Högsta förvaltningsdomstolens beslut den 30 oktober 2019, mål nr 2451-19; stadigvarande vistelse

Sammanfattning

AA har ställt frågor till Skatterättsnämnden om han anses vara obegränsat skattskyldig i Sverige under viss tid till följd av stadigvarande vistelse. Förutsättningarna som gällde var sammanfattningsvis följande. AA var utflyttad från Sverige sedan december 2009. Under 2017 och fram till och med den 26 maj 2018 tillbringade AA mer tid i Sverige jämfört med tidigare år. Under 2019 avsåg AA att göra arbetsresor till Sverige under januari – juni och september – december och då ha cirka fyra övernattningar här per månad.

Fråga 1 gällde om AA skulle anses obegränsat skattskyldig under 2018 på grund av stadigvarande vistelse. Fråga 2 gällde om den stadigvarande vistelsen i sådana fall skulle pågå till och med den 26 maj 2018. Fråga 3 gällde skattskyldigheten för 2019.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har avvisat ansökan avseende inkomståret 2018. Tiden för vistelserna som låg till grund för bedömningen av skattskyldigheten detta år hade redan ägt rum och det fanns inte någon annan grund som motiverade att förhandsbesked meddelades avseende 2018. När det gäller fråga 3 ansåg Skatterättsnämnden att AA var begränsat skattskyldig och Skatteverket delade Skatterättsnämndens ståndpunkt. Fråga 3 överklagades därför inte och någon prövning var inte varit aktuell i HFD.

Referat

AA är utflyttad från Sverige sedan december 2009. Åren före 2017 vistades han i Sverige som mest två till tre veckor med anledning av arbete och två till tre veckor för semester. Under 2017 och fram till och med den 26 maj 2018 tillbringade AA mer tid i Sverige jämfört med tidigare år. Av det överklagade förhandsbeskedet framgår att AA under 2019 avsåg att göra arbetsresor till Sverige under januari – juni och september – december och då ha cirka fyra övernattningar här per månad.

AA ansökte om förhandsbesked för att få veta om han ska skulle anses som obegränsat skattskyldig i Sverige för inkomståret 2018 på grund av stadigvarande vistelse (fråga 1) och om den stadigvarande vistelsen i så fall skulle anses ha pågått till och med den 26 maj 2018 (fråga 2). AA frågade även om sin skattskyldighet för 2019 (fråga 3). Skatterättsnämnden ansåg att AA var obegränsat skattskyldig till och med den 26 maj 2018 på grund av stadigvarande vistelse (fråga 1 och 2). Nämnden ansåg vidare att AA var begränsat skattskyldig under 2019.

AA överklagade förhandsbeskedet (frågorna 1 och 2). AA yrkade att svaret skulle ändras så att han inte ansågs obegränsat skattskyldig i Sverige fram till den 26 maj 2018. Skatteverket har inte överklagat förhandsbeskedet men i HFD hävdat att AAs yrkande skulle avslås.

HFD redovisar i skälen för sitt avgörande syftet med förhandsbeskedsinstitutet. Syftet är att ge en möjlighet att inför förestående affärer och rättshandlingar få klarhet i hur förförandet kommer att bedömas i beskattningshänseende (se t.ex. HFD 2015 ref. 78). Förhandsbeskedsinstitutet är inte avsett att erbjuda en alternativ prövning vid sidan av det ordinarie beskattningsförfarandet för transaktioner som redan genomförts (HFD 2018 ref. 3). En förutsättning för att en fråga ska besvaras genom ett förhandsbesked på grund av att det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, är att det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande (HFD 2015 ref. 78). Annars bör prejudikatbildningen på skatteområdet, liksom på andra rättsområden, ske genom argumentation och bedömningar i skilda domstolsinstanser (HFD 2018 ref. 8).

HFD konstaterar därefter att vid tiden för AAs ansökan om förhandsbesked hade de vistelser som låg till grund för bedömningen av skattskyldigheten för 2018 redan ägt rum. Det kan därför inte anses ha varit av vikt för AA att förhandsbesked lämnades beträffande 2018. HFD anser inte heller att det finns någon annan grund för en sådan prövning.

HFD anser således att Skatterättsnämnden inte skulle ha prövat frågorna 1 och 2. HFD undanröjer därför förhandsbeskedet och ansökningen i den delen avvisas.

Skatteverkets kommentar

I det här fallet ställde AA frågor till Skatterättsnämnden som gällde hans skattskyldighet för tid som redan passerat. Det innebar att AAs handlande avseende vistelser här i landet redan var ett faktum och inte kunde förändras avseende 2018 (frågorna 1 och 2).

När det gällde fråga 3 hade tiden däremot inte passerat när ansökan lämnades in. HFD har dock inte haft anledning att bedöma fråga 3, dvs. frågan som gällde skattskyldigheten 2019, eftersom denna fråga inte var överklagad. Skatterättsnämnden bedömde att AAs vistelser här i Sverige under 2019 inte var tillräckligt omfattande för att medföra en stadigvarande vistelse. AA ansågs därför vara begränsat skattskyldig det året vid prövningen av nämnden. Detta synsätt överensstämmer också med Skatteverkets ståndpunkt i det specifika ärendet.