Områden: Mervärdesskatt

Dnr: 202 457287-18/111

Högsta förvaltningsdomstolens dom 2018-10-25, mål nr 1887-18

Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har fastställt ett förhandsbesked och i likhet med Skatterättsnämnden ansett att den i målet aktuella uthyrningen av moduler inte utgör uthyrning av fastighet.

Med anledning av HFD:s uttalande kommer Skatteverket att se över ställningstagandet 2016-12-22, dnr 131 558080-16/111, Det mervärdesskatterättsliga fastighetsbegreppet.

Referat

Ett bolags verksamhet består i att hyra ut moduler för användning som verksamhetslokaler för kontor, skolor, förskolor eller byggarbetsplatser. Modulerna, som färdigbyggs och inreds på fabrik, är lådliknande enheter som sätts samman och ställs upp efter kundens behov. Antalet moduler i en uppställning kan utökas eller minskas under hyrestiden. Den genomsnittliga hyrestiden är 30 månader. Vid hyrestidens slut monteras uppställningen ned och de enskilda modulerna kan sedan användas i nya konstellationer.

Den i målet aktuella uthyrningen avser uthyrning av 14 moduler för en uppställning som kontor. Det tar ungefär 4 dagar för 4-5 personer att montera ned och flytta en uppställning om 14 moduler.

HFD har i ett tidigare avgörande prövat om bolagets uthyrning av moduler avser fast egendom (HFD 2012 ref. 53). Domstolen uttalade i det målet att modulerna var avsedda att användas som tillfälliga verksamhetslokaler. De var redan från början konstruerade för att hyras ut upprepade gånger och kunna användas av olika kunder och på olika platser. De bedömdes vara lätta att montera ned och flytta i den mening som EU-domstolen hade angett i Maierhofer (C-315/00). Domstolen ansåg därför att uthyrningen utgjorde uthyrning av lös egendom.

Den aktuella uthyrningen sker på i stort sett samma sätt som tidigare. Frågan är om senare tillkommen praxis från EU-domstolen eller den nya definitionen av fast egendom i 1 kap. 11 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, och artikel 13b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för mervärdesskattedirektivet, genomförandeförordningen, medför att det ska göras en annan bedömning.

Enligt HFD har inte den nya definitionen av fastighetsbegreppet i ML och genomförandeförordningen eller senare rättspraxis, EU-domen Leichenich, (C-532/11) påverkat tillämpningen av fastighetsbegreppet i något för nu aktuellt mål avgörande hänseende. De 14 moduler som bolaget hyr ut för en uppställning som kontor utgör därför inte en fastighet enligt mervärdesskattelagen.

Skatteverkets kommentar

Frågan i målet gällde om bolagets uthyrning av moduler för att användas som kontor ska anses som uthyrning av lös egendom eller fastighet. HFD konstaterar att uthyrningen avser lös egendom. HFD hänvisar också till sitt tidigare avgörande där bolagets uthyrning av moduler också bedömdes som lös egendom. Senare EU-rättspraxis och det nya mervärdesskatterättsliga fastighetsbegreppet har således inte föranlett HFD att ändra sin tidigare bedömning av detta slag av moduluthyrning.

Med anledning av HFD:s uttalande kommer Skatteverket att se över ställningstagandet 2016-12-22, dnr 131 558080-16/111, Det mervärdesskatterättsliga fastighetsbegreppet.

Referenser

1 kap. 11 § ML

Artikel 13b i genomförandeförordningen

HFD 2012 ref. 53

C-315/00, Maierhofer

C-532/11, Leichenich