Elförbrukning i samband med bandrift

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att följande ska gälla vid tillämpningen av 11 kap. 6 § första stycket 1, 9 § första stycket 1 och 13 a § första stycket 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

El som förbrukats för drift av signaler, växeluppvärmning och säkerhetsanordningar utefter banlinjen ska anses ha förbrukats för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. El som förbrukats för bangårdsbelysning ska däremot inte anses ha förbrukats för sådant ändamål.

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande Elförbrukning i samband med bandrift 2015-04-01, dnr 131 86207-15/111, med anledning av ändrad lagstiftning. Det nya ställningstagandet innebär ingen ändring av Skatteverkets bedömning.

2 Frågeställning

Den 1 januari 2018 togs möjligheten för den som inte är skattskyldig att köpa el utan energiskatt mot lämnande av försäkran bort för sådana ändamål som avses i 11 kap. 9 § första stycket 1–5 LSE. Den som är skattskyldig och förbrukar el för sådana ändamål får fortsatt göra skatteavdrag för denna elförbrukning. Den som inte är skattskyldig men som förbrukar el för sådana ändamål har i stället möjlighet till återbetalning av skatten. Ändringen innebar bland annat att lydelsen av bestämmelsen om frivilligt skattskyldig i 11 kap. 6 § och avdrag i 11 kap. 9 § första stycket 1 LSE ändrades samt att det infördes en ny bestämmelse om återbetalning, 11 kap. 13 a § LSE.

Den 1 januari 2021 infördes en ny bestämmelse om förbrukare vid spårbunden trafik. Enligt bestämmelsen ska el som förbrukats vid spårbunden trafik i vissa fall anses förbrukad av annan än den faktiska förbrukaren. Någon ändring av 11 kap. 6 § första stycket 1, 9 § första stycket 1 respektive 13 a § LSE gjordes inte i samband med detta.

Skatteverket bedömer att det även fortsättningsvis behövs ett ställningstagande avseende el som förbrukats för drift av signaler, växeluppvärmning och säkerhetsanordningar utefter banlinjen samt för el som förbrukats för bangårdsbelysning. Eftersom hänvisningarna till lagtext i Skatteverkets ställningstagande Elförbrukning i samband med bandrift, dnr 131 86207-15/111, inte längre är korrekta behöver ett nytt ställningstagande tas fram.

3 Gällande rätt m.m.

Som frivilligt skattskyldig får godkännas den som beräknas förbruka mer än 10 gigawattimmar el per kalenderår för vissa ändamål, bland annat i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning (11 kap. 6 § LSE).

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats hos den skattskyldige i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning (11 kap. 9 § första stycket 1 LSE).

Efter ansökan från en förbrukare som inte är skattskyldig beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den el som denne förbrukat i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning (11 kap. 13 a § första stycket 1 LSE).

El används inte enbart för drift av tåg m.m. utan även för drift av olika slag av hjälpanordningar i anslutning till banan. Det bör vara möjligt att göra avdrag för el som används för drift av sådana anordningar (jfr prop. 1994/95:54 s. 141).

I ett ärende där fråga var om rätt till avdrag för skatt på el som förbrukats för bangårdsbelysning bedömde kammarrätten att sådan förbrukning inte omfattades av rätten till avdrag enligt 11 kap. 9 § 1 LSE i då aktuell lydelse (KRSU 2007-06-20, mål nr 748–749-06). Bestämmelsen har inte ändrats i förhållande till dåvarande lydelse i nu aktuellt avseende.

I samband med att det infördes bestämmelser om att annan än den faktiske förbrukaren i vissa fall ska anses vara förbrukare vid spårbunden trafik¹ uttalades att den ändringen endast påverkade vem som ska anses förbruka elen och inte vilka förbrukningsändamål som omfattas av skattebefrielsen (jfr prop. 2020/21:1 s. 425).

4 Bedömning

4.1 Bakgrund

Skatteverkets ställningstagande Elförbrukning i samband med bandrift² motsvarar tidigare bedömningar i Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om energiskatt på elektrisk kraft³ om vilken el som bör anses respektive inte bör anses ha förbrukats för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. Den uppfattning som uttrycks i ställningstagandet har alltså tillämpats under lång tid. Skatteverket bedömer att det inte finns skäl att ändra verkets tidigare tillämpning. Eftersom förbrukningsändamålet uttrycks på samma sätt i 11 kap. 6 § första stycket 1 och 13 a § första stycket 1 LSE som i 11 kap. 9 § första stycket 1 LSE bör det som anges i nämnt ställningstagande avse även dessa bestämmelser.

De ändringar som gjorts i LSE avseende vem som ska anses vara förbrukare vid spårbunden trafik påverkar inte vilken el som omfattas av skattebefrielse, vilket även tydliggörs i förarbetsuttalanden i samband med införandet av de bestämmelserna. Införandet av de bestämmelserna ger alltså inte anledning till att ändra den bedömning som görs i det tidigare ställningstagandet.

4.2 Skatteverkets uppfattning

Skatteverket anser att följande ska gälla vid tillämpningen av 11 kap. 6 § första stycket 1, 9 § första stycket 1 och 13 a § första stycket 1 LSE.

El som förbrukats för drift av signaler, växeluppvärmning och säkerhetsanordningar utefter banlinjen ska anses ha förbrukats för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. El som förbrukats för bangårdsbelysning ska däremot inte anses ha förbrukats för sådant ändamål.

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande Elförbrukning i samband med bandrift 2015-04-01, dnr 131 86207-15/111, med anledning av ändrad lagstiftning. Det nya ställningstagandet innebär ingen ändring av Skatteverkets bedömning.

__________

Fotnot

1 SFS 2020:1045, ikraftträdande den 1 januari 2021.

2 2015-04-01, dnr 131 86207-15/111.

3 RSV Sp 1999:1.