Tjänsteställe för anställd som själv kan välja att arbeta på andra platser än sin arbetsplats

1 Sammanfattning

En anställd som har tillgång till en arbetsplats i arbetsgivarens lokaler presumeras, dvs. antas, ha sitt tjänsteställe där. Detta gäller även om den anställda har möjlighet att arbeta på andra platser mer än 50 procent av arbetstiden.

En anställd som ingått avtal med sin arbetsgivare om att arbeta på en annan viss angiven plats än i arbetsgivarens lokaler får anses ha sitt tjänsteställe på den angivna platsen om huvuddelen, mer än 50 procent, av arbetet utförs där.

2 Frågeställning

Med anledning av den digitala utvecklingen blir det allt vanligare att anställda själva kan välja att utföra sitt arbete på andra platser än den arbetsplats arbetsgivaren tillhandahåller.

Fråga har uppkommit om enbart den omständigheten att den anställda arbetar mindre än halva tiden i arbetsgivarens lokaler innebär att den anställda kan anses ha sitt tjänsteställe i bostaden.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Lagtext och förarbeten

Tjänsteställe är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Utförs detta arbete under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe, 12 kap. 8 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Den nuvarande strukturen på lagregleringen av begreppet tjänsteställe fick sin utformning 1991 i anvisningspunkten 3 till 33 § i dåvarande kommunalskattelagen (1928:370).

”Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsuppgifter. Om arbete på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe.”

I förarbetena till lagändringen, prop. 1989/90:110, Reformerad inkomst- och företags­beskattning, görs en genomgång av begreppet tjänsteställe (del 1 s. 353). Noteras bör att begreppet vanliga verksamhetsorten då hade en annan innebörd.

”Den vanliga verksamhetsorten bestäms … med utgångspunkt från den plats som är att betrakta som den skattskyldiges tjänsteställe. För arbetstagare som saknar tjänsteställe (bl.a. arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen) bestäms verksamhetsorten enligt en kompletterande anvisning med utgångspunkt från bostaden. Även när en arbetstagare inte är bosatt på den ort där tjänstestället är beläget räknas ett område kring bostaden som vanlig verksamhetsort. För anställda på kontor, i verkstäder, butiker och liknande är tjänstestället den byggnad där den anställde i regel har sin arbetsplats. Vissa anställda, t.ex. chaufförer, montörer, serviceingenjörer m.fl. har som regel inte någon fast arbetsplats. För dessa blir den plats där den anställde hämtar och lämnar arbetsmaterial, tar emot arbetsorder och lämnar redovisning för utfört arbete att betrakta som tjänsteställe.”

Lagregeln överfördes sedan till 12 kap. 8 § IL, med i vissa delar redaktionellt ändrad text men utan avsikt att ändra något i sak (prop. 1999/2000:2, s. 148 f.).

3.2 Ställningstaganden

Av ställningstagandet Tjänsteställe i branscher med skiftande arbetsplatser, dnr 131 436185-15/111 avsnitt 4.5 framgår bland annat att:

”En anställd kan få ett nytt tjänsteställe vid ändrade förhållanden, t.ex. vid stadigvarande byte av arbetsuppgifter eller arbetslokaler. I ett sådant fall byts tjänstestället omedelbart.

Vid tillfälligt förändrade förhållanden kan det dock vara oklart hur tjänstestället ska fastställas, det finns inte någon tydlig regel för detta. Orsaker till sådana ändrade och ofta oförutsedda förhållanden kan t.ex. vara uppsagda avtal, ändrad orderingång, väderförhållanden eller att den anställde skadat sig och tillfälligt får nya arbetsuppgifter.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör sådana tillfälliga förändringar av arbetssituationen normalt inte påverka den anställdes tjänsteställe. I de fall det initialt finns en osäkerhet om den framtida arbetssituationen, bör bedömningen lämpligen göras på ca två års sikt för att både den anställde och arbetsgivaren ska ha en kontinuitet i tjänsteställets placering som ger en förutsägbarhet om beskattningen. Dock gäller att om arbetsgivaren i ett sådant fall kan bedöma efter t.ex. tre månader att den tillfälliga arbetssituationen kommer att gälla tills vidare får den anställde anses ha bytt tjänsteställe vid samma tidpunkt. Om den aktuella anställningen är kortare än två år får bedömningen göras utifrån de då gällande förutsättningarna.”

4 Bedömning

I takt med den digitala utvecklingen har det blivit möjligt för allt fler anställda att utföra sitt arbete från en annan plats än i arbetsgivarens lokaler. Fysiska möten har ersatts med digitala möten, dokument upprättas och skickas elektroniskt och behovet av att fysiskt befinna sig i arbetsgivarens lokaler har därmed minskat. Pandemin under åren 2020 – 2021 har ytterligare kommit att driva på utvecklingen när det gäller ett förändrat synsätt på var arbetet rent fysiskt ska utföras i de fall arbetet inte kräver fysisk närvaro på arbetsplatsen utan i stället kan utföras på distans.

Det saknas en enhetlig definition av begreppet distansarbete. I direktivet till utredningen Regleringen av distansarbete, Dir. 1997:83, definieras distansarbete på följande sätt:

”Begreppet distansarbete, så som det oftast används, tar emellertid sikte på andra särdrag i arbetssituationen. Det karaktäristiska är att arbetet utförs på avstånd från en bas, oftast en mer traditionell arbetsplats, och med användande av modern teknik, som gör det möjligt att ändå vara i direkt kontakt med verksamheten där. Distansarbete är därmed ett sätt att organisera arbetet som är beroende av viss teknik.”

I och med att arbete i allt större utsträckning utförs på distans, på annan plats än i arbets­givarens lokaler, uppkommer nya frågeställningar gällande tjänsteställets placering i de fall huvuddelen, mer än 50 procent, av arbetet inte utförs i arbetsgivarens lokaler och inte heller på annan bestämd avtalad plats.

Huvudregeln i 12 kap. 8 § första stycket IL är att tjänstestället är den plats där den anställda utför huvuddelen av sitt arbete åt sin arbetsgivare eller om arbetet utförs under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, den plats där den anställda hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter. En anställd kan endast ha ett tjänsteställe i en och samma anställning.

I de fall en arbetsgivare tillhandahåller en arbetsplats där den anställda kan utföra huvuddelen av sitt arbete är det Skatteverkets uppfattning att den arbetsplatsen ska presumeras vara den anställdas tjänsteställe enligt huvudregeln i 12 kap. 8 § första stycket IL.

För anställda som har tillgång till en arbetsplats i arbetsgivarens lokaler kan tjänstestället i vissa fall bli på annan plats än i arbetsgivarens lokaler. I dessa fall ska det i normalfallet, för att tjänstestället ska anses vara någon annanstans än i arbetsgivarens lokaler, finnas ett avtal mellan den anställda och arbetsgivaren att den anställda ska utföra huvuddelen av sitt arbete på en viss angiven plats som inte är på arbetsplatsen i arbetsgivarens lokaler.

Enbart den omständigheten att en anställd arbetar mindre än 50 procent av sin tid i arbetsgivarens lokaler medför således inte med automatik att bostaden utgör den anställdas tjänsteställe.

Exempel 1

A har fri tillgång till en arbetsplats i arbetsgivarens lokaler men har också möjlighet att arbeta på annan plats om arbetet medger det. A har inte något skrivet avtal med sin arbetsgivare. I perioder arbetar A mindre än 50 procent på kontoret. Eftersom A inte har något avtal med sin arbetsgivare att hen ska arbeta hemifrån de dagar hen inte arbetar på kontoret kommer kontoret att anses vara hens tjänsteställe.

Exempel 2

B har ett avtal med sin arbetsgivare att hen regelbundet ska utföra mer än 50 procent av sitt arbete i bostaden. Eftersom B och arbetsgivaren har ingått ett avtal om att B ska utföra huvuddelen av sitt arbete i bostaden kommer bostaden att anses vara hens tjänsteställe.