Patentbyråers utlägg

Förfrågan angående patenbyråers utlägg för myndighetsavgifter m.m.

Ni har i en skrivelse 1998-07-29 ställt en förfrågan om den mervärdeskattemässiga bedömningen av patentbyråers utlägg för myndighetsavgifter m.m.

Av Er skrivelse framgår bl.a. följande.

En patenbyrå assisterar företag och personer bl.a. i samband med ansökan om patent och för att vidmakthålla patent. Det är fråga om ett slags konsultarbete av både teknisk och juridisk art. I samband med detta gör patentbyrån regelmässigt utlägg för uppdragsgivarens räkning vid betalning av avgifter till det svenska patentverket och till utländska motsvarigheter. Betalningar till utländska patentverk kan göras direkt i vissa fall men vanligen förmedlas de via utländska patentbyråer. Dessa betalningar avser t.ex. granskningsavgifter vid patentansökan och avgifter för att vidmakthålla patent. Det svenska patentverket debiterar ingen mervärdesskatt på dessa avgifter och detta torde även gälla andra länders patentverk.

Ni anför vidare att flera olika uppgifter om hur utlägg av detta slag skall hanteras i mervärdesskatteredovisningen av patentbyråerna florerar. RSV:s skrivelse (Dnr 13125-91/D29, ej tillgänglig på RSV:s hemsida) kan uppfattas så att bokföringen av ett utlägg för betalning av patentavgift skulle kunna ha någon betydelse och att ett pristillägg skulle kunna förändra utläggets karaktär. Ni anser att dessa uppgifter är felaktiga.

Ni redovisar därefter fyra ståndpunkter, som Ni vill att RSV bekräftar.

RSV:s bedömning

Ståndpunkt 1:

"I de fall då Patent och Registreringsverket (PRV) inte debiterar mervärdesskatt torde det för verkets klienter vara rimligt att antaga att det är fråga om omsättning avseende myndighetsutövning. De avgifter som nu är i fråga debiteras utan mervärdesskatt av PRV."

RSV delar denna ståndpunkt.

Ståndpunkt 2:

"I de fall då en patentbyrå betalar PRV patentavgifter och liknande för en klients räkning kan detta aldrig ses som en kostnad för den egna verksamheten utan skall ses som ett utlägg för klienten. Vid patenbyråns fakturering till kunden skall detta utlägg tas upp till mervärdesskatt."

Den frågeställning som aktualiseras här är vad som skall kunna krävas för att en kostnad skall kunna anses utgöra utlägg i mervärdesskattehänseende och därmed beläggas med utgående mervärdesskatt.

RSV har i sin Handledning för mervärdesskatt 1998 s. 633 ff (se avsnitt 27 i MHL 1999) angett hur gränsen skall dras mellan å ena sidan utlägg för kundens räkning och å andra sidan kostnadselement i säljarens verksamhet. Där framgår i huvudsak följande.

"Med utlägg i ML:s mening torde i allmänhet avses sådana utgifter som en säljare bestrider för köparens räkning, men som ligger utanför säljarens egna kostnadselement för tillhandahållandet i fråga. De civilrättsliga reglerna kan här vara vägledande, dvs. vem som slutligen bör ses som betalningsskyldig gentemot tredje man för utgiften i fråga. Om kunden är betalningsskyldig gentemot tredje man vid kreditaffärer torde det vara fråga om ett utlägg. I motsatt fall, dvs. om säljaren är betalningsskyldig gentemot tredje man, torde man kunna hävda att fråga är om en kostnad för säljaren. En förutsättning för att man skall kunna betrakta en debitering som säljaren gör som ett utlägg är vidare att debiteringen motsvarar säljarens självkostnad utan vinstpålägg. Ytterligare en förutsättning för att ett belopp skall behandlas som ett utlägg i ML:s mening är att detta står i överensstämmelse med god redovisningssed. Utlägget skall i bokföringen behandlas som utlägg för köpare och inte som säljarens egen kostnad. Bokföring skall rätteligen göras på ett avräkningskonto eller ett liknande ej resultatpåverkande konto. För en utgift, som för säljaren är att anse som ett utlägg i denna mening, innebär detta att avdrag för eventuell ingående skatt ej kan tillgodoräknas säljaren då utlägget skall överföras till köparen. En eventuell avdragsrätt för ingående skatt på utlägg tillfaller således köparen men ej säljaren. Fakturakopia avseende utlägget bifogas säljarens faktura för att verifiera köparens avdrag för ingående skatt. - - -

Patentbyrå

Ett exempel på en utläggssituation kan vara när en patentbyrå åtar sig att bevaka att årsavgiften (för patent) till PRV betalas in i tid. Den avgift som byrån betalar till PRV för klientens räkning kan anses utgöra ett utlägg för klientens räkning varför detta bör undantas från byråns beskattningsunderlag. Byråns betalning av avgiften kan då inte avse ett förvärv för dess verksamhet. Det är endast patenthavaren som kan förvärva eller bibehålla patentet."

Mot bakgrund av det anförda delar RSV ståndpunkten under förutsättning av att de i det citerade avsnittet i Handledningen angivna villkoren föreligger.

Ståndpunkt 3:

"Något pålägg på avgifterna torde definitionsvis inte kunna förekomma. Istället bör betalning till patentbyrån utöver den utlagda summan ses som betalning för en konsulttjänst. I de fall kunden är svensk skall mervärdesskatt därför redovisas på denna konsulttjänst."

RSV delar denna ståndpunkt.

Ståndpunkt 4:

"I de fall då betalning av avgifter sker via svensk patentbyrå direkt till utländskt patentverk skall även detta hanteras som utlägg av avgifter för myndighetsutövning. Det innebär att vid patentbyråns fakturering av kunden skall detta utlägg tas upp utan mervärdesskatt. Det innebär också att betalningen inte skall bli föremål för någon reverse charge-procedur."

RSV delar ståndpunkten under förutsättning att det kan anses vara fråga om myndighetsutövning från det utländska patentverkets sida.

Det ovan sagda innebär också att det inte är möjligt att påstå att bokföringen inte har någon betydelse vid en gränsdragning (jfr Handledningen s. 633 ff, se avsnitt 27 i MHL 1999). Däremot torde den inte ha en avgörande betydelse utan endast utgöra en indikation på hur en kostnad skall behandlas i mervärdesskattehänseende. Vidare bör påpekas att det är RSV:s mening att pristillägg kan förändra utläggets karaktär, vilket också synes vara Er ståndpunkt mot bakgrund av vad Ni anför under ståndpunkt 3.