OBS: Detta är årsutgåva 2015. Visa senaste årsutgåvan.

Meny

Registering för redovisning enligt de särskilda ordningarna är en särskild hantering.

Ansökan om identifieringsbeslut (registrering)

Ett företag som vill redovisa enligt någon av de särskilda ordningarna ska ansöka om detta hos en medlemsstat. Denna medlemsstat kallas identifieringsstat.

Om Sverige ska vara identifieringsstat ska ansökan om att redovisa enligt någon av de särskilda ordningarna göras elektroniskt till Skatteverket (4 d § lag om särskilda ordningar). Bestämmelsen motsvaras av artikel 360 och 369c i mervärdesskattedirektivet.

Formulär för ansökan fastställs av Skatteverket (3 a § förordning om särskilda ordningar).

Ansökan görs på Skatteverkets webbportal e-tjänsten Mini one stop shop (MOSS).

Den elektroniska ansökan handläggs av utlandsskattekontoret Stockholm.

För att ett företag ska få använda någon av de särskilda ordningarna krävs inte att företaget redan omsätter telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster. Det är tillräckligt att det finns en avsikt att omsätta sådana tjänster till personer inom EU som inte är beskattningsbara personer. Inte heller behöver företaget ange exakt i vilka EU-länder man avser att omsätta tjänster (prop. 2013/14:224 s. 78).

Ansökan om att använda tredjelandsordningen

Ett företag utan etablering inom EU som vill använda tredjelandsordningen för sin försäljning inom EU får välja i vilken medlemsstat företaget vill vara registrerat.

Om företaget väljer Sverige som identifieringsstat ska det av den ansökan som lämnas till Skatteverket framgå följande uppgifter om företaget (3 § förordning om särskilda ordningar):

  • namn
  • postadress
  • elektroniska adresser (inbegripet webbplatser)
  • nationellt skattenummer
  • försäkran om att företaget inte är registrerat för mervärdesskatt i ett EU-land
  • uppgift om när verksamheten är planerad att inledas.

Bestämmelsen motsvarar artikel 360 och 361.1 i mervärdesskattedirektivet. De ytterligare uppgifter som ska anges i ansökan framgår av det formulär som har fastställts av Skatteverket.

Ansökan om att använda unionsordningen

Ett företag som har etablerat sätet inom EU och vill ansöka om att använda unionsordningen ska göra det i det EU-land där sätet är etablerat. Det är den medlemsstaten som är identifieringsstat (artikel 57b första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Om företaget inte har sätet inom EU är det i stället den medlemsstat där företagets fasta etableringsställe finns som är identifieringsstat och det är i den medlemsstaten som ansökan ska lämnas.

Ett företag som inte har etablerat sitt säte inom EU men har flera fasta etableringsställen inom EU kan välja vilken som helst av de medlemsstater där företaget har ett fast etableringsställe som identifieringsstat (artikel 57b andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Företaget är bundet av detta val i två år.

Det är endast om företaget inte har sätet inom EU men har flera fasta etableringsställen som företaget kan välja identifieringsstat (Vägledning för den gemensamma minikontaktpunkten för mervärdesskatt s. 6).

Ovanstående innebär att ett företag ska lämna ansökan till Skatteverket i följande fall.

  • Företaget har sitt säte i Sverige.
  • Företaget saknar säte inom EU men har ett fast etableringsställe inom EU som är beläget i Sverige.
  • Företaget saknar säte inom EU men har flera fasta etableringsställen inom EU varav ett i Sverige och företaget väljer Sverige som identifieringsstat.

En ansökan enligt unionsordningen ska innehålla liknande uppgifter som en ansökan enligt tredjelandsordningen. Vilka uppgifter som ska lämnas är varken reglerat i lagen om särskilda ordningar eller i förordningen om särskilda ordningar. Det beror på att ett företag som vill använda unionsordningen med Sverige som identifieringsstat i regel redan är registrerat till mervärdesskatt här i landet och att uppgifter om företaget därför redan är kända av Skatteverket. De uppgifter som ska anges i ansökan framgår av det formulär som har fastställts av Skatteverket och som ska användas vid ansökan.

Förutom uppgifter som motsvarar ansökan enligt tredjelandsordningen gäller för unionsordningen bland annat följande.

Ett företag som har fasta etableringsställen utanför identifieringsstaten måste även ange sitt registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer samt namn och adress för vart och ett av dessa fasta etableringsställen i andra medlemsstater. Om ett företag är registrerat för mervärdesskatt i en annan medlemsstat men inte etablerad i den medlemsstaten måste även det registreringsnumret anges (artikel 3 och bilaga I i kommissionens genomförandeförordning [EU] nr 815/2012 och Vägledning för den gemensamma minikontaktpunkten för mervärdesskatt s. 9f).

Skatteverket fattar ett identifieringsbeslut

Efter en ansökan från ett företag ska Skatteverket fatta beslut om att detta är skyldigt att redovisa och betala mervärdesskatt enligt någon av de särskilda ordningarna (4 § lag om särskilda ordningar).

En medlemsstat kan vägra att bevilja registrering om det vid kontroll framkommer att förutsättningarna för att använda ordningarna inte är uppfyllda (Vägledning för den gemensamma minikontaktpunkten för mervärdesskatt s. 8).

Identifieringsstaten ska på elektronisk väg ge företaget som ansökt om att använda en särskild ordning en bekräftelse på datumet för registreringsbeslutet. Datum för registreringsbeslutet är den dag då identifieringsstaten beslutar att registrera företaget för en särskild ordning (Vägledning för den gemensamma minikontaktpunkten för mervärdesskatt s. 9).

Beslut enligt tredjelandsordningen

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda för att Skatteverket ska kunna meddela ett identifieringsbeslut enligt tredjelandsordningen när ett företag ansöker om det (4 a § lag om särskilda ordningar).

  • Företaget har inte sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land.
  • Företaget är inte och ska inte vara registrerat till mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land av någon annan anledning än försäljning som kan omfattas av tredjelandsordningen.
  • Mervärdesskatten avser tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster.
  • Tillhandahållandena ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land.
  • Tjänsterna tillhandahålls en köpare som inte är en beskattningsbar person och köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller ett annat EU-land.
  • Det finns inget motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land.
  • Företaget är inte uteslutet från den särskilda ordningen p.g.a. karenstid vid frivilligt utträde eller karenstid vid återkallelsebeslut p.g.a. ständigt brott mot reglerna.

Tredjelandsordningen gäller alltså företag som varken har sätet eller något fast etableringsställe inom EU. Ett företag som inte har sätet men ett eller flera fasta etableringar inom EU kan i stället använda unionsordningen.

Skatteverket får inte utfärda ett identifieringsbeslut enligt tredjelandsordningen om företaget utan etablering i EU redan är registrerat för mervärdesskatt inom EU, eller ska vara registrerat till mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. I sådana fall kan företaget inte heller använda unionsordningen eftersom den kräver säte eller ett fast etableringsställe inom EU. All mervärdesskatt måste i stället redovisas enligt de allmänna reglerna i respektive medlemsstat (Vägledning för den gemensamma minikontaktpunkten för mervärdesskatt s. 7).

Ett företag som är registrerat i olika medlemsstater för försäljning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till privatpersoner eller andra inte beskattningsbara personer kan dock välja att i stället redovisa dessa försäljningar genom tredjelandsordningen.

Villkoret att företaget inte får vara skyldigt att registrera sig för mervärdesskatt i Sverige eller i något annat EU-land innebär att tredjelandsordningen endast får tillämpas av sådana företag som i övrigt inte har några mervärdeskatterättsliga skyldigheter inom EU. Företaget får alltså inte vara skyldigt att redovisa mervärdesskatt inom EU till följd av omsättning av varor eller några andra tjänster än telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till personer inom EU som inte är beskattningsbara personer. Anledningen till detta är att man, bl.a. av kontrollskäl, inte vill ha en ordning som innebär att viss skatt ska redovisas enligt de allmänna reglerna i varje land och viss annan skatt enligt den särskilda ordningen genom kontakt med endast ett land (prop. 2013/14:224 s. 78).

Tredjelandsordningen får däremot användas om ett företag utan etablering inom EU tillhandahåller sådana tjänster till beskattningsbara personer i EU. Det beror på att en säljare inte behöver registrera sig vid tillhandahållande av sådana tjänster till beskattningsbara personer i andra länder eftersom det då är köparen som ska redovisa mervärdesskatt på förvärvet.

Skatteverket får inte heller meddela ett identifieringsbeslut om företaget utan etablering i EU redan har ansökt och blivit identifierad enligt en motsvarande särskild ordning i ett annat EU-land.

Bestämmelsen i 4 a § lag om särskilda ordningar motsvarar artikel 359 samt till viss del definitionen av beskattningsbar person som inte är etablerad inom EU i artikel 358a.1 i mervärdesskattedirektivet.

Identifieringsbeslut enligt unionsordningen

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda för att Skatteverket ska kunna meddela ett identifieringsbeslut enligt unionsordningen när ett företag ansöker om det (4 b § lag om särskilda ordningar).

  • Företaget har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om det inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast etableringsställe här.
  • Mervärdesskatten avser tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster.
  • Tillhandahållandena ska beskattas i ett annat EU-land.
  • Företaget har inte ett fast etableringsställe i det EU-land där tillhandahållandena beskattas.
  • Tjänsterna tillhandahålls en köpare som inte är en beskattningsbar person och köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat EU-land.
  • Det finns inget motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land.
  • Ett företag som inte har sätet men har flera fasta etableringsställen inom EU får inte vara bundet av ett identifieringsbeslut i en tidigare vald identifieringsstat enligt bestämmelser i det landet som motsvarar artikel 369a andra stycket i mervärdesskattedirektivet.
  • Företaget är inte utesluten från den särskilda ordningen p.g.a. karenstid vid frivilligt utträde eller karenstid vid återkallelse p.g.a. ständigt brott mot reglerna.

Bestämmelsen motsvaras av artiklarna 369a första stycket 1 och 369b i mervärdesskattedirektivet.

Unionsordningen får användas när säljaren har säte eller ett eller flera fasta etableringsställe inom EU men inte i konsumtionsstaten. Det är inget hinder att säljaren är registrerad för mervärdesskatt i konsumtionsmedlemsstaten, t.ex. för distansförsäljning av varor.

Identifieringsbeslut för mervärdesskattegrupp

Gäller ansökan en mervärdesskattegrupp ska Skatteverket fatta identifieringsbeslutet för den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § ML (4 e § lag om särskilda ordningar).

Bunden av ett identifieringsbeslut

Ett företag som inte har sätet men har fasta etableringsställen inom flera länder i EU och som har valt Sverige som identifieringsstat är bundet av beslutet under det år anmälan gavs in och ytterligare två år (4 c § lag om särskilda ordningar). Bestämmelsen motsvaras av artikel 369a andra stycket i mervärdesskattedirektivet.

Identifieringsbeslut – skyldighet att anmäla förändringar

En beskattningsbar person som omfattas av tredjelandsordningen eller unionsordningen ska på elektronisk väg underrätta Skatteverket om verksamheten upphör eller ändras så att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt den särskilda ordningen inte längre är uppfyllda. Detta gäller också om någon annan uppgift som han eller hon har tagit upp i sin ansökan om identifiering har ändrats (8 § lag om särskilda ordningar). Bestämmelsen motsvarar artiklarna 360, 361.2 och 369c i mervärdesskattedirektivet.

Underrättelsen ska lämnas senast den tionde dagen i månaden efter den då förändringen ägde rum (artikel 57h i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Skatteverket tilldelar ett identifieringsnummer

Skatteverket ska ge ett individuellt nummer (identifieringsnummer) till den som omfattas av ett identifieringsbeslut (7 § första stycket lag om särskilda ordningar).

Bestämmelsen motsvarar artikel 362 i mervärdesskattedirektivet.

Tredjelandsordningen

Skatteverket ska på elektronisk väg underrätta ett företag som omfattas av tredjelandsordningen om det identifieringsnummer företaget tilldelats (5 § förordning om särskilda ordningar).

Bestämmelsen motsvarar artikel 362 i mervärdesskattedirektivet.

Skatteverket får meddela föreskrifter om utformningen av identifieringsnummer för de som redovisar enligt tredjelandsordningen (4 § förordningen om särskilda ordningar).

Den som är identifierad enligt tredjelandsordningen behandlas inte som ett EU-företag för köp inom EU. Ett företag som har ett identifieringsbeslut för tredjelandsordningen får följaktligen inte använda det normala mervärdesskattesystemet för handel mellan EU-företag för att göra unionsinterna förvärv av varor eller för att köpa tjänster från EU-företag. Ett identifieringsnummer ska därför inte ses som ett VAT-nummer. Identifieringsnumret har konstruerats så att det inte ska kunna förväxlas med ett vanligt registreringsnummer för mervärdesskatt, VAT-nummer. Identifieringsnumret finns därmed inte heller med i VIES (VAT Information Exchange System) som används för att kontrollera om ett angivet nummer är ett registreringsnummer för mervärdesskatt i något EU-land.

Identifieringsnummer för tredjelandsordningen är konstruerat på följande sätt: EU123456789.

Förklaring till numret:

  • EU är den generella landskoden.
  • Siffrorna 123 är den numeriska landskoden för registreringslandet (Member State of identification).
  • Siffrorna 45678 är ett individuellt tilldelat nummer.
  • Siffran 9 är en kontrollsiffra.

Numeriska landskoder (enligt ISO 3166)

Medlemsstaternas numeriska landskoder är följande:

Kod

Land

Kod

Land

056

Belgien

470

Malta

100

Bulgarien

528

Nederländerna

196

Cypern

616

Polen

208

Danmark

620

Portugal

233

Estland

642

Rumänien

246

Finland

703

Slovakien

250

Frankrike

705

Slovenien

300

Grekland

724

Spanien

372

Irland

826

Storbritannien

380

Italien

752

Sverige

191

Kroatien

203

Tjeckien

428

Lettland

276

Tyskland

440

Litauen

348

Ungern

442

Luxemburg

040

Österrike

Unionsordningen

För företag som omfattas av unionsordningen ska företagets registreringsummer för mervärdesskatt användas som identifieringsnummer (7 § andra stycket lag om särskilda ordningar, jfr artikel 57e i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Ett företag måste ha ett registreringsnummer för mervärdesskatt för att kunna registrera sig för unionsordningen (Vägledning för den gemensamma minikontaktpunkten för mervärdesskatt s. 8).

Omfattningen av de särskilda ordningarna

Omfattningen av de särskilda ordningarna skiljer sig åt.

Tredjelandsordningen

Tredjelandsordningen omfattar samtliga telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster som tillhandahålls till köpare som inte är beskattningsbara personer och som är etablerade, bosatta eller stadigvarande vistas i EU.

Unionsordningen

Unionsordningen omfattar inte samtliga sådana tjänster. De tjänster som tillhandahålls i ett EU-land där företaget har etablerat sitt säte eller har ett fast etableringsställe ska redovisas enligt allmänna regler i det landet (artikel 57c i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Det gäller även om försäljningen sker utan medverkan av det fasta etableringsstället (prop. 2013/14:224 s. 79). Läs mer på sidan Deklaration och betalning under rubriken Vilka uppgifter ska lämnas i deklarationen?

När börjar den särskilda ordningen gälla?

Enligt huvudregeln gäller den särskilda ordningen fr.o.m. den första dagen i kalenderkvartalet efter det att ansökan kom in till Skatteverket. Det gäller både tredjelandsordningen och unionsordningen (artikel 57d första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Exempel: Ansökan görs den 1 januari

Om ansökan görs den 1 januari tillämpas den särskilda ordningen fr.o.m. den 1 april.

Exempel: Ansökan görs den 31 mars

Om ansökan görs den 31 mars tillämpas den särskilda ordningen fr.o.m. den 1 april.

Undantag: Nystartade verksamheter

För att underlätta för nystartade företag och undvika onödiga administrativa kostnader för skattemyndigheterna har det införts en undantagsregel för nystartade verksamheter (prop. 2013/14:224 s. 86).

Om de tjänster som ska omfattas av en särskild ordning tillhandahålls för första gången före den dag som anges ovan, ska ordningen tillämpas redan från och med dagen för tillhandahållandet. Förutsättningen är att ansökan görs senast den tionde dagen i den månad som följer på det första tillhandahållandet (artikel 57d andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011.

Möjligheten att använda detta undantag omfattar situationer när ett företag första gången säljer telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till privatpersoner inom EU (tredjelandsordningen) eller privatpersoner i en annan medlemsstat där företaget inte har sitt säte eller ett fast etableringsställe (unionsordningen).

Ett företag anses som nystartat i detta sammanhang om det tidigare endast har omsatt dessa tjänster till andra företag (inom eller utanför EU) eller till privatpersoner utanför EU.

För unionsordningen gäller dessutom att ett företag som tidigare endast omsatt sådana tjänster till privatpersoner i den stat där företaget har sätet eller ett fast etableringsställe kan tillämpa undantagsregleringen när det börjar sälja tjänsterna i andra EU-länder (prop. 2013/14:224 s. 86).

Exempel: Nystartad verksamhet den 15 december

Ett företag säljer elektroniska tjänster till privatpersoner inom EU (tredjelandsordningen) eller i ett annat EU-land (unionsordningen) för första gången den 15 december år 1.

  • Alternativ 1. Ansökan görs den 10 januari år 2. Den särskilda ordningen tillämpas fr.o.m. 15 december år 1 enligt undantaget.
  • Alternativ 2. Ansökan görs den 20 januari år 2. Den särskilda ordningen tillämpas fr.o.m. den 1 april år 2 enligt huvudregeln.

Ändring av identifieringsstat

Om ett företag som utnyttjar unionsordningen flyttar sitt säte eller flyttar sitt fasta etableringsställe från den stat som valts som identifieringsstat till en annan medlemsstat upphör den förstnämnda staten att vara identifieringsstat (artikel 57f.1 första meningen i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Detta beror på att grunden för definitionen av identifieringsstat i artikel 369a första stycket 2 i mervärdesskattedirektivet är att den beskattningsbara personen har antingen sitt säte eller ett fast etableringsställe i denna stat.

För att få fortsätta använda unionsordningen ska företaget underrätta behörig myndighet i den stat där det har etablerat sitt säte, eller om företaget inte har sitt säte inom EU, en stat där det har ett fast etableringsställe, d.v.s. den nya identifieringsstaten (artikel 57f.1 andra meningen i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Från när gäller ändringen?

Ändringen gäller fr.o.m. den dag då företaget upphör att ha sitt säte eller fasta etableringsställe i den identifieringsstaten (artiklarna 57f.2 och 58 femte stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

För att få använda unionsordningen utan avbrott vid bytet måste företaget informera båda medlemsstaterna om ändringen senast den tionde dagen i den månad som följer på förändringen av etableringen. Till den nya identifieringsstaten ska ansökan göras på samma sätt som för ett företag som för första gången vill utnyttja unionsordningen (artikel 57h.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Underrättelsen behöver inte lämnas samtidigt till den gamla och den nya identifieringsstaten. Det som är avgörande är i stället att uppgifterna inte lämnas senare än tionde dagen i månaden efter förändringen. Om företaget inte uppfyller upplysningsskyldigheten inom den nämnda tiden tillämpas i stället huvudregeln för när den särskilda ordningen börjar gälla, se ovan. Det är den nya identifieringsstaten som beslutar om ett företag ska få fortsätta att tillämpa den särskilda ordningen men med denna stat som ny identifieringsstat. De flesta andra EU-länder saknar nationella bestämmelser som motsvarar den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Företaget bör alltså försäkra sig om att underrättelserna når både den gamla och den nya identifieringsstaten senast på den tionde dagen även om denna dag infaller på en helgdag (prop. 2013/14:224 s. 88 f).

Exempel: Nytt säte fr.o.m. 15 april

Ett företag flyttar och inrättar ett nytt säte i en annan medlemsstat den 15 april. Den 10 april informerade företaget den dåvarande identifieringsstaten om flyttningen. Först den 9 maj underrättar företaget den medlemsstat i vilken sätet inrättats. Denna medlemsstat blir ny identifier