Högsta förvaltningsdomstolens dom den 31 mars 2017, mål nr 3524-15, HFD 2017 ref. 14.

Inkomsttaxering 2010

Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) klargör i domen att marknadsvärdet vid uthyrning av lokaler från ett dotterbolag till ägaren (moderföreningen), i avsaknad av en fungerande marknad kan bestämmas genom en kostnadsbaserad beräkningsmetod vid tillämpning av reglerna om uttagsbeskattning.

HFD konstaterar dock att det saknas fullständigt underlag för hela bolagets verksamhet, varför det, med hänsyn till den försiktighetsprincip som bör iakttas, inte går att bedöma om det finns grund för uttagsbeskattning. Skatteverkets tidigare beslut om uttagsbeskattning upphävs därför. Frågan om en ersättning för rätten att namnge arenan skulle få påverka moderföreningens egen hyra blev inte prövad på grund av HFD’s bedömning.

Referat

Arenabolaget S AB äger en arena som bland annat innehåller två ishallar. Dessutom finns i arenan restauranger, gym samt kontors- och konferenslokaler. Arenan, som bolaget köpt av kommunen, har byggts om för att bli en eventarena. Hyresgäster till idrottslokalerna är förutom moderföreningen också kommunen, som i sin tur upplåter dessa lokaler till andra ideella föreningar för att bedriva sin idrottsverksamhet. Moderföreningen hade tillgång till samtliga lokalytor som var avsedda för idrottsliga ändamål, vilket övriga inte hade. Övriga utrymmen i fastigheten hyrs ut till andra hyresgäster för andra verksamheter.

Bolaget hade också ingått avtal med ett fristående aktiebolag om rätten att namnge arenan och restauranger i arenan.

Skatteverket beslutade att uttagsbeskatta Arenabolaget S AB, som är ett helägt dotterbolag till den ideella föreningen S, för uthyrningen av lokaler till moderföreningen. I avsaknad av en fungerande marknad och underlag för att fastställa marknadsvärdet av förhyrningen använde Skatteverket en kostnadsbaserad beräkningsmetod som inkluderade visst vinstpåslag. Den ersättning för namnrättigheten som bolaget erhållit från ett fristående bolag har inte beaktats i Skatteverkets beräkningar.

Såväl förvaltningsrätt som kammarrätt fann i sina avgöranden att det fanns skäl för uttagsbeskattning och att en kostnadsbaserad beräkningsmodell skulle användas. Men man ansåg att vinstpåslaget skulle beräknas till lägre procentsats samt att den ersättning som arenabolaget fått från det fristående bolaget för upplåtelsen av namnrättigheter skulle ingå vid beräkningen av de intäkter arenabolaget fått för moderföreningens förhyrning. Beloppet för uttagsbeskattning sattes av den anledningen ned.

HFD konstaterar i sin dom att det saknas en fungerande hyresmarknad för idrottsanläggningar av nu aktuellt slag och att det inte heller finns jämförbara transaktioner som kan ge ledning för att bestämma ett marknadsmässigt hyresvärde.

De kommunala taxor som kommunen bestämt för upplåtande av ishallar anser HFD normalt inte kan anses relevanta att utgå från för att fastställa ett marknadsvärde, då dessa taxor bestäms på andra grunder. Man konstaterar också att moderföreningen hyrde fler lokaler än vad som disponerades genom den kommunala förhyrningen.

Marknadsvärdet måste därför bestämmas på annat sätt. I en sådan situation kan det vara såväl rimligt som nödvändigt att utgå från att den hyra som föreningen betalar medför att bolaget får täckning för sina kostnader för lokalerna och också innehåller ett skäligt vinstpåslag. Man godkänner således att en kostnadsbaserad beräkningsmodell används.

Att det krävs en viss försiktighet vid bedömning av marknadsvärde när reglerna om uttagsbeskattning tillämpas framhålls av HFD.

Domstolen säger också att det är av avgörande betydelse att kunna bestämma vilka kostnader och vilka intäkter som ska beaktas för att avgöra om kostnaderna täckts. HFD konstaterar att Skatteverket hävdat att intäkterna av namnrättigheter inte ska beaktas men inte därutöver närmare redogjort för skälen till den fördelning som verket gjort av kostnader och intäkter på de båda delarna av bolagets verksamhet. Detta leder till att HFD, med hänsyn till det underlag som presenterats och den försiktighetsprincip som bör iakttas, inte anser att Skatteverket förmått visa att det finns skäl för uttagsbeskattning och undanröjer denna.

Skatteverkets kommentar

Av HFD’s dom framgår att en kostnadsbaserad beräkningsmetod med tillägg för vinstpåslag kan användas för att bestämma marknadsvärde när det saknas en fungerande marknad. Domstolen har också klart uttalat att den kommunala taxa som kommuner använder vid uthyrning till t ex idrottsföreningar inte är ett marknadsvärde, då detta pris bestämts utifrån andra grunder.

Frågan om en ersättning för rätten att få namnge idrottsarenan blev inte besvarad av domstolen, då man ansåg att Skatteverket inte visat hela kostnadsbilden för arenan. Skatteverket vidhåller dock att det i sig inte är korrekt att reducera hyran för moderföreningen med den ersättning för namnrättigheten som bolaget erhållit från en utomstående. Att rättigheten har sitt utlopp från moderföreningens idrottsliga prestationer innebär inte att den kan tillåtas påverka bedömningen av vad som är marknadsmässig hyra för de lokaler som moderföreningen disponerar.

Referenser

22 kap. 3 § IL, 22 kap. 4 § IL, 22 kap. 7 § IL, 61 kap. 2 § tredje stycket IL