Socialavgifter

Egenavgifter på tjänsteinkomster

I vissa fall ska en skattskyldig betala egenavgifter på inkomster som ska tas upp i inkomstslaget tjänst. Sådana debiterade egenavgifter enligt socialavgiftslagen ska dras av (12 kap. 36 § IL).

I deklarationen för beskattningsåret får den skattskyldige göra ett schablonavdrag för avsättning för egenavgifter med högst 25 procent av underlaget. Egenavgifterna är olika beroende på ålder, och därför blir också schablonavdraget olika stort, se Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 76.6.

Schablonavdraget ska återföras till beskattning det följande beskattningsåret och stämmas av mot de verkliga debiterade egenavgifterna. Detta gäller även avgifter som fallit bort eller satts ned genom ändrad debitering.

För följande tjänsteinkomster ska den skattskyldige betala egenavgifter (3 kap. 4–8 §§ SAL):

• självständig verksamhet – hobby
• ersättningar under 10 000 kr från privatpersoner
• Marie Curie-stipendier
• inkomster för den som är godkänd för F-skatt.

Avgiftsunderlaget är summan av de avgiftspliktiga nettoinkomsterna vid beskattningen. Sjukpenning och liknande ersättningar räknas inte med i underlaget.

Arbetsgivaravgifter på tjänsteinkomster

Den som är anställd av en utländsk arbetsgivare utan fast driftställe i Sverige, kan i ett socialavgiftsavtal komma överens med arbetsgivaren om att den anställde ska redovisa och betala arbetsgivaravgifter i stället för att arbetsgivaren gör det.

Debiterade arbetsgivaravgifter med anledning av ett sådant socialavgiftsavtal enligt 5 kap. 5 § SFL ska dras av till den del de avser inkomster i inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned, ska motsvarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras (12 kap. 36 a § IL och prop. 2012/13:18).