Mässtjänster

Mervärdesskatt på mässarrangörs tillhandahållande av tjänster till utställare.

I skrivelse 1998-08-26 har förbundet önskat att Riksskatteverket (RSV) skall bekräfta att fr o m 1998-07-01 mervärdesskatt (moms) inte skall debiteras på "mässhyror" från utländska utställare.

I samband med mässarrangemang kan den som är arrangör av mässan tillhandahålla utställare olika slag av tjänster. I mervärdesskattelagen (1994:200), ML, finns inte särskilt angivet hur sådana tjänster som tillhandahålls i samband med mässor skall behandlas i momshänseende. Något särskilt stadgande finns alltså inte i ML beträffande vad som i allmänt språkbruk ofta benämns mässtjänster. Inte heller torde det rent allmänt finnas någon entydig definition av uttrycket mässtjänster.

Den momsmässiga behandlingen av en mässarrangörs tillhandahållande av tjänster till utställare har varit föremål för prövning av Skatterättsnämnden (SRN) 1998-04-20 i ett förhandsbeskedsärende. I det fallet betalade varje utställare en grundavgift som hade avseende på ett datasystem för besökarregistrering, utbildning i systemets användning samt deltagande i olika marknadsföringssammankomster. Utställaren kunde hyra en plats med eller utan färdig monter. I platshyran ingick viss städning och bevakning samt marknadsföring av den aktuella mässan. Utöver detta tillhandahölls mot särskild ersättning tilläggstjänster såsom ytterligare inredning, tillgång till persondator, extra städning i monter m.m. Mässarrangören tillhandahöll också vid enstaka tillfällen utrymmen för reklammeddelanden i lokalerna för de som inte deltog som utställare på mässan.

I förhandsbeskedsärendet kan bedömningen sägas i huvudsak avsett två frågor. Dels om de av arrangören gjorda tillhandahållandena skulle ses som en enda prestation i momshänseende eller om varje delprestation skulle behandlas för sig, och dels i vilket land arrangörens tjänster skulle anses omsatta. Bedömningen hade betydelse för frågan om arrangören skulle debitera utländska utställare svensk moms eller inte.

SRN ansåg att de tjänster mässarrangören ifråga tillhandahöll respektive utställare hade ett enda ändamål, nämligen att bereda utställaren tillfälle att exponera och på annat sätt marknadsföra sina produkter i form av varor och tjänster, till besökare på mässan. Nämnden fann därvid att tjänsterna skulle bedömas sammantagna som en helhet och att de då fick anses utgöra en enda tjänst i momshänseende. I denna enda tjänst inräknades även de s.k. tilläggstjänsterna som tillhandahölls mot särskild ersättning.

Vid s.k. sammansatta tillhandahållanden kan, enligt RSV:s uppfattning, som en huvudregel sägas gälla att varje delprestation skall bedömas för sig i momshänseende. Emellertid har i praxis utvecklats en s.k. huvudsaklighetsprincip som har kommit till användning i fall då ett sammansatt tillhandahållande huvudsakligen består av en viss prestation som åtföljs av underordnade och nödvändiga kostnadselement. Det totala tillhandahållandet bedöms då utifrån den huvudsakliga delprestationens karaktär. Under senare år har dock tillämpningen av huvudsaklighetsprincipen minskat.

Som framgår ovan har SRN i det angivna förhandsbeskedsärendet ansett att mässarrangörens tillhandahållande skall ses som en enda tjänst i momshänseende och bedömas därefter. Nämnden synes ha gjort bedömningen att prestationen skall ses som en helhet utifrån karaktären på tillhandahållandet och med beaktande av vad kunden i realiteten önskat erhålla samt vad den tillhandahållna tjänsten fyllt för funktion hos kunden. Denne torde primärt ha varit intresserad av att genom deltagande i mässan få tillfälle att exponera och marknadsföra sina produkter. Kunden torde då ha avsett att anskaffa en tjänst som skulle göra det möjligt för honom att genomföra dessa aktiviteter. Denna tjänst består i sig av sidoordnade men ej sådana underordnade och nödvändiga prestationer som kan omfattas av huvudsaklighetsprincipen. RSV:s uppfattning är att SRN kan sägas ha gjort sin bedömning att fråga skall anses vara om en enda tjänst i momshänseende utifrån vad som närmast kan beskrivas som en helhetsprincip.

Beträffande frågan vad för slags tjänst mässarrangören kunde anses ha tillhandahållit fann SRN att mässarrangören, genom att bereda utställaren tillfälle att marknadsföra sina produkter, direkt medverkade till framförandet av ett reklambudskap. Nämnden fann att begreppet reklam skulle tolkas vitt och hänvisade till bl.a. EG-domstolens dom i mål C-69/92.

I 5 kap. 7 § ML anges att reklamtjänster som tillhandahålls näringsidkare i annat EG-land inte skall anses omsatta i Sverige. De skall då inte beläggas med svensk moms. Om förvärvaren av reklamtjänsten finns i ett annat EG-land men är annan än näringsidkare, t.ex. institution eller privatperson, skall dock omsättningen av tjänsten anses gjord i Sverige och svensk moms skall debiteras. Om förvärvaren av tjänsten finns i land utanför EG, skall svensk moms inte debiteras oavsett förvärvaren är näringsidkare eller annan.

Den av förbundet ställda frågan om utländska utställare inte skall debiteras svensk moms på mässhyror kan - bl.a. mot bakgrund av att någon entydig definition av uttrycket mässtjänster inte torde finnas - inte besvaras generellt. RSV:s åsikt är dock den, att om i det enskilda fallet förhållandena är identiska, eller i vart fall i allt väsentligt likartade, med förhållandena i förhandsbeskedsärendet, skall svensk moms inte debiteras utländska utställare. Förhandsbeskedet kan alltså sägas ha en prejudicerande effekt. Dock framgår av redogörelsen i nästföregående stycke att, i de fall förvärvaren av tjänsten inte är näringsidkare, svensk moms skall debiteras om förvärvaren finns i ett annat EG-land.

I sammanhanget bör noteras att - oaktat det nämnda förhandsbeskedet - frågan om den momsmässiga behandlingen av tjänster som tillhandahålls av mässarrangörer inte är oomstridd, och det finns anledning anta att bedömningar som leder till annat resultat än i förhandsbeskedsärendet görs i andra EG-länder. Det kan därför inte uteslutas att praxis på sikt kan komma att utvecklas i annan riktning än den som förhandsbeskedet utvisar, t.ex. när det gäller bedömningen vad för slag av tjänst mässarrangören tillhandahåller, och därmed i vilket land tjänsten skall anses omsatt och moms skall erläggas.

Slutligen kan upplysas att förmedling som görs för annans räkning i dennes namn av sådana tjänster som anges i 5 kap. 7 § ML (t.ex. reklamtjänster) behandlas på samma sätt när det gäller bestämmande av omsättningsland som den förmedlade tjänsten.