OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Här kan du läsa om hur utländsk skatt på ränta enligt sparandedirektivet och liknande avtal ska behandlas när motsvarande inkomst beskattas i Sverige.

Sparandedirektivet

Det s.k. sparandedirektivet, rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster i form av räntebetal-ningar, tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2005. Grunden för direktivet är utbyte av information som möjliggör effektiv beskattning av fysiska personer i den medlemsstat där den enskilde är bosatt. Direktivets artiklar 8 och 9 innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas och hur informationsutbytet ska gå till.

Undantag för Österrike

Under en övergångsperiod är Österrike inte skyldigt att lämna information utan ska i stället ta ut en källskatt. Källskatt ska tas ut med 15 % under de första tre åren, 20 % för de följande tre åren och, sedan den 1 juli 2011, 35 % (artikel 11 i direktivet). Det medlemsland som tillämpar ett system med källskatt ska behålla 25 % av sina intäkter och överföra 75 % av intäkterna till betalningsmottagarens hemviststat.

Även Belgien och Luxemburg omfattades ursprungligen av undantaget men har från den 1 januari 2010 (Belgien) och 1 januari 2015 (Luxemburg) övergått till att utbyta information, vilket innebär att de slutat ta ut den särskilda källskatten fr.o.m. detta datum.

Det finns dock två förfaranden att undvika källskatt (artikel 13 i direktivet). Medlemsstaten som tar ut källskatt ska föreskriva ett eller båda av de två förfarandena:

  1. Betalningsmottagaren bemyndigar uttryckligen betalningsombudet att lämna och vidarebefordra information om räntebetalningen.
  2. Betalningsmottagaren visar upp ett intyg från en behörig myndighet i hemlandet för sitt betalningsombud.

Avtal med Curaçao och Sint Maarten

Med sparandedirektivet som förebild har Sverige ingått liknande avtal med Curaçao och Sint Maarten (f.d. Nederländska Antillerna) Även dessa territorier ska innehålla källskatt på räntebetalningar till personer i Sverige men det finns samma möjligheter att undvika källskatt som nämns ovan.

Flera andra territorier har tidigare dragit källskatt men övergått till automatiskt informationsutbyte (Guernsey och Isle of Man den 1 juli 2011, Jungfruöarna den 1 januari 2012, Turks- och Caicosöarna den 1 juli 2012 och Jersey 1 januari 2015).

Hur undanröjs dubbelbeskattning?

Den dubbelbeskattning som uppstår genom att källskatt tas ut ska enligt sparandedirektivet och de övriga avtalen undanröjas av hemviststaten genom avräkning och återbetalning. I prop. 2004/05:113 s. 31 ges följande exempel på hur det ska gå till:

Om skatten i källstaten är 10 och den skatt som ska betalas i hemviststaten är 15 ska hemviststaten avräkna hela källskattebeloppet. Den skatt som återstår att betala i hemviststaten är 15 – 10 = 5. Om skatten i källstaten är 15 och den skatt som ska betalas i hemviststaten är 10 ska hemviststaten avräkna 10 (den skatt som ska betalas blir då 10 – 10 = 0) och återbetala överskjutande 5.

Bestämmelserna om en sådan återbetalning enligt sparandedirektivet finns i 56 kap. 9 § andra stycket 8 SFL. Återbetalning enligt de övriga avtalen regleras av 56 kap. 9 § andra stycket 4 SFL. När Skatteverket gör en slutskatteberäkning ska avdrag göras från den slutliga skatten av skatt som avser sådana återbetalningar.

Den utländska källskatten från ovan nämnda stater och territorier ska avräknas enligt avräkningslagen så långt det är möjligt. Skatteverket anser att om avräkning från den svenska skatten inte kan ske fullt ut ska återstående del av den utländska skatten återbetalas genom skattekontot.

Avtal med Schweiz m.fl.

EU har ingått avtal med var och en av länderna

  • Schweiz
  • Liechtenstein
  • Monaco
  • Andorra
  • San Marino.

Avtalen tillämpas fr.o.m. 1 juli 2005. I samtliga dessa avtal föreskrivs åtgärder likvärdiga med dem som finns i sparandedirektivet. Dessa länder ska således innehålla källskatt på ränteinkomster från sparande. Skattesatsen är 15 % under de första tre åren, 20 % under de kommande tre åren och, sedan den 1 juli 2011, 35 %. Enligt avtalen ska den medlemsstat där betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja avräkning för källskatten. Om det uttagna källskattebeloppet överstiger det skattebelopp som ska betalas i hemlandet ska överskjutande skattebelopp återbetalas.

Enligt avtalet med Schweiz ska skatteavtalen mellan Schweiz och EU:s medlemsstater inte hindra uttag av den särskilda källskatten. Det innebär att skatt som tas ut i Schweiz enligt ovan angivna procentsatser ska avräknas trots att skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz endast ger Schweiz rätt att ta ut skatt på räntor med en lägre procentsats.

De avtal som EU har ingått med Schweiz samt med övriga länder har inte medfört någon ändring i den svenska skatte-lagstiftningen. Skatteverket anser att bestämmelserna om avräkning och återbetalning i avtalen med Schweiz och övriga länder ska tillämpas på samma sätt som bestämmelserna i sparandedirektivet eftersom de har direkt effekt. Det innebär att avräkning ska medges enligt avräkningslagen så långt det är möjligt. Överskjutande belopp ska återbetalas genom skattekontot.

Referenser på sidan

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar [1]

Lagar & förordningar

  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 2004/05:113 Sparandedirektivet och kontrolluppgifter [1]

Ställningstaganden

  • Avtal med Schweiz om källskatt på ränta [1]
  • Undanröjande av dubbelbeskattning enligt sparandedirektivet samt avtalen med Guernsey, Isle of Man m.fl. [1]