KRNS, mål nr 3817-19, tillämpning av ettårsregeln på lön från eget fåmansbolag

Kammarrättens i Stockholm dom den 4 januari 2021 i mål nr 3817-19

Inkomstbeskattning 2017

Sammanfattning

Ettårsregeln i 3 kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, har inte ansetts vara tillämplig på lön från ett aktiebolag till dess enda ägare då denna inte har gjort sannolikt att utlandsvistelsen föranletts av skäl hänförliga till bolagets verksamhet.

Skatteverket delar kammarrättens bedömning.

Den skattskyldige har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen som ännu inte har beslutat om prövningstillstånd ska meddelas.

Referat

X är obegränsat skattskyldig i Sverige och ensam ägare till ett aktiebolag i vilket han även är anställd. En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst ett år i samma land är inte skattskyldig för inkomsten om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (3 kap. 9 § andra stycket IL).

Beskattningsåret 2017 vistades X i Grenada och tog ut lön ur sitt bolag. Lönen beskattades inte i Grenada på grund av dess interna rätt. X yrkade i sin svenska deklaration att lönen skulle undantas från beskattning enligt ettårsregeln.

Kammarrätten utgick liksom Skatteverket och förvaltningsrätten från att en tillämpning av ettårsregeln förutsätter att anställningen är av sådan beskaffenhet att dess utövning kräver utlandsvistelse. Av betydelse för den prövningen är enligt kammarrätten att X är anställd i ett fåmansbolag som han själv kontrollerar. Eftersom han därmed själv i egenskap av arbetsgivare avgör var arbetet ska utföras krävs enligt domstolen att det framkommer omständigheter som gör det tydligt att utlandsvistelsen föranletts av skäl hänförliga till bolagets verksamhet för att anställningen ska kunna anses kräva utlandsvistelse.

Kammarrätten ansåg att utredningen om vilken verksamhet som bedrivits i Grenada inte med någon styrka talade för att bolagets verksamhet krävt att X utövat anställningen där. X hade enligt domstolen inte gjort sannolikt att utlandsvistelsen föranletts av skäl hänförliga till arbetsgivarens verksamhet. Anställningen var därmed inte av sådan beskaffenhet att dess utövning krävde utlandsvistelse, varför ettårsregeln inte var tillämplig.

Skatteverkets kommentar

Skatteverket delar både kammarrättens uppfattning i den principiella frågan om kravet på orsakssamband mellan arbetsgivarens verksamhet och den anställdes utlandsvistelse samt domstolens bedömning i det aktuella fallet. Skatteverket noterar särskilt att domstolen delar verkets uppfattning att när det gäller en person anställd av sitt eget fåmansbolag måste det framkomma omständigheter som gör det tydligt att utlandstjänstgöringen har haft verksamhetsmässiga skäl.