HFD 2024 ref. 39 – En stiftelse kan främja allmännyttiga ändamål genom att lämna bidrag till enskilda näringsidkare

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 juni 2024, mål nr 2692-23

Sammanfattning

En stiftelse har ansetts främja det allmännyttiga ändamålet miljövård genom att lämna bidrag till enskilda näringsidkare för återställande av våtmark.

Referat

En stiftelse som har ett eller flera allmännyttiga ändamål är inskränkt skattskyldig om den uppfyller de s.k. verksamhets- och fullföljdskraven (7 kap. 3-6 § § IL). Med allmännyttigt ändamål avses bl.a. ett ändamål som främjar miljövård. Verksamhetskravet innebär att stiftelsen i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott som uteslutande främjar ett eller flera allmännyttiga ändamål.

Stiftelsen S V har till ändamål att främja miljövård genom att stödja åtgärder för att restaurera, skapa och sköta våtmarker samt främja utbildning och forskning om våtmarkernas roll och värde.

Skatteverket ansåg att bidrag som stiftelsen betalar ut till markägare som är enskilda näringsidkare inte främjar allmännyttiga ändamål.

Stiftelsen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som avslog överklagandet. Enligt domstolen hade mottagarna av bidragen huvudsakligen bedrivit verksamhet med vinstintresse och inte uteslutande eller så gott som uteslutande för ändamålet miljövård eller något annat allmännyttigt ändamål. Förvaltningsrätten ansåg att det inte är möjligt att enbart ta hänsyn till den delen av mottagarens verksamhet som bidraget öronmärkts för. De bidrag som lämnats till enskilda näringsidkare kunde därför inte anses ha gått till något allmännyttigt ändamål och verksamhetskravet var inte uppfyllt.

Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten.

Stiftelsen överklagade kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att en stiftelse kan främja allmännyttiga ändamål genom att lämna bidrag till allmännyttig verksamhet som bedrivs av en annan organisation. Det finns inget krav på att mottagaren av bidraget själv ska vara inskränkt skattskyldig. Det finns inte heller några begränsningar i övrigt vad gäller i vilken form mottagaren ska bedriva sin verksamhet (HFD 2019 ref. 59 och prop. 2013/14:1 s. 289 f.).

Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet HFD 2019 ref. 59 ansett att en stiftelse främjade ett allmännyttigt ändamål genom att lämna bidrag till ett aktiebolag som utan vinstsyfte bedrev utbildning och vetenskaplig forskning. Bolaget bedrev vid sidan av denna verksamhet i begränsad omfattning även verksamhet som inte var att betrakta som allmännyttig.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen utesluter inte det avgörandet att en stiftelse kan främja ett allmännyttigt ändamål genom bidrag till en enskild näringsidkare för finansiering av en verksamhet som objektivt sett är av allmännyttig karaktär, dvs. en verksamhet som skulle ha varit av sådan karaktär om stiftelsen direkt hade bedrivit den. Bedömningen av om verksamhetskravet är uppfyllt måste alltså inte alltid grundas på mottagarens samlade verksamhet utan kan göras även utifrån andra omständigheter. Vilken organisationsform mottagaren har och den verksamhet denne bedriver i övrigt är därvid av underordnad betydelse.

Stiftelsen S V lämnar bidrag som är villkorade av att mottagaren restaurerar eller skapar ett våtmarksområde. De avser därmed en verksamhet hos mottagaren som objektivt sett är av allmännyttig karaktär. Det har inte ifrågasatts att de medel som stiftelsen betalar ut faktiskt kommer till användning i de projekt som ansökningarna avser. Högsta förvaltningsdomstolen anser vidare att det saknar betydelse att bidragsmottagaren skulle kunna få viss nytta av våtmarken i sin näringsverksamhet. Stiftelsen uppfyller alltså verksamhetskravet.

Skatteverkets kommentar

I förarbetena till 7 kap. IL anges att allmännyttiga ändamål kan främjas både genom egen verksamhet och genom att lämna bidrag till annan ideell organisation förutsatt att den mottagande organisationen har ett allmännyttigt ändamål och bedriver sådan verksamhet (prop. 2013/14:1 s. 289 f.). 

Av HFD 2019 ref. 59 framgår att domstolen inte ser några begränsningar avseende i vilken form mottagande organisation ska bedriva sin verksamhet. I det fallet godtogs ett aktiebolag som utan vinstsyfte för ägaren bedrev utbildnings- och forskningsverksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen slår nu fast att bidrag som lämnas specifikt för verksamhet som är av allmännyttig karaktär under vissa förutsättningar kan anses främja allmännyttiga ändamål även om mottagarens verksamhet i övrigt inte är allmännyttig och oavsett organisationsform.

Skatteverket kommer med anledning av domen att se över ställningstagandet ”Främjande av allmännyttigt ändamål genom bidrag till aktiebolag” med dnr 8-1781547.

Referenser

7 kap. 3-6 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)