Avdrag för kapitalförlust vid ett investeringsbedrägeri – är förlusten hänförlig till en s.k. verklig tillgång?

1 Sammanfattning

Avdrag för kapitalförlust vid ett investeringsbedrägeri förutsätter att det har skett förvärv av en s.k. verklig tillgång. Bedömningen av om det har skett förvärv av en verklig tillgång eller inte får avgöras genom en samlad bedömning av de omständigheter som förelåg vid förvärvet.

Om det framkommer uppgifter, som indikerar eller antyder att förlusten kan vara en följd av ett bedrägeri, ska skattebetalaren kunna göra det sannolikt att det ändå har skett förvärv av en verklig tillgång.

Det har ingen betydelse om skattebetalaren saknat anledning att misstänka ett bedrägeri eller om hen på objektiva grunder borde ha insett det vid förvärvet. Bedömningen ska enbart avse om betalningen har medfört förvärv av en verklig tillgång.

Investeraren kan ha vilseletts att betala ett väsentligt högre pris än vad tillgången faktisk är värd. Begreppet ”verklig tillgång” bör avse tillgångens ekonomiska värde, vilket innebär att tillgången endast är verklig i förhållande till sitt marknadsvärde vid förvärvet. Enbart den omständigheten att förvärvet avser en existerande tillgång med ett inte obetydligt värde, medför inte att avdrag får göras för hela kapitalförlusten. Avdrag för kapitalförlust får endast göras för den del av förlusten, som är hänförlig till att tillgången har sjunkit i värde efter förvärvet.

Investeraren kan ha erhållit avkastning på en tillgång, som senare bedöms vara en tillgång som inte är verklig. En sådan erhållen avkastning ska anses vara en återbetalning av investerat belopp och ska därför inte tas upp till beskattning.

2 Frågeställning

Många personer utsätts för olika former av investeringsbedrägerier. Det kan exempelvis handla om att investeringen avser en tillgång som inte existerar eller att investeraren har vilseletts att betala ett väsentligt högre pris än tillgångens verkliga värde.

Finansinspektionen beskriver på sin webbsida hur ett investeringsbedrägeri vanligtvis genomförs och ett antal varningssignaler som indikerar att det kan vara fråga om ett bedrägeri. Finansinspektionen publicerar också en varningslista över företag som erbjuder finansiella tjänster eller produkter utan att företaget har nödvändiga tillstånd i eller utanför Sverige.

Frågan är om den som har utsatts för ett investeringsbedrägeri kan göra avdrag för sin förlust i form av en kapitalförlust.

Investeraren kan också ha fått ränta, utdelning eller annan avkastning på sin investering och det sker vanligtvis för att ge sken av en legitim verksamhet. Frågan är om en sådan avkastning ska beskattas.

3 Gällande rätt m.m.

Den som vilseleder någon till en betalning eller annan investering, som innebär en ekonomisk förlust till förmån för gärningsmannen, ska dömas för bedrägeri (9 kap. 1 § brottsbalken).

I inkomstslaget kapital ska avdrag göras för bl.a. kapitalförluster, som är skillnaden mellan försäljningsintäkten och anskaffningsutgiften (41 kap. 1 §, 42 kap. 1 § och 44 kap. 13-14 §§ inkomstskattelagen [1999:1229]).

I inkomstslaget kapital ska ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privatbostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar tas upp till beskattning (42 kap. 1 § IL).

Högsta domstolen har behandlat ett fall där investeraren troligen var utsatt för ett bedrägeri. M.P. lånade ut 800 tkr till ett utländskt bolag och erhöll ett skuldebrev som angav 18 procents ränta. Bolaget återbetalade dock inte lånet och M.P. sålde därför skuldebrevet för 100 kr.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att omständigheterna kring skuldebrevets tillkomst och i övrigt var så oklara att det ankommit på M.P. att presentera ytterligare utredning som visar att skuldebrevet vid förvärvet utgjort en verklig tillgång hos henne, motsvarande skuldebrevets innehåll. Domstolen ansåg att M.P. inte visat att hon genom avyttringen av skuldebrevet realiserat en avdragsgill kapitalförlust (HFD 2013 ref. 3).

4 Bedömning

4.1 Har det skett förvärv av en verklig tillgång?

Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2013 ref. 3 uttalat att avdrag för en kapitalförlust förutsätter att det har skett förvärv av en ”verklig tillgång” och rubriken till rättsfallet är ”Fråga om beviskrav för rätt till avdrag för kapitalförlust”. I grunden är det alltså en bevisfråga om betalningen har medfört att man därigenom också har förvärvat och erhållit en s.k. verklig tillgång, som kan medföra avdrag för en kapitalförlust.

Skattebetalaren har bevisbördan för att få avdrag för en redovisad kapitalförlust. Om det finns omständigheter, som indikerar eller antyder att förlusten kan vara en följd av ett investeringsbedrägeri, ska skattebetalaren göra sannolikt att förlusten ändå avser en vid förvärvet verklig tillgång

Skatteverket anser att det vid bedömningen av om förvärvet avser en verklig tillgång, inte behöver vara helt klarlagt att investeringen avser ett bedrägeri. I vissa fall har det skett en polisanmälan, vilket indikerar att det kan ha skett ett investeringsbedrägeri. Den omständigheten att anmälan inte har lett till en förundersökning eller att en påbörjad förundersökning har lagts ner, visar inte i sig att det har skett förvärv av en verklig tillgång. Det kan finnas flera skäl till att åtal inte väcks för ett misstänkt bedrägeri, t.ex. att gärningen inte kan styrkas eller att en gärningsman inte kan identifieras.

Ett investeringsbedrägeri kan i många fall vara skickligt genomfört, utan att den utsatta personen har haft skäl att misstänka några oegentligheter. I andra fall kan det föreligga omständigheter, som borde ha medfört en viss försiktighet. Enligt Skatteverket har det ingen betydelse om investeraren saknat skäl att misstänka ett bedrägeri eller om investeraren på objektiva grunder borde ha insett detta vid förvärvet. Frågan om rätt till avdrag för en kapitalförlust, ska enbart avse en bedömning av om betalningen i realiteten har medfört förvärv av en verklig tillgång.

Vid köp av t.ex. aktier och andra värdepapper, ska skattebetalaren kunna visa att investeringen har medfört förvärv av en i verkligheten existerande finansiell tillgång. Enbart ett dokument som har karaktären av ett ägarbevis eller annat dokument som anger att tillgången förvaras för andelsägarens räkning, visar inte i sig att det har skett förvärv av en verklig tillgång.

Exempel:

Anna kontaktas av X, som övertalar henne att köpa aktier i ett bolag för 100 tkr. Anna betalar beloppet och får en bekräftelse att hon därmed är innehavare av aktier, som förvaras av X för hennes räkning. Det angivna bolaget existerar och är registrerat på en utländsk handelsplats. Dessa uppgifter visar dock inte att Anna verkligen har förvärvat några aktier i det bolaget, utan handlingarna från X kan vara en kuliss för att ge sken av att X har gjort ett inköp av verkliga aktier för Annas räkning.

Skattebetalaren ska alltså kunna visa att hen verkligen har erhållit en existerande tillgång, som därmed också kan överföras till en annan person efter en försäljning. Förutom olika former av värdepapper gäller det också för exempelvis digitala tillgångar (t.ex. bitcoin och andra s.k. kryptotillgångar) och råvaror (t.ex. guld, diamanter, m.m.).

En betydande skillnad mellan det investerade beloppet och en senare försäljningsintäkt, kan antyda att det föreligger ett bedrägeri Tillgången har alltså i formell mening varit utsatt för en väsentlig värdenedgång under innehavet och det kan vara en omständighet som indikerar att köpet inte avsåg en verklig tillgång. Skattebetalaren bör i ett sådant fall förklara bakgrunden och orsaken till förlusten, dvs. att tillgången vid köpet kan antas ha varit värd det belopp som betalades och att tillgången därefter har sjunkit i värde.

4.2 Delvis förvärv av en verklig tillgång

Det förekommer att investeraren blir vilseledd att betala ett väsentligt högre pris än vad tillgången faktisk är värd. Investeraren erhåller alltså en existerande tillgång av ett inte obetydligt ekonomiskt värde, men tillgångens marknadsvärde är betydligt lägre än det investerade beloppet.

Exempel:

Anna kontaktas av X, som förmår henne att köpa aktier i ett bolag för 500 tkr och hon erhåller också existerande aktier i bolaget. Aktiernas verkliga marknadsvärde vid köpet kan dock uppskattas vara högst 50 tkr och Anna har i så fall betalat tio gånger aktiernas verkliga värde.

Aktiernas verkliga värde vid förvärvet är alltså betydligt lägre än det värde som X med vilseledande uppgifter har uppgett för Anna och hon har därmed lurats att betala ett väsentligt överpris för aktierna. Frågan är om Anna i sin helhet har förvärvat en verklig tillgång i den bemärkelse som avses i HFD 2013 ref. 3 eller om rätten till avdrag för en kapitalförlust ska beakta skillnaden mellan det erlagda beloppet och tillgångens verkliga värde vid köpet.

I HFD 2013 ref. 3 hade M.P. lånat ut 800 tkr och fått ett rättsligt giltigt skuldebrev, som berättigade innehavaren att erhålla ränta och återbetalning. Det var dock inte troligt att låntagaren haft någon avsikt att återbetala lånet och skuldebrevet saknade därför redan vid förvärvet ett verkligt värde. I realiteten uppkom således förlusten redan i och med utlåningen och försäljningen av skuldebrevet medförde därmed inte att M.P. realiserade en förlust som fick dras av.

Skatteverket anser att begreppet ”verklig tillgång” bör relatera till tillgångens ekonomiska värde, vilket innebär att tillgången endast är ”verklig” i förhållande till sitt marknadsvärde vid förvärvet. Enbart den omständigheten att förvärvet avser en i sig existerande tillgång med ett inte obetydligt värde, medför inte att förvärvet avser en verklig tillgång och att avdrag får göras för hela kapitalförlusten. Kapitalförlust får därför endast dras av till den del som är hänförlig till att tillgången har sjunkit i värde efter förvärvet.

Exempel:

Bosse kontaktas av en företrädare för Diamantfeber AB, som förmår honom att investera 500 tkr i deras ”Diamantpaket de Lux”. Bosse erhåller ett antal ädelstenar, som sammantaget är värda högst 50 tkr. Efter några år säljer Bosse stenarna för 30 tkr, varvid det uppkommer en nominell kapitalförlust med 470 tkr (30 - 500).

Skatteverket anser i det här fallet att Bosse har förvärvat en verklig tillgång i form av ädelstenar till ett värde av 50 tkr. Förlusten på den verkliga tillgången är därmed 20 tkr (30 – 50). Av den totala förlusten med 470 tkr får därför avdrag göras med endast 20 tkr.

4.3 Löpande avkastning

I vissa fall har investeraren erhållit avkastning på den investerade tillgången, som senare bedöms vara en tillgång som inte är verklig. Det kan t.ex. vara ränta på en fordran eller utdelning på en aktie eller annat värdepapper. Skälet till att utbetala avkastning på ej verkliga tillgångar kan vara att upprätthålla skenet av en legitim verksamhet och därigenom förmå andra att investera.

Ränta, utdelning och andra inkomster på grund av innehav av tillgångar ska tas upp till beskattning (42 kap. 1 § IL). En grundläggande förutsättning för beskattning är alltså att erhållen ersättning kan antas vara en avkastning på en innehavd tillgång, vilket bör förutsätta att det också är en verklig tillgång.

Skatteverket anser därför att erhållen ersättning inte ska tas upp till beskattning om det avser avkastning på en tillgång som senare bedöms vara en tillgång som inte är verklig. Beloppet ska istället behandlas som en återbetalning av investerat belopp och ska därmed minska anskaffningsutgiften. Det här gäller också vid delvis förvärv av en verklig tillgång.