Det finns formella krav på hur ett föreläggande ska utformas. Här får du också besked om svarstid för den förelagde och hur det meddelas den som föreläggandet gäller.
Hur ett föreläggande som förenats med vite ska utformas m.m. beskrivs i Utformning av vitesföreläggande.
Det finns inte något uttryckligt krav, men det får sägas ligga i sakens natur att ett föreläggande ska vara skriftligt.
Föreläggandet ska innehålla
Den svarstid som bestäms för att följa föreläggandet ska vara anpassad efter omständigheterna i det särskilda fallet. Det innebär att hänsyn ska tas till bland annat föreläggandets innehåll och omfattning. Den som föreläggs med stöd av bestämmelserna i 37 kap. SFL ska dock alltid få minst fem dagar på sig att följa föreläggandet (8 kap. 1 § SFF).
Med dagar menas här vardagar.
Ett föreläggande utan vite kan normalt sändas i så kallat ”lösbrev”, d.v.s. som ett normalt frankerat brev, utan krav på mottagningsbevis eller liknande. Skulle det i ett särskilt fall finnas behov av bevis om att den som har förelagts har nåtts av föreläggandet ska delgivning ske. Så kan exempelvis vara fallet när det gäller ett föreläggande med stöd av 37 kap. 6 § SFL – för att kunna använda bevissäkring när ett föreläggande om att lämna ut en handling inte har följts (45 kap. 8 § SFL). Detta tillsammans med förbudet att i vissa lägen förena ett föreläggande med vite (44 kap. 3 § SFL) kan nödvändiggöra ett föreläggande utan vite och bevis om att så skett.
Det finns inte några särskilda bestämmelser om hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas. Däremot får Skatteverket avgöra hur en uppgift ska lämnas.
Det betyder att eftersom det inte finns någon uttrycklig reglering om hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas är bestämmelsen i 14 § FL tillämplig. Om ett muntligt svar är acceptabelt är beroende av bland annat vilka uppgifter Skatteverket har begärt men kanske framför allt av mängden eller omfattningen av de uppgifter Skatteverket frågat efter.