svensk återförsäljare förvärvar en vara från ett annat EG-land.
Exempel C
Ett svenskt antikvariat säljer begagnade böcker på postorder till privatpersoner i Danmark för två milj. kr per år.
Antikvariatet kan tillämpa VMB även om den sammanlagda försäljningen till Danmark är av en sådan omfattning att Danmarks motsvarighet till 5 kap. 2 § punkt 4 ML skulle kunna vara tillämpligt.
Exempel D
Ett belgiskt antikvariat säljer under 1996 varor till svenska privatpersoner för 500 000 kr. Antikvariatet tillämpar sitt lands VMB vid försäljningarna.
Av 9 a kap. 18 § ML (jfr prop. 1995/96:58 s. 51) framgår att 5 kap. 2 § första stycket 4 ML inte tillämpas i fråga om omsättning som i ett annat EG-land beskattas enligt det landets motsvarighet till 9 a kap. ML.
Gemenskapsinterna förvärv undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 30 f § ML om omsättningen i det land från vilket varan sänds har beskattats enligt det landets regler för VMB.
Bestämmelserna om VMB träder i kraft den 1 november 1995. Samtidigt upphör rätten till avdrag för fiktiv skatt. Beträffande varor för vilka avdragsrätt inträtt före den 1 november 1995 skall ML:s allmänna bestämmelser tillämpas.Vid ikraftträdandet kan en skattskyldig återförsäljare ha i huvudsak följande varugrupper i lager:
Av övergångsbestämmelserna punkt 3 framgår att ML:s allmänna bestämmelser skall tillämpas beträffande omsättning av varor från de två första grupperna.
När det gäller konstverk finns inga särskilda övergångsbestämmelser. När en återförsäljare omsätter t.ex. ett konstverk förvärvat från upphovsmannen före den 1 november 1995 är han skyldig att redovisa mervärdesskatt enligt ML:s allmänna bestämmelser.
VMB får enligt övergångsbestämmelserna punkt 4 tillämpas på sedlar, mynt och frimärken även om de förvärvats före den 1 november 1995. Om återförsäljaren inte kan visa varans inköpspris skall detta anses ha varit 50 procent av priset vid försäljningen.
Några särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts erforderliga för den fjärde varugruppen, varor som förvärvats från annat EG-land där återförsäljaren tillämpat det landets VMB.