Storleken på avgifterna

Avgiftsunderlaget

För de allra flesta är underlaget för egenavgifterna nettoinkomsten enligt beslutet om slutlig skatt för den avgiftsskyldige (3 kap. 12 § första stycket 1 SAL). För den som bedriver näringsverksamhet blir underlaget för avgifterna samma som underlaget för inkomstskatten, dvs. nettoinkomsten i verksamheten. Eventuell sjukpenning ingår dock inte i avgiftsunderlaget eftersom sjukpenning är avgiftsfri (3 kap. 10 § SAL).

Personer som inte beskattas i Sverige

Det förekommer att personer som inte beskattas i Sverige ändå ska tillhöra svensk socialförsäkring. Det kan exempelvis vara en utomlands bosatt person som bedriver näringsverksamhet i Sverige utan att ha något fast driftställe här och som enligt EU-rätten ska vara omfattad av svensk socialförsäkring. Före 2013 var det inte möjligt att ta ut egenavgifter av personer som inte beskattades i Sverige. Eftersom det svenska socialförsäkringssystemet bygger på att alla som omfattas av systemet också ska vara med och betala till det, har reglerna ändrats från och med beskattningsåret 2013 (prop. 2012/13:18 s. 33) Därför ska det i underlaget för egenavgifter också ingå andra avgiftspliktiga nettoinkomster (än sådana som beskattas här) beräknade på samma sätt som görs för en obegränsat skattskyldig person som bedriver motsvarande verksamhet i Sverige (3 kap. 12 § första stycket 2 SAL). Reglerna innebär således att alla avgiftspliktiga inkomster ingår i avgiftsunderlaget för egenavgifter och det gäller oavsett om de ska inkomstbeskattas i Sverige eller inte.

För att Skatteverket ska kunna beräkna PGI och fastställa ett korrekt avgiftsunderlag för egenavgifter på inkomster som inte beskattas i Sverige har det också införts ändrade regler för när inkomstdeklaration ska lämnas. De innebär att en begränsat skattskyldig fysisk person inte bara ska lämna inkomstdeklaration om den skattepliktiga intäkten uppgår till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, utan även om underlaget för egenavgifter uppgår till samma belopp (30 kap. 1 § 4 SFL).

Hur beräknas avgiftsunderlaget?

Det är den avgiftspliktiga nettoinkomsten som är underlag för egenavgifter (3 kap. 12 § SAL). Med nettoinkomsten menas det överskott som återstår av intäkterna, sedan de har minskats med kostnaderna för att förvärva dem.

Det är överskottet av näringsverksamheten som är avgiftspliktigt. Om sjukpenning från Försäkringskassan ingår i överskottet ska dock sjukpenningen räknas bort från underlaget för egenavgifterna.

Underlaget för egenavgifter på inkomster i inkomstslaget tjänst ska beräknas på samma sätt som vid PGI-beräkningen enligt 59 kap. 36 § SFB. Det betyder att kostnader i arbetet inte ska ingå i underlaget till den del kostnaderna överstiger 5 000 kr (prop. 2000/01:8 s. 109).Utgifter för privata levnadskostnader får däremot inte påverka avgiftsunderlaget, t.ex. utgifter för arbetsresor eller dubbel bosättning. På samma sätt som gäller för näringsverksamhet ska eventuell sjukpenning inte ingå i underlaget för egenavgifter.

Exempel: kostnadsfördelning

Anna som inte är godkänd för F-skatt är vid sidan av sitt ordinarie arbete hobbymusiker. Hon har fått gage för spelningar åt två gammeldansföreningar på 30 000 kr. Anna har också spelat in en skiva och har fått inkomster från skivförsäljningen på 20 000 kr. Hon har haft utgifter i musikverksamheten på 15 000 kr.

Gammeldansföreningarna betalar arbetsgivaravgifter på utbetalda gager efter schablonmässigt kostnadsavdrag. Anna ska betala egenavgifter på sina skivinkomster. Om det inte går att hänföra utgifterna till någon viss del av inkomsterna får utgifterna proportioneras. Den del som kan hänföras till skivförsäljningen uppgår då till 6 000 kr (15 000 x 20 000/50 000). Underlaget för egenavgifter blir därför 14 000 kr. Anna ska redovisa underlaget för egenavgifter på blankett T2.

Flera verksamheter

Ett underskott i en näringsverksamhet får inte minska ett överskott i en annan näringsverksamhet vid beräkningen av egenavgifter (3 kap. 12 § tredje stycket SAL). All näringsverksamhet som en fysisk person bedriver som enskild näringsidkare hänförs till en och samma näringsverksamhet. Om samma person också är delägare i ett handelsbolag räknas det som en egen näringsverksamhet. Om personen har gjort förlust i handelsbolaget får den förlusten således inte påverka en eventuell vinst i den enskilda näringsverksamheten vid beräkningen av underlaget för egenavgifter.

Egenavgifter för den som betalar fulla avgifter

För den som betalar fulla egenavgifter uppgår den sammanlagda avgiften inklusive allmän löneavgift till 28,97 procent. Följande delavgifter ingår:

• Sjukförsäkringsavgift 4,44 %
• Föräldraförsäkringsavgift 2,60 %
• Ålderspensionsavgift 10,21 %
• Efterlevandepensionsavgift 1,17 %
• Arbetsmarknadsavgift 0,10 %
• Arbetsskadeavgift 0,30 %
• Allmän löneavgift 10,15 % (3 kap. 13 § SAL)

Den allmänna löneavgiften är ingen socialavgift utan en skatt. Eftersom den beräknas på samma sätt och på samma underlag som egenavgifterna brukar den därför också räknas med bland egenavgifterna.

Avgifter för den som fyllt 65 år

Den som vid ingången av beskattningsåret har fyllt 65 år ska bara betala ålderspensionsavgiften, 10,21 procent (3 kap. 15 § SAL). Det finns en liknande bestämmelse för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Den som är född 1937 eller tidigare omfattas inte av det reformerade pensionssystemet och tjänar därför inte in rätt till ålderspension. Några egenavgifter ska då inte betalas (punkt 6 i övergångsbestämmelserna till SAL).

Avgifter för den som inte har fyllt 26 år

Den som vid ingången av beskattningsåret inte har fyllt 26 ska betala hela ålderspensionsavgiften men bara en fjärdedel av de övriga egenavgifterna inklusive allmän löneavgift. Procenttalen för avgifterna ska efter kvoteringen anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort (3 kap. 15 a § SAL). Det innebär för beskattningsår 2015 att den som under året fyller högst 25 år bara betalar egenavgifter med 14,88 procent. Det finns motsvarande regler för den som betalar arbetsgivaravgifter.

Nya regler fr.o.m. den 1 maj 2015?

I proposition 2014/15:50 föreslår regeringen att nedsättningen av socialavgifterna, inklusive den allmänna löneavgiften, för unga förändras. För personer som vid årets ingång inte har fyllt 23 år sänks avgifterna så att bara ålderspensionsavgiften på 10,21 procent ska betalas. För personer som vid årets ingång har fyllt 25 år slopas nedsättningen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015.

Avgifter för den som har pension

Även den som inte har fyllt 65 år ska i vissa fall betala endast ålderspensionsavgiften och inte de övriga delavgifterna och inte heller den allmänna löneavgiften. Det gäller för

• den som hela året haft hel ålderspension enligt SFB
• den som någon del av året haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enlig SFB (3 kap. 16 § SAL).

Man kan ta ut ålderspension redan från den månad man fyller 61 år (56 kap. 3 § SFB). Det är en förutsättning för bestämmelsen i SAL att den avgiftsskyldige har tagit ut ålderspensionen under hela beskattningsåret. Den som fyller 61 år den 1 februari ett år och då tar ut pension måste därför betala fulla egenavgifter för hela det året.

Eftersom den allmänna ålderspensionen består av såväl inkomstpension som premiepension har fråga uppkommit om vad som gäller om man bara tar ut inkomstpensionen men vill skjuta på uttaget av den del som är premiepension. Skatteverket anser att det krävs att den avgiftsskyldige har tagit ut såväl hel inkomstpension som hel premiepension för att bestämmelsen om att endast ålderspensionsavgiften ska betalas ska gälla.

Regeln om lägre egenavgifter för den som tagit ut hel ålderspension före fyllda 65 år saknar motsvarighet för betalning av arbetsgivaravgifter. Om den som bedriver sin näringsverksamhet i form av aktiebolag har gjort så kallat förtida uttag av pension, ska bolaget ändå betala fulla arbetsgivavgifter på ägarens lön till och med det år ägaren fyller 65 år.

Även den som haft hel sjukersättning eller aktivitetsersättning ska betala enbart ålderspensionsavgiften av egenavgifterna. Sjuk- och aktivitetsersättning kallades tidigare för förtidspension. Här finns inte kravet på att den avgiftsskyldige ska ha haft ersättningen hela året utan det är tillräckligt att personen haft den en del av året. Om en egenföretagare har bedrivit aktiv näringsverksamhet under första delen av ett år och i slutet av året beviljas sjukersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga ska han eller hon bara betala ålderspensionsavgift på överskottet från näringsverksamheten.

Avgifter för den som har sjukpenning med karens

Sjukpenningreglerna skiljer sig åt mellan anställda och egna företagare. Anställda får för de första 14 dagarna av en sjukperiod sjuklön från arbetsgivaren efter 1 karensdag. Den som är enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag får sjukpenning beräknad på inkomst av annat förvärvsarbete (25 kap. 8 § SFB). Här finns en grundläggande karenstid på 7 dagar. Men företagaren kan välja andra karenstider, 1, 14, 30, 60 eller 90 dagar (27 kap. 29 § SFB). Om personen inte har anmält val av karenstid till Försäkringskassan gäller karenstiden 7 dagar och personen betalar sjukförsäkringsavgift med 4,44 procent. För den som väljer annan karenstid påverkar det storleken på sjukförsäkringsavgiften (3 kap. 17 § SAL). Längre karenstid ger lägre avgift. Vilken procentsats som ska gälla vid respektive vald karenstid anges i föreskrift från Försäkringskassan. De procentsatser som gäller för sjukförsäkringsavgiften för beskattningsåren 2014 respektive 2015 är följande:

Karensdagar	2014	2015
1	4,61	4,66
14	4,35	4,34
30	4,18	4,16
60	3,96	3,93
90	3,81	3,76

De aktuella föreskrifterna från Försäkringskassan är FKFS 2013:15 för beskattningsåret 2014 FKFS 2014:14 för beskattningsår 2015.

För den som inte valt karenstid respektive för inkomster som överstiger 7,5 prisbasbelopp är sjukförsäkringsavgiften den generella, dvs. 5 4,44 procent för såväl 2013 som 2014. Den som har inkomster över 7,5 prisbasbelopp kommer således att betala sjukförsäkringsavgift med två olika procentsatser, en för inkomster upp till 7,5 basbelopp och en annan på den överskjutande delen.

Möjligheten att välja en kortare karenstid än den grundläggande på 7 dagar, infördes 2013. Förarbetena till ändringen finns i prop. 2012/13:1 utgiftsområde 10.

Den som gjort anmälan om förlängd karenstid får efter en uppsägningstid övergå till sjukpenning med kortare karenstid under förutsättning att personen inte har fyllt 55 år. Uppsägningstiden är det antal dagar med vilka karenstiden förkortas. Det innebär att om en egenföretagare har 90 dagars karens och anmäler ändring till 30 dagar blir karenstiden förkortad med 60 dagar. Uppsägningstiden blir då 60 dagar. Ändringen börjar gälla efter det att uppsägningstiden löpt ut. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen har börjat gälla (27 kap. 31 § SFB).

Avdrag från egenavgifterna

Vissa avdrag får göras från egenavgifterna. De flesta som betalar egenavgifter på inkomster i näringsverksamhet får göra ett avdrag med 7,5 procent av underlaget, dock högst med 40 000 kr per år (generellt avdrag). Därutöver får de flesta näringsidkare med verksamhet i det som betecknas som stödområde A göra ett särskilt avdrag från egenavgifterna.