Uthyrning sommarstuga

SRN:s förhandsbesked den 4 oktober 2000,

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 24 oktober 2000,

Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 32/00 (utdrag),

Fråga om uthyrning av sommarstuga utgör en mervärdesskattepliktig omsättning och om avdragsrätt föreligger för den ingående skatt som belöper på anskaffnings- och driftskostnader m.m. för sommarstugan.

Mervärdesskatt

Omständigheterna var i huvudsak följande:

Sökanden (bolaget) bedrev en mervärdesskattepliktig verksamhet i form av försäljning av idrottsartiklar. Bolaget uppförde en byggnad på egen fastighet för uthyrning. Uthyrningen kunde ske i form av långtidsuthyrning (ett år eller längre) till en hyrestagare eller i form av korttidsuthyrning (en till två veckor) till flera olika hyresgäster. Sänglinne, handdukar och städning skulle kunna tillhandahållas mot särskild avgift vid korttidsuthyrning. Bolaget hade vid tidpunkten för ansökan om förhandsbesked inte för avsikt att förvärva eller låta uppföra ytterligare fritidsfastigheter för uthyrning.

Bolaget ställde ett antal frågor i sin ansökan om förhandsbesked varav vissa avvisades av skatterättsnämnden (SRN). Vissa besvarades enligt följande.

Frågan om bolagets omsättning är mervärdesskattepliktig vid uthyrning som sker direkt till andra stuguthyrningsföretag (inklusive hotell, pensionat, camping m.fl.) och researrangörer för korttidsuthyrning.

SRN beslutade att uthyrningen var en skattepliktig omsättning under förutsättning att hyrestagarens verksamhet medförde skattskyldighet till mervärdesskatt.

SRN gjorde följande bedömning.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster skattepliktig, om inget annat anges i kapitlet. I 2 § första stycket undantas från skatteplikt bl.a. upplåtelse av hyresrätter till fastigheter. Enligt 3 § andra stycket gäller dock detta undantag inte när en fastighetsägare för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet.

Enligt ansökningen kommer bolagets ifrågavarande uthyrning att uppgå till ett år eller längre. Under förutsättning att hyrestagarna kommer att vara skattskyldiga till mervärdesskatt får bolagets uthyrning till dessa anses som en sådan uthyrning som omfattas av de nyssnämnda bestämmelserna. Uthyrningen är därför en skattepliktig omsättning.

Frågan om bolagets omsättning var mervärdesskattepliktig vid korttidsuthyrning till privatpersoner eller företag.

SRN ansåg att bolagets korttidsuthyrning tillprivatpersoner eller företag var en skattepliktig omsättning enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML.

Nämnden uttalade därvid följande.

Enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML omfattar undantaget för upplåtelse av hyresrätter mm. i 2 § första stycket inte, såvitt nu är i fråga, rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet.

I det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) finns bestämmelser motsvarande ML:s i artikel 13 B b och b 1. Den svenska bestämmelsen rörande hotellrörelse och liknande verksamhet har ansetts överensstämma med motsvarande bestämmelse i direktivet (SOU 1994:88 s. 114). EG-domstolen har i den av bolaget åberopade domen den 12 februari 1998 i förhandsavgörandet C-346/95 avseende Elisabeth Blasi uttalat sig om innebörden av den aktuella bestämmelsen. I domen anförs bl.a. att direktivets uttryck ”branscher med liknande funktion” som hotellbranschen bör ges en vid tolkning, eftersom dess syfte är att säkerställa att tillfälligt tillhandahållande av logi liknande – och således potentiellt konkurrerande med – den som tillhandahålls inom hotellbranschen beskattas (p. 20).

SRN gjorde därefter följande bedömning.

Avgörande för bedömningen om en verksamhet skall hänföras till sådan rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet som avses i 3 kap. 3 § första stycket 4 ML är enligt nämndens mening innehållet i och syftet med verksamheten (jfr RÅ 1988 not. 642 och RÅ1991 not 82). Mot bakgrund av att bolagets nu ifrågavarande verksamhet är inriktad på att i en aktiv rörelse tillhandahålla en fritidsbostad för tillfälligt bruk är verksamheten inte av den fastighetsförvaltande karaktär som avses i 3 kap. 2 § första stycket ML utan enligt nämndens mening sådan hotellrörelse eller liknande verksamhet som ovan nämnts. Den omständigheten att verksamheten omfattar endast en fritidsbostad medför inte någon annan bedömning av verksamhetens karaktär i mervärdesskattehänseende.

Det nu sagda får anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet och det principiella synsätt som kommer till uttryck i det ovan nämnda förhandsavgörandet.

Fråga om bolaget hade rätt till avdrag för den ingående mervärdesskatten som belöper på anskaffning och/eller uppförandet av stugan, driftskostnader som belöper direkt på fastigheten inklusive stugan, driftskostnader såsom inventarier, linne, handdukar och dylikt som inte är direkt hänförliga till fastigheten som sådan.

Nämnden ansåg att bolaget hade avdragsrätt för ingående skatt för anskaffnings- och driftskostnader i de fall uthyrning skett till stuguthyrningsföretag, researrangörer mfl., allt under förutsättning bolaget efter beslut av skattemyndigheten förklarats skattskyldigt till mervärdesskatt.

Nämnden ansåg vidare att när det var fråga om korttidsuthyrning till privatpersoner och företag förelåg avdragsrätt för samtliga kostnader (a-c ovan).

SRN gjorde därvid följande bedömning.

Enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML får avdrag inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad med ett nu inte aktuellt undantag. Med stadigvarande bostad avses byggnad eller del av byggnad som är inrättad för permanent boende. Avdragsförbudet avser all ingående skatt som kan hänföras till bostaden, dvs. sådana kostnader för inventarier som reparationer samt kostnader för drift och underhåll (SOU 1994:88 s. 242). Skälet till att avdragsförbudet infördes var att avdrag för ingående skatt endast skall medges för förvärv som görs för en verksamhet som medför skattskyldighet. Förvärv för privat konsumtion skall inte medföra avdragsrätt (a. SOU s. 254).

En fritidsbostad som i likhet med vad som är fallet i ärendet används för uthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet utgör enligt nämndens mening inte stadigvarande bostad i mervärdesskattehänseende.

Under förutsättning att bolaget är skattskyldigt för sin uthyrningsverksamhet är det därför berättigat till avdrag för den ingående mervärdesskatt som avses med frågorna a-c.

Enligt förutsättningarna för frågorna skall bolaget för en tid av minst ett år hyra ut den aktuella fritidsbostaden till stuguthyrningsföretag och liknande eller researrangörer som i sin tur skall använda den för skattepliktig korttidsuthyrning. I detta fall förutsätter nämnden att de driftkostnader som avses med fråga c (inventarier, linne m.m.– RSV:s anmärk.) uppkommer hos hyrestagarna och inte hos bolaget.

Även i de fall som avses med dessa frågor används den aktuella bostaden för korttidsboende men med den skillnaden att det inte är bolaget utan hyrestagaren som driver verksamheten. Enbart detta förhållande bör enligt nämndens mening inte medföra att fritidsbostadens mervärdesskatterättsliga karaktär bör anses var en annan än i det fall bolaget självt hyr ut bostaden för korttidsboende. Under förutsättning att bolaget enligt beslut enligt 9 kap. 1 § ML blivit skattskyldigt för sin uthyrning är bolaget därför berättigat till avdrag för sådan ingående skatt som avses med frågorna a och b (anskaffnings- och driftskostnader – RSV:s anmärk.).