Storlek på avgifterna

Vilka olika avgifter ingår i arbetsgivaravgifterna?

Det som man i dagligt tal brukar kalla arbetsgivaravgifterna består både av ett antal egentliga arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (SAL) och allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. De egentliga arbetsgivaravgifterna finansierar socialförsäkringen medan den allmänna löneavgiften är en skatt.

För de flesta avgiftsskyldiga är summan av arbetsgivaravgifter att betala 31,42 procent av avgiftsunderlaget för år 2015.

Arbetsgivaravgifterna enligt SAL uppgår till 21,54 procent av avgiftsunderlaget och innehåller följande delar (2 kap. 26 § SAL)

• sjukförsäkringsavgift 4,35 procent
• föräldraförsäkringsavgift 2,60 procent
• ålderspensionsavgift 10,21 procent
• efterlevandepensionsavgift 1,17 procent
• arbetsmarknadsavgift 2,64 procent
• arbetsskadeavgift 0,30 procent.

Till detta kommer den allmänna löneavgiften som är 10,15 procent av underlaget (3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift).

Detaljerade regler om hur de egentliga arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera olika delar av systemen för social trygghet finns i en särskild lag om fördelning av socialavgifter (SFS 2000:981).

Undantag: mottagarens ålder

De flesta betalar fulla arbetsgivaravgifter med 31,42 % av underlaget. Beroende på betalningsmottagarens ålder är avgifterna i vissa fall lägre:

Undantag: arbetsgivaravgifter i internationella sammanhang

Andra procentsatser gäller ofta för avgifter i internationella sammanhang. Exempelvis ska en utländsk arbetsgivare som inte har ett fast driftställe här betala alla arbetsgivaravgifter utom allmän löneavgift eftersom löneavgiften är en skatt. Den som är anställd hos en sådan utländsk arbetsgivare kan komma överens med arbetsgivaren om att den anställde redovisar och betalar de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren annars är skyldig att betala. Detta innebär att den anställde och arbetsgivaren träffar ett s.k. socialavgiftsavtal.

Även enligt vissa socialförsäkringskonventioner kan det bli aktuellt att betala arbetsgivaravgifter med andra procentsatser.

Avgifter för personer som har fyllt 65 år

På ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år ska bara ålderspensionsavgiften betalas (2 kap. 27 § SAL). Det betyder att en arbetsgivare som har en anställd som fyller 65 år den 1 januari ska betala fulla avgifter hela det året. Bakgrunden till att ålderspensionsavgift ska betalas utan åldersgräns, är att arbetsinkomster ger pensionsrätt till den inkomstgrundade ålderspensionen utan någon övre tidsgräns, se dock nedan om mottagaren är född före 1938. Skälet till att övriga delavgifter inte ska betalas är att vissa delar av de sociala trygghetssystemen upphör vid fyllda 65. I det reformerade ålderspensionssystemet, som gäller sedan 1999, har man rätt att ta ut pension från 61 års ålder. Observera att även om en anställd har tagit ut full ålderspension men sedan arbetar vidare, ska den som ger ut ersättning för arbete ändå betala fulla arbetsgivaravgifter fram till det år mottagaren fyller 66 år. Här finns en viktig skillnad mot reglerna för egenavgifter. Enligt dessa ska den som hela året haft hel ålderspensionsavgift bara betala ålderspensionsavgiften av egenavgifterna.

Inga avgifter om mottagaren är född före 1938

På ersättningar till personer som är födda 1937 eller tidigare ska arbetsgivaravgifter inte alls betalas (punkt 5 av övergångsbestämmelserna till SAL). Orsaken är att det reformerade pensionssystemet bara omfattar personer födda 1938 eller senare. För den som är född 1937 eller tidigare gäller i stället det tidigare ATP-systemet. Och enligt de bestämmelserna kunde man inte tjäna in pensionsrätt efter fyllda 65. Därför ska inte heller någon pensionsavgift betalas på ersättningar till personer som inte omfattas av den inkomstgrundade ålderspensionen.

Avgifter för personer som inte har fyllt 26 år

Det finns ingen nedre åldersgräns på mottagaren av en ersättning för att utgivaren ska bli skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Även på ersättningar för arbete till små barn ska utgivaren betala avgifter. När det handlar om ersättning till arbetsgivarens egna barn finns det dock särskilda undantagsbestämmelser.

På ersättning till personer som vid årets ingång inte fyllt 26 år ska utgivaren betala hela ålderspensionsavgiften men bara en fjärdedel av de övriga delavgifterna (2 kap. 28 § SAL). Detta gäller även för den allmänna löneavgiften (3 § lagen om allmän löneavgift). Procenttalet för avgifterna ska anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort. Avrundningen ska göras för varje delavgift som ingår i den sammanlagda arbetsgivaravgiften innan man beräknar summa avgift att betala. Den sammanlagda arbetsgivaravgiften på ersättningar till unga uppgår då till 15,49 procent för 2015.

Exempel: beräkning av delavgifter för unga

För den som betalar fulla arbetsgivaravgifter är sjukförsäkringsavgiften 4,35 procent. En fjärdedel av det talet blir 1,0875. Eftersom övriga decimaler utom de två första bortfaller blir sjukförsäkringsavgiften för unga därför 1,08 procent.

Reglerna om sänkta avgifter för unga infördes ursprungligen 2007. De gällde bara för mottagare mellan 18 och 25 år. Förarbetena till den lagstiftningen finns i prop. 2006/07:84. Från 2009 infördes de nu gällande reglerna om nedsättning av socialavgifter för unga utan någon nedre åldersgräns. Regeringens syfte med åtgärden är att skapa en varaktigt högre sysselsättning och att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden (prop. 2008/09:7).

Nya regler fr.o.m. den 1 maj 2015?

I proposition 2014/15:50 föreslår regeringen att nedsättningen av socialavgifterna, inklusive den allmänna löneavgiften, för unga förändras. För personer som vid årets ingång inte har fyllt 23 år sänks avgifterna så att bara ålderspensionsavgiften på 10,21 procent ska betalas. För personer som vid årets ingång har fyllt 25 år slopas nedsättningen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015.